Isitt på't igen

I början av året lyckades gepes skribent Mark Isitt skapa en del diskussion kring huruvida Göteborg behöver en stadsarkitekt genom sin tvådelare serie om arkitekturen i morgondagens Göteborg.

Denna gång är det frågan om tre delar kring det nya folkhemmet. Den första delen kom ut nu på söndagen med titeln Och aldrig mötas de tu... . Som urbanist är Isitts utspel kring de livlösa och segregerade förorterna i nordost inte någon rolig läsning:

"- Många av oss kommer från länder som förknippas med ett hejdlöst gatumyller, säger en somalisk kvinna jag talar med. Krigen har förstås begränsat det folklivet, men i Bergsjön - där har det utrotats. Prickskyttar och bombraider i all ära, inget medel tycks vara lika effektivt mot gatuliv som ett svenskt miljonprogramsbygge. Så manar också allt omkring dig till rättning i ledet. Fasaderna är spikraka. Husraderna är spikraka. Vägarna är spikraka. Och trottoarerna hade också varit spikraka om det funnits några men här är det inte tänkt att man ska umgås utomhus."

En av Mark Isitts poänger är att dessa områden fortsatt lämnas åt sitt öde medan all fokus och energi går åt till att bygga ut de gamla, centrala varvsområderna till 2020 och innerstaden överhuvudtaget.

Att ytterområderna får bli som det bli håller jag med om. Det handlar inte bara om nedgågna och invandrartäta miljonprogram utan nya villaområden som tämligen oproblematiskt skjuter upp i landskapet medan olika ikonbyggnader diskuteras vilt. Det hela är förstås olyckligt. Samtidigt förstår jag varför norost ges upp. Områderna fungerar som kommunens sociala soptipp dit flyktingar och andra med dåliga förankring i det svenska samhället dumpas samtidigt som det vackra folket drar sig åt golfbanan i Hovås.

Folkliv i Bergsjön

Att det finns flyktingar i Sverige är näppeligen något som kan l"ösas" med hjälp av bättre stadsplanering men nog fan skulle det vara trevligt för alla inblandade om det fanns lite av myllrande folkliv i Bergsjön. Tyvärr är la den förtätning som står på agendan inte mycket annat än lite extra punkthus bland gräsmattorna och radhus- och villaområden i utkanterna, för att låtsas att det löser områdernas problem och ytterligare skärma av flerbostadshusen från grönområderna - miljonprogrammens enda, om än dåligt nyttjade, resurs.

---
Jag tror la jag nämnt det tidigare men med Isitts konstaterande att miljonprogram är effektivare mot folkliv än krig och bomber kommer jag att tänka på en historia jag hört av en - numera avliden - föreläsare i kulturgeografi:
Deras institution hade en del utbyten med Tyskland och brukade ha exkursioner till Stockholm. En gång när de stod där på plattan och tittade på arkitekturen kring dem där o huvudstadesn centrum var det en tysk student som reflekterade högt: "Jag visste inte att Stockholm bombades så hårt under kriget." Varpå föreläsaren var tvungen att förklara att "Nej, vi gjorde det här frivilligt.".

Numerologi i 20:e omgången

"Like sands through the hourglass, so are the days of our life life."

Så börjar dagsåpan Våra bästa år - Days of Our Lifes på engelska. Denna melankoliska strof tycks vid första anblick indikera en loj och lite seg tillvaro i väntan mot det oundvikliga slutet. Vad jag har sett av serien verkar det dock inte vara lojt. Hela tiden är det någon som gifter sig, försöker mörda någon, ligger i koma, har minnesförlust. Det är alltså en massa tvära kast men samtidigt är det väldigt lite som händer - egentligen. Ja, i alla fall enligt min bättre hälft som sett några fler avsnitt.

Bara några dagar till derbyt...

Lite på samma sätt är tillvaron för en gaisare; tvära kast mot det oundvikliga slutet - dubbel degreadering till Division 1 Södra, ekonomisk konkurs och sammanslagning med BK Häcken. För ett litet tag sedan gjorde jag en beräkning utifrån ställningen vid omgång 18 för att skapa en prediktion för slutomgången i linje med lagens form. Att göra detta för omgång 19 var förstås helt onödigt, GAIS hade vunnit på Söderstadion med fyra mål och var bäst i världen. Varför oroa sig för bottenstriden?

En omgång senare och GAIS har åkt på en lektion i fotbollskonst av maskinen Kalmar FF och allt är mörkt och svart. Samtidigt går det onekligen rätt bra för flera av lagen nedanför GAIS i tabellen...

Grönsvart farligt nära kanten

Så jag satte mig återigen ner och räknade ut poängsnitt under de fem senaste matcherna för GAIS och alla de lag som jagar för att se deras form och därefter extrapolera mot evigheten, eller i alla fall omgång 30. GAIS har tillsammans med Norrköping och GIF Sundsvall endast tagit i snitt 0.8p, Gefle har tagit 1.2p, Ljungskile och Trelleborg har tagit 1.4p och Örebro har tagit hela 1.8p per omgång. Som ett resultat av detta är den temporära prognosen för sluttabellen denna:

...
10. Örebro SK 42p
11. Trelleborg FF 37p
12. Ljungskile SK 34p
13. GAIS 32p
14. Gefle IF 29p
15. GIF Sundsvall 25p
16. IFK Norrköping 19.8p

Nu börjar det finnas anledning till oro. Min prognos är måhända inte mer pålitlig än, säg Konjunkturinstitutets dito kring den svenska ekonomin, men en plats bättre än 14:e och strax över kvalplatsen hade man la hoppats på innan säsongen. En bit kvar till GAIS uttalade mål och ambition.

Björklund och statistiken

Förmiddagens P1 innehöll en kritisk granskning av nuvarande partiledaren för folkpartiet och utbildningsminister Jan Björklunds användande av (och kunskaper i) internationell statistik. De flesta torde vid åtminstone något tillfälle hört eller läst Björklunds tämligen kategoriska fördömande av den svenska flumskolan som utan krav och ordning är på väg ner i bottenskiktet internationellt sett. För att stödja sina påståenden har han bland annat använt sig av statistisk från OECD. I radioprogrammet Kris i Skolan går de igenom de internationella komperativa undersökningar som gjorts av OECD och andra under de senaste decenniet. Det visar sig rätt snart att Björklunds påståenden i ljuset av dessa rapporter är om inte felaktiga så i alla fall missvisande.

jag skall påpeka att jag inte har något direkt till övers för flum eller något emot att ställa krav. Däremot kanske jag inte tror att det är så flummigt som vissa påstår. Men jag har samtidigt haft svårt att fullt ut förstå den kategoriska kritik och de onyanserade angrepp som den i mina ögon rent ut sagt anti-intellektuella Björklund riktar mot skolvärlden. Programmets riktning kittlar således min skadeglädje när en trängd Björklund konfronteras med den fakta som han själv nyttjat för sina argument. Japp, så är det i politiken emellanåt; först skaffar man sig en åsikt och därefter så börjar man leta och vrida på bevis som stödjer den.

---
I det nästföljande programmet intervjuas en ung kvinna som under något år levde som gömd flykting i Sverige med sin bror och sina föräldrar. Tydligen var hennes mor sjuk under tiden som gömda och den unga kvinnan säger något i stilen att "det är inte bara är att gå till ett sjukhus och be att få träffa en läkare". jag skrattar till av fel anledning, på vilket sätt skiljer sig situationen för svenska medborgare och gömda flyktingar i det avseendet?

GAIS 1 - 4 Kalmar FF

En lagom varm, solig söndagseftermiddag. Nog passar det bra med lite boll! Varför måste då vara så förbannat självklart att GAIS måste kollapsa likt ett Hammarby med en tvåmålsledning?

Lag [4-2-3-1 ]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, K. Gustafsson; J. Mårtensson (66' D. Durmaz), E. Hédinsson (75' Mataõ); T. Lycén (54- L. Patjadzjan), W. do Carmo, D. Nicklasson; B. Andersson

GAIS börjar modigt mot de småländska serieledarna. Backlinjen är högt upp och pressen sker initialt över hela plan. Laget har till en början en mycket bra inställning och även om deras snabba anfallare Patrik Ingelsten hotar några gånger så är det vekligen GAIS som imponerar mest. Framförallt Bobbie Friberg da Cruz agerar säkert i sitt spel och går med allt självförtroende i världen och tar bollen från motståndarna. Även Andreas Tobiasson, som fått hoppa in för den sjuke Ekunde, ser till en början rätt säker ut. Längre fram i matchen hade det nog inte skadat att ha den snabbe Richard i backlinjen, men det var inget som berörde den första halvtimmen.

Det nya underlaget gynnar lagets spelstil och nu kan spelarna återigen ta emot och ner bollar nära kroppen. Speciellt bra att Eyjólfur Hédinsson kommit in lite bättre i spelet utan att spela bort för många bollar. Det hela ser helt enkelt bra ut. Att sedan Wanderson do Carmo lyckas med en helt lysande prestation och dribblar sig förbi tre man innan han avslutar och gör mål redan i tolfte minuten gör ju inte saken sämre. Jag är - förstås - till en början övertygad om att bollen tog på utsidan av nätet, men då varken klacken eller spelarna på plan slutar gapa vågar till och med jag tro på att det är mål.

Med ledningsmålet börjar GAIS falla bak lite i planen och Kalmar FF får tid att börja jobba sig in i matchen. Efter en halvtimme ramlar en boll ut från grönsvart straffområde som smålänningarnas hjärta, hjärna och lungor Rydström - som säsongsarbetade i jordbruket som slåttermaskin innan han blev fotbollspelare på heltid - kan skjuta ett skott i mål på distans. Lite passivt måhända, bollen kunde lika väl studsat på ett ben eller två och att Dime Jankulovski bara står och strirrar känns på något sett acceptabelt. Dime hade i det lägget gjort flera bra ingripanden och skulle göra några bra till innan hans självförtoende försvann fullständigt i andra halvlek.

Oavsett vad Magnus Pehrsson sa eller inte sa i halvtid så var det uppenbarligen helt fel. Det GAIS som kom ut i halvtid hade långt ifrån den inställning som de påbörjat första halvlek med. I försvarsspelet så tvekar i stort sett alla spelare ett ögonblick, något som maskinen KFF aldrig tycks göra när de kommer i sina snabba löpningar. Det blir snart synbart varför Kalmar FF ligger där de ligger i tabellen. Även om det varit lite si och så med deras spel på sistone tycks de nästan oberörda av vad det står för siffror på tavlan och spelar på som vanligt. GAIS anfallsspel får lite energi och fart i och med ett tidigt byte av den blodfattige Tommy Lycén mot en tänd Levon Patjadzjan - som senare lyckas dra på sig en menlös varning och om jag förstår det hela rätt är avstängd i derbyt mot den lille satan - men problemen består i försvarsspelet. När spelarna då och då verkligen försöker stoppa de röd- och vitklädda spelarna kommer de ofta för sent och orsakar istället farliga frisparkslägen. Jag tänker inte gå in närmare på de tre mål som följer för bortalaget - för att skona känsliga läsare - men tänker konstatera att även om det i mångt och mycket ser ut som - och är i viss mån - slarv av Dime är det i grunden frågan om en kollaps i försvaret som helhet. Ytterbackarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén var allt för lätta att lura bort och springa ifrån matchen igenom.

Även om det känns lite fel så skall ett litet plus ändå delas ut till Björn Andersson, som nödlösning och mittback skapar han återigen mer än i alla fall de flesta av GAIS totalt sex anfallare å långt säsongen 2008.

På något sett blir det hela som en repris av våren där en säkert 2-0 mot Hammarby följdes av ett fullständigt tapp mot KFF med 4-0 efter en bra inledning av matchen.

Miljonprogrammen och hyran

Suttit och tänkt lite på marknadsanalys-företaget Industrifaktas rapport om miljonprogrammet; mindre än en femtedel av bostadsbeståndet i flerbostadshus från 1961-75 har moderniserats och att upprusta dessa innan de faller ihop kommer att kosta mycket stora summor. Cirka 100 miljarder för att vara lite mer precis, ett ansenligt belopp måste man säga.

Gårdsten

I en artikel i DN så säger VD:n för ovan nämnda företag, Rolf Persson, att fastighetsbolagen skutit denna utgift framför sig all för länge och att ett problem bland annat är att det inte är möjligt att höja hyran. Hans uppfattning är att hyran i samband med en renovering skulle behöva stiga med 50 procent och därmed hamna i paritet med hyran för nybyggda bostäder. Fastighetsägarnas chefsjurist Rune Thomsson vill skjuta ansvaret på hyresregleringarna och "[k]an man inte sätta riktiga hyror så blir det inte heller pengar kvar till underhåll".

Det senare är förstås inte en oväntad ståndpunkt från fastighetsägarnas horisont. Det är dock inte en oproblematisk sådan. Att helt leva efter marknadsprinciperna är föga realistiskt. Skulle efterfrågan sjunka så pass att marknadspriset skulle sjunka under kostnaden för fastighetsägarna skulle det troligen skrikas efter subventioner och stöd. Samtidigt har den andra, nu rådande, situationen socialt oacceptabla följder; hemlöshet och trångbodhet - den situation som folkhemmets miljonprogram skulle lösa.

Västra Frölunda

Vi som bor i någon av Sveriges storstäder upplever vad som kan kännas som en evig bostadsbrist. Men det är faktiskt inte så att det alltid varit bostadsbrist i storstäderna. För inte så värst länge sedan, på det glada 80-talet, fanns det till exempel mängder av tomma lägenheter i framförallt nordöstra Göteborg och en del revs faktiskt. Under sent 1970-tal och 1980-talet så försåg staten bostadsmarknaden med gynsamma bidrag för att rycka upp de nedgångna miljonprogammen med ombyggnader. Många av dessa insatser fick mycket kritik i efterhand för kulturhistorisk förstörelse. Något jag inte riktigt kan förstå, men men. I vilket fall räckte alltså inte dessa insatser så värst långt i det stora hela och statliga subventioner av öststatstyp är la knappast att vänta denna gång.

Biskopsgården

Skall vi sitta och vänta på att marknaden löser detta med sin osynliga hand? Jämnvikt nås säkert på lång sikt, men på lång sikt är vi alla döda. Förvisso kan artificiellt låga hyror lastas för problemen att se efter fastigheterna, se till exempel den här bildserien på Jan Jörnmarks hemsida om ett övergivet bostadsområde i östra Tyskland (kräver inloggning). Samtidigt är la inte Sveriges byggindustri kända vare sig för effektivitet och produktivitet eller för att ha det allt för knapert. Marknadshyror eller ej, den rådande situationen är inte hållbar och det räcker inte med att skylla på hyresregleringar eller gångna tiders beslut.

Fler avdrag och subventioner för tjänstesektor med låg produktivitet

Ja, det är förstås frågan om det så kallade pig-avdraget igen. Avdraget för hushållsnära tjänster har inte riktigt blivit så positivt som regeringen trott och hoppas på och därför att det nu aktuellt att inte bara använda avdraget för när privatpersoner anställer företag för städtjänster och liknande, utan även när dessa anställer andra privatpersoner.

Eller uttryckt med andra och mer polemiska ordalag: tjänsten har trots gynnsamma avdrag inte lyckas expandera från en liten marknad av välbeställda kunder.

Även om jag måhända kan tycka att det är viktigt att motarbeta allt svartjobb men jag undrar om det verkligen det det är frågan om. Frågan har blivit politiskt laddat och det är i regeringspartiernas intressen att få en större del av medelklassen att köpa in tjänster. Personligen kan jag inte riktigt förstå varför varför så mycket energi och subventioner - ja, jag anser att avdrag kan likställas med subventioner då tjänsten gynnas - för en sektor med låg produktivitet som inte kan förväntas uppnå några förbättringar eller ens tillgodose ett livsviktigt behov hos människor. Förvisso behöver vi alla städa hemma emellanåt, men kan man inte göra det själv så har man la förhoppningsvis hemtjänst eller motsvarande.

Människan är en miljöfara!

I januari ironiserade jag kring hur affärsföreträdare på avenyyyyn irriterar sig på gatumusiker. Nu har frågan gått ett steg längre enligt gepe. Nu skall det övervägas om gatumusikanter skall betraktas som en miljöfara. Ja, i alla fall om de utövar sitt värv på avenyn och andra fina platser vid fel tidpunkt. Om det bryts mot dessa regler kan ordningsmakten gripa in. Ni vet den där polismakten som inte hinner med väpnade rån och stölder.

Nog fan kan jag tycka och förstå att gatumusikanter kan vara irriterande ibland. Jag har samma inställning mot en del andra kategorier av människor som rör sig på stadens gator men jag har ingen större önskan att förbjuda dem för det. Det är lite tröttsamt att det skall ägnas så mycket tid åt att förbjuda saker och ting till höger och vänster så fort någon - speciellt om denna någon är lite mer jämlik än oss övriga - känner minsta obehag. Om man bor i en stad får man acceptera att det finns andra människor där också och inte tro att man kan få ett monopol på stadsrummet. Det är kanske en delförklaring till varför just Kungsportsavenyn påminner om en paradgata från det forna östblocket snarare än en levande mötesplats under en stor del av året och dygnet.

Företrädare för Trygg, vacker stad, en samverkan mellan flera olika parter, skall agera som remissinstans i den här frågan. På deras sida kan man läsa att "Visionen är att Göteborg skall vara en vacker, öppen trygg stad som vi är stolta över och där stadsmiljön inbjuder till möte mellan människor.". Ett bra steg torde ju vara att köra bort människor som anses oönskade från avenyn. Alkoholister, zigenare och människor från socialgrupp 3 borde inte få vistas där heller. Kan verkligen störa kommersen. Måhända skall man ha med sig utdrag från taxeringskalendern för att överhuvudtaget komma dit? Poliskåren kan ju ta sig an den uppgifter. Det finns ju ett par poliser kvar på Hisingen som kan dirigeras dit istället.

Nä, nog med gnäll för dagen. Hög tid att gå och lägga sig. Bara inte den där grannen skall se på film ikväll, basgången går rakt ner i min lägenhet. Skulle vara dödstraff eller i alla fall förvisning till inre Norrland för sånt. Eller så kanske jag löste problemet för några månader sedan genom att gå upp och på ett artigt sätt berätta att basen hörs ner till min lägenhet. Ni vet, som en vuxen och förnuftig människa till en annan.

Replik till "Menlöst om VD-löner"

För några dagar sedan lade jag in några beska kommentarer kring ett fullständigt menlöst debattinlägg i Svenska Dagbladets kring VD-löner i Sverige.

Tänkte det var värt att lyfta upp ekonomijournalisten Olle Rossanders replik i sakfrågan. Följande citat sammanfattar i stort replikens essens:

"Praktiskt taget all akademisk forskning visar att det inte finns något samband mellan högre ersättningsnivåer och långsiktig lönsamhet eller kursutveckling.
De enda som med säkerhet tjänat på ersättningsexplosionen är cheferna själva och de konsulter som tjänar mer ju högre lön de kan pressa fram för dem de ­rekryterar."

Lärare och förintelsen

Hörde på radion om hur okunniga svenska lärare skulle vara om förintelsen. Med tanke på gårdagens gnäll om de utbildade men obildade kändes detta nästan som ett tidens tecken. Att detta är ett verk av Forum för Levande historia - som fått en hel del utrymme på denna blogg då de haft fräckheten att inte ge Svenska Dagbladet tolkningsföreträde i frågor kring förtrycket i Sovjet - blev det speciellt intressant. Här skall gnällas och neggas, tänkte jag.

Efter att nu har skummat igenom Anders Langes rapport om enkäten till lärarna måste jag säga att min bild delvis ändras. Det är sant att rapporten visar att kunskapen om detaljer kring förintelsen är lite si och så, men det är också en gediget genomförd undersökning om så mycket mer. Ja, det är i alla fall mitt intryck efter att ha hoppat runt och läst lite här och där. Kanske framför allt är det inte just och endast lärarnas kunskapsnivå som är i fokus:

"För Forum för levande historia är det glädjande att lärare generellt anser att undervisning om förintelsen är viktig. Mer än varannan lärare anser att denna undervisning är lika viktig som andra moment, 47,2 procent tycker att den är viktigare. Eleverna är motiverade till undervisning om Förintelsen, nästan 90 procent av respondenterna bedömer elevernas motivation som medelstark eller hög. Lärarna märker inte heller av någon större ”trötthet” inför frågorna hos eleverna. Det är också glädjande att fyra av fem lärare anser att undervisning om Förintelsen fungerar bättre än andra ämnen som ingång för att diskutera moraliska och etiska frågeställningar med elever. Detta stämmer väl överens med Forum för levande historias erfarenhet av arbetet med dessa frågor."

Istället är det den här delen som media tycks koncentera sig på:

"Av de 5 081 lärare som svarade på enkätundersökningen var det endast två som svarade rätt på samtliga kunskapsfrågor. På frågan om andelen judiska barn som dödades under andra världskriget svarade endast 1 av 20 lärare rätt: att mer än 80 procent av alla judiska barn i Europa dödades. I en annan fråga fick lärarna svara på vilka läger som ”byggdes huvudsakligen för att mörda judar”. 95 procent identifierar korrekt Treblinka som ett utrotningsläger. Men oroväckande många lärare i historia svarar fel på några av de andra lägren. Exempelvis är det bara 61 procent som svarar rätt på det sovjetiska lägersystemet Gulag och bara en av tio känner till att Dachau inte var ett utrotningsläger för judar. Dessa resultat visar tydligt på behovet av fortsatta insatser för att utbilda och informera om Förintelsen, folkmord och andra brott mot mänskligheten."

Jag kan förvisso hålla med att nivåerna på kunskaper är lite si och sådär och att lärare skall ha bättre kunskaper generellt än människor i allmänhet men även jag tyckte att frågorna var tämligen svåra och jag har ändå läst en hel del om förintelsen. Är det verkligen så viktigt att lärare kan hålla reda på exakt vilka läger som var koncentrationsläger och vilka som var förintelseläger? Att flera tycks blanda ihop Gulag är lite mer oroväckande.

Vad jag tyckte var mest beklämmande var dock detta:

"40 procent av lärarna som svarade på enkäten hävdar att de inte fått någon undervisning om Förintelsen under sin grundutbildning medan bara knappt 5 procent påstår sig haft mer än 10 timmars undervisning. Rapporten visar att det finns ett tydligt samband mellan mängden extra utbildning om Förintelsen, som lärarna skaffat sig efter studierna på lärarhögskolan, och deras kunskaper om ämnet. Utbildningen på lärarhögskolan tycks däremot inte ha nämnvärd inverkan på kunskaperna. Detta resultat är oroväckande: samtidigt som en stor andel bland lärarna rapporterar att de inte fått någon, alternativt mycket begränsad, utbildning om Förintelsen under sin studietid, förefaller den utbildning de fått ha en nästan omärkbar kunskapshöjande effekt."

Det talas om utbildningsinsatser och brister på lärarhögskolan (nähä, vilken chock!). Samtidigt är det en sedan några år en utsliten klyscha att vi lever i ett kunskapssamhälle. Är det då inte inte allas och inte minst lärarnas - som ändå har den roll de har som kunskapsförmedlare - att konstant hålla sig uppdaterad och på eget bevåg skaffa sig kunskaper? Då vi beaktar att just levande historia i sin kampanj för ett antal år sedan delade ut en bok till alla skolelever som på ett bra sätt sammanfattade förintelsen torde la inte lärarna ha problem att hitta material till självstudier.

---

Tyckte det var kul att Lange använde sig av såväl Principal Components Analysis och en för mig okänd metod som kallas MCA, Multiple Classification Analysis, en multivariat analys som tillåter användande av såväl ordinala som nomiala data bland de oberoende variablerna. Jag är intresserad av statistiska metoder, men stöter man inte på dem i sitt arbete så är det inte precis lätt att följa med och lära sig mer genom dagstidningarna.

Jag utgår förstås från att detta tillägg är det som framförallt engagerar mina läsare!

Utbildad och obildad

Jag tror att jag vid något tillfälle tidigare beklagat mig över lokalblaskans överlag ointressanta debattsida. Medan Svenska Dagbladets Brännpunkt och DN Debatt relativt ofta drar till sig mitt intresse är det ytterst sällan jag läser Gepes debattinlägg. Vet inte riktigt om så är fallet, men jag har fått intrycket att det i nio fall av tio handlar om fiskekvoter. Jag äter inte ens fisk, även om jag förstås älskar makrillar, så det är fullständigt ointressant för mig.

Idag lyckades jag dock ta mig igenom sociologen Per Månsons beklagande över att inga studenter är intresserade av Rysslands- och Östeuropakunskap. Anledningen, enligt honom, är att dessa länder inte är inne längre.

Artikeln är full av en dåligt undertrykt bitterhet mot tidens tendenser. Studenter ses som nyttomaximerare med en strikt instrumentell syn på sin utbildning; ingen bryr sig länge om bildning utan ett krasst ekonomiskt värde. Varför ens ha någon humaniora eller samhällsvetenskap?

Låter i mina öron inte precis som något nytt, dagens ungdom har beklagats åtminstone sedan Sokrates och Platons dagar. Vad jag däremot ser är ett utmärkt tillfälle att i den relativa anonymiteten som bloggare helt och fullt hämningslöst och skamlöst häva ut mina fördomsfulla intryck av olika samhällsgrupper.

För även om jag inte tvunget håller med, eller har möjlighet att riktigt bedöma, Månsons intryck så kan jag på sätt och viss hålla med i hans kritik. Jag har alltid eftersträvat allmänbildning i ordets rätta bemärkelse. Att behöva stöta på högt utbildade människor som samtidigt är helt obildade är verkligen frapperande. Två grupper jag av egen erfarenhet speciellt sett detta hos är teknologier och civilekonomen. Teknologen har ofta en stark motvilja mot att läsa allt som inte är Sci-fi eller möjligen Fantasy medan civilekonomen - som jag tycker värst om - sällan kan uttycka sig vettigt vare sig på engelska eller svenska utan slänger sig med något pidginspråk mestadels bestående av klyschor. Även om juristen ägnar sin tid åt ett helt och fullständigt världsfrånvänt glaspärlespel så brukar de i alla fall bestitta någon elementär allmänbildning.

---
Allmänbildad är en översättning från tyskans allgemeinbildung som härstammar från det tidiga 1800-talets tyska syn inom nyhumanism och idealismen, se speciellt Wilhelm von Humboldt, kring behovet av allmänna kunskaper i framförallt humaniora, samhällsvetenskap och politik.

Notera att allmänbildning sällan inkluderat särskilt mycket naturvetenskap, vilket förstås är väldigt objektivt och bra - just för att jag är rätt kass på det ämnet. Hade det varit på ett annat sätt hade jag troligen inte kunnat uppfatta mig själv som allmänbildad och hur hade jag då kunnat se ner på andra människor?

Menlöst om VD-löner

En sån där seg söndag och jag ägnar lite tid åt att titta vad som skrivs i tidningar runt om i landet under helgen. En debattartikel som roar mig är chefsrekryteraren Bengt Lejsved som fått utrymme på Brännpunk i SvD för att begråta sig över de internationellt sett låga lönerna för verkställande direktörer i större svenska företag.

Det finns la knappt något mer populistisk svenskt än att gnälla över höga ersättningar och så kallade fallskärmsavtal till höga chefer. Medan gemene man måhända tycker att det inte finns någon som är förtjänt av årslöner i mångmiljonsklassen så beklagar sig Lejsved över hur knapert det är för dem och hur hårt det blir för svenska storföretag att konkurrera om de bästa cheferna.

Jaha, vad är poängen med att slösa bort utrymme på Brännpunkt åt denna fråga? Det finns la ingen som direkt hindrar företagen från att betala sina verställande direktörer vad de vill. Deras löner är inte något som bestäms av dem allmänna opinionen som i vilket fall kommer att tycka att de får löjligt bra betalt, oavsett om det är 10 eller 20 miljoner per år. Notera att jag inte lägger någon värdering i detta. Måhända är svenska företag snåla eller så är internationella storföretag korkade som betalar ut omotiverat hög ersättning. Det är förstås diskutablet vilken betydelse en enskilt person kan ha för ett stort företag, rimligen kan den skada en VD gör vara nära nog lika stor som den nytta som han (nästan alltid en han) kan medföra.

En VD för ett bolag registerat på Stockholmsbörsen höjde i genomsnitt sin lön med 21 procent mellan 2006 och 2007. Att Lejsved tror att han kan motverka populistisk indignation genom att skriva en debattartikel känns bara fånigt. Om han i sin roll som chefsrekryterare tycker att det är svårt att rekrytera utländska chefer till svenska toppjobb så är det la en fråga han skall ta upp med sina uppdragsgivare, bolagsstyrelserna, inte kreti och pleti. Varken jag eller de flesta som kommentarar artikeln har la med det att göra. Fast det är klart, presstödda SvD vill la inbilla sig att deras tidning enbart läses av människor som sitter i bolagsstyrelser.

Hammarby IF 2 - 4 GAIS

Bortamatch på Söderstadion mot ett formstarkt Hammarby med tio matcher utan förlust som ännu inte förlorat hemma i år. Att formsvaga GAIS, utan ett mål på de tre senaste, skulle ha skuggan av en chans var i alla fall inte något jag trodde på. Med Fredrik Lundgren borta för resten av säsongen så tycktes det inte ens finnas en pådrivande kraft för att kämpa för 0-0.

Jag slank pliktskyldigt ner på den lokala puben för att se på matchen utan ljud. Det var mestadels skönt att slippa kommentatorernas pladder, men nog undrade man lite varför laget spelade i Hammarbys bortaställ, förnedringen kändes total redan på förhand.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; T. Lycén (60' L. Patjadzjan), W. do Carmo (83' D. Durmaz), D. Nicklasson (72' Matao); B. Andersson

Att starta med Björn Andersson på topp är något som skrålats om på läktare och gästböcker ett tag nu. Jag är själv inte lika frälst, men såg att det kanske inte fanns så många alternativ, om nu Morais Reis är ur form som det påstås. Att störst-bäst-och-vackrast är stor och tung, arbetar bra och har en hyfsad teknik så tycker jag ändå att hans nedtagningar är för dåliga för en target på den här nivån. Även om han inte gjorde mål, så måste jag i efterhand säga att hans insats var god.

Matchen började ingen vidare. Ja, den började helt enkelt precis som jag befarat. Trots vissa förhoppningar att så inte skulle bli fallet startade hemmalaget med amerikanska OS-deltagaren Charlie Davies på topp. Likt en hal tvål i badet lyckades GAIS inte få tag i honom eller hans kolleger under första delen av matchen. Ja, när inte mr Davies bestämde sig för att slänga sig som en döende fågel vid första bästa närkontakt. Ett beteende som förstås inte motarbetades av domaren Ingvarsson. Det första målet var ett pikant exempel på detta. Först drar han med sig bollen med armen för att sedan, med Jonas Lundén i ryggen, slänga sig på gräset i straffområdet. Bajernspelarna skall till att börja protestera men upptäcker då att en annan anfallare har petat bollen förbi en Dime Jankulovski som måhända kunnat agera mer aggressivt i det läget. Sedan drar ett inlägg från vår vänstersida förbi genom staffområdet och de där Davies kan nicka in 2-0 till hemmalaget. Återigen tycks det som Lundén är efter och har därmed varit inblandad i båda baklängesmålen. Överlag är GAIS backlinje inte riktigt på tårna i första när det kommer till inlägg. Med tanke på Dimes svaghet för just inlägg är det lite oroväckande. Bobbie Friberg da Cruz känns inte riktigt slipad i sådana situationer som han måhända har tillräckligt med erfarenhet av i rollen som mittback. Richard Ekunde höll förstås världsklass som vanligt (och fick som vanligt en etta i betyg av gepe, vars artikel späckades av direkta faktafel).

Nu är det förstås kört och jag hoppas bara på att GAIS skall ta sig samman och försöka avsluta matchen på ett snyggt sett, utan att det hela skall urarta till än mer förnedring. Jag förbannade att jag inte tagit med mig någon gammal tidning för att bläddra i när ångesten blev för stor. Istället så visade sig att killen som slagit sig ner jämte mig på bardisken var bajernsupporter som förstås var nöjd över det rådande läget, men inte alls på ett odrägligt och skadeglatt sätt.

När Wanderson do Carmo gör ett läckert frisparkmål i slutet på halvleken är det förstås snyggt men jag bedyrar att GAIS ändå inte har en chans. GAIS har släppts in en del i matchen efter 2-0 då hemmaspelarna troligen går runt och tänker på halvtidsvilan. Nu när segern inte är säkrad är jag övertygad om att de kommer att komma ut i andra med ny och bättre inställning. Att de grönsvarta spelarna skulle kunna göra det samma finner jag osannolikt. Målet var onekligen värt att se igen. Från långt håll till vänster skjuts bollen över muren mot främsta krysset. Målvakten är förstås mer beredd åt andra hållet men lyckas nästan stötta bort den, men bara nästan. 2-1 och förnedringen behöver inte bli fullständig.

Men GAIS inställning i andra är det faktiskt inget fel på och laget får ta del i matchen allt mer. Både Eyjólfur Hédinsson och Johan Mårtensson får grepp om mittfältet och Wanderson do Carmo har fått en del självförtoende efter sitt vackra mål. Att Eyo tycks ha en väg ur sin svacka och den unge Mårtensson har visat framfötterna i en roll som ofta gynnas av rutin är glädjande. Med den gyllene triangeln så går det att acceptera att varken Daniel Nicklasson eller Tommy Lycén inte riktigt kommer in i sina offensiva roller i denna match. Jag kan dock tänka mig att just Nicklasson fick starta för sina defensiva kvalitéer.

Trots att GAIS har kommer med bättre i matchen är det Hammarby som kommer till flest och bäst avslut. 3-1 är inte långt borta och den lilla spänningen som bortblåset, tänker jag. Tiden går, men Stockholmslaget lyckas inte få in bollen. Istället är det GAIS som kvitterar till 2-2. En passning når fram till Wanderson som står där på mittfältet med mänger av yta. Gott om tid att måtta ett skott mot målet. Hammarbys målvakt står på fel ben och även om skottet inte är så värst hårt, kan det skruva sig bort mot stolproten och via den in i buren.

Nu måste ju Hammarby anstränga sig mer och göra ett mål. Även om GAIS mittfält totalt stängt av dem, så har de anfallare med kvalitéer att klara av avslut på egen hand. Och visst är det Hammarby som gör nästa mål (ja, egentligen är det ju Hammarby som gör alla mål, det där med att glömma bortastället och allt det där...) - för GAIS. Levon Patjadzjan har fått komma in med halvtimmen kvar och springer runt som kalv på grönbete. Han slår ett inlägg mot straffområdet mellan målvakt och backlinje. Fullständigt ofarligt förstås, eftersom grönsvart inte har några spelare som löper mot mål vid inlägg. Närmast är Björn Andersson men han är effektivt blockerad av två, tre motspelare. Istället får vi tacka deras mittback som kommer rusande och oförmögen att ändra sin kropps riktining stöter in bollen i eget nät med hjälp av låren. GAIS tar alltså ledningen på bortaplan och jag tappar greppet om bardisken. Nu fan är det nästan säkert att vi får en poäng! MP tänker nog något liknande och gör ett defensivt byte där Wanderson får gå ut för David Durmaz. Det är till att försvara en poäng på bortaplan helt enkelt.

Istället blir det ytterligare ett mål, det är nära nog en repris av 2-2 målet. Men denna gång är det Johan Mårtensson som står för skott i mål via bortre stolproten efter en passning från långt nere till vänster av inbytte Matao. Det är lite vad jag propagerat för på senare tid, GAIS måste våga avsluta på distans emellanåt. Nu gav detta bra utdelning då alla mål bortsett från självmålet var skott utanför staffområdet. Det är faktiskt skönt att slippa detta eviga duttande i staffområdet som inte gett mycket till utdelning under säsongen.

Numerologi i 18:e omgången

Tal har i ett historiskt perspektiv gets en mystisk, nästan magisk innebörd; från pythagoreérnas och kabbalas talmystisk via astrologi till numerologi. Talens betydelse är inte minst relevant för fotbollssupportar. Men till skillnad från tidigare exempel är kopplingen mellan talen och effekterna, orsak och verkan, tydlig och klar; många poäng ger vinst och avancemang, få ger förlust och degradering.

Problemet är förstås att det finns ett samband mellan redan insamlade poäng och kommande omgångars poäng som är signifikant men inte självklart. Svårtskattade variabler som andra lags spelschema, vädret och Monstertruckar är svåra att ta med i beräkningen när supportern står och räknar på fingrarna.

Ett samtal i förmiddags om Fredrik Lundgrens skada - som officiellt kommer att ta minst fyra veckor, inofficiellt resten av säsongen - där den personen trodde att denna förlust av lagkaptenen skulle leda till att GAIS kommer att falla ut i år. jag delade delvis dennes oro och började räkna på fingrarna.

När jag kom hem tänkte jag att det var dags att titta närmare på problemet. Med tidens dåliga framtidsutsikten är det viktigaste att inte ramla ur allsvenskan. Att inte få ta del av marginalarna som förhoppningsvis vill komma och uppleva fotboll på den nya arenan är ekonomiskt mycket negativt i sig, dessa kommer inte att bry sig om superettan. Det är tre platser som kan leda till degradering. Gefle och Ljunskile har båda 14 poäng och Norrköping har 10 poäng med en match mindre spelad.

Vi struntar i Norrköping tills vidare och koncentrerar oss på de två lagen med 14 poäng, sju poäng efter GAIS som har 21 poäng med 12 omgångar kvar. Med ett poängsnitt på 0,78 poäng per match kommer dessa lag - om de avslutar de sista 12 omgångarna på samma sätt som de börjat med de första 18 - att få in ytterligare 9,33 poäng. Med ett försprång på 7 poäng skulle GAIS då klara sig med att vinna en match och förlora övriga elva. Problemet är förstås tre poäng för seger som gör att även om trenden varit vedervärdig under stora delar av säsongen, så kan en tillfällig formtopp snabbt jaga ifatt ett sådant försprång.

GAIS trend har enligt de flesta bedömare, läs neggare, beskrivits som vedervärdig. Hur är då trenden för de övriga lagen? de sista fem omgångarna har GAIS tagit 5 poäng (1p/snitt), Ljungskile 4 poäng (0,8p/snitt) och Gefle 3 poäng (0,6p/snitt). Fortsätter lagen enligt de senaste fem omgångarna i de resterande tolv kommer GAIS att få ihop 33 poäng, Ljungskile 24 poäng och Gefle 21 poäng. det känns lite lugnare...

... Men samtidigt vet man ju som sagt hur snabbt det kan gå med tre poäng för seger; Fredrik Lundgren är skadad; GAIS kan inte göra mål; det blåser mycket på hösten; Lagrell och Göran Johansson vill oss illa; stjärnorna står dåligt och datumen i programmen tycks ge ett oroväckande mönster och det räcker faktiskt med att ett av dessa lag - tillsammans med andra - går förbi för att allt skall gå åt helvete som vanligt.

---
Ett annat exempel på ad hoc-anpassad sifferexercis är frågan kring publiksiffrorna. Dagens gepe försökter sälja lösnummer med att blåvitt tappat hälften av sin publik. Att den lilla satan har en stor svans av medgångsanhängare och änu inte spelat hemmamatcher mot GAIS och Elfsborg gör att siffran blir skevoch föga rättvisande. Som grönsvart anhängare är det frapperande att beakta att vårderbyt är det enda som håller uppe siffrorna från bottennivåer. Dessa enkla sanningar leder till att publiksnitt börjar derbyrensas och mixtras med för att ge vad mixtraren tycker är en rättvisande bild. Det går att ha invändningar mot alla metoder. Det stora problemet för fotboll som sport är de mediokra intresset i allmänhet på att ta del av evenenamngen. Lars-Åke Lagrell tycker förstås att det är viktigt att satsa på bland annat företagsbiljetter. Att de som är motsatsen till marginalare, den trogna supportern, oftast känner sig motarbetade ser la inte Lagrell som något strörre problem. Publiksiffran går säkert att hålla konstant hög utan trogna stamkunder som inte flyr lag och sport vid temporära bakslag och trender, som blåvitt då.

Grönbete för de blågula

Förra året fick Nya Ullevi agera skådeplats för spektaklet Monster Jam. Stora så kallade monstertruckar förstörde gräsmattan som Got Event tvingades byta mitt under pågående säsong. Trots detta fick spektaklet återkomma även detta år. Men den här gången skulle det bli annorlunda, lovade Got Event. Även om gräsmatan inte blev fullt lika illa åtgången som förra gången är den dock undermånlig, något som representanter för såväl GAIS som den lilla satan har påtalat.

Zlatan, svensk landslagsspelare (bilden från när han spelade i Juventus) gillar nytt gräs

Inget har hänt, förren nu. Svenska landslaget skall spela en träningslandskamp mot Frankrike. Fotbollsförbundet besiktar arenan och sådär tio minuter senare aviserar Got Event att gräsmattan skall läggas om omgående. Den lilla satan, som har en hemmamatch snart, tvingas byta arena. Ja, om det skall kallas tvång att slippa slösa bort 90 minuter fotboll i den där betongjollen så har ordet tvång fått en ytterst positiv klang det senaste dygnet.

Det är tämligen uppenbart att landslagets önskemål är viktigare än de två allsvenska klubbarna som tillsammans spelar 28 allsvenska matcher (samt några ytterligare cup-matcher) under året. Wallin har reagerat med råge:

"GAIS är så upprört att klubben har bestämt att kräva ekonomisk kompensation av Got Event. - Vi har inte fått den varan vi betalat för och då förväntar vi oss en ekonomisk ersättning, säger ordförande Christer Wallin."

När man senast stod där borta på GHI med teaterkikaren och spanade ut över den öde betongen med den glada reklamsloganen Julstaden Göteborg från förra året undrar jag verkligen vad den varan egentligen är värd, en kaffe och en muffins? Arenachefen Anders Albertsson har ett minst sagt intressant perspektiv på händelsen:

"Samtidigt får båda klubbarna nytta av det här beslutet. Ser vi till framtiden är det inte IFK och GAIS som är hyresgäster, utan vi lever på att vara en trovärdig landskampsarrangör. Det är självklart så att när fotbollsförbundet säger något väger det väldigt tungt."

Ja, se där. GAIS skall vara tacksamma för att en viktigare kund vill ha något som sedan GAIS, av en lycklig slump, får ta del av. Det är förstås en inställning till kundvård som imponerar. Alliansklubbarna kommer inte tillbaka nästa säsong, så då är deras behov och pengar mindre värda och kan i stort sett ignorerar för de har ändå inget val i nuläget.

Det är ju som att hyra en nedgången miljonprogramslägenhet av ett kommunalt bolag... vänta, det är ju precis vad det är frågan om...

Boende byggs för vissa

I dagens gepe står det en del om hur byggbolagen drar ner på takten i Göteborg. Göteborg som marknad och dess landsortstidning är förstås lite efter pressen och marknaden i den kungliga huvudstaden där frågan kom upp för en tid sedan i Svenska Dagbladet.

Orsaken står förstås att finna i en avtagande prisstegring som en följd av kanske framför allt den högre räntan. Detta läser jag samtidigt som radion skvalar om den akuta bristen på boende för studenter inför höstterminen. Bostäder som byggs idag är i hög utsträckning bostadsrätter och deras främsta målgrupp är 40-talister som sålt villan, enligt JM:s regionchef Anders Lundberg. I bästa fall skapas en flyttkedja där barnfamiljer som har råd med bil flyttar ut från sina lägenheter till 40-talisternas gamla villor och någonstans kanske de som inte vill eller kan ta stora lån för att köpa sig in på bostadsmarknaden får en chans.

Enkel studenlya för 2800:-/dag

Kanske får en chans, kan inte poängteras nog i det sammanhanget. Bostadsbristen är trots allt stor och det är fullt möjligt att flyttkedjan inte kommer så långt ner i näringskedjan.

Byggbolagen kan inte belastas för allt, att bygga hus är trots allt stora ekonomiska företag där det behövs plöjas ner mycket kapital och resurser innan det går att skörda. Speciellt eftersom nimbyister och krångliga processer genom olika instanser kan ta mycket tid i anspråk innan det ens finns en möjlighet att bygga. Att byggsektorn lider av låg produktivitet och tydliga marknadsinperefektioner är inte byggbolagens ansvar att se över. De är förstås glada så länge de kan gå med vinst och slippa allt för hård konkurrens. Att deras kunder inte inkluderar alla människor är ett politiskt problem.

Jag är kritisk mot miljonprogrammets funktionsdelade planering och utförande men det var i alla fall ett resultat av politisk handlingskraft för att ge bostäder till alla. Den rådande regimen sitter och undrar varför de unga studenterna som inte får studentrum inte bara tar in på hotell, för att parafrasera ett känt (icke-) citat av Marie Antoniette.

Vänsterhäntas dag

Idag är det de vänsterhäntas dag, International Lefthanders Day, som enligt Wikipedia skall ha funnits som speciell dag sedan 1976. Inte ens jag som vänsterhänt kan riktigt orka bry mig om de vänsterhäntas dag. En del saxar och andra verktyg kan vara lite bökiga att använda, men i övrigt är det näppeligen ett levande helvete att vara vänsterhänt. Nu har det la i och för inte alltid varit så eller ens så att vänsterhänthet är accepterat i hela världen. Men vem orkar engagera sig nog för en sådan här dag? Nog för att det finns en del äldre som har tråkiga minnen om när de tvingades lära sig använda högerhanden. Men jag skulle nog tro att det är mindre traumatiskt att lära sig av med vänsterhanden än vänja sig av med en avvikande sexuell läggning. Jag är högerhänt vid datorn och tycker det är direkt bökigt att använda vänsterhanden för att styra musen. Jag beskyller verkligen inte det kristna högerhänta imperialistiskt-kapitalistiska patriarkatet för att de genom sitt strukturella förtryck tvingat mig till det. Kyrkan har i och för sig spridit en del dumheter i frågan. Fast samtidigt finns det la ingen fråga som kyrkan vid något tillfälle inte uppmuntrat och spridit dumheter kring. Det är trots allt kyrkans modus operanti, nu har vi dock en man på insidan.

Vår man på insidan

Det kan rimligtvis inte finnas någon företeelse överhuvudtaget som inte har sin egen dag. Även om några känns väldigt relevanta och viktiga, som till exempel kanelbullens dag, så undrar man lite vad som skall komma härnäst; kanske en dag för guds son?

Alla dessa folkgrupper

Jag har inte skrivit något om den pågående konflikten i Kaukasus. På samma sett som den eviga konflikten i mellanöstern har jag efter år av läsande, tänkande och argumenterade kommit fram till slutsatsen att alla ståndpunkter är ohållbara i konflikter som dessa. Att sitta på min ända och sitta här och skriva om hur saker och ting förhåller sig på en plats jag aldrig varit på skulle kännas minst sagt förmätet.

Tyckte dock att Torgny Hinnemos genomgång i Svenska Dagbladet var en befriande enkel genomgång av huvudlinjerna i de konfliker som löper samman i Kaukasus. Rysslands imperieamibitioner, oljan (en tidig oljeledning drogs från Kaspiska till Svarta havet av familjen Nobel) Georgiens behov av att hävda sin maktsfär mot minoritetet, den dåliga relationen mellan Nato och Ryssland och så alla dessa folkgrupper som aldrig tycks lämna sina dalgångar.

"Förutom knappt fyra miljoner georgier, som utgör omkring 80 procent av befolkningen, finns här också megrelier, svaner och lazer som talar språk som står georgiskan nära. Imerelierna, gurierna och adzjarerna har georgiska som modersmål men ändå egna identiteter, adzjarerna därför att de av tradition varit muslimer till skillnad från de kristna georgierna. Dessutom lever här några hundra tusen armenier, azerier, osseter och tiotusentals abchazier och greker och några andra mindre folkspillror. Därtill kommer inflyttade ryssar och ukrainare."

Alla dessa folkgrupper som finns i de stora makternas gränsområden i den gigantiska euroasiska landmassans mitt är för mig något spännande och intressant. På ett av de följande uppslagen i tidningen finns en färgkarta som försöker få med alla olika folkgrupper i Kaukasus. Trots att jag ofta är lite nyfiken för området och läst en del är det omöjligt att komma ihåg hälften av dem. Bad är det egentligen som utmärker en gurier? Jag har la i och för sig varit skeptisk gentemot nationell identitet sedan jag läster Eric Hobsbawms "Nationer och nationalism sedan 1789" men bara en sak som att det finns två små enklaver med greker! Jag trodde att de sista grekerna försvann från området i samband med Grek-turkiska kriget 1920-22 men inne i det unga Sovjet, där georgiern Iosif Dzjugasjvili var folkkommissarie för nationalitetsfrågor, har de alltså överlevt. En barnslig del av mig vill ta tag i dessa greker, och många andra av dessa för mig främmande och exotiska folkgrupper, för ställa dem i ett museum.

Det är en lyx att kunna sitta i ett land som inte varit inblandad i en väpnad konflikt sedan Napoleonkrigen och ha sådana barnsliga idéer.

---
Länk: Karta över folkgrupper i Kaukasus

GAIS 0 - 0 Trelleborgs FF

Det var inte en söndag som jag vaknade på rätt sida och när jag tittade ut genom fönstret på den gråa ön så önskade jag faktiskt att matchen skulle bli inställd. Tanken på att stå i regnstället och bli dränkt och än mer förkylt var föga lockande. Att placeringen flyttades till GHI till matchen var därför mycket bra, även om regnet inte föll så värst mycket under själva matchen var störtskuren därefter desto värre. Samtidigt förundrades man lite över IFK:s änglar - eller vad nu de där kallar sig själva - som till synes frivilligt har valt GHI som placering.

Tyvärr var det inte bara jag som hade vaknat på fel sida, tydligen även spelarna i Göteborgs Atlet- och idrottssällskap. Undrar om jag inte skall nämna Trelleborgs FF och domaren Fröjdfeldt också.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; L. Patjadzjan (74' D. Nicklasson), W. do Carmo, T. Lycén (88' A. Tobiasson); Matao (67' B. Andersson)

Matchen var inget annat än ett sömnpiller. Om jag inte investerat så pass mycket energi och känslor i det ena lagets välgång hade jag nog som objektiv bedömare sagt att det var den tråkigaste matchen sedan landslaget spelade senast. Felpass, trillande, inkast dåliga inlägg och lama skott samt förstås Fröjdfeldts tröttsamma petande och onödiga avblåsningar som sänkte kvalitéen på matchens underhållningsvärde ytterligare. De mest aktiva på plan var den grupp av duvor som var ute och letade gräsfrön på plan trots det dåliga vädret.

GAIS dominerade nominellt första och framför allt andra halvlek. Att ett lag så att säga är bollförande behöver dock som bekant inte betyda att laget kan skapa några farligheten. Backlinjen var det dock inget större fel på, såväl Bobbie Friberg da Cruz och inte minst Richard Ekunde höll rent framför Dime Jankulovski som inte hade så värst mycket att göra under matchen. Jonas Lundén slarvade bort sig en del i första, men verkade bättre i andra; eller berodde det bara på att jag itne såg så långt bort? Inte heller Kenneth Gustafsson gjorde la direkt bort sig. Det var just genom grönsvarta misstag som ett tämligen segt och intetsägande Trelleborg lyckades skapa några farligheter överhuvudtaget, trots en del kontringsmöjligheter. Det mest frapperande var när Eyjólfur Hédinsson helt onödigt drällde bort bollen mitt på plan. En Trelleborgare såg att Dime - som vanligt - var långt ute och drog till med ett långt lobbskott. Dime backade och sträckte på sig men nådde inte bollen som studsade i ribban och tillbaka, över Dime och in bland två försvarspelare och en motståndare. En del tumult uppstod och ett insläppt mål där hade varit typiskt GAIS och typiskt Dime. Ja, det var Hédinssons fel igen. Jag betvivlar inte den unge islänningens inställning och förmåga. Det är dock uppenbart att han är nere i en djup formsvacka. En offensiv spelare måste få våga att göra misstag. I rollen som defensiv mittfältare är det annorlunda ställt och jag hade hoppats att han skulle petas för denna match. När det nu visade sig att kapten Lundgren hade en mindre känning från Elfsborgsmatchen kan jag förstås förstå att Magnus Pehrsson inte ville byta ut båda sina defensiva mittfältare. Sanningen var dock att det inte var Ulvåkerns Johan Mårtensson, som gjorde sin första match från start efter att ha anlänt från en halv säsong i division 1 Södra, som såg ut att behöva hjälp. Att se honom tillsammans med Fredrik Lundgren från start i nästa match skulle vara intressant.

Sedan måste man la nämna Tavelsjöodjuret, eldsprutande drakar, Flygande Holländare och GAIS anfallspel; saker det talas om men ingen riktigt sett. Trelleborg på hemmaplan är måhända inte så lätt det låter då skåningarna har en hyfsad form och monstertruckarna har hjälpt till att preparera planen för den lilla satans primitiva tjongfotboll, men GAIS icke-existerande anfallsspel gick inte att ursäkta. Att Magnus Pehrsson uttrycker missnöje mot alla fyra offensiva spelare är fullt förståeligt. Wanderson do Carmos självförtroende tycks ha försvunnit fullständigt, Levon Patjadzjan - tidigare så glad till att skjuta mycket och hårt - har tappat stinget, Tommy Lycén blandar och ger och Matao bidrar inte med något som vi inte kunnat få från de flesta andra anfallare som GAIS haft det senaste året. Att joxa med trasan var påhittad söderslang av någon journalist när denne gick ut för att skapa myten om den vajande majskolven Lennart "Nacka" Skoglund (alltså inte Henrik Persson). Denna myt har spelarna i GAIS tydligen tagit till sina hjärtan och joxar upp bollen i luften i omöjliga passningar och upplägg framför straffområdet istället för att försöka komma till avslut. Det hela är mycket långsamt, omständigt och ineffektivt. Utan något av bollar bakom backlinjen, fler uppoffrande löpningar och en del distansskott så är det förstås inte så svårt för ett defensivt bortalag att ställa upp åtta man framför straffområdet och vänta på att det anfallande laget skall tappa bollen. Inte ens en utvisning av en motståndare med kvarten kvar skapade tillräckligt med utrymme för att GAIS egentligen skulle klara av att skapa några riktig bra avslut.

Jag förespråkar verkligen inte övergång till långbollar på stort target, men spelet måste varieras för att skapa en del ytor för de tekniska spelarna att arbeta på. Jag är inte övertygat om att Björn Andersson har de individuella kvalitéerna för att vara en bra anfallare från start. Det var dock väldigt tydligt för mig att när han kom in i 67:e minuten så började han ta uppoffrande löpningar både i djupled och i sidled och på så sätt skapade han en del oro i Trelleborgs backlinje. Nu hade förvisso Andersson fördelen att komma in pigg mitt i andra halvlek men om en anfallare från start visade hans intentioner och löpvilja utan boll så hade GAIS anfallsspel kunnat få ut något mer av sitt bolltrillande. Jag vet inte om man får ge upp förhoppningen om en del avslut på distans för att tvinga upp motståndarnas backlinje. GAIS avslut var nämligen så lama att de knappt räckt fram till mål i vilket fall. Det är lite som att se en treåring i regnställ och med spade i handen gå runt och sparka på någon kvarglömd boll i sandlådan.

Är påven katolik?

I kölvattnet efter den lilla satans snöpliga sorti från kvalet till Europacupen kunde man läsa i en mindre notis att en busslast tyska huliganer från Nürnberg stoppades när dessa reste till Basel för att förena sig med IFK-anhängare.

Blåvita tyska huliganer alltså, vad kan oddsen vara på att dessa är nynazister?

Service på Siba

Igår fick jag slutligen nog och bestämde mig för att köpa en ny bildskärm. Den gamla hade en hel del år på nacken, nuförtiden förväntar man la aldrig att något skall hålla, och var allt svårare att få igång.
När jag väl bestämt mig var det lika väl att slå till och jag kollade upp hemsidorna för två giganter i branschen som dessutom finns i närheten på Backaplan; Elgiganten och Siba. De hade båda den skärm jag var intresserade av och till samma pris. Så jag tog min dra-mat, minus säcken, och gav mig av ut på promenad. Elgiganten ligger närmast. Men det är uppenbarligen del av deras strategi att aldrig ha mer än hälften av sina produkter hemma i kombination med dålig skyltning. Nu har jag verkligen ingen lust att tala med säljare på sådana ställen då jag helt enkelt utgår från att de är opålitliga och okunniga. Så jag tar fortsätter min promenad över den gigantiska parkeringsplatsen mot Siba.

De har verkligen den produkt jag efterfrågade. Nu var det dock så att skärmarna i förpackningar låg uppe på hyllor som man inte kunde nå och jag behövde hjälp med att plocka ner den. Jag frågade en fjant med slips, men hans uppgift var att stå som ett fån vid en skylt om ip-telefoni och kunde därför inte göra något. Istället sa han att jag var tvungen att ta en nummerlapp. detta gjorde jag. På över en halvtimme fick ingen som tagit en nummerlapp någon service. Flera som tog nummer efter mig tröttnade och gick. De fåtal som fick någon uppmärksamhet var inte påstridiga individer som struntade i nummerlapparna, utan människor som säljarna antagligen bedömde var lättlurade fån. Det är förstås trevligt att man inte tycks falla inom den kategorin. Jag fick helt enkelt vänta på min tur.

En kille kom till slut fram och frågade om han kunde hjälpa till. Det visade sig att han inte arbetade där utan var där från något datorföretag. Han kunde berätta att det var så här det brukade fungera på Siba. Han hade varit i Nordstan dagen innan och sett ett halvdussin människor tröttna och gå.

När jag och min nya kompanjon började leta efter en stege och den skärm jag skulle ha för att ta saken i egna händer så det blev det plötsligt lite fart på en knubbig försäljare som snabbt tryckte fram till mitt nummer. Att plocka ner den tog tio sekunder. Han sa att jag skulle säga ett nummer när jag kom till kassan.

jag är inte säker men jag utgick från att detta nummer var försäljarens och att detta sedan påverkades hans lön. När jag kom fram till kassan och tjejen där - som först sa till några andra kunder med en simpel fråga att de kunde hon inte svara på och att de skulle ta en nummerlapp för att få hjälp av en säljare - frågade mig vilket nummer jag fått från säljaren så sa jag att jag verkligen inte mött någon säljare.

Den knubbige så kallade försäljaren har ju en del att ta av.

Jag är död

Ja, er käre och högt ärade bloggare är faktiskt död. Tycker ni detta låter märkligt? Jag kan lugnt avslöja att jag är lika förvånad som ni är.

Bakgrunden till detta är en extremt avlägsen släkting som släktforskar. Som förgrundsgestalt för sin knappologiska insats är min morfars morfars far. Troligen beror knappologens vurm för just denna individ att han bar prepositionen von i sitt namn. Behöver jag ens påpeka att jag härstammar från ett utomäktenskapligt barn till denna von? Då och då får min ömma moder e-post från en släktskapsförening som hon brukar vidarebefordra till mig under titeln Släkten är värst.

Han har länge gått vid min sida. Ja, i alla fall sedan 2007

Nu senast ingick det en länk till en hel hemsida med släktträd och i e-postet var min mor lite stött över att bland annat jag fanns med, men varken min mor eller min bror. Efter att jag kontrollerat detta fann jag ett samband mellan min explicita närvaro i det elektroniska släktträdet och denna lilla not: Living person details not shown for privacy reasons. Detta gällde förstås inte för mig, för jag dog i förra året i Göteborg. Allt enligt hemsidan. Platsen är onekligen helt korrekt och nog kände jag mig lite krasslig vid något tillfälle men jag la aldrig märke till att jag avled! Förvisso tycker min bättre hälft att jag ibland är lite frånvarande och att jag då och då luktar lite illa men i det stora hela är jag en aktiv och vital döing.

---
Så här lite i efterhand kommer jag på vad som dödade mig. Det måste förstås varit en av mina återkommande hjärtattacker eller hjärnblödningar på olika GAIS-matcher.

IF Elfsborg 1 - 0 GAIS

Årets kortaste bortaresa, höstderbyt borträknat, ingav inte några stora förhoppningar på förhand. Förvisso hade GAIS lyckat fixa en poäng hemma i premiären mot samma lag, genom ett sent kvitteringsmål av kaptenen. Men nu hade Elfsborg sedan dess endast släppt in fyra mål på det därefter följande 15 matcherna och nått en position precis efter Kalmar FF i den allsvenska toppen. Inte kan man ha några stora förväntningar på det grönsvarta mittenlaget med två bleka insatser i närminnet?

På arenan lyckades vi återigen leda med exempel och visa att Elfsborg faktiskt har en sämre klack än Häcken. Och det säger verkligen mer om hur svag deras trumklack är än om nortaklackens insats. Dessutom blev man lite glad över möjligheten att ha klack på långsidan på den nya arenan. Utan en TV-skärm att stirra upp på då och då är det en smula svårt att bedöma avstånden från kortsidan. Jaja, oavsett vilket så slipper man la i alla fall löparbanor.

Vädret vid premiären var ingen vidare och vädret denna dag bådade inte heller gott; Regnhôlet hade spridit ut sitt väder - på lite håll ser nämligen Borås ut lite som Mordor i Sagan om ringen - över halva landet likt någon skurk från en superhjältefilm och hade det inte varit frågan om konstgräs, som ändå brukar vattnas rejält innan match för att ge hemmamatcher maximalt med fördelar, hade det mycket väl blivit en inställd bortaresa.

Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; D. Durmaz, R. Ekunde, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; E. Hédinsson (64' D. Nicklasson), F. Lundgren; L. Patjadzjan, W. do Carmo (82' B. Andersson), T. Lycén (78' J. Mårtensson); Matao

Startuppställningen innebär en del förändringar sedan senast. Framför allt värt att notera att Daniel Morais Reis petas ur truppen till förmån för en av alla dessa nyförvärv, brassen Matao. MP skall ha uppgivit att han velat se en förändring i anfallspelet och därför gjort denna förändring. Jag, och en del andra, har de senaste matcherna sett problemet längre ner i banan och framför allt hos Eyjólfur Hédinsson som inte lyckats fylla Ipke Ekongs skor och de höga förväntningar som ställts på honom. Den nya anfallaren får hyfsade betyg från mig och visar vid några tillfällen funktionell teknik, men försvinner allt för mycket från spelet. Om Matao hade visat förmågan som en giftig avslutare hade detta kunnat förlåtas, men nu framstod han vare sig bättre eller sämre än GAIS senaste sisådär 37 testade anfallare, inklusive den spelare han ersatt. För Ejo även han försvinner en del i matchen är förstås än mer oroväckande med tanke på hans höga arbetskapacietet och roll i laget. Det var dock inte så illa som mot Sundsvall hemma. Framför allt var hans passningsspel mycket bättre, vilket gjorde lättare för grönsvart att bygga upp sitt spel. Daniel Nicklasson gick in i andra halvlek och tog över Ejos roll, vilket han klarade hyfsat.

Till min förvåning spelar GAIS bra i stort sett hela matchen igenom. Det är fel att säga att de dominerade, men de var minst lika bra som motståndarna. Men som vanligt saknades udd framåt. Det är ett mysterium hur och varför grönsvarta spelare är så oförmögna att komma till avslut. Kortpassningsspel längst med straffområdeslinjen har aldrig varit en vinnande metod. Det är det däremot att vara på tårna vid hörnor. Hisingspôjken Teddy Lucics mål på en hörna strax innan halvtidssignalen berodde kanske framför allt på dålig markering. Men det är också så att bra lag sätter sådana lägen. GAIS gör inte detta.

Nu skall dock inte allt skyllas på GAIS ineffektivitet utan kan också ursäktas med deras målvakts utmärkta insatser (som sagt, fem insläppta mål på 17 matcher). Några exempel på denna kombination av ineffektivitet och goda målvaktsingripanden är en chans i mitten av första då Kenneth Gustafsson, inte så mycket med framåt denna match men hyfsat defensivt, slår en crossboll till Levon Patjadzjan som avslutar, Wiland räddar med en benbarad och sedan så bränner Matao av en mjäkig retur. I andra slår Levon två inlägg mot Wanderson do Carmos skalle som båda tas om hand av Wiland. Levons betydelse för spelet framhävs i att han var inblandad i alla dessa tre lägen, men likaså Wandersons oförmåga att göra mål. Det är inte riktigt så jag minns honom från förra året då hans avslut var mer kraftfulla. Är det fråga om någon förbannelse eller förgiftar ÖIS vattenledningarna till Gaisgården? Elfsborgs vänstersida blev snart rädd för det armeniska lejonet och den rutinerade vänsterbacken Florén började panikrensa så fort han kom rusande. Han mattades -som vanligt - lite i andra halvlek, eller så saknade han bara vilja att löpa utan boll. Levon hade sedan ett bra skott mot mål som sedan gav en resultatlös hörna. Så många fler chanser än det skapar inte GAIS denna regntunga kväll i P-böndernas huvudstad.

Om inte anfallspelet var så värst roande ur grönsvarta ögon (jag är född med ett grönt och ett brunt öga, undrar vad en svart kontaktlins kostar? Troligen mer än en flanehatt...) så var försvaret dessto bättre, utom på just hörnor då. I sin första match från start efter ett långt skadeuppehåll var det som att inget hade hänt med Allsvenskans bästa mittback Richard Ekunde. Hela hans gestalt utstrålar speluppfattning och att han nästan alltid är steget före sina motståndare är tydligt. När Ekunde löser sina uppgifter så vet han oftast vad han skall göra därefter. Inga onödiga panikrensningar på tillrusande motståndarmittfältare här inte. Tråkigt att behöva säga det, men Tobiassons träben saknades inte. Noterade för övrigt att gepe gav Ekunde en tvåa i betyg... Bobbie Friberg da Cruz var också duktig och säker i det mesta. Det är verkligen tråkigt att när killen slutligen lärt sig acceptera sin naturliga roll på plan efter åtta säsonger i A-laget, så skall han sticka till Danmarks motsvarighet till Limhamn/Bunkeflo. Samtidigt skall vi vara väldigt glada att Ekunde har kontrakt till 2012. Tills dess hoppas vi ha tekniken för att klona honom. Vi har en hemlig arbetsgrupp i en källare på Mölndalsvägen som jobbar på detta just nu...

Hedersam förlust, men jag har redan upplevt min kvot av hedersamma förlusten för en livstid! Den uppfattningen har nog även mittfältets stjärna Fredrik Lundgren som återigen visade det han är bäst på - inställning.

---
Ett litet plus till domaren Markus Strömbergsson från Gävle som jag tyckte gjorde en förhållandevis bra insats, med allsvenska mått mätt. Några felbeslut, men dessa var i alla fall jämt fördelade.

---
Johan Mårtensson gör för andra matchen i rad ett inhopp och jag tycker mig se något i hans lätta löppsteg och inställning. Det kan bli något av den grabben.

Linslus om YimbyGBG

Söndag morgon och man sitter och sörplar kaffe när telefonen ringer. Det är någon tjej från TV4 Göteborg som undrar om jag är densamme som är med i nätverket YimbyGBG. - Öh, ja det är densamme, svarar jag. Mindre än två timmar senare får man stå ute på torget och svara på frågor framför en kamera. Noll kameravana och det känns mest som jag mumlar och svamlar. Det är en sak att uttrycka sig skriftligt och en annan att uttrycka sig verbalt framför en kamera. Hoppas dock att jag svarade vettigt. Lite knepigt att försöka uttrycka nätverkets åsiker och inte mina egna. Även om dessa i princip samstämmer i det mesta, är det en sak att stå där och representerar över etthundra medlemmar. Samtidigt väldigt trevligt att som simpel medborgare få vara med i den offentliga debatten.

När det skall sändas är inte riktigt klart. Hon skulle (förhoppningsvis) höra av sig. Om de inte gör det så kommer jag nog missa det fullständigt, då jag i stort sett aldrig ser på TV-nyheter.

Mer Sci-fi med Asimov-trilogi

Idag går det att läsa att Hollywood-producenterna till Sagan om Ringen-trilogin planerar att göra en ny trilogi. Denna gång är det Science Fiction och Isaac Asimovs Stiftelseböcker som är på tapeten. Den produktive författarens verk har tidigare inte lett till så värst många filmer, ett känt undantag är I, Robot med Will Smith som löst baserades på hans böcker om Robotar.

Som okysst och finning yngling med glasögon plöjde jag igenom alla böcker av författaren som fanns på mitt lokala bibliotek. Jag måste säga att även om hans texter i sig inte är någon högre klass är tankarna och idéerna kring det mänskliga tillståndet klart överlägset tramsiga rymdoperor som Stjärnornas krig. Sedan kanske jag föredrog hans med jordnära - nåja, relativt sett - berättelser med robotar i en nära framtid än böckerna om Stiftelsen som utspelar sig tusentals år i framtiden.

Historien kretsar kring en matematikers idé om psykohistoria - en vetenskap som kan förutspå galaxens framtid. Böckerna visar dock att det inte är så lätt att förutspå människans samhällen med hjälp av matematik, en kritik av tidens optimism kring möjligheterna att planera allt i minsta detalj.

Tror la inte att kommer att springa till biografen, men nog kommer jag att vara en smula intresserad. I alla fall så länge historien behåller lite djup och inte bara blir rymdopera med en tunn fernissa av psuedo-filosofi.

---
När man ändå talar om rymdoperor: Stötte på en intressant omtolkning av den första Stjärnornas krig-filmen (ja alltså, den fjärde med den allmänt hatade Jar Jar Binks). Darths & Droids är några australiernas verk. Genom stillbilder likt i en serie med pratbubblor och allt så arbetar de sig igenom filmen med dialog som om huvudkaraktärerna var rollpersoner som inte har en aning om Stjärnornas krig. Klart mer trovärdigt och underhållande än filmen för den som spelat rollspel några gånger.

Kremlologi - Pär Ericsson

Om man vanemässigt stirrar rakt in i solen för länge så är det risk att man efter ett tag inte blir riktigt klar i knoppen. Att följa ett fotbollslag kan efter en tid få liknande följder - även om GAIS stjärnor kanske inte har fullt lika stark lyskraft och Samir var la lite av ett svart hål. På grund av min skadeglada sida har jag vid några tillfällen fortsatt att följa utvecklingen i Karlstad genom att gå in och kolla på Värmlands lokalsidor. Måhända har den partiella solförmörkelsen denna dag fört mig över gränsen till Lillhagenland - men nu har jag sett ljuset. Pär Ericsson kommer att vinna skytteligan med 15 mål!

Nu kanske några läsare betvivlar mitt förstånd, men jag kan påvisa otvetydiga bevis för detta. I dagarna har nämligen Pär Ericsson gråtit ut, exklusivt för Värmlands Folkblad. Han förklarar att han tycker att Carlstad Uniteds organisation inte fungerar, att han aldrig kommer att vilja spela för klubben igen och att han tycker synd om sina före detta lagkamrater. På bilden till artikeln har den unge värmlänningen på sig en silverkedja. Nu börjar ett mönster träda fram, lika skarpt och tydligt som ansiktet i Cydonia. För silverkedja och gråt i kombination, vad tänker man på då? Givetvis detta:

Fula tjejer
Silverkedja
Slåss i hoppborg
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan

Kopplingen till den lilla satan och Stefan Selakovic är således uppenbar. Nu tror ni kanske att Pär Ericsson kommer att göra succé i flane FC. Men om man tolkat inälvorna av den makrill som min bättre hälft dörjade upp härom dagen så pekar dessa på några andra fakta. Sella som arbetar svart i Göteborg började sin karriär i en klubb med lite mindre resurser, Halmstads BK, och det var också för dem han gjorde 15 mål säsongen 2001.

Min träffsäkra profetia är därför som följer: Inom två säsonger kommer Pär Ericsson att vinna skytteligan för GAIS med 15 mål. Därefter kommer han säljas till en klubb i Eredivisie där han sedan kommer att spendera några hyfsade år som proffs i Sparta Rotterdam. hans nya klubb kommer att bli lite kult bland gaisare genom sin position äldre än än lokalkonkurrenten Feyenoord och med sin senaste ligaseger så långt tillbaka i tiden som 1959. Om tio år återvänder han till Göteborg för ett lukrativt kontrakt för lättmjölkarna för några år som medioker bänknötare. Varför inte till GAIS undrar ni? För vid det laget har grönsvart ramlat ner till Division 1 Södra och nyligen förlorar en bortamatch på Tingvalla IP i Karlstad.

Vadå? Ville ni ha ett lyckligt slut så får ni titta på bollibompa eller nåt. Jag håller på med seriösa profetior!

Ut och in på nya arenan

Häromdagen avslutade Fredrik Askerup sin serie av nedslag på olika platser på gepes kultursidor med en sida om den nya arenan. Det är hög tid att arenan får lite plats på kultursidorna också. Jag är av åsikten att idrott, och inte minst fotboll, också är kultur. Det till synes vattentäta skottet mellan Kultur och Sport, både i media och bland kreti och pleti (där kreti tycker om kultur och pleti sport) är en smula löjligt. En fotbollsarena som byggnad är definitivt kultur.

Utsida - Allianz Arena, München (FC Bayern München, TSV 1860 München)

Vad skribenten lägger märke till arenans slätstrukna arkitektur. Redan från början har stadens hämmningar lagts på bygget, måhända tillsammans med byggherrens intresse av en billig utformning (se intressant tirad om det på yimbySthlm). Byggnaden får helt enkelt inte sticka ut på höjden, bredden eller - gudarna förbjude - utseendemässigt. Allt skall anpassas till den rådande omgivningen.

Resultatet blir på många sätt ännu en lada. I alla fall från ett gatuplansperspektiv. Ni vet, det där perspektivet som de flesta människor, utom arkitekter, upplever sin omgivning från. Kommer att tänka på Borås egna lada, dit jag skall på måndag. Första gången jag besökte platsen var det som en vriden upplevelse från någon Neil Gaiman-roman - ett Backaplan fullt med Häckensupportar är la lika sannolikt som att bortglömda gudar vandrar på jorden. Nu visade det sick dock att de höll på IF Elfsborg...

Det finns en intention att marken runt arenan skall leva även när det inte är match och lysa upp området med sina butiksljus. Likt skribenten är jag mycket tveksam att det går att få något liv nära det närmast sterila evenemangsstråket, men man kan la alltid hoppas och inte bara fnysa åt ett på många sätt hedervärt initiativ. Kanske en plats för polisen att hänga på lunchrasten? Även om det la egentligen handlar om pengar till Higab och inte en genuin vilja av ett kommunalt bolag att skapa levande stadsmiljöer. Men i den bästa av världar skall la krafter likt en osynlig hand... bla bla bla.

---
Askerups kontenta var att det är insidan som räknas på den nya arenan och i det sammanhanget är det intressant att läsa på Gårdakvarnens hemsida om hur de tänkt sig livet på den nya arenan. Framförallt blir jag lite stressad eftersom det bara kommer att finnas 1500 platser i klacken och Gårdakvarnen räknar med att dessa kommer att gå åt som smör innan säsongen ens börjat. Eventuellt kommer krav på medlemskap både i GAIS och i någon supporterförening krävas. Årskort och medlemskap i GAIS har jag redan. Nu får jag bara hoppas att den gamla föreställningen om oändligt utbud av platser kommer att leva kvar länge nog i folks medvetande för att jag fort som fan skall kunna skaffa mig en plats.

Insida - Arena auf Schalke, Gelsenkirchen (FC Schalke 04)

---

Kanske skall tilläggas att Fredrik Askerup, i alla fall för den invidgde, i sin artikel visar att han annammar den gnostiska sektens ortodoxi. Det gör mig helt blint positivt från första stycket!