Idag går det att läsa att Hollywood-producenterna till Sagan om Ringen-trilogin planerar att göra en ny trilogi. Denna gång är det Science Fiction och Isaac Asimovs Stiftelseböcker som är på tapeten. Den produktive författarens verk har tidigare inte lett till så värst många filmer, ett känt undantag är I, Robot med Will Smith som löst baserades på hans böcker om Robotar.
Som okysst och finning yngling med glasögon plöjde jag igenom alla böcker av författaren som fanns på mitt lokala bibliotek. Jag måste säga att även om hans texter i sig inte är någon högre klass är tankarna och idéerna kring det mänskliga tillståndet klart överlägset tramsiga rymdoperor som Stjärnornas krig. Sedan kanske jag föredrog hans med jordnära - nåja, relativt sett - berättelser med robotar i en nära framtid än böckerna om Stiftelsen som utspelar sig tusentals år i framtiden.
Historien kretsar kring en matematikers idé om psykohistoria - en vetenskap som kan förutspå galaxens framtid. Böckerna visar dock att det inte är så lätt att förutspå människans samhällen med hjälp av matematik, en kritik av tidens optimism kring möjligheterna att planera allt i minsta detalj.
Tror la inte att kommer att springa till biografen, men nog kommer jag att vara en smula intresserad. I alla fall så länge historien behåller lite djup och inte bara blir rymdopera med en tunn fernissa av psuedo-filosofi.
---
När man ändå talar om rymdoperor: Stötte på en intressant omtolkning av den första Stjärnornas krig-filmen (ja alltså, den fjärde med den allmänt hatade Jar Jar Binks). Darths & Droids är några australiernas verk. Genom stillbilder likt i en serie med pratbubblor och allt så arbetar de sig igenom filmen med dialog som om huvudkaraktärerna var rollpersoner som inte har en aning om Stjärnornas krig. Klart mer trovärdigt och underhållande än filmen för den som spelat rollspel några gånger.
Som okysst och finning yngling med glasögon plöjde jag igenom alla böcker av författaren som fanns på mitt lokala bibliotek. Jag måste säga att även om hans texter i sig inte är någon högre klass är tankarna och idéerna kring det mänskliga tillståndet klart överlägset tramsiga rymdoperor som Stjärnornas krig. Sedan kanske jag föredrog hans med jordnära - nåja, relativt sett - berättelser med robotar i en nära framtid än böckerna om Stiftelsen som utspelar sig tusentals år i framtiden.
Historien kretsar kring en matematikers idé om psykohistoria - en vetenskap som kan förutspå galaxens framtid. Böckerna visar dock att det inte är så lätt att förutspå människans samhällen med hjälp av matematik, en kritik av tidens optimism kring möjligheterna att planera allt i minsta detalj.
Tror la inte att kommer att springa till biografen, men nog kommer jag att vara en smula intresserad. I alla fall så länge historien behåller lite djup och inte bara blir rymdopera med en tunn fernissa av psuedo-filosofi.
---
När man ändå talar om rymdoperor: Stötte på en intressant omtolkning av den första Stjärnornas krig-filmen (ja alltså, den fjärde med den allmänt hatade Jar Jar Binks). Darths & Droids är några australiernas verk. Genom stillbilder likt i en serie med pratbubblor och allt så arbetar de sig igenom filmen med dialog som om huvudkaraktärerna var rollpersoner som inte har en aning om Stjärnornas krig. Klart mer trovärdigt och underhållande än filmen för den som spelat rollspel några gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar