Det var inte en söndag som jag vaknade på rätt sida och när jag tittade ut genom fönstret på den gråa ön så önskade jag faktiskt att matchen skulle bli inställd. Tanken på att stå i regnstället och bli dränkt och än mer förkylt var föga lockande. Att placeringen flyttades till GHI till matchen var därför mycket bra, även om regnet inte föll så värst mycket under själva matchen var störtskuren därefter desto värre. Samtidigt förundrades man lite över IFK:s änglar - eller vad nu de där kallar sig själva - som till synes frivilligt har valt GHI som placering.
Tyvärr var det inte bara jag som hade vaknat på fel sida, tydligen även spelarna i Göteborgs Atlet- och idrottssällskap. Undrar om jag inte skall nämna Trelleborgs FF och domaren Fröjdfeldt också.
GAIS dominerade nominellt första och framför allt andra halvlek. Att ett lag så att säga är bollförande behöver dock som bekant inte betyda att laget kan skapa några farligheten. Backlinjen var det dock inget större fel på, såväl Bobbie Friberg da Cruz och inte minst Richard Ekunde höll rent framför Dime Jankulovski som inte hade så värst mycket att göra under matchen. Jonas Lundén slarvade bort sig en del i första, men verkade bättre i andra; eller berodde det bara på att jag itne såg så långt bort? Inte heller Kenneth Gustafsson gjorde la direkt bort sig. Det var just genom grönsvarta misstag som ett tämligen segt och intetsägande Trelleborg lyckades skapa några farligheter överhuvudtaget, trots en del kontringsmöjligheter. Det mest frapperande var när Eyjólfur Hédinsson helt onödigt drällde bort bollen mitt på plan. En Trelleborgare såg att Dime - som vanligt - var långt ute och drog till med ett långt lobbskott. Dime backade och sträckte på sig men nådde inte bollen som studsade i ribban och tillbaka, över Dime och in bland två försvarspelare och en motståndare. En del tumult uppstod och ett insläppt mål där hade varit typiskt GAIS och typiskt Dime. Ja, det var Hédinssons fel igen. Jag betvivlar inte den unge islänningens inställning och förmåga. Det är dock uppenbart att han är nere i en djup formsvacka. En offensiv spelare måste få våga att göra misstag. I rollen som defensiv mittfältare är det annorlunda ställt och jag hade hoppats att han skulle petas för denna match. När det nu visade sig att kapten Lundgren hade en mindre känning från Elfsborgsmatchen kan jag förstås förstå att Magnus Pehrsson inte ville byta ut båda sina defensiva mittfältare. Sanningen var dock att det inte var Ulvåkerns Johan Mårtensson, som gjorde sin första match från start efter att ha anlänt från en halv säsong i division 1 Södra, som såg ut att behöva hjälp. Att se honom tillsammans med Fredrik Lundgren från start i nästa match skulle vara intressant.
Sedan måste man la nämna Tavelsjöodjuret, eldsprutande drakar, Flygande Holländare och GAIS anfallspel; saker det talas om men ingen riktigt sett. Trelleborg på hemmaplan är måhända inte så lätt det låter då skåningarna har en hyfsad form och monstertruckarna har hjälpt till att preparera planen för den lilla satans primitiva tjongfotboll, men GAIS icke-existerande anfallsspel gick inte att ursäkta. Att Magnus Pehrsson uttrycker missnöje mot alla fyra offensiva spelare är fullt förståeligt. Wanderson do Carmos självförtroende tycks ha försvunnit fullständigt, Levon Patjadzjan - tidigare så glad till att skjuta mycket och hårt - har tappat stinget, Tommy Lycén blandar och ger och Matao bidrar inte med något som vi inte kunnat få från de flesta andra anfallare som GAIS haft det senaste året. Att joxa med trasan var påhittad söderslang av någon journalist när denne gick ut för att skapa myten om den vajande majskolven Lennart "Nacka" Skoglund (alltså inte Henrik Persson). Denna myt har spelarna i GAIS tydligen tagit till sina hjärtan och joxar upp bollen i luften i omöjliga passningar och upplägg framför straffområdet istället för att försöka komma till avslut. Det hela är mycket långsamt, omständigt och ineffektivt. Utan något av bollar bakom backlinjen, fler uppoffrande löpningar och en del distansskott så är det förstås inte så svårt för ett defensivt bortalag att ställa upp åtta man framför straffområdet och vänta på att det anfallande laget skall tappa bollen. Inte ens en utvisning av en motståndare med kvarten kvar skapade tillräckligt med utrymme för att GAIS egentligen skulle klara av att skapa några riktig bra avslut.
Jag förespråkar verkligen inte övergång till långbollar på stort target, men spelet måste varieras för att skapa en del ytor för de tekniska spelarna att arbeta på. Jag är inte övertygat om att Björn Andersson har de individuella kvalitéerna för att vara en bra anfallare från start. Det var dock väldigt tydligt för mig att när han kom in i 67:e minuten så började han ta uppoffrande löpningar både i djupled och i sidled och på så sätt skapade han en del oro i Trelleborgs backlinje. Nu hade förvisso Andersson fördelen att komma in pigg mitt i andra halvlek men om en anfallare från start visade hans intentioner och löpvilja utan boll så hade GAIS anfallsspel kunnat få ut något mer av sitt bolltrillande. Jag vet inte om man får ge upp förhoppningen om en del avslut på distans för att tvinga upp motståndarnas backlinje. GAIS avslut var nämligen så lama att de knappt räckt fram till mål i vilket fall. Det är lite som att se en treåring i regnställ och med spade i handen gå runt och sparka på någon kvarglömd boll i sandlådan.
Tyvärr var det inte bara jag som hade vaknat på fel sida, tydligen även spelarna i Göteborgs Atlet- och idrottssällskap. Undrar om jag inte skall nämna Trelleborgs FF och domaren Fröjdfeldt också.
Matchen var inget annat än ett sömnpiller. Om jag inte investerat så pass mycket energi och känslor i det ena lagets välgång hade jag nog som objektiv bedömare sagt att det var den tråkigaste matchen sedan landslaget spelade senast. Felpass, trillande, inkast dåliga inlägg och lama skott samt förstås Fröjdfeldts tröttsamma petande och onödiga avblåsningar som sänkte kvalitéen på matchens underhållningsvärde ytterligare. De mest aktiva på plan var den grupp av duvor som var ute och letade gräsfrön på plan trots det dåliga vädret.
Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; L. Patjadzjan (74' D. Nicklasson), W. do Carmo, T. Lycén (88' A. Tobiasson); Matao (67' B. Andersson)
GAIS dominerade nominellt första och framför allt andra halvlek. Att ett lag så att säga är bollförande behöver dock som bekant inte betyda att laget kan skapa några farligheten. Backlinjen var det dock inget större fel på, såväl Bobbie Friberg da Cruz och inte minst Richard Ekunde höll rent framför Dime Jankulovski som inte hade så värst mycket att göra under matchen. Jonas Lundén slarvade bort sig en del i första, men verkade bättre i andra; eller berodde det bara på att jag itne såg så långt bort? Inte heller Kenneth Gustafsson gjorde la direkt bort sig. Det var just genom grönsvarta misstag som ett tämligen segt och intetsägande Trelleborg lyckades skapa några farligheter överhuvudtaget, trots en del kontringsmöjligheter. Det mest frapperande var när Eyjólfur Hédinsson helt onödigt drällde bort bollen mitt på plan. En Trelleborgare såg att Dime - som vanligt - var långt ute och drog till med ett långt lobbskott. Dime backade och sträckte på sig men nådde inte bollen som studsade i ribban och tillbaka, över Dime och in bland två försvarspelare och en motståndare. En del tumult uppstod och ett insläppt mål där hade varit typiskt GAIS och typiskt Dime. Ja, det var Hédinssons fel igen. Jag betvivlar inte den unge islänningens inställning och förmåga. Det är dock uppenbart att han är nere i en djup formsvacka. En offensiv spelare måste få våga att göra misstag. I rollen som defensiv mittfältare är det annorlunda ställt och jag hade hoppats att han skulle petas för denna match. När det nu visade sig att kapten Lundgren hade en mindre känning från Elfsborgsmatchen kan jag förstås förstå att Magnus Pehrsson inte ville byta ut båda sina defensiva mittfältare. Sanningen var dock att det inte var Ulvåkerns Johan Mårtensson, som gjorde sin första match från start efter att ha anlänt från en halv säsong i division 1 Södra, som såg ut att behöva hjälp. Att se honom tillsammans med Fredrik Lundgren från start i nästa match skulle vara intressant.
Sedan måste man la nämna Tavelsjöodjuret, eldsprutande drakar, Flygande Holländare och GAIS anfallspel; saker det talas om men ingen riktigt sett. Trelleborg på hemmaplan är måhända inte så lätt det låter då skåningarna har en hyfsad form och monstertruckarna har hjälpt till att preparera planen för den lilla satans primitiva tjongfotboll, men GAIS icke-existerande anfallsspel gick inte att ursäkta. Att Magnus Pehrsson uttrycker missnöje mot alla fyra offensiva spelare är fullt förståeligt. Wanderson do Carmos självförtroende tycks ha försvunnit fullständigt, Levon Patjadzjan - tidigare så glad till att skjuta mycket och hårt - har tappat stinget, Tommy Lycén blandar och ger och Matao bidrar inte med något som vi inte kunnat få från de flesta andra anfallare som GAIS haft det senaste året. Att joxa med trasan var påhittad söderslang av någon journalist när denne gick ut för att skapa myten om den vajande majskolven Lennart "Nacka" Skoglund (alltså inte Henrik Persson). Denna myt har spelarna i GAIS tydligen tagit till sina hjärtan och joxar upp bollen i luften i omöjliga passningar och upplägg framför straffområdet istället för att försöka komma till avslut. Det hela är mycket långsamt, omständigt och ineffektivt. Utan något av bollar bakom backlinjen, fler uppoffrande löpningar och en del distansskott så är det förstås inte så svårt för ett defensivt bortalag att ställa upp åtta man framför straffområdet och vänta på att det anfallande laget skall tappa bollen. Inte ens en utvisning av en motståndare med kvarten kvar skapade tillräckligt med utrymme för att GAIS egentligen skulle klara av att skapa några riktig bra avslut.
Jag förespråkar verkligen inte övergång till långbollar på stort target, men spelet måste varieras för att skapa en del ytor för de tekniska spelarna att arbeta på. Jag är inte övertygat om att Björn Andersson har de individuella kvalitéerna för att vara en bra anfallare från start. Det var dock väldigt tydligt för mig att när han kom in i 67:e minuten så började han ta uppoffrande löpningar både i djupled och i sidled och på så sätt skapade han en del oro i Trelleborgs backlinje. Nu hade förvisso Andersson fördelen att komma in pigg mitt i andra halvlek men om en anfallare från start visade hans intentioner och löpvilja utan boll så hade GAIS anfallsspel kunnat få ut något mer av sitt bolltrillande. Jag vet inte om man får ge upp förhoppningen om en del avslut på distans för att tvinga upp motståndarnas backlinje. GAIS avslut var nämligen så lama att de knappt räckt fram till mål i vilket fall. Det är lite som att se en treåring i regnställ och med spade i handen gå runt och sparka på någon kvarglömd boll i sandlådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar