Bortamatch på Söderstadion mot ett formstarkt Hammarby med tio matcher utan förlust som ännu inte förlorat hemma i år. Att formsvaga GAIS, utan ett mål på de tre senaste, skulle ha skuggan av en chans var i alla fall inte något jag trodde på. Med Fredrik Lundgren borta för resten av säsongen så tycktes det inte ens finnas en pådrivande kraft för att kämpa för 0-0.
Jag slank pliktskyldigt ner på den lokala puben för att se på matchen utan ljud. Det var mestadels skönt att slippa kommentatorernas pladder, men nog undrade man lite varför laget spelade i Hammarbys bortaställ, förnedringen kändes total redan på förhand.
Matchen började ingen vidare. Ja, den började helt enkelt precis som jag befarat. Trots vissa förhoppningar att så inte skulle bli fallet startade hemmalaget med amerikanska OS-deltagaren Charlie Davies på topp. Likt en hal tvål i badet lyckades GAIS inte få tag i honom eller hans kolleger under första delen av matchen. Ja, när inte mr Davies bestämde sig för att slänga sig som en döende fågel vid första bästa närkontakt. Ett beteende som förstås inte motarbetades av domaren Ingvarsson. Det första målet var ett pikant exempel på detta. Först drar han med sig bollen med armen för att sedan, med Jonas Lundén i ryggen, slänga sig på gräset i straffområdet. Bajernspelarna skall till att börja protestera men upptäcker då att en annan anfallare har petat bollen förbi en Dime Jankulovski som måhända kunnat agera mer aggressivt i det läget. Sedan drar ett inlägg från vår vänstersida förbi genom staffområdet och de där Davies kan nicka in 2-0 till hemmalaget. Återigen tycks det som Lundén är efter och har därmed varit inblandad i båda baklängesmålen. Överlag är GAIS backlinje inte riktigt på tårna i första när det kommer till inlägg. Med tanke på Dimes svaghet för just inlägg är det lite oroväckande. Bobbie Friberg da Cruz känns inte riktigt slipad i sådana situationer som han måhända har tillräckligt med erfarenhet av i rollen som mittback. Richard Ekunde höll förstås världsklass som vanligt (och fick som vanligt en etta i betyg av gepe, vars artikel späckades av direkta faktafel).
Nu är det förstås kört och jag hoppas bara på att GAIS skall ta sig samman och försöka avsluta matchen på ett snyggt sett, utan att det hela skall urarta till än mer förnedring. Jag förbannade att jag inte tagit med mig någon gammal tidning för att bläddra i när ångesten blev för stor. Istället så visade sig att killen som slagit sig ner jämte mig på bardisken var bajernsupporter som förstås var nöjd över det rådande läget, men inte alls på ett odrägligt och skadeglatt sätt.
När Wanderson do Carmo gör ett läckert frisparkmål i slutet på halvleken är det förstås snyggt men jag bedyrar att GAIS ändå inte har en chans. GAIS har släppts in en del i matchen efter 2-0 då hemmaspelarna troligen går runt och tänker på halvtidsvilan. Nu när segern inte är säkrad är jag övertygad om att de kommer att komma ut i andra med ny och bättre inställning. Att de grönsvarta spelarna skulle kunna göra det samma finner jag osannolikt. Målet var onekligen värt att se igen. Från långt håll till vänster skjuts bollen över muren mot främsta krysset. Målvakten är förstås mer beredd åt andra hållet men lyckas nästan stötta bort den, men bara nästan. 2-1 och förnedringen behöver inte bli fullständig.
Men GAIS inställning i andra är det faktiskt inget fel på och laget får ta del i matchen allt mer. Både Eyjólfur Hédinsson och Johan Mårtensson får grepp om mittfältet och Wanderson do Carmo har fått en del självförtoende efter sitt vackra mål. Att Eyo tycks ha en väg ur sin svacka och den unge Mårtensson har visat framfötterna i en roll som ofta gynnas av rutin är glädjande. Med den gyllene triangeln så går det att acceptera att varken Daniel Nicklasson eller Tommy Lycén inte riktigt kommer in i sina offensiva roller i denna match. Jag kan dock tänka mig att just Nicklasson fick starta för sina defensiva kvalitéer.
Trots att GAIS har kommer med bättre i matchen är det Hammarby som kommer till flest och bäst avslut. 3-1 är inte långt borta och den lilla spänningen som bortblåset, tänker jag. Tiden går, men Stockholmslaget lyckas inte få in bollen. Istället är det GAIS som kvitterar till 2-2. En passning når fram till Wanderson som står där på mittfältet med mänger av yta. Gott om tid att måtta ett skott mot målet. Hammarbys målvakt står på fel ben och även om skottet inte är så värst hårt, kan det skruva sig bort mot stolproten och via den in i buren.
Nu måste ju Hammarby anstränga sig mer och göra ett mål. Även om GAIS mittfält totalt stängt av dem, så har de anfallare med kvalitéer att klara av avslut på egen hand. Och visst är det Hammarby som gör nästa mål (ja, egentligen är det ju Hammarby som gör alla mål, det där med att glömma bortastället och allt det där...) - för GAIS. Levon Patjadzjan har fått komma in med halvtimmen kvar och springer runt som kalv på grönbete. Han slår ett inlägg mot straffområdet mellan målvakt och backlinje. Fullständigt ofarligt förstås, eftersom grönsvart inte har några spelare som löper mot mål vid inlägg. Närmast är Björn Andersson men han är effektivt blockerad av två, tre motspelare. Istället får vi tacka deras mittback som kommer rusande och oförmögen att ändra sin kropps riktining stöter in bollen i eget nät med hjälp av låren. GAIS tar alltså ledningen på bortaplan och jag tappar greppet om bardisken. Nu fan är det nästan säkert att vi får en poäng! MP tänker nog något liknande och gör ett defensivt byte där Wanderson får gå ut för David Durmaz. Det är till att försvara en poäng på bortaplan helt enkelt.
Istället blir det ytterligare ett mål, det är nära nog en repris av 2-2 målet. Men denna gång är det Johan Mårtensson som står för skott i mål via bortre stolproten efter en passning från långt nere till vänster av inbytte Matao. Det är lite vad jag propagerat för på senare tid, GAIS måste våga avsluta på distans emellanåt. Nu gav detta bra utdelning då alla mål bortsett från självmålet var skott utanför staffområdet. Det är faktiskt skönt att slippa detta eviga duttande i staffområdet som inte gett mycket till utdelning under säsongen.
Jag slank pliktskyldigt ner på den lokala puben för att se på matchen utan ljud. Det var mestadels skönt att slippa kommentatorernas pladder, men nog undrade man lite varför laget spelade i Hammarbys bortaställ, förnedringen kändes total redan på förhand.
Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, R. Ekunde, K. Gustafsson; E. Hédinsson, J. Mårtensson; T. Lycén (60' L. Patjadzjan), W. do Carmo (83' D. Durmaz), D. Nicklasson (72' Matao); B. AnderssonAtt starta med Björn Andersson på topp är något som skrålats om på läktare och gästböcker ett tag nu. Jag är själv inte lika frälst, men såg att det kanske inte fanns så många alternativ, om nu Morais Reis är ur form som det påstås. Att störst-bäst-och-vackrast är stor och tung, arbetar bra och har en hyfsad teknik så tycker jag ändå att hans nedtagningar är för dåliga för en target på den här nivån. Även om han inte gjorde mål, så måste jag i efterhand säga att hans insats var god.
Matchen började ingen vidare. Ja, den började helt enkelt precis som jag befarat. Trots vissa förhoppningar att så inte skulle bli fallet startade hemmalaget med amerikanska OS-deltagaren Charlie Davies på topp. Likt en hal tvål i badet lyckades GAIS inte få tag i honom eller hans kolleger under första delen av matchen. Ja, när inte mr Davies bestämde sig för att slänga sig som en döende fågel vid första bästa närkontakt. Ett beteende som förstås inte motarbetades av domaren Ingvarsson. Det första målet var ett pikant exempel på detta. Först drar han med sig bollen med armen för att sedan, med Jonas Lundén i ryggen, slänga sig på gräset i straffområdet. Bajernspelarna skall till att börja protestera men upptäcker då att en annan anfallare har petat bollen förbi en Dime Jankulovski som måhända kunnat agera mer aggressivt i det läget. Sedan drar ett inlägg från vår vänstersida förbi genom staffområdet och de där Davies kan nicka in 2-0 till hemmalaget. Återigen tycks det som Lundén är efter och har därmed varit inblandad i båda baklängesmålen. Överlag är GAIS backlinje inte riktigt på tårna i första när det kommer till inlägg. Med tanke på Dimes svaghet för just inlägg är det lite oroväckande. Bobbie Friberg da Cruz känns inte riktigt slipad i sådana situationer som han måhända har tillräckligt med erfarenhet av i rollen som mittback. Richard Ekunde höll förstås världsklass som vanligt (och fick som vanligt en etta i betyg av gepe, vars artikel späckades av direkta faktafel).
Nu är det förstås kört och jag hoppas bara på att GAIS skall ta sig samman och försöka avsluta matchen på ett snyggt sett, utan att det hela skall urarta till än mer förnedring. Jag förbannade att jag inte tagit med mig någon gammal tidning för att bläddra i när ångesten blev för stor. Istället så visade sig att killen som slagit sig ner jämte mig på bardisken var bajernsupporter som förstås var nöjd över det rådande läget, men inte alls på ett odrägligt och skadeglatt sätt.
När Wanderson do Carmo gör ett läckert frisparkmål i slutet på halvleken är det förstås snyggt men jag bedyrar att GAIS ändå inte har en chans. GAIS har släppts in en del i matchen efter 2-0 då hemmaspelarna troligen går runt och tänker på halvtidsvilan. Nu när segern inte är säkrad är jag övertygad om att de kommer att komma ut i andra med ny och bättre inställning. Att de grönsvarta spelarna skulle kunna göra det samma finner jag osannolikt. Målet var onekligen värt att se igen. Från långt håll till vänster skjuts bollen över muren mot främsta krysset. Målvakten är förstås mer beredd åt andra hållet men lyckas nästan stötta bort den, men bara nästan. 2-1 och förnedringen behöver inte bli fullständig.
Men GAIS inställning i andra är det faktiskt inget fel på och laget får ta del i matchen allt mer. Både Eyjólfur Hédinsson och Johan Mårtensson får grepp om mittfältet och Wanderson do Carmo har fått en del självförtoende efter sitt vackra mål. Att Eyo tycks ha en väg ur sin svacka och den unge Mårtensson har visat framfötterna i en roll som ofta gynnas av rutin är glädjande. Med den gyllene triangeln så går det att acceptera att varken Daniel Nicklasson eller Tommy Lycén inte riktigt kommer in i sina offensiva roller i denna match. Jag kan dock tänka mig att just Nicklasson fick starta för sina defensiva kvalitéer.
Trots att GAIS har kommer med bättre i matchen är det Hammarby som kommer till flest och bäst avslut. 3-1 är inte långt borta och den lilla spänningen som bortblåset, tänker jag. Tiden går, men Stockholmslaget lyckas inte få in bollen. Istället är det GAIS som kvitterar till 2-2. En passning når fram till Wanderson som står där på mittfältet med mänger av yta. Gott om tid att måtta ett skott mot målet. Hammarbys målvakt står på fel ben och även om skottet inte är så värst hårt, kan det skruva sig bort mot stolproten och via den in i buren.
Nu måste ju Hammarby anstränga sig mer och göra ett mål. Även om GAIS mittfält totalt stängt av dem, så har de anfallare med kvalitéer att klara av avslut på egen hand. Och visst är det Hammarby som gör nästa mål (ja, egentligen är det ju Hammarby som gör alla mål, det där med att glömma bortastället och allt det där...) - för GAIS. Levon Patjadzjan har fått komma in med halvtimmen kvar och springer runt som kalv på grönbete. Han slår ett inlägg mot straffområdet mellan målvakt och backlinje. Fullständigt ofarligt förstås, eftersom grönsvart inte har några spelare som löper mot mål vid inlägg. Närmast är Björn Andersson men han är effektivt blockerad av två, tre motspelare. Istället får vi tacka deras mittback som kommer rusande och oförmögen att ändra sin kropps riktining stöter in bollen i eget nät med hjälp av låren. GAIS tar alltså ledningen på bortaplan och jag tappar greppet om bardisken. Nu fan är det nästan säkert att vi får en poäng! MP tänker nog något liknande och gör ett defensivt byte där Wanderson får gå ut för David Durmaz. Det är till att försvara en poäng på bortaplan helt enkelt.
Istället blir det ytterligare ett mål, det är nära nog en repris av 2-2 målet. Men denna gång är det Johan Mårtensson som står för skott i mål via bortre stolproten efter en passning från långt nere till vänster av inbytte Matao. Det är lite vad jag propagerat för på senare tid, GAIS måste våga avsluta på distans emellanåt. Nu gav detta bra utdelning då alla mål bortsett från självmålet var skott utanför staffområdet. Det är faktiskt skönt att slippa detta eviga duttande i staffområdet som inte gett mycket till utdelning under säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar