Årets kortaste bortaresa, höstderbyt borträknat, ingav inte några stora förhoppningar på förhand. Förvisso hade GAIS lyckat fixa en poäng hemma i premiären mot samma lag, genom ett sent kvitteringsmål av kaptenen. Men nu hade Elfsborg sedan dess endast släppt in fyra mål på det därefter följande 15 matcherna och nått en position precis efter Kalmar FF i den allsvenska toppen. Inte kan man ha några stora förväntningar på det grönsvarta mittenlaget med två bleka insatser i närminnet?
På arenan lyckades vi återigen leda med exempel och visa att Elfsborg faktiskt har en sämre klack än Häcken. Och det säger verkligen mer om hur svag deras trumklack är än om nortaklackens insats. Dessutom blev man lite glad över möjligheten att ha klack på långsidan på den nya arenan. Utan en TV-skärm att stirra upp på då och då är det en smula svårt att bedöma avstånden från kortsidan. Jaja, oavsett vilket så slipper man la i alla fall löparbanor.
Vädret vid premiären var ingen vidare och vädret denna dag bådade inte heller gott; Regnhôlet hade spridit ut sitt väder - på lite håll ser nämligen Borås ut lite som Mordor i Sagan om ringen - över halva landet likt någon skurk från en superhjältefilm och hade det inte varit frågan om konstgräs, som ändå brukar vattnas rejält innan match för att ge hemmamatcher maximalt med fördelar, hade det mycket väl blivit en inställd bortaresa.
Till min förvåning spelar GAIS bra i stort sett hela matchen igenom. Det är fel att säga att de dominerade, men de var minst lika bra som motståndarna. Men som vanligt saknades udd framåt. Det är ett mysterium hur och varför grönsvarta spelare är så oförmögna att komma till avslut. Kortpassningsspel längst med straffområdeslinjen har aldrig varit en vinnande metod. Det är det däremot att vara på tårna vid hörnor. Hisingspôjken Teddy Lucics mål på en hörna strax innan halvtidssignalen berodde kanske framför allt på dålig markering. Men det är också så att bra lag sätter sådana lägen. GAIS gör inte detta.
Nu skall dock inte allt skyllas på GAIS ineffektivitet utan kan också ursäktas med deras målvakts utmärkta insatser (som sagt, fem insläppta mål på 17 matcher). Några exempel på denna kombination av ineffektivitet och goda målvaktsingripanden är en chans i mitten av första då Kenneth Gustafsson, inte så mycket med framåt denna match men hyfsat defensivt, slår en crossboll till Levon Patjadzjan som avslutar, Wiland räddar med en benbarad och sedan så bränner Matao av en mjäkig retur. I andra slår Levon två inlägg mot Wanderson do Carmos skalle som båda tas om hand av Wiland. Levons betydelse för spelet framhävs i att han var inblandad i alla dessa tre lägen, men likaså Wandersons oförmåga att göra mål. Det är inte riktigt så jag minns honom från förra året då hans avslut var mer kraftfulla. Är det fråga om någon förbannelse eller förgiftar ÖIS vattenledningarna till Gaisgården? Elfsborgs vänstersida blev snart rädd för det armeniska lejonet och den rutinerade vänsterbacken Florén började panikrensa så fort han kom rusande. Han mattades -som vanligt - lite i andra halvlek, eller så saknade han bara vilja att löpa utan boll. Levon hade sedan ett bra skott mot mål som sedan gav en resultatlös hörna. Så många fler chanser än det skapar inte GAIS denna regntunga kväll i P-böndernas huvudstad.
Om inte anfallspelet var så värst roande ur grönsvarta ögon (jag är född med ett grönt och ett brunt öga, undrar vad en svart kontaktlins kostar? Troligen mer än en flanehatt...) så var försvaret dessto bättre, utom på just hörnor då. I sin första match från start efter ett långt skadeuppehåll var det som att inget hade hänt med Allsvenskans bästa mittback Richard Ekunde. Hela hans gestalt utstrålar speluppfattning och att han nästan alltid är steget före sina motståndare är tydligt. När Ekunde löser sina uppgifter så vet han oftast vad han skall göra därefter. Inga onödiga panikrensningar på tillrusande motståndarmittfältare här inte. Tråkigt att behöva säga det, men Tobiassons träben saknades inte. Noterade för övrigt att gepe gav Ekunde en tvåa i betyg... Bobbie Friberg da Cruz var också duktig och säker i det mesta. Det är verkligen tråkigt att när killen slutligen lärt sig acceptera sin naturliga roll på plan efter åtta säsonger i A-laget, så skall han sticka till Danmarks motsvarighet till Limhamn/Bunkeflo. Samtidigt skall vi vara väldigt glada att Ekunde har kontrakt till 2012. Tills dess hoppas vi ha tekniken för att klona honom. Vi har en hemlig arbetsgrupp i en källare på Mölndalsvägen som jobbar på detta just nu...
Hedersam förlust, men jag har redan upplevt min kvot av hedersamma förlusten för en livstid! Den uppfattningen har nog även mittfältets stjärna Fredrik Lundgren som återigen visade det han är bäst på - inställning.
---
Ett litet plus till domaren Markus Strömbergsson från Gävle som jag tyckte gjorde en förhållandevis bra insats, med allsvenska mått mätt. Några felbeslut, men dessa var i alla fall jämt fördelade.
---
Johan Mårtensson gör för andra matchen i rad ett inhopp och jag tycker mig se något i hans lätta löppsteg och inställning. Det kan bli något av den grabben.
På arenan lyckades vi återigen leda med exempel och visa att Elfsborg faktiskt har en sämre klack än Häcken. Och det säger verkligen mer om hur svag deras trumklack är än om nortaklackens insats. Dessutom blev man lite glad över möjligheten att ha klack på långsidan på den nya arenan. Utan en TV-skärm att stirra upp på då och då är det en smula svårt att bedöma avstånden från kortsidan. Jaja, oavsett vilket så slipper man la i alla fall löparbanor.
Vädret vid premiären var ingen vidare och vädret denna dag bådade inte heller gott; Regnhôlet hade spridit ut sitt väder - på lite håll ser nämligen Borås ut lite som Mordor i Sagan om ringen - över halva landet likt någon skurk från en superhjältefilm och hade det inte varit frågan om konstgräs, som ändå brukar vattnas rejält innan match för att ge hemmamatcher maximalt med fördelar, hade det mycket väl blivit en inställd bortaresa.
Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; D. Durmaz, R. Ekunde, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; E. Hédinsson (64' D. Nicklasson), F. Lundgren; L. Patjadzjan, W. do Carmo (82' B. Andersson), T. Lycén (78' J. Mårtensson); MataoStartuppställningen innebär en del förändringar sedan senast. Framför allt värt att notera att Daniel Morais Reis petas ur truppen till förmån för en av alla dessa nyförvärv, brassen Matao. MP skall ha uppgivit att han velat se en förändring i anfallspelet och därför gjort denna förändring. Jag, och en del andra, har de senaste matcherna sett problemet längre ner i banan och framför allt hos Eyjólfur Hédinsson som inte lyckats fylla Ipke Ekongs skor och de höga förväntningar som ställts på honom. Den nya anfallaren får hyfsade betyg från mig och visar vid några tillfällen funktionell teknik, men försvinner allt för mycket från spelet. Om Matao hade visat förmågan som en giftig avslutare hade detta kunnat förlåtas, men nu framstod han vare sig bättre eller sämre än GAIS senaste sisådär 37 testade anfallare, inklusive den spelare han ersatt. För Ejo även han försvinner en del i matchen är förstås än mer oroväckande med tanke på hans höga arbetskapacietet och roll i laget. Det var dock inte så illa som mot Sundsvall hemma. Framför allt var hans passningsspel mycket bättre, vilket gjorde lättare för grönsvart att bygga upp sitt spel. Daniel Nicklasson gick in i andra halvlek och tog över Ejos roll, vilket han klarade hyfsat.
Till min förvåning spelar GAIS bra i stort sett hela matchen igenom. Det är fel att säga att de dominerade, men de var minst lika bra som motståndarna. Men som vanligt saknades udd framåt. Det är ett mysterium hur och varför grönsvarta spelare är så oförmögna att komma till avslut. Kortpassningsspel längst med straffområdeslinjen har aldrig varit en vinnande metod. Det är det däremot att vara på tårna vid hörnor. Hisingspôjken Teddy Lucics mål på en hörna strax innan halvtidssignalen berodde kanske framför allt på dålig markering. Men det är också så att bra lag sätter sådana lägen. GAIS gör inte detta.
Nu skall dock inte allt skyllas på GAIS ineffektivitet utan kan också ursäktas med deras målvakts utmärkta insatser (som sagt, fem insläppta mål på 17 matcher). Några exempel på denna kombination av ineffektivitet och goda målvaktsingripanden är en chans i mitten av första då Kenneth Gustafsson, inte så mycket med framåt denna match men hyfsat defensivt, slår en crossboll till Levon Patjadzjan som avslutar, Wiland räddar med en benbarad och sedan så bränner Matao av en mjäkig retur. I andra slår Levon två inlägg mot Wanderson do Carmos skalle som båda tas om hand av Wiland. Levons betydelse för spelet framhävs i att han var inblandad i alla dessa tre lägen, men likaså Wandersons oförmåga att göra mål. Det är inte riktigt så jag minns honom från förra året då hans avslut var mer kraftfulla. Är det fråga om någon förbannelse eller förgiftar ÖIS vattenledningarna till Gaisgården? Elfsborgs vänstersida blev snart rädd för det armeniska lejonet och den rutinerade vänsterbacken Florén började panikrensa så fort han kom rusande. Han mattades -som vanligt - lite i andra halvlek, eller så saknade han bara vilja att löpa utan boll. Levon hade sedan ett bra skott mot mål som sedan gav en resultatlös hörna. Så många fler chanser än det skapar inte GAIS denna regntunga kväll i P-böndernas huvudstad.
Om inte anfallspelet var så värst roande ur grönsvarta ögon (jag är född med ett grönt och ett brunt öga, undrar vad en svart kontaktlins kostar? Troligen mer än en flanehatt...) så var försvaret dessto bättre, utom på just hörnor då. I sin första match från start efter ett långt skadeuppehåll var det som att inget hade hänt med Allsvenskans bästa mittback Richard Ekunde. Hela hans gestalt utstrålar speluppfattning och att han nästan alltid är steget före sina motståndare är tydligt. När Ekunde löser sina uppgifter så vet han oftast vad han skall göra därefter. Inga onödiga panikrensningar på tillrusande motståndarmittfältare här inte. Tråkigt att behöva säga det, men Tobiassons träben saknades inte. Noterade för övrigt att gepe gav Ekunde en tvåa i betyg... Bobbie Friberg da Cruz var också duktig och säker i det mesta. Det är verkligen tråkigt att när killen slutligen lärt sig acceptera sin naturliga roll på plan efter åtta säsonger i A-laget, så skall han sticka till Danmarks motsvarighet till Limhamn/Bunkeflo. Samtidigt skall vi vara väldigt glada att Ekunde har kontrakt till 2012. Tills dess hoppas vi ha tekniken för att klona honom. Vi har en hemlig arbetsgrupp i en källare på Mölndalsvägen som jobbar på detta just nu...
Hedersam förlust, men jag har redan upplevt min kvot av hedersamma förlusten för en livstid! Den uppfattningen har nog även mittfältets stjärna Fredrik Lundgren som återigen visade det han är bäst på - inställning.
---
Ett litet plus till domaren Markus Strömbergsson från Gävle som jag tyckte gjorde en förhållandevis bra insats, med allsvenska mått mätt. Några felbeslut, men dessa var i alla fall jämt fördelade.
---
Johan Mårtensson gör för andra matchen i rad ett inhopp och jag tycker mig se något i hans lätta löppsteg och inställning. Det kan bli något av den grabben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar