Anropar verklighetens folk

Det är verkligen något som får mig att tänka på Nordkorea när KD använder sig av sitt uttryck "verklighetens folk", eller i alla fall en textrad av Knutna nävar. Som bekant är detta ett retoriskt tillhygge som partiet använder mot alla som inte anses dela deras uppfattning. Suspekta grupper som högskoleutbildade, som tydligen inte behöver lämna barn på dagis, städa eller betala räkningar.

Noterar på morgonen den inledande formuleringen av Göran Hägglund i dagens under streckare:

"[M]ånga människor känner inte igen sig i samhällsdebattens ofta överpolitiserade käbbel. Verklighetens folk ger istället vardagens problem högsta prioritet."

Är det verkligen någon bortom de redan frälsta som tar Göran Hägglund, riksdagsledamot sedan snart tjugo år, som en trovärdig representant för verklighetens folk och inte för det i samhället överpolitiserade käbblet? Vidare undrar jag varför KD anser att deras frågor inte är politiska, då de lyfter upp och driver dem på en politisk arena?

Verklighetens folk och gråtande barn

Det sägs ofta att den akademiska världen existerar i ett vitt elfenbenstorn, skilt från vanliga människors liv. Icke så! Sedan KD lanserat sin slogan om Verklighetens folk har mina kollegor försökt anpassa sig till detta. Häromdagen erkände exempelvis en kollega frivilligt att hon kollade på Idol och gillade det.

Den stora lyckan var när en vaktmästare kom förbi vid pentryt med en stege och bytte några lampor. Till sin förvåning hittade han en tavla med ett gråande barn undangömd däruppe., som vi placerade på en skänk. Så nu har vi verkligen tagit ett steg närmare verklighetens folk.

Tyvärr förstördes detta framsteg en smula av att samma kollega som tidigare varit vår ledstjärna när hon sa att hon gillade Idol kommenterade tavlan med "Härligt, jag älskar kitsch!". Arbetet får helt enkelt fortsätta tills även vi är del av verklighetens folk.