Små byggherrar effektivare än elefanterna

NCC, JM, Skanska och Peab med några mindre aktörer

Även idag får jag mitt främsta intryck från Ekot, precis som igår. På morgonen ingår i Ekots sändning referat till en forskare på KTH som menar att små byggherrar bygger billigare än de stora aktörerna på den svenska byggmarknaden. Måhända symptomatiskt och en smula ironiskt att denna nyhet senare under dagen försvann för ett varsel på tusentals anställda från Skånska Cementgjuteriet (en del kallar det Skanska nuförtiden), tillsammans med JM, PEAB och NCC en av de fyra elefanterna på den svenska marknaden.

Nåväl, tillbaka till poängen. Själva undersökningen som Docent Kurt Psilander genomfört är inget stort sådant:

"Kurt Psilander har detaljstuderat byggkostnaderna för två bostadsbyggen. Den ena utför av ett av landets största byggföretag, det anda av en liten byggherre, ett enmansföretag."

Med ett så minimalt urval som en fallstudie de facto är finns det en överhängande risk för slumpens inflytande på resultatet. Den visade dock att den lilla företaget var hela tjugo procent billigare. Det tycks alltså inte som att de stora bolagen inte lyckas vinna några ekonomiska fördelar i skalekonomin. Fast det blir la inte de som betalar, vem som gör det vet vi alla - det är vi boende.

"Att det lilla byggbolaget med kontoret på fickan kan slå de stora byggjättarna i effektivitet, vet de stora om tror Kurt Psilander.
– Jag tror det, kunskapen finns där. Det stora företag som deltog i studien var inte överraskad av att den lilla byggherren kunde vara mer effektiv, säger han.
Det är byggjättarna som dominerar i Sverige. De små byggherrarna har inte ens en procents markandsandel.
Men de kan alltså bygga flerbostadshus 20 procent billigare, och siffrorna talar för att de borde vara fler, säger Kurt Psilander.
– Ja, absolut. Politiker och experter tror inte att små byggherrar kan bygga sådana här typer av projekt, till exempel flerfamiljshus. Men det visar sig att de kan göra det, och därför har de en given plats på marknaden, säger Kurt Psilander. "

Att de fyras gäng inte agerar på en väl fungerande marknad torde inte vara någon överraskning. Inte heller att det finns möjligheter att minska kostnaderna genom effektivitetshöjande insatser ,i till exempel logistiken, är något nytt (se tidigare inlägg om ineffektivitet och marknadsimperfektioner) och Psilanders resultat spär på den bilden.

Vad de stora byggbolagen även försökt framhäva är även att det är ekonomiskt ohållbart att bygga hyresrätter, även i dessa dåliga tider. Även på denna punkt har Psilander en divergerande uppfattning:

"De stora byggbolagen brukar säga att det är omöjligt att bygga hyresrätter, för då hindrar bruksvärdeshyrorna att de får igen sina byggkostnader. Men när Kurt Psilander granskade 16 små byggherrar fick de lönsamhet här. – De byggde samtliga hyresrätter, och ingen av dem hade några som helst bekymmer att uppnå vinst under första åren inom ramen för bruksvärdeshyran, säger han."

---

Skanskas och byggsektorns problem tog som sagt över i nyhetsflödet. Under eftermiddagen påminner en del personers argumentation en del om gårdagens argument; staten måste gå in och rädda ännu en olönsam bransch, om än inte mer lika radikala grepp som ett uppköp utan genom subventioner och stödåtgärder; lite merkantilism har tydligen ingen dött av!

Nybyggen i Göteborg 3: Oktanten

Alla nybyggen är inte de där stora projekten eller ikonbyggnaderna som får uppmärksamhet i tidningar eller de där nya bilburna medelklassförorterna som smygs in i vår stads utkanter. Det förekommer även mer anspråkslösa nybyggen mitt i staden. Ett exempel på ett sådant som jag flera gånger tittat på från spårvagnsfönstret med nervös nyfikenhet är kvarteret Oktanten i den så kallade hängmattan i Majorna. Här är det inte bara frågan om nybygge utan även restauration av landshövdingehus.

Det är totalt frågan om tre berörda hus i ett kvarter som tidigare innehållit en ödetomt och ett äldre hus i dåligt skick. Ett hus är från 1800-talet och restaureras externt och internt, ut mot Karl Johansgatan byggs ett nytt hus i landshövdingestil (Jag har inte åkt förbi på några veckor så jag vet inte om de nya fasaderna kommit fram bakom presenningar och byggställningar ännu) och ut mot fiskhamnen byggs ett mer modernt hus med inglasade balkonger. Byggherre är jätten JM som på sin hemsida för ovanlighetens skull lyfter fram en del annat än goda kommunikationer, öppen planlösning och hur lätt det är att ta sig därifrån och hur fin utsikten är - även om de också nämns. Dessutom finns det tydligen kvalitéer som citypuls och närheten till caféer, pubar och restauranger. Ja, till och med innegården framhävs som en fördel - kan verkligen moderna människor bo i hus som inte är fristående i uppbrutna kvarter? Tanken svindlar!

Utöver bostäder kommer det finnas två lokaler som kan/kommer hyras ut till butiksverksamhet eller liknande. Så här har vi alltså ett slutet kvarter som byggs med anpassning till de kringliggande husen, med en restaurering istället för en demolering av ett gammalt hus från 1800-talet, butiker i bottenvåningen och även - tycks det som - en del kontor. Så nu undrar ni förstås vad jag har emot det här nybygget. Inget speciellt faktiskt, verkar helt OK. Det enda tråkiga är la att det på något sätt påminner om att det inte byggs så här på platser där det inte anses nödvändigt eller är påtvingar. Kanske dags att påminna lite om betydelsen (om än liten) av att lämna konstruktiva synpunkter till detaljplaner så att man kunde få se lite mer sådana här kvarter bortom den gamla staden.

Det är nämligen så att restaureringen av det gamla huset inte är något som byggherren kommit på själv. I detaljplanen från 2003 framhävs det att det gamla husen i området framhävs i kommunens bevarandeprogram från 1999 som ”mycket värdefulla exempel på landshövdingehus som tillkom under den första epoken i dess historia 1875-1885. Karl Johansgatan 17 har en ovanligt välbevarad interiör med unika detaljer som är kännetecknande för hus byggda av Johannes Andersson.” . Annars hade la allt rivits och ett punkthus planterats på en gräsmatta. Njae, kanske inte men riktigt säker kan man la inte vara .

*****

Skummade även igenom inkomna åsikter från samrådet och då framförallt inlagor från privatpersoner. Det är en smula beklämnande att se att de framförallt består av typiska nimbyister som beklagar sig över att den nya byggnaden skall bli 5 1/2 våning vilket måhända stör deras utsikt. Endast några få verkar se lite längre än näsan och utsikten räcker.

Guldheden och Sockerbitar på Hisingen

I blaskan står det idag en del om byggplanerna i norra Guldheden. Helt riktigt skriver tidningen att detta område är ett typexempel på modernismens stad i park med byggande anpassat efter höjdkurvorna och med en grannskapstanke i grunden. Det var nämligen typexemplet som professor Caldenby tog upp när han talade lite om Förlunda och mycket om Tage William-Olsson på Frölunda Kulturhus för en tid sedan. Nu menas det från länsstyrelses håll att detta är en unik miljö som är ett riksintresse att skydda. Det skulle därför vara fel att komplettera bebyggelsen.

Det första utkastet till program väckte snabbt motstånd bland boende i området och arkitekturhistoriskt intresserade. Under samrådet svarade länsstyrelsen att kompletteringsbebyggelse skulle innebära påtaglig skada på riksintresset.

Där föll tanken på att förtäta staden igen. Och detta är bara ett stenkast från rutnätsstadens Göteborg. Att bygga upp nya miljonprogramsområden är dock aldrig särskilt problematiskt. Nimbyister och andra vill inte hota luftigt placerade punkthus. Det är faktiskt min största och allvarligaste invändning mot hus staden har byggts i över ett halvsekel - modernismens övertro på långsiktig planering har inneburit att "färdiga" områden har planerats och byggts utan någon möjlighet eller förståelse för att tiderna kommer att ändras. Människans livsmiljö måste enligt min mening förändras i en human takt - med detta menar jag att staden (eller landet också för den delen) i idealfallet hela tiden skall vara stadd i en förändring som samtidigt inte är så snabb och allomfattande att det inte går att känna igen sig. Vem vill bo i ett museum? Om den äldre staden klarar av förändringar och nya hus men inte William-Olssons Guldheden, så är det inte den äldre staden det är fel på. Några av de mindre lägenheterna i området byggdes för hembiträden - bor det hembiträden där idag?

Men nu hotas deras utsikt av ett planerat lamellhus - föga spännande men helt i linje vad som redan finns i området - det som skall kompletteras. Efter lite letande hittade jag JM:s projektsida för Raketgatan. Det finns förstås ingen bild på huset - det är trots allt rätt tidigt skede - men lite reklam gör de i alla fall. Behöver jag ens säga vad som lyfts fram? Ja, självfallet handlar allt om utsikten! Det skall - för de som bor högst upp då (ingen bor någonsin på första våningen). Där kan man se att det går att se hela vägen bort till Slottskogen (riktig park!) och över Linnéstaden (riktig stad!) och sedan går det förstås snabbt att ta sig där ifrån också- hus i park verkar inte vara något försäljningsargument. Behöver jag upprepa mina tirader igen?

*****

För några dagar sedan cyklade jag till Backavallen. En fördel med GAIS hattande med spelplan för sina träningsmatcher har varit att jag fått tillfälle att besöka delar av staden som jag inte annars skulle åkt till. Jag tog Lillhagsvägen och vid St Jörgens sjukhus tog jag mig upp för en brant backe upp mot Backavallen. Nu var det väldigt länge sedan min farsa bodde i Västra Gunnersgärde, och även då var fanns det få anledningar att på sina helgbesök ta sig över till andra sidan dalen, men lite koll trodde jag att jag hade. Döm om min förvåning när det visar sig att Egnahemsbolaget tappat ut en mängd gigantiska sockerbitar i backslänten. Efter lite sökande listar jag ut att området heter Skogaberg och består av 110 fristående hus. Nu tycker jag la i och för sig att husen en och en är rätt fina - ja, jag kan tycka om nyfunkis trots att jag verkar vara så gnällig. Men det lustiga är att jag helt missat att något sådant ägt rum. Området ligger i en skogsbacke och interagerar inte nämnvärt med någon annan, äldre bebyggelse utan är ett litet mikrokosmos där i en skogsslänt på Hisingen (det är säkert någon på stadsbyggnadskontoret som tycker att det är jättebra med egnahemshus så nära Backadalen grå miljonprogamshus, men jag tror inte de där människorna som går in med sina matkassar från en stormarknad långt borta har så mycket att göra med de som bor på andra slänten - men det kanske bara jag som är fördomsfull).

Problemet som jag ser det att det oftast är helt problematiskt att slänga upp egnahemsområden överallt i naturen en bit ifrån den egentliga staden - det är bara en slump om någon överhuvudtaget lägger märke till det, blir lite mer bilar på vägarna förstås för kollektivtrafik och lokal handel är det dåligt med. Men så fort någon skall in och ändra i en befintlig stadsmiljö för att förtäta staden så blir det ett himla liv och saker och ting skall stötas och blötas och till slut så rinner de ut i sanden, eller alla blir så trötta att något banalt kompromissförslag dras i långbänk och så står en trevånings betong- och glasbunker där och ingen är egentligen glad. På samma tid byggs hektarvis av förort utan att någon säger så mycket som ett pip.