Mer om fotbollstaktik

För en tid sedan hyllade jag Jonathan Wilsons Inverting the Pyramid, om fotbollstaktikens historia.

Sedan en tid håller sig samme journalist med en oregelbunden krönika på The Guardians fotbollsidor - en av få sidor om fotboll jag besöker numera som inte är direkt eller indirekt GAIS-relaterade - under titeln The Question.

Dagens inslag, med namnet Could the sweeper be on his way back? är synnerligen läsvärd och berör framtidens fotbollstaktik. Utgångspunkten för Wilsons undersökning är axiomet att taktik handlar om att hantera ytor; stänga av motståndarnas och finna egen yta för att komma till anfall. I 4-4-2 har mångt och mycket skett genom framstegen för den moderna ytterbacken som kan gå fram och finna ytor få andra spelare på plan förunnade.

Kaiser Franz - klassisk och stilbildande libero

Som få har missat har numera 4-4-2 i allt högre utsträckning ersatts av 4-2-3-1, 4-3-3 och andra formationer med endast en central anfallare. I och med denna förändring är frågan om det numera väl etablerade systemet med två jämsides placerade centrala backar fortfarande behövs för att markera en ensam anfallare. Wilson frågar sig om vi inte snart kan förvänta oss Liberons återkomst i modern fotboll.

Löjliga säsongen ur ett spelarperspektiv

Den löjliga säsongen - silly season på osvenska - tycks på längre för var år som går. Som idiot (läs: supporter) våndas man för vem som skall säljas och förbannar de agenter som tjänar pengar på transaktioner av talang mellan världens fotbollsklubbar. Spelare, och även ledare, som en vecka höjs till skyarna och bedyrar sin lojalitet och kärlek till klubben, kallas nästa vecka för Judas, Vidkun och Fuckin' James Who. Samma spelare och ledare säger sig sedan älska sin nya klubb, ösa beröm av den nye tränaren, säga att de älskar orten (som busshållplatsen Ljungskile) och antyder att allt inte stod rätt till i den där gamla klubben och han är så glad för att han fick denna chans att spela i en så stor och världskänd storklubb (som Tromsö). I helgens nätupplaga av The Guardian publicerade rutinerade målvakten David James en trevlig och läsvärd krönika om spelarperspektivet.

"For Portsmouth the media transfer speculation started months ago. Back in November I was quoted saying I would not leave the club in January (although I was never actually asked). The next day at training one of my team-mates ran over and said: "So you're definitely going then." In football speak, if you say you're staying, then you're going. That's how the rumours start. Then things begin to get crazy. Suddenly everyone is looking at everyone else with suspicion."

David James i The Guardian

Förra januari köpte Portsmouth FC loss anfallaren Jermain Defoe från Tottenham Hotspurs. Managern för den köpande klubben var i båda fallen Harry Redknapp, måhända inte så förvånande. Redknapp har länge varit misstänkt för att själv tjäna sig en hacka (eller i alla fall en tävlingshäst) på att hålla igång värvningscirkusen. Eller så råkar han gilla att arbeta med Defoe och tycker att han är en bra spelare, om man nu tror på sådana sagor. Pomey gjorde i alla fall en hyfsad förtjänst på anfallaren då de ska ha köpt honom för £9 miljoner och sålt honom för £18 miljoner.

Än så länge har värvningen av Defoe inte hjälp ett underpresterande Hotspurs utan förlorade sin första återföreningsmatch borta mot Wigan Athletic. Häri finns ytterligare en koppling till David James' krönika. I denna skriver han om Football speak, en referens till George Orwells New speak i romanen "1984". En av hans reportageböcker heter "The Road to Wigan Pier" (1937) om fattigdomen i depressionens norra England. Förhoppningsvis kan Jermain Defoe trösta sig med sin nya lön på vägen hem till London.

TP-frågor om fotboll

Även om det globala nätet som kallas internet till 99,7 % består av porr och bedrägeri som Nigeriabrev och erbjudanden om att köpa sig en större penis, finns det ändå en del sidor som är trevliga att gå in på då och då. En av dessa är sidan The Knowledge som är en del av den engelska tidningen The Guardians fotbollssida.

Hela idén med The Knowledge är att läsare ställer de mest obskyra frågor om rekord och historiska händelser inom fotbollsvärlden, mestadels fotboll på de brittiska öarna förstås, men det mesta kan dyka upp. Ibland lyckas de svara på frågorna, men ofta kommer än mer fakta eller nya rekord som e-post från andra läsare. Resultatet är en härlig blanding av mer eller mindre obskyr fakta om den sport som utövas av 22 individer med en boll och som i slutändan alltid vinns av tyskar.

Ligger denna man bakom GAIS berömda förbannelse?

Idag var första gången jag besökta sidan sedan några veckor och flera sidor att njuta av. Visste ni att det australienska fotbollslaget använde sig av en lokal häxdoktor för att förbanna Rhodesias fotbollslag i en landskamp? De vann matchen, men struntade sedan att ge tusen pund till häxmästaren som därför la en förbannelse över austrialiens fotbollslandslag med årtionden av mediokra resultat som följd.