Missade matchen på grund av att jag var på konferens i Söderfors. När jag kommer tillbaka till kontoret och nervöst laddar upp gais.se för att se resultatet känner jag hur den halsbränna som den rikliga maten på konferensen gett mig omedelbart förvärras.
Visar inlägg med etikett BP. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BP. Visa alla inlägg
tisdag 24 augusti 2010
måndag 5 juli 2010
Är du Sirius?
Då det var fullständigt omöjligt att på något sätt överhuvudtaget följa Svenska cupen-matchen mellan GAIS och BP valde jag istället att åka iväg och se fotboll på Studenternas IP. Sirius fotboll hade gratis inträde i sista hemmamatchen innan sommaruppehållet, mot Syrianska IF Kerburan från Västerås. Ja, laget är från gurkstaden men Kerburan är en turkiskt by, eller en by i staten Turkiet kanske är mer korrekt.
Vid entrén var även matchprogrammen gratis. Om de är de varje match vet jag inte men det var en rätt fin produkt måste jag säga. Klar bättre än GAIS. 32 sidor med rätt lite reklam, trots att den som sagt var gratis. Spelarna presenterades med lite grundläggande fakta samt att någon annan i laget fått beskriva spelaren med ett par mer eller mindre tykna meningar som emellanåt är rätt roliga. Dessutom finns det kort information om alla lagen i serien Division 1 Norra (det vill säga landets tredjedivision i dessa seriebeteckningsinflationistiska tider). I mitten av programmet låg ett extra vikt blad med lagens uppställningar, domare och lite annan information. Helt klart bättre än bladet man fick när jag gick på Umeå FC under min förra exilperiod, då speakern oftast ägnade ett par minuter åt att rätta laguppställningarna strax före avspark.
En kopp kaffe (Lindvalls, det lokala medelmåttiga märket) och bulle för tjugo spänn i pausen. I stort sett ingen kö. Ja, där ser man hur långt efter provinsstaden är metropolen Göteborg. Betong, långa köer och höga priser är framtidens melodi! Dessutom klarade arenan av att släppa in folk utan kö (ja, det var ju gratis förstås), muddring och otrevliga vakter - naivt och omodernt, IK Sirius har uppenbarligen inget i eliten att göra!
Gick upp på en träläktare som verkligen sett sina bättre dagar. Det gungade betänkligt och jag flyttade mig faktiskt en smula från min första plats då det kändes en smula osäkert. Till skillnad mot Göteborg, där hoppande någonstans får nybyggda hus att skaka är hoppande här att förena med livsfara. Den officiella publiksiffran var något över 1000, och därmed nästan uppe på GAIS siffror i matchen mot BP. Jag upplevde det emellertid som en både saltad och sockrad siffra och jag gissar på 400-500 personer, inklusive Kerburans högerbacks familj, som satt nedanför mig och vars lilla dotter vinkade och tjoade "hej pappa" när denne gick för att ta ett inkast. Sådant får man inte se på fotbolls-VM precis.
IK Sirius lag innehåller ett par spelare med erfarenheter från högre serier. Laget föll närmast ner från superettan förra säsongen. Som balansspelare på mitten spelade Pierre Gallo och i mittförsvaret spelade Elias Storm. Däremot saknades spelaren som torde vara den ende som fått rött kort för att försökt snabba på ett inkast, Daniel Blomgren.
Uppställningen var en 4-4-2 med en central mittfältstriangel och en ytter på högerkanten. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det skulle föreställare 4-3-3, men då två anfallare verkade tämligen centralt och en föll ner på kanten så var det inte det intryck det gav. Laget lämnade alltså i stort sett vänsterkanten obemannad. Anfallen skedde därmed genom mitten eller på vänsterkanten, vilket samtidigt gav vänsterbacken möjligheten att smyga upp några gånger under första halvlek. IK Sirius spelar i svart och blårandigt, som Inter, och spelaren var en smula lik Maicon men jag tror nog att liknelsen inte bör dras längre än så, då Sirius-spelaren i stort sett aldrig fick tag i bollen ("Spelar på utfyllnadsposition med begränsade uppgifter framåt. Medelålders, singel och sökande" enligt matchprogram). Hans framstötar underlättades av att deras vänsterytter aldrig arbetade bakåt i defensiven. Nackdelen var givetvis att denne fick en del ytor att röra sig på. Kerburan försökte utnyttja detta en del men denne ville hela tiden driva in i banan med bollen på det av Sirius fullsmockade innermittfältet istället för att utmana sin ytterback och söka inlägg.
Sedan innehöll matchen det man kan förvänta sig av en fotbollsmatch: ett läckert självmål, en tveksam straff, ett tveksamt bortdömt mål; samt ett rött kort till en hemmaspelare efter matchen. I slutet kunde IK Sirius rädda en poäng i detta mittenmöte genom att Elias Storm agerade som en offensiv libero och stötte in 2-2 mot slutet av matchen.
Sedan var det bara att cykla hem. En tid senare kunde jag få en liverapport via telefon från GAIS föga dramatiska straffavgörande från Gamla Ullevi, där förlusten givetvis var given på förhand, vilket både jag och rapportören var eniga om redan från första stund.
Vid entrén var även matchprogrammen gratis. Om de är de varje match vet jag inte men det var en rätt fin produkt måste jag säga. Klar bättre än GAIS. 32 sidor med rätt lite reklam, trots att den som sagt var gratis. Spelarna presenterades med lite grundläggande fakta samt att någon annan i laget fått beskriva spelaren med ett par mer eller mindre tykna meningar som emellanåt är rätt roliga. Dessutom finns det kort information om alla lagen i serien Division 1 Norra (det vill säga landets tredjedivision i dessa seriebeteckningsinflationistiska tider). I mitten av programmet låg ett extra vikt blad med lagens uppställningar, domare och lite annan information. Helt klart bättre än bladet man fick när jag gick på Umeå FC under min förra exilperiod, då speakern oftast ägnade ett par minuter åt att rätta laguppställningarna strax före avspark.
En kopp kaffe (Lindvalls, det lokala medelmåttiga märket) och bulle för tjugo spänn i pausen. I stort sett ingen kö. Ja, där ser man hur långt efter provinsstaden är metropolen Göteborg. Betong, långa köer och höga priser är framtidens melodi! Dessutom klarade arenan av att släppa in folk utan kö (ja, det var ju gratis förstås), muddring och otrevliga vakter - naivt och omodernt, IK Sirius har uppenbarligen inget i eliten att göra!
Gick upp på en träläktare som verkligen sett sina bättre dagar. Det gungade betänkligt och jag flyttade mig faktiskt en smula från min första plats då det kändes en smula osäkert. Till skillnad mot Göteborg, där hoppande någonstans får nybyggda hus att skaka är hoppande här att förena med livsfara. Den officiella publiksiffran var något över 1000, och därmed nästan uppe på GAIS siffror i matchen mot BP. Jag upplevde det emellertid som en både saltad och sockrad siffra och jag gissar på 400-500 personer, inklusive Kerburans högerbacks familj, som satt nedanför mig och vars lilla dotter vinkade och tjoade "hej pappa" när denne gick för att ta ett inkast. Sådant får man inte se på fotbolls-VM precis.
IK Sirius lag innehåller ett par spelare med erfarenheter från högre serier. Laget föll närmast ner från superettan förra säsongen. Som balansspelare på mitten spelade Pierre Gallo och i mittförsvaret spelade Elias Storm. Däremot saknades spelaren som torde vara den ende som fått rött kort för att försökt snabba på ett inkast, Daniel Blomgren.
Uppställningen var en 4-4-2 med en central mittfältstriangel och en ytter på högerkanten. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det skulle föreställare 4-3-3, men då två anfallare verkade tämligen centralt och en föll ner på kanten så var det inte det intryck det gav. Laget lämnade alltså i stort sett vänsterkanten obemannad. Anfallen skedde därmed genom mitten eller på vänsterkanten, vilket samtidigt gav vänsterbacken möjligheten att smyga upp några gånger under första halvlek. IK Sirius spelar i svart och blårandigt, som Inter, och spelaren var en smula lik Maicon men jag tror nog att liknelsen inte bör dras längre än så, då Sirius-spelaren i stort sett aldrig fick tag i bollen ("Spelar på utfyllnadsposition med begränsade uppgifter framåt. Medelålders, singel och sökande" enligt matchprogram). Hans framstötar underlättades av att deras vänsterytter aldrig arbetade bakåt i defensiven. Nackdelen var givetvis att denne fick en del ytor att röra sig på. Kerburan försökte utnyttja detta en del men denne ville hela tiden driva in i banan med bollen på det av Sirius fullsmockade innermittfältet istället för att utmana sin ytterback och söka inlägg.
Sedan innehöll matchen det man kan förvänta sig av en fotbollsmatch: ett läckert självmål, en tveksam straff, ett tveksamt bortdömt mål; samt ett rött kort till en hemmaspelare efter matchen. I slutet kunde IK Sirius rädda en poäng i detta mittenmöte genom att Elias Storm agerade som en offensiv libero och stötte in 2-2 mot slutet av matchen.
Sedan var det bara att cykla hem. En tid senare kunde jag få en liverapport via telefon från GAIS föga dramatiska straffavgörande från Gamla Ullevi, där förlusten givetvis var given på förhand, vilket både jag och rapportören var eniga om redan från första stund.
onsdag 7 april 2010
Brommapojkarna 1 - 0 GAIS
Till en början tänkte jag nöja mig med att länka till förra årets misärresa till Grimsta IP. Sedan kom jag emellertid på bättre tankar. Genom att GAIS släppte in sitt obligatoriska mål efter 50 istället för 90 minuter har laget ökat sin uddamålsförlusteffektivitet med 80 procent, det måste ändå betraktas som ett fall framåt!
Förra gången åkte jag buss från Göteborg. Denna gång hade jag privatchaufför från Uppsala. En man som jag tidigare stött på som hastigast på O´Learys i samband med en GAIS-match förra året hörde av sig och erbjöd plats i hans bil. Det skall verkligen sägas att det här med bloggande emellanåt har sina positivt överraskande fördelar. Jag kanske inte har lika många läsare som blondinbella men det är fråga om spitzekvalität!
Då jag inte hade möjlighet eller någon vidare lust att föra anteckningar så kommer denna matchrapport i första hand kretsa kring allmänt gnäll och negg kring laguppställning och spelare.
Någon dag innan match konstaterade Leman i en sammanfattning av mars månad att "bara en idiot skulle flytta på Johan Mårtensson/Reuben Ayarna centralt." Nu är det en sådan lösning som jag får se starta matchen. Genom att att gå att tala med rimligtvis den enda människan som lyssnar på sportradion samtidigt som han står och antecknar under en match (från mitt perspektiv enbart positiva och hedervärda egenskaper) så fick jag i halvtid veta att Mårtensson hade fått avstå start i sista minuten. Med skador som förevändning kan Axén i och med detta i stort sett gå tillbaka till den standfotbollsuppställning som förnedrades på Listerlandet för två omgångar sedan. Det såg väldigt bra ut i 2-3 minuter i början av matchen då det fanns ork och vilja att pressa över hela plan. Sedan började matchen på allvar och GAIS tappade greppet om matchen. Endast under de sista tjugo minuterna av andra halvlek var GAIS det bättre laget och tycktes nästan få kontroll över matchen.
Denna positiva avslutning på första halvlek överlevde givetvis inte pausvilan på ett lite kyligt Grimsta IP. Ja, för publiken i alla fall. Spelarna satt la väl uppvärmda inne i kaffestugan och mumsade på mazarin innan det var tid för ännu fyrtiofem minuters pyjamasparty på mittplan i sina kycklinggula tröjor.
Jag känner mig som en trasig skiva när jag återigen måste poängtera det olämpliga att spela med både Wanderson do Carmo och Romarinho samtidigt. Den senare saknar nästan helt defensiva kvalitéer. Detta lämnar över ett ansvar på Ayarna som denna inte mäktar av. Det är i min uppfattning så att Romarinho gör Ayarna dålig. Samtidigt medför samspelet med Wanderson att spelet på offensiv central yta blir onödigt plottrigt. Även om jag inte känner att jag sett och analyserad situationen tillräckligt så misstänker jag att Romarinho även gör Wanderson dåligt genom att denne söker samma ytor mellan försvar och mittfält som Wanderson vill åt. Möjligen underlättar detta för motståndarnas försvarsspel som kan flytta ner sitt innermittfält och radera dessa ytor på ett sätt som inte går när Wanderson får ytan själv och de måste täcka upp för två mer defensiva mittfältare som kan flytta på bakifrån.
Som jag ser det skulle Ejyolfúr Hédinsson gått in och tagit Mårtenssons plats på innermittfältet. I det stora hela har Eyo i och för sig skött sin roll som tvåvägsspelare på vänsterkanten väl under sina matcher där men jag uppfattar det ändå som att laget skulle få en mycket bättre balans. Med två innermittfältare med defensivt ansvar kan dessutom yttermittfältarna gå fram mer då det finns möjlighet för dessa två att täcka upp på kanterna utan att lämna ytan framför innerbackarna tomt och öde.
I matchen kunde detta fel vid många tillfällen observeras då Brommapojkarna kunde finna vägar för djupledsbollar som skar som en varm kniv genom smör fram till offensiva spelare i centrala positioner. När GAIS försökte så fram bollar centralt hamnade våra bollar i en överbefolkad zon där bollen förr eller senare tappades bort till motståndarna utan att för den sakens skull kommit i närheten av någon riktig farlighet.
Slutligen skall det givetvis efter en förlust likt denna påpekas dålig inställningen tycktes vara hos många spelare. Ett exempel som inte skall tas för att vara unikt var Tommy Lycéns insatts på högerkanten. Under en stor del av hans tid på plan så slickade han linjen, något som jag initialt tolkade som avsiktligt. Efter en tid glömde Brommapojkarna bort att han fanns där. Så gjorde även hans medspelare och efter en tid började jag misstänka att Lycén inte stod där som del av matchtaktiska skäl utan faktiskt gömde sig.
Det är svårt att sia om det är ledarstaben som inte klarar av att få sitt manskap att prestera eller om det är så att GAIS av tradition rekryterar spelare med en mentalitet som innebär att de bara ids med att prestera en fullgod insats varannan match och i första hand mot lag som anses vara lite bättre. Före matchen säger kapten Fredrik Lundgren att "nu vet vi att vi kan spela så, har satt en ribba för oss själva" medan Axén efter matchen kan konstatera att aggressiviten från matchen mot AIK nu saknades och att stämningen i truppen efter förlusten "är ruggigt dålig, och det ser jag ändå som positivt efter det som hände". Mycket snack men det är inget som jag tror på längre. För att göra en parafras av en nyligen skriven kommentar av Blahonga, om dennes tröstlösa supporterskap, så kan vi konstatera att spelarnas inlärningskurva är lika lång, platt och meningslös som västgötaslätten.
Samtidigt verkar detta verkligen inte vara unikt för just GAIS in en allsvenska där en klubb kan vinna stort en match för att sedan bli överkörd i nästa. Det är närmast tragiskt att konstatera att det enda som egentligen krävs för att konkurrera om det allsvenska guldet inte bygger på talang i första hand utan att få tag i spelare som klarar av eller uppmuntra spelare till att klara av att prestera 25-26 gånger på ett år.
När matchen blåstes av såg jag en sammanbiten ordförande som från markplan tittade upp mot Grimsta IP:s skrangliga bortaläktare. Likt en fritidsledare förberedde han sig säkert för att börja lotsa hem en halvfull buss som dominerades av ferielediga skolungdomar med femtio mil hem till Göteborg. Tur att jag hade privatchaufför.
Förra gången åkte jag buss från Göteborg. Denna gång hade jag privatchaufför från Uppsala. En man som jag tidigare stött på som hastigast på O´Learys i samband med en GAIS-match förra året hörde av sig och erbjöd plats i hans bil. Det skall verkligen sägas att det här med bloggande emellanåt har sina positivt överraskande fördelar. Jag kanske inte har lika många läsare som blondinbella men det är fråga om spitzekvalität!
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (59´19. K. Pattersson), 6. R. Ayarna, 29. Romarinho (59´29. M. Celik), 23. E. Hédinsson (73´22. B. Andersson);
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson
Då jag inte hade möjlighet eller någon vidare lust att föra anteckningar så kommer denna matchrapport i första hand kretsa kring allmänt gnäll och negg kring laguppställning och spelare.
Någon dag innan match konstaterade Leman i en sammanfattning av mars månad att "bara en idiot skulle flytta på Johan Mårtensson/Reuben Ayarna centralt." Nu är det en sådan lösning som jag får se starta matchen. Genom att att gå att tala med rimligtvis den enda människan som lyssnar på sportradion samtidigt som han står och antecknar under en match (från mitt perspektiv enbart positiva och hedervärda egenskaper) så fick jag i halvtid veta att Mårtensson hade fått avstå start i sista minuten. Med skador som förevändning kan Axén i och med detta i stort sett gå tillbaka till den standfotbollsuppställning som förnedrades på Listerlandet för två omgångar sedan. Det såg väldigt bra ut i 2-3 minuter i början av matchen då det fanns ork och vilja att pressa över hela plan. Sedan började matchen på allvar och GAIS tappade greppet om matchen. Endast under de sista tjugo minuterna av andra halvlek var GAIS det bättre laget och tycktes nästan få kontroll över matchen.
Denna positiva avslutning på första halvlek överlevde givetvis inte pausvilan på ett lite kyligt Grimsta IP. Ja, för publiken i alla fall. Spelarna satt la väl uppvärmda inne i kaffestugan och mumsade på mazarin innan det var tid för ännu fyrtiofem minuters pyjamasparty på mittplan i sina kycklinggula tröjor.
Jag känner mig som en trasig skiva när jag återigen måste poängtera det olämpliga att spela med både Wanderson do Carmo och Romarinho samtidigt. Den senare saknar nästan helt defensiva kvalitéer. Detta lämnar över ett ansvar på Ayarna som denna inte mäktar av. Det är i min uppfattning så att Romarinho gör Ayarna dålig. Samtidigt medför samspelet med Wanderson att spelet på offensiv central yta blir onödigt plottrigt. Även om jag inte känner att jag sett och analyserad situationen tillräckligt så misstänker jag att Romarinho även gör Wanderson dåligt genom att denne söker samma ytor mellan försvar och mittfält som Wanderson vill åt. Möjligen underlättar detta för motståndarnas försvarsspel som kan flytta ner sitt innermittfält och radera dessa ytor på ett sätt som inte går när Wanderson får ytan själv och de måste täcka upp för två mer defensiva mittfältare som kan flytta på bakifrån.
Som jag ser det skulle Ejyolfúr Hédinsson gått in och tagit Mårtenssons plats på innermittfältet. I det stora hela har Eyo i och för sig skött sin roll som tvåvägsspelare på vänsterkanten väl under sina matcher där men jag uppfattar det ändå som att laget skulle få en mycket bättre balans. Med två innermittfältare med defensivt ansvar kan dessutom yttermittfältarna gå fram mer då det finns möjlighet för dessa två att täcka upp på kanterna utan att lämna ytan framför innerbackarna tomt och öde.
I matchen kunde detta fel vid många tillfällen observeras då Brommapojkarna kunde finna vägar för djupledsbollar som skar som en varm kniv genom smör fram till offensiva spelare i centrala positioner. När GAIS försökte så fram bollar centralt hamnade våra bollar i en överbefolkad zon där bollen förr eller senare tappades bort till motståndarna utan att för den sakens skull kommit i närheten av någon riktig farlighet.
Slutligen skall det givetvis efter en förlust likt denna påpekas dålig inställningen tycktes vara hos många spelare. Ett exempel som inte skall tas för att vara unikt var Tommy Lycéns insatts på högerkanten. Under en stor del av hans tid på plan så slickade han linjen, något som jag initialt tolkade som avsiktligt. Efter en tid glömde Brommapojkarna bort att han fanns där. Så gjorde även hans medspelare och efter en tid började jag misstänka att Lycén inte stod där som del av matchtaktiska skäl utan faktiskt gömde sig.
Det är svårt att sia om det är ledarstaben som inte klarar av att få sitt manskap att prestera eller om det är så att GAIS av tradition rekryterar spelare med en mentalitet som innebär att de bara ids med att prestera en fullgod insats varannan match och i första hand mot lag som anses vara lite bättre. Före matchen säger kapten Fredrik Lundgren att "nu vet vi att vi kan spela så, har satt en ribba för oss själva" medan Axén efter matchen kan konstatera att aggressiviten från matchen mot AIK nu saknades och att stämningen i truppen efter förlusten "är ruggigt dålig, och det ser jag ändå som positivt efter det som hände". Mycket snack men det är inget som jag tror på längre. För att göra en parafras av en nyligen skriven kommentar av Blahonga, om dennes tröstlösa supporterskap, så kan vi konstatera att spelarnas inlärningskurva är lika lång, platt och meningslös som västgötaslätten.
Samtidigt verkar detta verkligen inte vara unikt för just GAIS in en allsvenska där en klubb kan vinna stort en match för att sedan bli överkörd i nästa. Det är närmast tragiskt att konstatera att det enda som egentligen krävs för att konkurrera om det allsvenska guldet inte bygger på talang i första hand utan att få tag i spelare som klarar av eller uppmuntra spelare till att klara av att prestera 25-26 gånger på ett år.
När matchen blåstes av såg jag en sammanbiten ordförande som från markplan tittade upp mot Grimsta IP:s skrangliga bortaläktare. Likt en fritidsledare förberedde han sig säkert för att börja lotsa hem en halvfull buss som dominerades av ferielediga skolungdomar med femtio mil hem till Göteborg. Tur att jag hade privatchaufför.
tisdag 27 oktober 2009
GAIS 0 - 1 Brommapojkarna
I praktiskt hänseende kan säsongen redan innan matchen sägas varit över - det allsvenska kontraktet för 2010 är säkrat. det har dock kommit signaler från klubbledningens håll att så är det visst inte. Istället skall det vara viktigt att få ett bra avslut för att gå in i försäsongen med en positiv bild. Så sägs i alla fall utåt - tveksamt om detta gått fram till spelarna.
Beklagade mig under den senaste matchen mot Malmö FF över hur Ayarna och Johan Mårtensson är för lika varandra för att spela som defensiva mittfältare tillsammans - ingen av dem är en riktig bollvinnare. GAIS tappade och klarade inte av att vinna boll på mittfältet som förlorades till Malmö FF. Måhända kunde man haft förhoppningarna att nedflyttandet av Eyjólfur Hédinsson skulle ta hand om detta problem. Så blev ej fallet. Med införandet av såväl Tommy Lycén och Romarinho så mittfältet i sin helhet allt för vekt ut. Om GAIS klarat av att vara det spelförande laget kanske detta inte varit något akut problem men matchen utvecklades inte åt det hållet.
Brommapojkarna vann många bollar, även om de fick en del frisparkar emot sig, och Romarinho och Wanderson do Carmo är allt för lika varandra för att dessa kan fungera tillsammans i anfallet, i alla fall inte utan en förödande speldominans. Tommy Lycén var i stort sett osynlig matchen igenom och den annars så spelskickliga Mårtensson slog bort bollar i parti och minut. Farliga omställningar som inte direkt underlättades av en svajig backlinjes oförmåga att vare sig rensa bollen eller spela sig ur situationerna.
Det var först i den sista kvarten av första halvlek som GAIS lyckades etablera någon slags anfallspel, dock utan resultat.
I pausen följde en del SMS:ande där jag krävde och hoppades på att få in någon target att slå bollar på, fördela och hjälpa laget att komma upp i banan. Som svar på detta fick jag prognosen 0-1 till Brommapojkarna. I den andra halvlek skulle vi båda få rätt.
Romarinho byttes direkt ut mot Pär Ericsson. Detta var vad jag önskade och skapade på papperet bättre förutsättningar. På papperet ja, för Pärlan var minst lika benägen att springa offside och hamna fel i andra halvlek som Wanderson i första halvlek. Brommapojkarna tog över matchen helt.
När Mervan Celik fick komma in efter en timmes spel gav detta en tillfällig injektion av vilja i laget som varade i ungefär tio minuter, dock utan att ge något annat resultat än några farliga avslut.
Istället var det Brommapojkarna som fick in ett mål efter att någon gnällig snorunge fått in bollen bakom Dime Jankulovski i samband med en frispark. Dime såg inte ut att göra sitt bästa i den insatsen. Men även om rosa pantern kan lastas för det målet kan han verkligen inte lastas för resultatet. Vår man från Rannebergen gjorde flera kvalificerade räddningar i andra halvlek som höll laget kvar i matchen. I första hand Han, tillsammans med Mervan och även Mattias Lindström som gjorde en bra insats, var de enda svaga ljuspunkterna i ett totalt mörker.
Såg matchen på O'Learys i Uppsala, utan ljud. Bakom mig satt två flanar som talade vad jag tror är någon uppländsk bonddialekt. De satt och läste menyn i nästan två timmar ("fäjjitas, va e de?") och gick sedan utan att beställa när det återstod en period av deras säkerligen mycket spännande innebandymatch. Just det, innebandy på televisionsapparaten. Innan jobbet hade jag varit nere på centralbadet och motionssimmat, undrade lite om det också tevesändes på O'Learys.
Sista matchen kommer jag definitivt höra på radion. Jag utgår från att sportbaren kommer att fyllas av diverse råttor och jag förstår inte varför jag skulle betala för att se på matchen. Om nu spelarna uppenbarligen inte tar matcherna på allvar så undrar jag varför jag skall göra det? Det märkliga i sammanhanget är hur Brommapojkarna, som också räddat sitt kontrakt och rimligen hade lägre målsättningar innan säsongen startade än GAIS, klarar av att motivera sig när inte GAIS spelare gör det.
Nästa säsong måste målsättningen rimligen vara att klara nytt kontrakt för 2011. Med dagens spelare är det tydligt att det inte finns några högre ambitioner än så i truppen. Att ställa några andra förväntningar kan inte bli något annat än en pappersprodukt.
1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 13. C. Angus, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 23. E. Hédinsson (79' 22. B. Andersson);
21. M. Lindström, 29. Romarinho (45' 18. P. Ericsson), 11. T. Lycén (60' 27. M. Celik);
25. W. do Carmo
Beklagade mig under den senaste matchen mot Malmö FF över hur Ayarna och Johan Mårtensson är för lika varandra för att spela som defensiva mittfältare tillsammans - ingen av dem är en riktig bollvinnare. GAIS tappade och klarade inte av att vinna boll på mittfältet som förlorades till Malmö FF. Måhända kunde man haft förhoppningarna att nedflyttandet av Eyjólfur Hédinsson skulle ta hand om detta problem. Så blev ej fallet. Med införandet av såväl Tommy Lycén och Romarinho så mittfältet i sin helhet allt för vekt ut. Om GAIS klarat av att vara det spelförande laget kanske detta inte varit något akut problem men matchen utvecklades inte åt det hållet.
Brommapojkarna vann många bollar, även om de fick en del frisparkar emot sig, och Romarinho och Wanderson do Carmo är allt för lika varandra för att dessa kan fungera tillsammans i anfallet, i alla fall inte utan en förödande speldominans. Tommy Lycén var i stort sett osynlig matchen igenom och den annars så spelskickliga Mårtensson slog bort bollar i parti och minut. Farliga omställningar som inte direkt underlättades av en svajig backlinjes oförmåga att vare sig rensa bollen eller spela sig ur situationerna.
Det var först i den sista kvarten av första halvlek som GAIS lyckades etablera någon slags anfallspel, dock utan resultat.
I pausen följde en del SMS:ande där jag krävde och hoppades på att få in någon target att slå bollar på, fördela och hjälpa laget att komma upp i banan. Som svar på detta fick jag prognosen 0-1 till Brommapojkarna. I den andra halvlek skulle vi båda få rätt.
Romarinho byttes direkt ut mot Pär Ericsson. Detta var vad jag önskade och skapade på papperet bättre förutsättningar. På papperet ja, för Pärlan var minst lika benägen att springa offside och hamna fel i andra halvlek som Wanderson i första halvlek. Brommapojkarna tog över matchen helt.
När Mervan Celik fick komma in efter en timmes spel gav detta en tillfällig injektion av vilja i laget som varade i ungefär tio minuter, dock utan att ge något annat resultat än några farliga avslut.
Istället var det Brommapojkarna som fick in ett mål efter att någon gnällig snorunge fått in bollen bakom Dime Jankulovski i samband med en frispark. Dime såg inte ut att göra sitt bästa i den insatsen. Men även om rosa pantern kan lastas för det målet kan han verkligen inte lastas för resultatet. Vår man från Rannebergen gjorde flera kvalificerade räddningar i andra halvlek som höll laget kvar i matchen. I första hand Han, tillsammans med Mervan och även Mattias Lindström som gjorde en bra insats, var de enda svaga ljuspunkterna i ett totalt mörker.
Såg matchen på O'Learys i Uppsala, utan ljud. Bakom mig satt två flanar som talade vad jag tror är någon uppländsk bonddialekt. De satt och läste menyn i nästan två timmar ("fäjjitas, va e de?") och gick sedan utan att beställa när det återstod en period av deras säkerligen mycket spännande innebandymatch. Just det, innebandy på televisionsapparaten. Innan jobbet hade jag varit nere på centralbadet och motionssimmat, undrade lite om det också tevesändes på O'Learys.
Sista matchen kommer jag definitivt höra på radion. Jag utgår från att sportbaren kommer att fyllas av diverse råttor och jag förstår inte varför jag skulle betala för att se på matchen. Om nu spelarna uppenbarligen inte tar matcherna på allvar så undrar jag varför jag skall göra det? Det märkliga i sammanhanget är hur Brommapojkarna, som också räddat sitt kontrakt och rimligen hade lägre målsättningar innan säsongen startade än GAIS, klarar av att motivera sig när inte GAIS spelare gör det.
Nästa säsong måste målsättningen rimligen vara att klara nytt kontrakt för 2011. Med dagens spelare är det tydligt att det inte finns några högre ambitioner än så i truppen. Att ställa några andra förväntningar kan inte bli något annat än en pappersprodukt.
söndag 5 juli 2009
Brommapojkarna 1 - 0 GAIS
Egentligen behöver jag la bara säga, vad var det jag sa?
Jag skall undvika att gå in i några detaljer, vilka spelare som var sämre än andra och den taktiska dispositionen. För det första anser jag inte att placeringen på Grimsta IP:s bortasektion ger åskådaren möjlighet att få en adekvat blick över spelet för en djupare analys. För det andra så tycker jag inte att det är där vi finner felen.
Problemet ligger nämligen i något mer fundamentalt än så. Spelarna saknar självförtroende nog att gå ut och spela en sådan här match för att vinna. Såväl spelet och resultatet avspeglade detta tydligt. GAIS klarar knappt av att slå en enkel passning rätt. Rörligheten i laget som helhet är mycket dåligt.
Det torde stå klart för alla att GAIS inte har en tillräckligt stark trupp för att vinna matcher utan att kämpa. Utan spel nog för att vinna rättvis kan även ett mediokert lag fighta sig till poäng. GAIS idag saknar alltså båda dessa vitala ingredienser för en framgångsrik säsong
2009 skulle enligt alla planer vara säsongen med stort S. Inte så att vi skulle vinna allsvenskan, men truppen och föreningen skulle vara redo att ta nästa steg och etablera sig på övre halvan av serien. Den nya arenan skulle ge mer publik och intäkter. Klubben verkar ha slappnat av och nu fallerar allt. 2009 håller istället på att bli något av en mardröm, sällskapets planer fallerar och vi åker - som det ser ut just nu - rutschkana ner i superettan.
Även klacken på Grimsta IP var tämligen medioker, men laget fick det stöd de förtjänade. Det enda underhållningsvärde för en blasé typ som jag var det lilla bråket medan några ynglingar (och inte fullt så unga) i trotsåldern som stojade nere vid staketet. Måhända verkar jag lite sexistisk nu men tillrättavisningarna från de två kvinnliga ordningsvakterna med tydlig stockholmsdialekt påminde mer om två upprörda dagisfröknar än något annat.
I övrigt får man tycka lite synd om fem stackars cheerleaders med amerikanska mått som hela matchen stod och trojade "alla vi som älskar BP klappar nu!" följt av det zen-buddhistiska ljudet av icke-klapp från en trött publik - för att skapa stämning på fotboll behövs det engagerade klackar och det går inte att skapa på artificiell väg för en så namnlös klubb som Brommapojkarna. Nåväl, de slapp i alla fall springa runt i vägarbetartröjor och spela fotboll (inget negativt om vägarbetare men jag tror inte att de spelar korpboll i sina arbetskläder).
Ingen van resenär på långa resor, kanske framförallt för att jag upplever tanken på en fem timmar lång bussresa efter en neslig och frustrerande förlust som fruktansvärt jobbig. Måste dock säga att igår hade jag verkligen fel, en buss full av kärlek, öl, förargelseväckande beteende och en och annan spya färdades hemåt på de svenska sommarvägarna. Fungerar bättre som terapi för en trasig grönsvart själ än att gå hem från nån pub och sitta och gråta in i och bita någon kudde i soffan.
Det enda minuset var någon negativ och tämligen självgod medlemsansvarig från GK, som egentligen borde sitta hemma och heja på PAIS (Partille AIS) istället för att glida runt som smolk i glädjebussen.
Lag [4-3-3]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 15. F. Lundgren (90' 4. H. Jónasson), 2. R. Ekunde, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson (72' 23. E. Hedinsson), 8. R. Spong;
21. F. Lindström, 18. P. Ericsson, 25. W. do Carmo
Jag skall undvika att gå in i några detaljer, vilka spelare som var sämre än andra och den taktiska dispositionen. För det första anser jag inte att placeringen på Grimsta IP:s bortasektion ger åskådaren möjlighet att få en adekvat blick över spelet för en djupare analys. För det andra så tycker jag inte att det är där vi finner felen.
Problemet ligger nämligen i något mer fundamentalt än så. Spelarna saknar självförtroende nog att gå ut och spela en sådan här match för att vinna. Såväl spelet och resultatet avspeglade detta tydligt. GAIS klarar knappt av att slå en enkel passning rätt. Rörligheten i laget som helhet är mycket dåligt.
Det torde stå klart för alla att GAIS inte har en tillräckligt stark trupp för att vinna matcher utan att kämpa. Utan spel nog för att vinna rättvis kan även ett mediokert lag fighta sig till poäng. GAIS idag saknar alltså båda dessa vitala ingredienser för en framgångsrik säsong
2009 skulle enligt alla planer vara säsongen med stort S. Inte så att vi skulle vinna allsvenskan, men truppen och föreningen skulle vara redo att ta nästa steg och etablera sig på övre halvan av serien. Den nya arenan skulle ge mer publik och intäkter. Klubben verkar ha slappnat av och nu fallerar allt. 2009 håller istället på att bli något av en mardröm, sällskapets planer fallerar och vi åker - som det ser ut just nu - rutschkana ner i superettan.
Även klacken på Grimsta IP var tämligen medioker, men laget fick det stöd de förtjänade. Det enda underhållningsvärde för en blasé typ som jag var det lilla bråket medan några ynglingar (och inte fullt så unga) i trotsåldern som stojade nere vid staketet. Måhända verkar jag lite sexistisk nu men tillrättavisningarna från de två kvinnliga ordningsvakterna med tydlig stockholmsdialekt påminde mer om två upprörda dagisfröknar än något annat.
I övrigt får man tycka lite synd om fem stackars cheerleaders med amerikanska mått som hela matchen stod och trojade "alla vi som älskar BP klappar nu!" följt av det zen-buddhistiska ljudet av icke-klapp från en trött publik - för att skapa stämning på fotboll behövs det engagerade klackar och det går inte att skapa på artificiell väg för en så namnlös klubb som Brommapojkarna. Nåväl, de slapp i alla fall springa runt i vägarbetartröjor och spela fotboll (inget negativt om vägarbetare men jag tror inte att de spelar korpboll i sina arbetskläder).
Ingen van resenär på långa resor, kanske framförallt för att jag upplever tanken på en fem timmar lång bussresa efter en neslig och frustrerande förlust som fruktansvärt jobbig. Måste dock säga att igår hade jag verkligen fel, en buss full av kärlek, öl, förargelseväckande beteende och en och annan spya färdades hemåt på de svenska sommarvägarna. Fungerar bättre som terapi för en trasig grönsvart själ än att gå hem från nån pub och sitta och gråta in i och bita någon kudde i soffan.
Det enda minuset var någon negativ och tämligen självgod medlemsansvarig från GK, som egentligen borde sitta hemma och heja på PAIS (Partille AIS) istället för att glida runt som smolk i glädjebussen.
lördag 4 juli 2009
Konsten att förstöra sin helg
- Äntligen lördag, tänker nog de flesta. För att helgen skall bli något att ha krävs det dock att man inte begår fullständiga felbeslut.
Sånt gör jag. Under lördagen kommer jag att sätta mig i en buss och åka nästan 50 mil i en buss till Stockholms motsvarighet till Askim - Bromma.
Från början var det meningen att jag skulle åka i en buss med griniga, lätt (?) alkoholiserade gubbar. Sedan var gubbarna för få och halva bussen kommer att upptas av partyglada ungdomar som säkerligen kommer att förstöra tillvaron med smurf-hits på hög volym och det där ungdomliga brölandet som väller fram från någon inre källa av hormoner och osäkerhet.
GAIS kommer att förlora på något förnedrande sätt, jag får sätta mig på bussen och åka hem 50 mil, sova hela söndagen och sedan är helgen över.
- Det var ju offside för helvete, såg ni inte hur domaren flinade och blinkade till Lagrell på läktaren? Förbannelsen är en konspiration!
Ron Kovic, spelad av Tom Cruise i filmen Född den fjärde juli hade det inte alltid så lätt men han behövde i alla fall inte vara gaisare - på många sätt är den allsvenska kampanjen 2009 lika fruktlös som Vietnamkriget.
Sånt gör jag. Under lördagen kommer jag att sätta mig i en buss och åka nästan 50 mil i en buss till Stockholms motsvarighet till Askim - Bromma.
Från början var det meningen att jag skulle åka i en buss med griniga, lätt (?) alkoholiserade gubbar. Sedan var gubbarna för få och halva bussen kommer att upptas av partyglada ungdomar som säkerligen kommer att förstöra tillvaron med smurf-hits på hög volym och det där ungdomliga brölandet som väller fram från någon inre källa av hormoner och osäkerhet.
GAIS kommer att förlora på något förnedrande sätt, jag får sätta mig på bussen och åka hem 50 mil, sova hela söndagen och sedan är helgen över.
- Det var ju offside för helvete, såg ni inte hur domaren flinade och blinkade till Lagrell på läktaren? Förbannelsen är en konspiration! Ron Kovic, spelad av Tom Cruise i filmen Född den fjärde juli hade det inte alltid så lätt men han behövde i alla fall inte vara gaisare - på många sätt är den allsvenska kampanjen 2009 lika fruktlös som Vietnamkriget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)