söndag 5 juli 2009

Brommapojkarna 1 - 0 GAIS

Egentligen behöver jag la bara säga, vad var det jag sa?

Lag [4-3-3]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 15. F. Lundgren (90' 4. H. Jónasson), 2. R. Ekunde, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson (72' 23. E. Hedinsson), 8. R. Spong;
21. F. Lindström, 18. P. Ericsson, 25. W. do Carmo


Jag skall undvika att gå in i några detaljer, vilka spelare som var sämre än andra och den taktiska dispositionen. För det första anser jag inte att placeringen på Grimsta IP:s bortasektion ger åskådaren möjlighet att få en adekvat blick över spelet för en djupare analys. För det andra så tycker jag inte att det är där vi finner felen.

Problemet ligger nämligen i något mer fundamentalt än så. Spelarna saknar självförtroende nog att gå ut och spela en sådan här match för att vinna. Såväl spelet och resultatet avspeglade detta tydligt. GAIS klarar knappt av att slå en enkel passning rätt. Rörligheten i laget som helhet är mycket dåligt.

Det torde stå klart för alla att GAIS inte har en tillräckligt stark trupp för att vinna matcher utan att kämpa. Utan spel nog för att vinna rättvis kan även ett mediokert lag fighta sig till poäng. GAIS idag saknar alltså båda dessa vitala ingredienser för en framgångsrik säsong

2009 skulle enligt alla planer vara säsongen med stort S. Inte så att vi skulle vinna allsvenskan, men truppen och föreningen skulle vara redo att ta nästa steg och etablera sig på övre halvan av serien. Den nya arenan skulle ge mer publik och intäkter. Klubben verkar ha slappnat av och nu fallerar allt. 2009 håller istället på att bli något av en mardröm, sällskapets planer fallerar och vi åker - som det ser ut just nu - rutschkana ner i superettan.

Även klacken på Grimsta IP var tämligen medioker, men laget fick det stöd de förtjänade. Det enda underhållningsvärde för en blasé typ som jag var det lilla bråket medan några ynglingar (och inte fullt så unga) i trotsåldern som stojade nere vid staketet. Måhända verkar jag lite sexistisk nu men tillrättavisningarna från de två kvinnliga ordningsvakterna med tydlig stockholmsdialekt påminde mer om två upprörda dagisfröknar än något annat.

I övrigt får man tycka lite synd om fem stackars cheerleaders med amerikanska mått som hela matchen stod och trojade "alla vi som älskar BP klappar nu!" följt av det zen-buddhistiska ljudet av icke-klapp från en trött publik - för att skapa stämning på fotboll behövs det engagerade klackar och det går inte att skapa på artificiell väg för en så namnlös klubb som Brommapojkarna. Nåväl, de slapp i alla fall springa runt i vägarbetartröjor och spela fotboll (inget negativt om vägarbetare men jag tror inte att de spelar korpboll i sina arbetskläder).

Ingen van resenär på långa resor, kanske framförallt för att jag upplever tanken på en fem timmar lång bussresa efter en neslig och frustrerande förlust som fruktansvärt jobbig. Måste dock säga att igår hade jag verkligen fel, en buss full av kärlek, öl, förargelseväckande beteende och en och annan spya färdades hemåt på de svenska sommarvägarna. Fungerar bättre som terapi för en trasig grönsvart själ än att gå hem från nån pub och sitta och gråta in i och bita någon kudde i soffan.

Det enda minuset var någon negativ och tämligen självgod medlemsansvarig från GK, som egentligen borde sitta hemma och heja på PAIS (Partille AIS) istället för att glida runt som smolk i glädjebussen.

2 kommentarer:

Slap me sa...

Starka ord där kära Olle. Men mitt engagemang på bussen skapade fler medlemmar till GK (bla. dig)

En arbetslös medlem i GK får provjobba för att kanske få ett arbete.

Unga resenärer bjuds på frukt, godis mm. allt för att muntra upp ungdomen.

Jag är ganska nöjd med min insats på ett självgott sett!

Kropotkin sa...

Jag är självfallet lite tyken för att roa mig själv och mina läsare. Du måste förstå att min negativa ådra inte är utan humor. Samtidigt var dina tirader om alla negativa människor på bussen rät ... negativt - men det var kanske champagnen som talade?