Den olösliga ekvationen i Hammarkullen

Publicerad på gbg.yimby.se tidigare i veckan

I tisdagens GP får vi som läsare möta en grupp småbarnsföräldrar i Hammarkullen som oroar sig för vad byggplaner i området kommer att innebära för deras och kanske framförallt deras barns boendemiljö.


Hammarkullen från luften

Förvisso är de öppna för fler boende som kan skapa bättre underlag för service vid och kring Hammarbytorget. Problemet är att detta bör uppnås genom att det inte byggs nya byggnader nära dagens bebyggelse och på gårdarna, att det inte får förstöras någon natur och att det inte får finnas några bilvägar så att det går att ta sig till och från sina bostäder och torget (i artikeln talas det om genomfartstrafik, men det är näppeligen det det är frågan om och hur kommer egentligen bilarna till områdets alla parkeringplatser?).

Under sådana premisser blir givetvis i stort sett all ny bebyggelse omöjlig. Vi har ännu inte kommit på hur vi skall bygga hus som svävar i luften eller på annat sätt skapa en livsmiljö likt familjen Jetsons.


Hammarkullen i luften?

Om mer folk skall kunna bo i Hammarkullen måste ytor nära befintlig bebyggelse tas i anspråk eller så behöver hus placeras ut i den kringliggande naturmarken, vilket mer är att betrakta som så kallad urban sprawl och medför minskade möjligheter att öka tillgången på lokal service för de som bor i områdets ytterkanter samtidigt som tillgången på större områden av naturmark försvåras för de boende i det centrala delarna av området.

Att omvandla ett område likt Hammarkullen är problematiskt. Dess planer är skapade för att separera och skilja åt med kringleder. Dess skapare såg inte heller behov av att tillåta flexiblitet och expansion. I ett sådant landskap blir småbarnsföräldrarnas oro för förändring givetvis på många sätt förståeligt; de vet vad de har men inte vad de kommer att få.

Är det så enkelt att det faktiskt bara finns två ömsesidigt uteslutande alternativ? Antingen så fortsätter Hammarkullen att vara en avsides förort med glesbygdsproblematik eller så skapar man förutsättningar för fler bostäder och arbetsplatser.

Måhända finns det en del utrymme för kompromisser trots allt - till exempel kan några av de nya bilgatorna vara gångfartsområde snarare än vägar separerade från gående, vilket uppmanar till höga hastigheter. Om nu småbarnsfamiljerna får acceptera lite mer bilvägar i sitt närområde får de nya boende helt enkelt acceptera att barn är mjuka och att de får köra lite långsammare de sista hundra meterna innan de kommer hem. Förvisso är tid pengar men att krypköra förbi glada, lekande barn har också ett värde.

Vad tycker du?

Läs även:
Den sjunde Yimbyvandringen i Hammarkullen
Debatten om Hammarkullen på Yimbys forum
Program för stadsutveckling i Hammarkullen
YimbyGBG:s yttrande om Hammarkullen

Suburbia i Gunnilse

Fredagens stadsplaneringsinslag i gepe handlar om sådär 150 småhus i Gunnilse nära en sjö som heter Smörvattnet. Har ingen egen erfarenhet av området men zoomar in med eniro och ser att det redan verkar finnas en hel del småhus i området, går dock inte att avgöra om det är någon direkt gräddhylla för de som kommit upp i smöret (notera dålig götelaborgsvits!) på ett flygfoto (det är mycket nära till en golfbana...).

Jag förstår inte riktigt attraktionskraften i att bo där ute i skogen. Hade jag verkligen velat bo på landet hade jag fördragit ett ensligt äldre hus, inte en villa som ser ut som precis som min grannes vars kök jag har god utsikt över från mitt köksfönster.

Nåväl, till saken: Självfallet är det några som gnäller lite om att alla dessa hus kommer att förstöra den natur som är området som är anledningen att flytta dit från första början. Typiskt nimby-beteende helt enkelt. Den stora diskussionen rör dock integration och framförallt kollektivtransport.

Unika liv i identiska hus?

Först integrationen. Firas Almesri, andre vice ordförande i SDN Lärjedalen, menar att det är viktigt för integrationen med småhus i Gunnilse. Jag förstår inte riktigt hur några hundra hus mitt ute i skogen på något sätt bidrar till integrationen i området. Möjligen kommer några av barnen gå i samma skolor som miljonprogrammets barn, men att i övrigt tro att det kommer att finnas någon koppling mellan några småhus i vildmarken och de invandrartäta områdena är bara löjligt. Av kommentarerna till artikeln var det någon läsare som menade att "[d]e som bor i dessa stadsdelar måste få möjlighet att göra boendekarriär i sitt eget område." Menar han invandrare? Område för den enskilda människan bestäms inte av gränserna för en stadsdelsnämnds ansvarsområde. Det här småhusområdet har egentligen inget med nedgångna miljonprogramsområden att göra. Förstår verkligen inte vad integration har med sakfrågan att göra.

Samtidigt kommer jag ihåg en storm i ett vattenglas för något år sedan då villaboende i södra Surte i Nols kommun uttryckte sitt ogillande mot en bilväg mellan Lövgärdet och deras villaidyll. En sträcka som är mycket kort fågelvägen men en flerfaldigt längre sträcka bilvägen. De boende, eller om det nu var lokalpolitiker, oroade sig över att kriminalitet skulle komma till Surte och att många invånare i Lövgärdet och Gårdsten redan sprang ner genom skogen när de flydde från polisen. Framkom inte något om invånare från dessa förorter någon gång promenerade i området. Vi kan la nästan utgå från att ingen i Surte kände någon i Lövgärdet - möjligen som arbetsgivare. Detta nya område i Gunnilse kommer troligen vara lika integrerade visavi miljonprogrammet som villaområdet i Surte.

Sedan kollektivtrafiken. Så som nuvarande linjer går kommer det att vara mellan 550 till 1600 meter till närmaste hållplats vilket klart överstiget avståndet på 400-500 meter som kommunens tjänstemän ser som en riktlinje för hur långt det får vara. I några kommentarer från läsare har det påpekats att det förstås går att ändra eller skapa en busslinje. Andra, även politiker, menar att en rask promenad bara är bra för hälsan.

Vad dessa missar är att a) det är tveksamt om det finns underlag för en busslinje med täta turer med ett så pass begränsat antal invånare, speciellt i beaktande av b) det här är - så vitt jag kan avgöra - är ett bostadsområde som inte tillgodoser invånarnas behov av dagligvaror eller för med sig arbetstillfällen för 150 familjer. Bil kommer att bli en nödvändighet för de barnfamiljer som inte vill åka buss till och från affären och sedan släpa hem kassarna en kilometer. Transporter är mer än vägen till och från jobbet och finns det en bil som bara står där är chansen stor att den enskilda individen tar den istället för att streta ut till en tom och öde hållplats i januarimörkret.

För övrigt planeras det för två parkeringsplatser för hus så att de nya invånarna kan leva tryggt i sitt bilburna inramade, monotona villasamhälle med en naturlig vall mur som skydd mot de där hemska invandrarna som inte lyckas göra bostadskarriär. Sedan andra världskriget har befolkningen dubblats medan stadens yta sexdubblats. Jag tycker faktiskt inte det är en särskilt lyckad utveckling. Jag har full förståelse för att olika människor har olika drömmar kring sitt boende, men man kan faktiskt inte få allt man pekar på.