Om kommunismens brott igen

På DN debatt har ett stort antal forskare inom historia och en rad andra humanistiska ämnen vid svenska lärosäten gått ut och protesterat mot hur, som de ser det, regeringen använder Forum för levande historia som ett ideologiskt slagträ. Detta är en debatt som pågått ett tag. Inte minst Svenska Dagbladets ledarredaktion har propagerat för att ideologi skall framhävas som en viktig orsak och anklagat Forum för levande historia för att förvanska regeringens uppdrag för att de inte vill lägga mer tyngd på just ideologin.

Svenska Dagbladet då som nu och Gepe är inte sena att på ett eller annat sätt anklaga historiker med betänkligheter kring denna fråga för att vara del av den gamla 68-vänstern som nu vill dra en slöja över de brott som de då stödde.

"Och på svenska universitet finns inte så få forskare som i ett svunnet studentliv viftat med Maos lilla röda och trosvisst förklarat att den som vill göra omelett först måste knäcka några ägg. Att det gör ont att bli påmind om den egna delaktigheten är inte svårt att förstå."

Förvisso, men är det så enkelt? Nog är det alltid ett problem när riktiga människor göms och glöms bakom idén om människan men nog är inte kommunism den enda ideologi som menat att framsteg har sina offer. Inte minst Reinfeldt, i alla fall den yngre dito, uttryckte verkligen sådana tankar kring det nya, modiga Sverige han ville se i början på 1990-talet eller däromkring. Finns det överhuvudtaget något samhällsförändring, ideologisk eller ej, som inte haft sina offer?

Från tidningsmänniskornas håll är det väldigt enkelt att skyffla undan problemet med att historieskrivningen alltid handlat om ideologi och diskurs. De i skrivande stund 337 forskare som skrivit på listan kanske har andra uppfattningar om sitt ämne, annars kanske partiet skall bestämma över forskningen - som i Sovjet.

Ser att professor emeritus Olle Krantz skrivit på listan. Han var min handledare vid ett tillfälle. Inte för att jag vet vad han stod 1968 eller idag men jag skulle inte förvånas om han i detta nu sitter med överstryckningspenna i hand och rättar stavningen på de ledarsidor som handlar om denna strid.

Att skriva sin historia

Vinnaren skriver historien brukar det heta. För några dagar sedan hade DN en essä på kultursidorna om nazismens försök att framhäva och omforma förfädernas arv för att dessa skulle passa deras syften och ideologi. Hår arbete lades ner för att få historisk fakta att stämma ihop med den ideologiska kartan. Artikeln fokuseras på en nyutkommen bok om SS forskningsinstitut för att göra myten om det förgångna till vetenskap; Heather Pringles "Härskarplanen - Himmlers jakt på det ariska ursprunget". Över tvåhundra arkeologer, antikvetare, etnologer och andra humanvetare, medicinare, fotografer, labassistenter och även filmare jobbade frenetiskt med olika moderna forskningsmetoder för att bevisa det som efterfrågades.

Så här i efterhand tycks deras verksamhet skrattretande. Men vi skall inte heller glömma bort att även idag kämpar olika intressen om att forma historien för sina ändamål. Jag har för en tid sedan skrivit om Svenska Dagbladets ledarredaktions önskan att styra forskningen hos den av regeringen grundade myndigheten Forum för levande historia mot ett förutbestämt mål; kommunism leder till folkmord. Samtidigt som de anklagar Forum för levande historia för att vara infekterat av vänstermänniskor med motsatt mål; att visa att kommunism per definition inte leder till folkmord.

*****

Men vad jag också vill passa på att göra är att komma med ytterligare ett litteraturtips som faktiskt hänger samman med essärn i DN. Efter att ha slukat Babtjenkos "Krigets färger", har jag nu gett mig i kast med en personlig favorit. Boken är "Salamanderkriget" från 1936 av den tjekiske författaren Karel Capek - för eftervärden antagligen mest känd för att ha introducerat ordet robot i litteraturen. Boken som handlar om hur en excentrisk tjeckisk sjökaptens upptäckt av lärorika salamandrar i en indonesisk vik leder till en serie av händelser som kommer att förändra världen är nog den bästa satiriska skildringen jag känner till. Salamandrarna kan använda verktyg och kan till och med lära sig tala. Snart kommer de att användas för många olika projekt och verksamheter i kustområden världen över.

En fördel med science fiction och dystopier är dess möjlighet att synliggöra vår egen verklighet. Tror nästan inte det finns någon aspekt av den mänskliga tillvaron som Capek inte lyckas driva med på ett lågmält och självklart sätt; kolonialism, rassegrationen i USA, religion, ekonomi, vetenskap, nyhetsmedia, cirkus, religion, pedagogik, filmkonsten, musiken, arbetsförhållanden, storpolitik, diplomati, nationalism, kändisdyrkan, sex.

Men framförallt lyckas han driva med nazismen när boken förtäljer om salamanders ankomst till den baltiska kusten:

"Några få år efter grundläggandet av de första salamanderkolonierna i Nordsjön och Östersjön konstaterade den tyske forskaren dr Hans Thüring att den baltiska salamandern - synbarligen genom miljöns inflytande - företer vissa kroppsliga särdrag; så är han enligt dr Thüring något ljusare och går mera upprätt, och hans index vittnar om en längre och smalare skalle än huvudet hos andra salamandrar. Varianten fick namnet der Nordmolch eller der Eldermolch (Andrias Scheuchzeri var. nobilis erecta Thüring).
Detta gav den tyska pressen anledning att ivrigt sysselsätta sig med den baltiska salamandern. Man lade särskild vikt vid att det var genom inflytande av den tyska miljön som denna salamander utvecklats till en särskild högre rastyp, obestridligt överlägsen alla andra salamandrar. Det skrevs med förakt om de degenererade medelhavssalamandrarna, kroppsligt och moraliskt förkrympta, om de vilda tropiska salamandrarna och över huvud taget om andra nationers lågt stående, barbariska och djuriska salamanderarter. Från storsalamandern till den tyska Översalamandern, så lydde nu de bevingade orden. Låg kanske inte ursprunget till alla nutida salamdrar på tysk mark? Hade inte deras vagga stått vid Oeningen, där den tyska vetenskapsmannen dr Johannes Jakub Scheuchzeri funnit deras härliga spår redan i tertiäravlagringarna? Det råder följdaktigen icke det minsta tvivel om att den ursprungliga Andrias Scheuchzeri för geologiska tidsåldrar sedan fötts på germansk mark; om den senare spritt sig till andra hav och zoner, har den fått betala detta med hejdad utveckling och degeneration; men så snart de återbördats till sitt ursprungliga färdernesland blir den ånyo var den fordom varit: en förädlad nordisk Scheuchzersalamander, ljus, upprättgående och långskallig. Det är således endast på tysk botten som salamandrarna kan återvända till sin rena, högre typ, sådana som den store Johannes Jakub Scheuchzer påträffade den avtryckt i stenbrotten vid Oeningen. Därför behöver Tyskland nya, längre stränder, behöver kolonier, behöver världshaven för att över hela världen en ny generation av rasrena, ursprungliga tyska salamandrar skall kunna utvecklas i tyska vatten."

Som man kanske kan förvänta sig går inte utvecklingen i boken vidare bra för människan. Karel Capek var en liberal i ordets finaste bemärkelse och var snart utnämnd till folkets fiende nummer två i Tjeckoslovakien av Gestapo. En tid efter Münchenfördraget som innebar dödstöten för hans hemland dog han av dubbelsidig lunginflammation, vissa menar att hans reaktion på de andra demokratiernas sätt att offra Tjeckoslovakien till nazismen var en bidragande orsak då han helt saknade vilja att leva.

Boken finns inte i nytryck, men har bland annat getts ut som pocket av "en bok för alla" och går därför att hitta på välsorterade bokantikvariat.


*****

För övrigt irriterar jag mig över hur blogger har som vana att förvrida och flytta om i texten när man flyttar en bild som precis lagts in. Nu skall jag dock släppa detta och gå ner på ett av de lokala vattenhålen, dricka lite avslagen hof och bella på Liverpool - Manchester United.

*****

Liverpool förlorade förstås. Med tanke på längden av ovanstående citat från boken skall jag passa på att tillägna det här inlägget till den så kallade touch-metod jag fick lära på några gamla brummandes elektriska skrivmaskiner i högstadiet. Utan dessa kunskaper hade mitt inlägg inte varit praktiskt genomförbart.

SvD goes Pravda

På dagens ledarsida i SvD tas okunnigheten om kommunismens brott upp. Måhända att slå in öppna dörrar, då de flesta människor som läser ledarsidor (gråa små individer med dålig syn som inte tittar på teveprogrammet Idol men som kan reglerna till Schack) redan vet om att det finns mycket okunskaper om kommunismens brott.

Lavrentij Berija

Speciellt sedan den nya regering tämligen omgående gav myndigheten Forum för levande historia - som tidigare framförallt gjort sig kända för sin bok om förintelsen som delades ut på skolor - uttryckliga instruktioner att även beröra dessa illgärningar Dessutom har övenintendenten för samma myndighet, Eskil Franck, bara några dagar tidigare haft inne en debattartikel i samma tidning om hur den kommunistiska ideologin är en förklarande faktor till Stalin, Pol Pots och Maos brott mot mänskligheten. Han vill föregripa anklagelser om att myndigheter kommer att förminska ideologins roll i den rapport som de kommer att presentera först till våren (Ja, det är samma gråa stackars människor som läser Brännpunkt som samtidigt läser ledarsidor). Tidigare har han inte velat ge ideologin något större förklaringsvärde, men nu ser han den som en delförklaring.

Det problem som Claes Arvidsson har på SvD:s ledarredaktion har med Levande historias arbete är just att de gjort sin egen tolkning av uppdraget som myndigheten fått av regeringen; att ideologin är en delförklaring och inte en sådan som sätts i centrum.

Vad Arvidsson tycks vilja komma till är att myndigheten är infekterad av socialdemokrater och andra vänsterelement (Kanske till och med trotskister!?!?!). Individer som (måhända) präglas av sina ideologiska uppfattningar och vill förringa ideologins roll för sin egen. Helt enkelt gör de inte den tolkning av det historiska skeendet som regeringen och Svenska Dagbladet förespråkar. Vilka reaktionära terrorist-skurkar!! Kulaker hela bunten!

Men vänta lite nu. Har SvD:s ledarredaktion tolkningsföreträde av guds nåde? Är smutskastande av svenska vänsteraktivister - som med all säkerhet snabbt skulle bli offer för utrensningar i en totalitär stat som Sovjetunionen - genom att beordra en myndighet att på politiska grunder sammanblanda deras uppfattningar med brott mot mänskligheten ett nobelt, ädelt och konstruktivt sätt att föra politisk debatt på?

För det la det som är Svenska Dagbladets önskan?

Missförstå mig rätt, jag avskyr kommunister, men naiva svenska vänstermänniskor inom kultur- och forskningssfären är inte som grupp ett hot mot våra liv.

*****

I övrigt vet jag inte om det är värt att spekulera kring att Eskil Franck nämnde Stalin men inte Lenin. V I Uljanovs brott har ofta underdrivits och ursäktats inom Svenska och internationella vänsterkretsar. Men jag tror och hoppas att hans frånvaro har att göra med det begränsade utrymmer för ett inlägg i SvD än en vilja att släta över mannens brott.

*****

Litteraturtips är självfallet Gulag-arkipelagen samt En dag i Ivan Denisovitj liv av Aleksandr Solzjenitsyn och framförallt Berättelser från Kolyma av Varlam Sjalamov samt som historisk ledsagare Anne Applebaums Gulag - de sovjetiska lägrens historia.