Vinnaren skriver historien brukar det heta. För några dagar sedan hade DN en essä på kultursidorna om nazismens försök att framhäva och omforma förfädernas arv för att dessa skulle passa deras syften och ideologi. Hår arbete lades ner för att få historisk fakta att stämma ihop med den ideologiska kartan. Artikeln fokuseras på en nyutkommen bok om SS forskningsinstitut för att göra myten om det förgångna till vetenskap; Heather Pringles "Härskarplanen - Himmlers jakt på det ariska ursprunget". Över tvåhundra arkeologer, antikvetare, etnologer och andra humanvetare, medicinare, fotografer, labassistenter och även filmare jobbade frenetiskt med olika moderna forskningsmetoder för att bevisa det som efterfrågades.
Så här i efterhand tycks deras verksamhet skrattretande. Men vi skall inte heller glömma bort att även idag kämpar olika intressen om att forma historien för sina ändamål. Jag har för en tid sedan skrivit om Svenska Dagbladets ledarredaktions önskan att styra forskningen hos den av regeringen grundade myndigheten Forum för levande historia mot ett förutbestämt mål; kommunism leder till folkmord. Samtidigt som de anklagar Forum för levande historia för att vara infekterat av vänstermänniskor med motsatt mål; att visa att kommunism per definition inte leder till folkmord.
*****
Men vad jag också vill passa på att göra är att komma med ytterligare ett litteraturtips som faktiskt hänger samman med essärn i DN. Efter att ha slukat Babtjenkos "Krigets färger", har jag nu gett mig i kast med en personlig favorit. Boken är "Salamanderkriget" från 1936 av den tjekiske författaren Karel Capek - för eftervärden antagligen mest känd för att ha introducerat ordet robot i litteraturen. Boken som handlar om hur en excentrisk tjeckisk sjökaptens upptäckt av lärorika salamandrar i en indonesisk vik leder till en serie av händelser som kommer att förändra världen är nog den bästa satiriska skildringen jag känner till. Salamandrarna kan använda verktyg och kan till och med lära sig tala. Snart kommer de att användas för många olika projekt och verksamheter i kustområden världen över.
En fördel med science fiction och dystopier är dess möjlighet att synliggöra vår egen verklighet. Tror nästan inte det finns någon aspekt av den mänskliga tillvaron som Capek inte lyckas driva med på ett lågmält och självklart sätt; kolonialism, rassegrationen i USA, religion, ekonomi, vetenskap, nyhetsmedia, cirkus, religion, pedagogik, filmkonsten, musiken, arbetsförhållanden, storpolitik, diplomati, nationalism, kändisdyrkan, sex.
Men framförallt lyckas han driva med nazismen när boken förtäljer om salamanders ankomst till den baltiska kusten:
Boken finns inte i nytryck, men har bland annat getts ut som pocket av "en bok för alla" och går därför att hitta på välsorterade bokantikvariat.
*****
För övrigt irriterar jag mig över hur blogger har som vana att förvrida och flytta om i texten när man flyttar en bild som precis lagts in. Nu skall jag dock släppa detta och gå ner på ett av de lokala vattenhålen, dricka lite avslagen hof och bella på Liverpool - Manchester United.
*****
Liverpool förlorade förstås. Med tanke på längden av ovanstående citat från boken skall jag passa på att tillägna det här inlägget till den så kallade touch-metod jag fick lära på några gamla brummandes elektriska skrivmaskiner i högstadiet. Utan dessa kunskaper hade mitt inlägg inte varit praktiskt genomförbart.
Så här i efterhand tycks deras verksamhet skrattretande. Men vi skall inte heller glömma bort att även idag kämpar olika intressen om att forma historien för sina ändamål. Jag har för en tid sedan skrivit om Svenska Dagbladets ledarredaktions önskan att styra forskningen hos den av regeringen grundade myndigheten Forum för levande historia mot ett förutbestämt mål; kommunism leder till folkmord. Samtidigt som de anklagar Forum för levande historia för att vara infekterat av vänstermänniskor med motsatt mål; att visa att kommunism per definition inte leder till folkmord.
*****
Men vad jag också vill passa på att göra är att komma med ytterligare ett litteraturtips som faktiskt hänger samman med essärn i DN. Efter att ha slukat Babtjenkos "Krigets färger", har jag nu gett mig i kast med en personlig favorit. Boken är "Salamanderkriget" från 1936 av den tjekiske författaren Karel Capek - för eftervärden antagligen mest känd för att ha introducerat ordet robot i litteraturen. Boken som handlar om hur en excentrisk tjeckisk sjökaptens upptäckt av lärorika salamandrar i en indonesisk vik leder till en serie av händelser som kommer att förändra världen är nog den bästa satiriska skildringen jag känner till. Salamandrarna kan använda verktyg och kan till och med lära sig tala. Snart kommer de att användas för många olika projekt och verksamheter i kustområden världen över.
En fördel med science fiction och dystopier är dess möjlighet att synliggöra vår egen verklighet. Tror nästan inte det finns någon aspekt av den mänskliga tillvaron som Capek inte lyckas driva med på ett lågmält och självklart sätt; kolonialism, rassegrationen i USA, religion, ekonomi, vetenskap, nyhetsmedia, cirkus, religion, pedagogik, filmkonsten, musiken, arbetsförhållanden, storpolitik, diplomati, nationalism, kändisdyrkan, sex.
Men framförallt lyckas han driva med nazismen när boken förtäljer om salamanders ankomst till den baltiska kusten:
"Några få år efter grundläggandet av de första salamanderkolonierna i Nordsjön och Östersjön konstaterade den tyske forskaren dr Hans Thüring att den baltiska salamandern - synbarligen genom miljöns inflytande - företer vissa kroppsliga särdrag; så är han enligt dr Thüring något ljusare och går mera upprätt, och hans index vittnar om en längre och smalare skalle än huvudet hos andra salamandrar. Varianten fick namnet der Nordmolch eller der Eldermolch (Andrias Scheuchzeri var. nobilis erecta Thüring).Som man kanske kan förvänta sig går inte utvecklingen i boken vidare bra för människan. Karel Capek var en liberal i ordets finaste bemärkelse och var snart utnämnd till folkets fiende nummer två i Tjeckoslovakien av Gestapo. En tid efter Münchenfördraget som innebar dödstöten för hans hemland dog han av dubbelsidig lunginflammation, vissa menar att hans reaktion på de andra demokratiernas sätt att offra Tjeckoslovakien till nazismen var en bidragande orsak då han helt saknade vilja att leva.
Detta gav den tyska pressen anledning att ivrigt sysselsätta sig med den baltiska salamandern. Man lade särskild vikt vid att det var genom inflytande av den tyska miljön som denna salamander utvecklats till en särskild högre rastyp, obestridligt överlägsen alla andra salamandrar. Det skrevs med förakt om de degenererade medelhavssalamandrarna, kroppsligt och moraliskt förkrympta, om de vilda tropiska salamandrarna och över huvud taget om andra nationers lågt stående, barbariska och djuriska salamanderarter. Från storsalamandern till den tyska Översalamandern, så lydde nu de bevingade orden. Låg kanske inte ursprunget till alla nutida salamdrar på tysk mark? Hade inte deras vagga stått vid Oeningen, där den tyska vetenskapsmannen dr Johannes Jakub Scheuchzeri funnit deras härliga spår redan i tertiäravlagringarna? Det råder följdaktigen icke det minsta tvivel om att den ursprungliga Andrias Scheuchzeri för geologiska tidsåldrar sedan fötts på germansk mark; om den senare spritt sig till andra hav och zoner, har den fått betala detta med hejdad utveckling och degeneration; men så snart de återbördats till sitt ursprungliga färdernesland blir den ånyo var den fordom varit: en förädlad nordisk Scheuchzersalamander, ljus, upprättgående och långskallig. Det är således endast på tysk botten som salamandrarna kan återvända till sin rena, högre typ, sådana som den store Johannes Jakub Scheuchzer påträffade den avtryckt i stenbrotten vid Oeningen. Därför behöver Tyskland nya, längre stränder, behöver kolonier, behöver världshaven för att över hela världen en ny generation av rasrena, ursprungliga tyska salamandrar skall kunna utvecklas i tyska vatten."
Boken finns inte i nytryck, men har bland annat getts ut som pocket av "en bok för alla" och går därför att hitta på välsorterade bokantikvariat.
*****
För övrigt irriterar jag mig över hur blogger har som vana att förvrida och flytta om i texten när man flyttar en bild som precis lagts in. Nu skall jag dock släppa detta och gå ner på ett av de lokala vattenhålen, dricka lite avslagen hof och bella på Liverpool - Manchester United.
*****
Liverpool förlorade förstås. Med tanke på längden av ovanstående citat från boken skall jag passa på att tillägna det här inlägget till den så kallade touch-metod jag fick lära på några gamla brummandes elektriska skrivmaskiner i högstadiet. Utan dessa kunskaper hade mitt inlägg inte varit praktiskt genomförbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar