Utsikten i blickfånget

Förslag från White Arkitekter

Folk som läser min blogg vet att det jag framförallt gnäller om berör stadsplanering och arkitektur. Idag var det en artikel i gepe om en arkitekttävling för ett bostadshus på norra älvstanden som vanns av White Arkiteter. Förslaget syns ovan. Fyra sammanbundna cylindriska torn kring ett gemensamt trapphus skall ersätta Juvels gamla silobyggnad. Något jag noterar i texten är att det viktigaste med förslagets 15-våningshus är att "[f]önstren runt lägenheterna kommer att ge en fantastisk utsikt över hela stan". Det verkar vara en av det viktigaste aspekter som framhävs vid nybyggen. Till exempel vid bygget av kvarteret Porslinskvarteret i min närhet där en gemensam takterass skall ge en magnifik vy över centrala Göteborg. Det är lite det som stör mig; varför är utsikten på andra sidan älven så viktig för människor? Tror de att de lite snobbiga fastlandsborna skall få det lite lättare att flytta över till hemska Hisingen bara de får möjlighet att se fastlandet? Kanske det rör sig om något mer allmängiltigt i modern arkitektur; en byggnad som är ett koncept i sig själv med blicken fäst i fjärran. Ingen bryr sig om hur byggnaden passar in i sin närmiljö. Inga ord om anpassning till ett traditionellt gatunät eller en levande och intressant stadsmiljö.

Speldosegatan, Frölunda?

Sedan måste jag gnälla lite över bilden. det är klart att själva huset måste vara glatt upplyst och i färg medan omgivningen går i grått. Annars brukar det också vara populärt att lägga in lite stora, lummiga trän och folk som spatserar. Inga bilder på hur det kommer att se ut när betongen börjat åldras och Göteborgs luftföroreningar gjort sig. Eller bilder som visar att träden som planteras aldrig kommer att bli högre än två meter och smalare än min spinkiga överarm innan de körs över av någon maskin vid en renovering. Eller att ända gången folk kommer att gå kring huset är när folk stressade och irriterade jäktar in med sina ICA-påsar för ännu en kväll framför teven. Designmässigt får huset mig osökt att tänka på de stjärnformiga husen som man ser strax norr om Frölunda centrum. De var säkert jättefina på sin tids arkitektbilder; framtiden stod för dörren och Speldosegatan var fint att bo på i några år innan lägenheten på månen stod klar!