Barnsligt självgod kultist

Tidigare idag gick jag via en länk på ett rättroget forum in till en några dagar gammal artikel i GT:s kulturdel (att kvällsblaskorna fortfarande har kvar dem!) där fotbollsforskaren Torbjörn Andersson får svara på lite frågor om fotbollsstaden Göteborg och så (han håller på med något kulturgeografiskt forskningsprojekt - någon slags eufemism för att åka runt och dricka öl på sunkhak på samhällets bekostnad?).

Något i mitt innersta blir barnsligt förjust när han säger att GAIS "är den mest subkulturella klubb jag stött på!" Får mig att tänka tillbaka på ett bloggutslag av derbyfrossa där jag beskrev GAIS som en gnostisk sekt och den lilla satans anhängare som medlemmar i svenska kyrkan (det var också en respons på SOM-undersökningen som kan betecknas som en kvantitativ motsvarighet till Torbjörn Anderssons projekt - därmed helt utan sunkhak och därmed helt meningslös). Egentligen var jag kanske lite fel ute, flagellanter är måhända en bättre beskrivning.


Alltihop är givetvis infantilt men vem vill egentligen vara vuxen och redig hela tiden? I det gnostiska exempelt blev det extra kul eftersom jag via min besöksräknare på bloggen kunde se att det kom in folk från något forum för blåvita skinskallar (Ni vet, ett sånt där andningshåll för människor som är ett eller två steg från samhällets botten i det moderna tjänstesamhället och måste försöka upprätthålla sin sista uns av värde genom att hacka ner mot faktumförsäljare och flyktningar). Deras interna respons var att jag var en typiskt gays-fjant, vilket la säger en del om deras argumentativa förmågor.

Nu kan jag i alla fall underbygga min ståndpunkt med hänvisning till Torbjörn Andersson. När jag sitter där på en av avenyns uteserveringar och en blåvitt anhängare börjar fråga hur man kan vara så dum att man håller på ett lag som aldrig vinner när det finns goa glada blåvitt med 18 SM-guld, Ingvar Oldsberg, Pontus Wernblom, Håkan Mild och thailändska pojkar kan jag lugnt tugga och svälja min plankstek och skölja ner den med lite blaskig Pripps Blä innan jag svarar att forskning har visat att vi är mest subkulturella!

Hur kan man ens försöka toppa något sådant?

---
Nej, det är klart att jag aldrig i hela mitt liv har ätit en plankstek på avenyn. Jag är dock så sällan i någon kranskommun så jag vet inte någon annan plats där jag skulle råka stöta på någon som håller på blåvitt. Jag är för subkulturell för att ha någon koll på det.

Hjulstaden Götelaborg

Nu verkar till slut ordvitsarna har lagt sig kring hjulet då den politiska och byråkratiska realiteten sagt till.

Min första reaktion när övriga politiska partier och aktörer i staden sköt hjulet i sank var en viss skadeglädje. Om ingen annan skall kunna få igen någon, varför då Göran Johansson?

- Ärendet kan inte komma upp före den 5 maj, om det strular får vi vänta till den 26 maj. Oavsett om byggnadsnämnden röstar ja eller nej kan beslutet överklagas i fem instanser, sa stadsbyggnadsdirektör Lars Ivarson.

Men efter ett tag börjar jag nästan bli positivt till hjulet. Inte för att jag har något intresse av hjulet för egen del eller tvunget tror att det är någon vidare god idé, åh nej! Snarare blir man ibland matt över att all byråkrati som skall till så fort någon försöker göra något. Nog för att jag personligen varit emot mycket Göran Johansson har gjort i den här staden, men han kan ju i alla fall driva igenom projekt. Hur många projekt - små, som stora - blir inte dödade redan på planeringsstadiet för att allt är segt, trögrörligt och för att folk hela tiden skriker nej reflexmässigt? Jag skriker oftast själv nej reflexmässigt - som när min bättre hälft vill till Ikea.* Men hur skall något någonsin hända om alla säger nej hela tiden?

Droppen som fick bägaren och rinna över och som nästan gjort mig till en hjulanhängare är GT:s reportage om en massa förbannat gnäll från grannar**. Här har kommunen spenderat miljarder av skattemedel på att plöja ner trafiken i en tunnel och skapa en tom, blåsig plats mellan deras hem och Operan och så fort någon vill använda den till något så börjar de beklaga sig över att det kommer att bli sping och att någon kanske kan se in i deras fönster

* Ikea vill bli stavat med versaler, precis som GAIS. Tycks dock oftast som att tidningarna skiter i dem också!
** I kvällstidningen så rasar förstås människor, men de gör de ej på denna blogg!

Några hundra meter är så jävla långt

Först skulle jag in på GT:s hemsida för att sparka in den öppna dörren till Göran Johanssons kontor, såhär några dagar försent. Men något annat drog till sig mitt korpöga. En artikel om Götlaborg! Ja, de är inte ofta man får se sånt i Göteborgstidningen sedan det blev en påklistrad front för Expressen, med små insprängda göteborgsvitsar mellan storstadsnyheterna.

Nåväl, ämnet är vad som skall hända med Filmstaden på Kungsgatan, mitt emot Domkyrkan. En gång i tiden var lokalen ett varuhus och detta skall den återigen bli.

Det finns två småstenar i min sko. För det första bristen på biosalonger i centrum. Allt sedan Bergakungen öppnade på det så kallade evenemangsstråket Skånegatan har denna utveckling gått allt snabbare. Det är bara så att jag inte är så värst glad över att behöva ta mig ut till Skånegatan. Ett evenemangsstråk som är ungefär lika roligt som backaplans parkering en regnig kväll i november.

Det räcker med att måste ta mig dit bort minst femton gånger nästa år (fjorton hemmamatcher samt bortaderbyt mot dls). Det är ett stadslandskap skapat för feta svenskar med stora bilar. När Göteborg slutade vara en varvstad och blev Götlaborg med hela svenska folket kom några ljushuvuden på att placera allt skojsigt på en gata lite lagom bort från centrum. Resultatet blir en stendöd del av staden som jag verkligen inte vill dröja kvar i, snabbt ut från bion och sedan därifrån. Meningen med att ha allt på samma ställe vara att folk skulle gå emellan evenemangen. Men vem hinner med ett besök på Världskulturmuseét innan en film före hockeymatchen, allt i väntan på ett jälva monstertruckrally i en betongellips?

Den andra småstenen är vad som skall in i de nyrenoverade lokalerna på Kungsgatan; Åhléns och Zara. Jaha, hur kul är det då. Inte för att jag är det minsta intresserad av shopping (Nordstan gör mig ofta illamående, klädaffärer gör mig trött), men varför? Åhléns finns i Nordstan, det kan inte vara mycket mer än 800 meter. Zara har sin nyöppnade affär vid brunnsparken ännu närmare. Valfrihet med likriktning!

Rekordet borde la slås av Lagerhaus som har två butiker på Östra Hamngatan, lätt under 400 meter ifrån varandra. Sedan är kanske Pressbyrån värre, men i det fallet förstår jag att närhet är viktigt. Kommer ihåg när jag var i the Village på Manhattan, satt på ett Starbucks och tittade snett över gatan på ett annat Stackbucks. Trots det föredrar jag att köpa mina varor hos någon turk som jobbar skiten av sig 12-14 timmar om dagen för att skaffa en framtid för sig och sin familj. Inte så troligt att en turk får möjlighet att öppna en kiosk i gamla Filmstaden, han är inte tillräckligt likriktad och kommer att skriva felstavade skyltar för hand med en vanlig, billig penna. Zaras och Åhléns skyltar kommer också vara felstavade, men utskrivna på fint papper med helvetica som typsnitt av propert klädda individer med ljus hy och blonderat råttfärgat hår (omdöpt till cendré av rasbiologiska institutet i Schweiz).

Hade jag inte tvingats jobba skulle jag aldrig lämna mitt kvarter. Fan för att åka femman genom centrum en fredagskväll; förbi fulla trollhättebor och annat kranskommunspack på avenyn och vid korsvägen raglar konferensknullare av och på ("ner med hundrakortert och tryck 5 som i femmans spårvagn") vagnen.

*****

Får skylla det faktum att jag gått in och redigerat inlägget en miljon gånger på Tom Waits. Brukar sällan lyssna så mycket på texter, men mr Waits drar till sig min uppmärksamhet allt för ofta, klarar inte av att fokusera. Dags att börja lyssna på mer Schlager!!!