Nu verkar till slut ordvitsarna har lagt sig kring hjulet då den politiska och byråkratiska realiteten sagt till.
Min första reaktion när övriga politiska partier och aktörer i staden sköt hjulet i sank var en viss skadeglädje. Om ingen annan skall kunna få igen någon, varför då Göran Johansson?
Men efter ett tag börjar jag nästan bli positivt till hjulet. Inte för att jag har något intresse av hjulet för egen del eller tvunget tror att det är någon vidare god idé, åh nej! Snarare blir man ibland matt över att all byråkrati som skall till så fort någon försöker göra något. Nog för att jag personligen varit emot mycket Göran Johansson har gjort i den här staden, men han kan ju i alla fall driva igenom projekt. Hur många projekt - små, som stora - blir inte dödade redan på planeringsstadiet för att allt är segt, trögrörligt och för att folk hela tiden skriker nej reflexmässigt? Jag skriker oftast själv nej reflexmässigt - som när min bättre hälft vill till Ikea.* Men hur skall något någonsin hända om alla säger nej hela tiden?
Droppen som fick bägaren och rinna över och som nästan gjort mig till en hjulanhängare är GT:s reportage om en massa förbannat gnäll från grannar**. Här har kommunen spenderat miljarder av skattemedel på att plöja ner trafiken i en tunnel och skapa en tom, blåsig plats mellan deras hem och Operan och så fort någon vill använda den till något så börjar de beklaga sig över att det kommer att bli sping och att någon kanske kan se in i deras fönster
Min första reaktion när övriga politiska partier och aktörer i staden sköt hjulet i sank var en viss skadeglädje. Om ingen annan skall kunna få igen någon, varför då Göran Johansson?
- Ärendet kan inte komma upp före den 5 maj, om det strular får vi vänta till den 26 maj. Oavsett om byggnadsnämnden röstar ja eller nej kan beslutet överklagas i fem instanser, sa stadsbyggnadsdirektör Lars Ivarson.
Men efter ett tag börjar jag nästan bli positivt till hjulet. Inte för att jag har något intresse av hjulet för egen del eller tvunget tror att det är någon vidare god idé, åh nej! Snarare blir man ibland matt över att all byråkrati som skall till så fort någon försöker göra något. Nog för att jag personligen varit emot mycket Göran Johansson har gjort i den här staden, men han kan ju i alla fall driva igenom projekt. Hur många projekt - små, som stora - blir inte dödade redan på planeringsstadiet för att allt är segt, trögrörligt och för att folk hela tiden skriker nej reflexmässigt? Jag skriker oftast själv nej reflexmässigt - som när min bättre hälft vill till Ikea.* Men hur skall något någonsin hända om alla säger nej hela tiden?
Droppen som fick bägaren och rinna över och som nästan gjort mig till en hjulanhängare är GT:s reportage om en massa förbannat gnäll från grannar**. Här har kommunen spenderat miljarder av skattemedel på att plöja ner trafiken i en tunnel och skapa en tom, blåsig plats mellan deras hem och Operan och så fort någon vill använda den till något så börjar de beklaga sig över att det kommer att bli sping och att någon kanske kan se in i deras fönster
* Ikea vill bli stavat med versaler, precis som GAIS. Tycks dock oftast som att tidningarna skiter i dem också!
** I kvällstidningen så rasar förstås människor, men de gör de ej på denna blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar