Många reaktioner kring Sandelins mörkläggningsbomb

För några dagar sedan nu fick journalisten Gunder Sandelin publicerat en artikel på DN Debatt där han anklagade sina kollegor för att mörklägga sanningar om svensk invandringspolitik. Artikeln var la inget lysande exempel på ett vattentätt och väl underbyggt resonemang, men väckte en hel del reaktioner på internet (som på min blogg) men kanske inte så mycket bland övriga debattsidor.

(Genom att inte skriva om det bekräftar man Sandelins konspirationsteori, genom att bemöta den bekräftar man också att det är en konspiration. Journalisterna tar inte upp var riktiga människor tycker. För säkerhets skull nyper jag själv i armen [aj!], förnimmelsen bekräftar att även jag är verklig, frågan är om jag är riktig människa eller bara en robot tillverkad av ondsinta muslimska vetenskapsmän. Tycker ni jag låter korkad? Läs om Nation of Islams syn kring den elaka vetenskapsmannen Yakub)

Oavsett om jag inte har så mycket till övers för Sandelins artikel i sig är reaktionerna intressanta. Jag brukar inte läsa på så många olika bloggar, den digra skörden av inlägg som refererade till den ursprungliga artikeln som jag snabbt varit inne på torde fylla den kvoten för några veckor. Flera av inläggen är mer än lovligt korkade (och då exkluderar jag inte Sandelin-kritiker eller mitt eget inlägg. Det går ibland för snabbt att skriva inlägg och jag glömde att finländare och norrmän inte behövt söka uppehållstillstånd i Sverige sedan 1950-talet) men nog är det här en fråga som av just den anledningen behöver tas upp till mer öppen debatt (enligt SOM-institutets undersökning 2007 rankas denna fråga som den femte viktigaste).

Garanterat är det någon som blir upprörd över den här bilden

En av de bästa bemötanden jag funnit är märkligt nog på Expressen som låter professorn i nationalekonomi Jan Ekberg komma till tals med sitt inlägg "En dålig invandringspolitik kostar - men långt ifrån 300 miljarder". Som nationalekonom tillhör Ekberg näppeligen en grupp som kan anklagas för att väja för fakta för att vara politiskt korrekta när människan reduceras till resursen arbetskraft. Dessutom har jag läst mycket som Ekberg har skrivit (jag tog en magisterexamen i ekonomisk historia med en uppsats kring arbetskraftsinvandring till svensk industri under åren 1950-75) och vet att han, i alla fall i sina vetenskapliga publikationer, sällan drar på de stora växlarna och även att han baserar sina kunskaper på mångt mycket mer data än en tabell från migrationsverkets hemsida som Sandelin gör.

Vad Ekberg krasst konstaterar är att kostnaderna hänger samman med invandrares roll i arbetslivet. Såväl arbetskraftsinvandrare som flyktingar tenderar att vara yngre än den befintliga populationen och har därför potentiellt möjlighet att vara en nettobidragsgivare till landet. Detta förutsätter dock att de kan och lyckas finna en sysselsättning. Under arbetskraftsinvandringens dagar var det en nettovinst för samhället i övrigt, idag är det en kostnad. Enligt Ekberg rör det sig om 40 miljarder eller upp mot 2 procent av BNP. Detta skall jämföras med Sundelins siffror där han säger att en del menar att kostnaden är på 300 miljarder per år (vilket la i princip innebär att en invandrare enbart innebär kostnader och inga intäkter för landet han eller hon bor i).

Så långt vad invandring kostar. Kritiker kommer förstås att ifrågasätta dessa siffror och kanske framförallt ta upp andra kostnader som är svårare att skatta. Som att invandrarungarna har snyggare moppar och erövrar deras blonda kusiner (inaveln är hotat!), uppryckta parkettgolv i allmännyttan och primitiva seder (som om hedersmord och andra brott mot mänskligheten är mer OK så länge de sker i Pakistan än i Sverige). Ja, och sedan är det la nåt om svensk kultur också. Vinster som kebab, Samir Bakaou och en möjlighet för människor att skaffa sig ett bättre liv (oavsett om de tar den chansen eller ej) kommer la inte att tas upp av dessa kritiker.

SOM man ropar...?

(Det här inlägger är först skrivet för bloggen Bobbie till VM 2010)

I dagens Gepe presenteras en undersökning av SOM-institutet kring stöder kring olika fotbollsklubbar i Västsverige. Insitutet har i flera år gjort stora undersökningar där frågor kring politik, samhälle, media och kultur står i centrum.

Den undersökning som det skrivs om i Gepes sportdel förvirrar mig dock en smula. Resultaten är en smula slafsigt ihopskrivna; troligen resultatet av en journalist med en smula begränsade kunskaper i undersökningsmetodik som försöker sammanfatta resultaten utan att göra det till en lång utläggning i metodik. I Göteborg stödjer 47 procent DLS, 14 procent Öis och 13 procent GAIS.

Det är inte så mycket resultaten som jag ifrågasätter - även om det förstås är en möjlighet utifrån det som jag vill ifrågasätta - utan urvalet. Nu kan det hela möjligen vara ett resultat av journalistens slarv - näppeligen en nyhet på gepes sportredaktion - men jag undrar. Enligt artikeln har:

"1267 supportrar som aktivt stöder sina lag och följer fotbollen har tillfrågats av forskarna om favoritlagen, vilket är ett tillräckligt statistiskt underlag."

I en undersökning av detta slag finns det i princip två felkällor: Dels uppstår obundna fel som beror på att resultatet av undersökningen avviker en smula från det faktiska sanna värdet genom slump, något som är oundvikligt men går att uppskatta och beräkna för att leda fram till det som i opinionsundersökningar oftast kallades den statistiska felmarginalen (journalisten har enligt min tolkning inget riktigt grepp om vad som menas med tillräckligt statistiskt underlag). De bundna felen är svårare att fånga och beror ofta på en dåligt genomförd undersökning. Hur är det möjligt att göra en uppskattning av antalet supportar som stödjer olika lag när urvalslistan av tillfrågade består av personer som aktivt stöder sina lag? Tas 50 procent av personerna på listan från IFK Göteborgs medlemsregister och säg 15 procent från GAIS medlemsregister och så vidare så torde la de siffrorna i sin tur avspegla sig i resultatet. Som man ropar får man svar.

Förhoppningsvis har SOM helt enkelt gjort en mycket större undersökning bland människor i allmänhet och de som säger sig vara aktiva fotbollsanhängare har fått svara på några ytterligare frågor, i så fall kan det vara i sin ordning - den som lever får se, men jag räknar tyvärr inte på ett klargörande från Gepes sportredaktion.