Det där staketet

Det som här skall svamlas kring är verkligen inget nytt. Det handlar om det där räcket igen. Det som når upp till låret på en normalstor vuxen och är det enda som skyddar denne från ett hårt fall till nedre ståplats. Tror förvisso inte att jag skrivit något om spörsmålet tidigare. Däremot har det kommit upp på tal av andra och jag kunde förstås inte i egen hög person undgå att notera det under mitt första besök på nya gamla ullevi.

Det berömda räcket!

Dagen för dagen reste jag på räls söderut. På Mölndals station steg det på en julstressad småbarnsförälder och bland annat staketet kom på tal igen. Vi var eniga om att det var på tokt för lågt - kanske kan barn stå där? Måste börja erkänna att det under julhelgens inaktiva och trötta dagar börjat växa från en bit metall med tvivelaktig konstruktion till en världsomspännande konspiration.

Det är inte precis någon hemlighet att fotbollsetablissemanget är emot ståplatsläktare. Efter till exempel Hillsboroughkatastrofen 1989 där 96 Liverpoolsupportar miste livet föreslog Taylorrapporten att ståplatsläktarna skulle bort och UEFA eller SvFF har inte varit sena att inspireras. I realiteten handlade katastrofen om så mycket annat än att det var just ståplats - för mycket människor på en gång på samma plats.

Hillsboroughkatastrofen

Men människor har i realiteten svårt att hålla mer än sak i huvudet samtidigt och ståplats har fått ta skott för många anklagelser som i realiteten är mer komplexa. Att ståplats hänger också anses hänga samman med huliganism är ett exempel på detta (ingen av betydelse bryr sig om att läsa brå:s sansade rapport). Som intresserad av stadsplaneringsfrågor kan jag se likheter mellan visioner om hur nya sätt att bygga vårs städer på något sätt skulle skapa bättre människor; på samma sätt skall ståplats vilda huliganer genom att sitta ner civiliseras. För att åka in i områderna som skulle göra människan bättre kräver numera ambulans och brandkår poliseskort och en skitstövel som sitter ner är fortfarande en skitstövel.

Som i en led i detta har SvFF satt upp mål för att på lite sikt mer eller mindre ta bort ståplatsläktare i svensk elitfotboll. Som jag skrev om i början av december är den senaste ståndpunkten är att max 20 procent ståplats skall tillåtas på de allsvenska arenorna efter 2014. Samtidigt som SvFF och många klubbar driver denna linje måste de förhålla sig till supportergrupperingarna. Dessa röststarka och oftast oberoende grupper är i huvudsak mycket positiva till ståplatsläktaren där den stora delen av deras medlemmar och sympatisörer uppehåller sig. Deras krav och önskemål måste då och då bemötas även om klubbstyrelserna i realiteten inte måste lyssna på dem och där kraven inte är lika tydliga för klubbens ekonomi som önskemål från sponsorer (se det aktuella bråket i Norrköping för ett talande exempel).

Följden har blivit en styrdans där krav följs av löften som då och då bryts och efter en svängom börjar en ny omgång av krav och löften och vi är tillbaka till räcket. som är allt för lågt: Klacken vill stå upp på relativt bra platser samtidigt som det ställs krav på sittplats från SvFF:s och UEFA:s håll (Den lille satan förväntas ju spela en kvalmatch till Europacupen med några års mellanrum) och sittplatspublik ses som lite bättre både sett till säkerhet och ekonomi. Så klackarna har fått sin ståplatsläktare fast det egentligen är en sittplatsläktare och förhoppningen är säkert att på några års sikt så kanske klacken kan sitta ner eller fördrivas från arenorna ("bra för svensk fotboll!").

Därför är klacksektionen byggd som en sittplatsläktare. Alla vet ju att sittplatsläktare är mycket säkrare och eftersom det är en sittplatsläktare behövs det ju inte några höga stängsel eller avspärrningar. Sammanfattningsvis hotas människors säkerhet i realiteten av vad som i princip skall skydda dem.

Vad händer då om någon ramlar ner och slår sig halvt fördärvad när hemmalaget gör mål? Då kommer roten till händelsen vara att folk står upp på sittplats, inte att staketet är för lågt för ståplats, trots att det varit allmänt känt långt innan arenan färdigställdes att det var den framtida klackplaceringen för alliansklubbarnas supportar.

Tycker ni min profetia låter absurd? Då måste jag återigen påpeka att människan bara kan hålla en sak i huvudet samtidigt. Behöver inte gå längre än till mitt eget bloggarkiv för att hitta ett lysande exempel. I november 2007 dödades en polis i samband med ett Sicilianskt derby mellan Catania och Palermo. Mats Härd, sportjournalist i stadens enda tidning sedan Moses låg i vassen var inte sen att skylla händelsen på ståplatsläktare. Polisen dödades alltså utanför arenan. För ett normalt intellekt är det svårt att se kopplingen mellan ståplats i Göteborg och kravaller på Sicilien men man måste tyvärr utgå från att när något händer så förvinner logik direkt ut genom fönstret och folk letar efter enkla lösningar.

Om kartan inte stämmer ihop med verkligheten är det alltid kartan som gäller!

---

Safe standing - säker ståplats

För en intressant kritik av Taylorrapporten och framlyftandet av Tyskland som ett föregångsland med mängder av ståplatser som samtidigt är säkra hänvisar jag till Football Supportes' Federations text om Safe standing och såvidare. Jag har skrivit om det tidigare här.

---
Utifall att någon skulle undra så har jag verkligen inget emot människor som vill sitta ner på fotbollsmatcher, men jag tycker inte att det finns någon målkonflikt mellan att stå eller sitta på på en arena så länge som det finns en vettig uppdelning.

Fotbollens framtid IX - Marknadsdiktatur

Eftersom det är första april utgår jag alltid lite för att allt som sägs eventuellt kan vara en lögn - även om aprilskämten i dagstidningarna oftast är tämligen förutsägbara och allt som oftast innebär att locka byfånar att åka någonstans för att få något gratis - upphör aldrig att förvånas av att det alltid är några som går på det och står utanför och väntar.

Däremot är det vissa nyheter som uppenbarligen inte är aprilskämt - trots att man kan tycka att det är fullständigt absurt. När jag hörde på ekot om uefa:s krav visavi hamburgerestaurangen Max vid Borås arena att denna måste stänga under U21-EM lät det precis som väntat. Då McDonald's är en stor sponsor av evanemanget vill inte dessa ha en konkurrent i direkt anslutning till U21-matcherna på samma arena. Föga oväntat var också Max svar; "vi kommer inte att stänga". På radio menade en person på Max att det vore ungefär som att inte tillåta att åskådarna betalar med Visa då Mastercard är en stor sponsor.

För de flesta av kanske de hela tycks fullständigt löjligt. Men många inblandade personer ser inget konstigt i det här förfarandet som onekligen drabbar tredje part (i detta fall Max).

"Sture Svensson, före detta ordförande i Elfsborg, är förbundets representant och ordförande i den lokala arrangörskommittén.
– Som representant för fotbollsförbundet förutsätter jag att Borås stad löser detta. Det är inte konstigt att Uefa kräver att organisationens sponsorer ska exponeras när det arrangeras stora matcher och turneringar med Uefa som arrangör."

Nu är inte precis Max - med drygt 60 restauranger runt om i Sverige - inte precis pizzerian på hörnet, men en fluga jämte elefanten McDonald's och det är ingen tvivel kring vem som är David och vem som är Goliat (sedan föredrar jag personligen Max hamburgare före McDonald's, men det är faktiskt inte min poäng).

Att jag stör mig på detta är faktiskt inte i första hand ett utslag av nostalgisk krypokommunism och allmänt ogillande av McDonald's. Det beror i mitt fall faktiskt i minst lika hög grad på en känsla för fair play (ni vet, det där som tydligen skall utövas på plan under en fotbollsmatch). Måhända måste man acceptera att stordriftsfördelarna är gigantisk i den moderna, globaliserade ekonomin, men måste man acceptera att stora aktörer med hjälp av sin tyngd sätter marknadsprinciper ur spel?

Jag kommer ihåg ett TV-inslag från OS i Atlanta. Mängder av hoppfulla småföretagare och chanstagare hade köpt sig små markandsstånd på vägarna mellan arenorna och staden. De här människorna hade satsat allt på att sälja krimskrams till besökare. Nu visade det sig som så att huvudlederna redan tagits upp av sponsorerna och dessutom använda OS-maskineriet hela sin tyngd till att i princip blockera eller stänga av alla sidgator. Besökarna ledes som får fram mellan sponsorernas stånd och kunde knappt se de små aktörerna på sidan om huvudstråket.

Ett annat intressant exempel på marknadsföring i samband med fotboll var Budweisers inblandning i VM 2006. Som stor en stor sponsor var det förstås en smula pinsamt för Anheaucher-Busch (företagets namn) när Tyskland blev VM-nation. Inte nog med att ölet innehåller ris och därmed inte följer Reinheitsgebot om vad som definierar ett öl enligt tysk standard, dessutom får risdrycken inte ens heta Budweiser på grund av en långvarig namnstrid med Budweiser Budvar (tjeckiskt öl, kallat Budejovicky i Sverige). För att inte tala om hur upprörda tyskarna blev över tanken att endast få dricka importerat diskvatten istället för lokalt öl av toppklass.

Tony Ponturo, VP of global media and sports marketing for Anheuser-Busch, told the Philadelphia Inquirer, “We respect the Germans' pride in their beer. But we are proud of Budweiser and what it's about. We think this is about giving consumers a choice.[Orwellskt Newspeak?]"

Hur kommer det här att sluta? Jag tror tyvärr att uefa kommer att få igen sitt krav, på ett eller annat sätt. Kanske måste McDonald's kompromissa lite utifrån sin ursprungligt hårda linje, men pengar är trots allt makt och inte vill väl Borås kommuns politiker och tjänstemän, som förstås är så glada att få något till regnhålet, sätta sig emot?

Fotbollens framtid VI - Efter Bosman kommer Webster

Andy Webster

e flesta som vet något om fotbollens ekonomiska utvecklingen känner till Jean-Marc Bosman, den mediokra belgiska fotbollspelaren vars överklagande mot rådande ordning ledde till Bosmandomen som tillätt spelare att fritt söka sig en ny arbetsgivare efter att deras kontrakt gått ut med deras klubb.

Nu har ytterligare en dom fallit i Lausannes internationella sportdomstol (CAS) som kommer att förändra hur kontrakt och pengar kommer att byta ägare inom europeisk fotboll i den närmaste framtiden. (Dagens Nyheter, The Guardian, FIFA:s respons)

Andy Webster är en skotsk fotbollspelare som efter tre av fyra år som kontraktskriven spelare hos Hearts of Midlothian lämnade klubben genom att bryta till kontraktet och gå till den engelska klubben Wigan. När han gjorde detta år 2006 var han den förste spelare som använde sig av § 17 i FIFA:s regler för övergångar, som i sin tur tvingats fram av EU-kommissionen, vilket ger en spelare möjlighet att bryta kontraktet efter en viss tid om han går till en klubb i ett annat land. FIFA hade tidigare kommit fram till en övergångssumma på 843 000 euro men CAS har nu bestämt att kompensationen till Hearts endast blir 200 000 euro.

Jean-Marc Bosman

Det principiellt viktiga i CAS dom är att kompensationen för ett brutet kontrakt skall baseras på den återstående lönen, inte spelarens marknadsvärde:

"Den internationella sportdomstolen i Lausanne (CAS) har nu dömt till Wigans och Websters fördel - engelsmännen behöver bara betala 200.000 euro, den lönesumma som skulle ha utgått för Webster under den återstående kontraktstiden. Enligt domen kan en spelare efter en bestämd tid - tre respektive två år beroende på om han är yngre än 28 år - ensidigt bryta sitt kontrakt. Den klubb han lämnar har bara rätt till den återstående lönesumman. Domen avser byten till en klubb i ett annat land. - Föreningarna har ingen moralisk eller legal rätt att kräva en spelares marknadsvärde tillbaka som förlorad vinst, skriver domstolen."

citat från DN

FIFA är förstås tämligen upprörda och anklagar CAS för att skada sporten i sin helhet, orsaka turbulens på spelarmarknaden, göra tillvaron svårare för de små klubbarna och spela i händerna på agenterna som nu än tidigare kan börja erbjuda sina klienter till andra klubbar. Inte heller Svensk Elitfotboll (sef) är glada över utfallet i CAS.

Tycker att det är för tidigt att riktigt säkert säga vad detta kommer att innebära. Jag gissar att priset på spelarkontrakt kommer att sjunka, andrahandsvärdet har minskat då spelaren kan bryta sitt kontrakt efter 2-3 år, samtidigt som lönerna kan stigare ytterligare i de stora klubbarna. Vad som kommer att hända med mindre klubbar, som inte kan erbjuda höga löner och vars spelare således blir mycket billigare samtidigt som det är oklart vad detta innebär för den förväntade kompensationen till klubbar som fostrar fram talanger är inte helt klar, men det är nog inte osannolikt att de kommer att förlora på det.

De Enda säkra vinnarna på ökad turbulens på spelarmarknaden är, som vanligt, agenterna. Utom just Kent Carlzon då.

Jag bara ser för min inre syn hur hälften av GAIS startelva flyttar över till medelmåttiga danska och norska klubbar under det onödigt långa uppehållet för EM i mellaneuropa.

Levon, Fjodor och jag

Sedan en tid har det pågått en hetsig debatt om stavningen av GAIS nya armeniers efternamn på gårdakvarnens hemsida och dess gästbok. Problemets kärna är att Levons efternamn i hans hemland skrivs med armeniska alfabetet som skapades av munken Mesrop Masjtot på 400-talet med syftet att kunna översätta bibeln till armeniska. Som bekant var Armenien den första kristna staten i världen. Det behövs en transkribering av namnet från armeniska till våra bokstäver (Mesrop Masjtot skrivs Mesrob Mashtot på engelska). detta verkar vara helt omöjligt för svenska sportjournalister, och även andra likt gais.se, som helt enkelt använder sig av den engelska transkriberingen.

En skitsak kan tyckas, men hur hade en skribent på kultursidorna bemöts om han eller hon hade skrivit Fyodor Dostoyevsky istället för Fjodor Dostojevskij? Det hela blir lite löjeväckan när gepe-tv gör ett inslag [Achtung, Tommy!] där texten för att beskriva inslaget är: "Svårt med språket för armeniske Levon Pachajyan än så länge".

Jag tycker faktiskt att man skall ställa samma språkliga krav på journalister som håller på med sport- eller nöje- som kultur-, inrikes- eller utrikesnyheter. Skall passa på att påpeka att Britt-Marie Mattsson konsekvent skriver Sydkarolina istället för South Carolina i sina rapporten från den amerikanska nomineringskampanjen.

Vad heter då Levon i efternamn? Saken är inte avgjord ännu - vi har några gubbar som utreder saken - men det lutar åt Patjadzjan, eller något snarlikt.

*****

Hade för övrigt en annan debatt kring Levon Patjadzjan med en reporter på fotbollskanalen.se. På UEFA:s hemsida kunde man läsa:

Every Armenian player dreams of playing for a top European club and playing in a major league," said Pachajyan, who has been capped 18 times. "It is exactly the same for me. It is a massive honour to play for a big European club, but it is hard to earn a move to one. First you have to establish yourself in one of the more modest leagues."

Karl Romanus hade i sin artikeln om övergången helt enkelt utelämnat den andra meningen och helt ändrat innebärden av det han säger. Det skulle vara tragiskt om Levon Patjadzjan trodde att han kommit till en Europeisk toppklubb.

[Jag:]Genom att utesluta nästa mening från citatet förvränger du sanningen och håller därmed normal standard på fotbollskanalen - grattis!
[Karl Romanus:]Mitt syfte med citat var ju inte att förvränga sanningen. Men visst ger det en lite annan betydelse utan den sista meningen. Men där var det nog snarare tidsbristen som gjorde att den inte kom med.
[Jag:]Om du inte ägnade tid åt att snabbt svara på e-post från landets alla gnälliga tokskallar så kanske du skulle få mer tid över för att faktagranska dina artiklar!
[Karl Romanus:]Bra idé. de är så många bara.

Fotbollens framtid III - sponsring och G-14

Det två hufvudstadsmorgontidningarna har båda intressanta fotbollsreportage i torsdagens tidning.

Svenska dagbladet skriver om fotbollens ökade samhällsansvar som av många anses mycket viktigt. Enligt en opinionsundersökning bland tusen stockholmare (som la också är människor. Undersökningen är betald av Hammarby IF) anser 83 procent att det är viktigt att klubbarna tar ett socialt samhällsansvar. CSR (Corporate Social Responsibility) sägs vara ett välkänt begrepp i näringslivet numera (kanske framförallt för att något som sägs på engelska är mer sant och viktigt än om en ekonom skulle lyckas lära sig uttrycka idéer på svenska) och framhävs som viktigt för klubbarnas varumärke enligt sponsoranalytikern Björn Stenvad från Sponsor Insight. Självfallet läggs fokus på Stockholmsklubbar, men även GAIS lyfts fram som ett positivt exempel av Stenvad - smått otroligt.

Samhällsansvaret är inte bara viktigt för att få en positiv bild bland allmänhet och publik, även sponsorer anges titta allt mer på klubbarnas samhällsengagemang och vill förknippas med det. En temoundersökning av Temo 2005 bland 150 stora svenska företag rankade ”att kunna visa upp socialt ansvarstagande” som det viktigaste motivet bakom sin sponsring.

Frölunda Indians sorti från faktums kalender för de hemlösa känns allt mer som ett genidrag - skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

(Ska la även referera till ett förslag som går i linje med resonemanget kring socialt samhällsansvar och sponsring som jag framhäver i senare delen av detta blogginlägg)
*****

DN skriver om hur ett nytt avtal kring landslagsfotboll innebär att Sverige kommer tappa pengar till Europas storklubbar. G14-gruppen - som egentligen borde heta G18 sedan fyra medlemmar togs med 2002 - som företräder 18 av Europas största klubbar har till slut nått ett avtal med UEFA kring ersättningen för landslagspel. För de flesta är troligen konflikten känd sedan tidigare; klubbarna som betalar spelarnas löner vill ha ersättning för landslagspel som sliter på och ibland skadar högt betalda proffs med förluster för klubbarna som följd.

En av tillhyggena som inte använts men insunierats av G-14 är att starta en egen superliga som skulle innebära döden för UEFA:s kassako Champions League. Bland annat har Pelle Blohm kallad "G-14 ett hot mot fotbollen". De stora klubbarnas konflikt med UEFA samt FIFA och tankarna på en superliga - där Europas rikaste klubbarna skulle fjanta runt utan risk att bli degraderade till någon lägre liga eller tvingas möta ointressanta lag som Häcken eller MK Dons - är förstås ett resultat av den försämrade tävlingsbalansen inom många stora ligor som jag skrivit om tidigare.

Nu lovar G-14 att upplösa sig själv till förmån för en ny organisation kallad European Club Association med drygt 100 klubbar som medlemmar. I sin tur ger UEFA klubbarna rätt att få ersättning då de leasar ut sina spelare till landslag. Detta kommer förstås att innebära ökade kostnader för landslagen och kanske slutligen innebära slutet för träningsmatcherna.

Personligen har jag inte så mycket emot detta, har länge funnit det svenska landslaget tråkigt och ointressant - för att inte tala om träningsmatcherna. I min uppfattning är landslag en smula omodernt och passé - precis som nationalism.

Fotbollens framtid II - dominans och tävlingsbalans

Det har argumenterats att en viktig orsak till den snedvridna konkurrensen i kontinentens fotbollsligor är att europaspelets ökade ekonomiska betydelse. Ta två liknande klubbar, låt båda spela i sitt hemlands högstaliga men låt samtidigt endast en av klubbarna spela ute i Europa. Champions League-spel genererar pengar till den ena av klubbarna som sedan kan använda dessa pengar för ge sina spelare högre löner och dominera på hemmaplan (mellan 1978-96 var sambandet mellan relativa lönekostnader och slutposition i England stort med ett R2=0,92). Om inget händer kommer den ena klubben att ha en relativ fördel nästa säsong, ha större möjligheter att nå kassakon Champions League och ytterligare stärka sin dominans.

Så hur förhåller det sig med Sverige? Ett enkelt men relativt trubbigt instrument för att mäta dominans i en liga är att använda sig av Herfindahls index (HHI), som egentligen är utvecklat för att mäta marknadsdominans inom företagsekonomin. I mitt enkla exempel beräknar jag dominans genom att räkna antalet lag som delar på titlarna i ett land under 12 år (*för min egen lathets skull 13 för Italien, då ett år saknar mästare). Indexet ger ett tal mellan (i detta fall) 0,08 och 1, där 0,08 innebär tolv olika mästare och 1 en mästare med tolv segrar.

Danmark	0,36
England	0,66
Frankrike	0,31
Italien*	0,26
Norge	0,71
Skottland	0,5
Spanien	0,26
Sverige	0,15
Tyskland	0,39

Tolv år är den tid som Premier League existerat i England och avspeglar också en stor del av den tid som pengar har strömmat in till topplagen i många av dessa ligor genom UEFA Champions League, som fick sin nuvarande form några år tidigare. Egentligen är detta simpla och grova index (se att engelska ligan har ett högre index än skottska, vilket är ett exempel på ett diskutabelt resultat) inte mycket bättre än den föreställning man till mans har om olika ligor.
Vi kan dock se att Sverige är den liga av de nio som är jämnast enlig HHI. Teorin att laget eller lagen som spelar i Europa vinner fördelar och på sikt dominerar sin hemmaliga stämmer inte riktigt på Allsvenskan. De chanser till dominans som AIK och HIF fått genom att nå gruppspelet i Europacupen har inte förvaltats och tävlingsbalansen i den inhemska ligan är stor, inte minst i jämförelse med den norska tipeligan där Rosenborg tills nyligen lyckats upprätthålla en total dominans av den inhemska ligan.

En försämrad tävlingsbalans (Competitive balance (CB) på engelska) i den inhemska ligan kan ha dåliga effekter för alla på lite längre sikt; om det är givet på förhand vem som kommer att vinna sjunker intresset för ligan vilket i sin tur minskar intäkter både i form av reklam och publik. Även ligan vinnare blir på detta sätt förlorare. Det skulle därför finnas incitament även för det bästa laget att få inkomster för att upprätthålla en sund balans och på sikt bättre inkomster för alla. Men i och med de stora summa pengar det innebär att spela i Europa har få av storklubbarna råd att ge andra klubbar en chans att vinna ligan.

Vad har detta då med GAIS att göra? Jo, det påstås att en anledning till idén med ett sammanslaget lag i Göteborg att detta skulle ge förutsättningar för ett lag som kan konkurrera på elitnivå istället för tre klubbar som riskerar att existera på marginalen. Men är verkligen konkurrensen så hård? Jag betvivlar inte att klubbdirektörer och ordförande upplever det som så, men samtidigt finns det få ligor där tävlingsbalansen är så jämn som i allsvenskan. Ur tävlings- och marknadssynpunkt hade det troligen varit mycket bättre att slå samman Hearts och Hibs i Skottland än att göra det i Sverige.

En sammanslagning, om den faller väl ut, skulle innebära i teorin att HHI skulle sjunka ytterligare med ännu en klubb i toppen. Ännu en klubb som är stark nog att vinna allsvenskan med möjlighet att ta sig ut i Europa men samtidigt inte stark nog att vinna fördelar nog att dominera den inhemska ligan. Även om det är bra med ett lågt HHI så är det inte bra att ligga allt för nära 0,08. Varken total kaos eller total dominans (låter jag som Thomas Hobbs eller John Locke?) är bra ur en tävlings- eller marknadsynpunkt då det behöver finnas favoriter och utmanare.

Sett ur ett fågelperspektiv skulle inte FC Gothia tillföra allsvenskan något- eller? Jag återkommer...