Boll eller bostäder på Heden

Vad som skall göras, eller inte göras, med Heden har varit ett populärt ämne i många år nu, jag faktiskt i mer än hundra år. Förslag om sjukhus, konsterhus, museum, stormarknad, teatrar, helikopterbanor, parkeringsdäck och hotell har kommit och gått sedan 1920-talet. Den mest kända idén från senare tid torde vara Gert Wingårdhs förslag att slänga upp fyra höghus (Ett gigantiskt höghus, en ikonbyggnad, är numera alltid lösning 1A på alla stadsplaneringsfrågor i Göteborg; sedan krockar visionen med verkligheten) på 120 meter i hörnen med en nedsänkt arena centralt.

I måndagens gepe ger arkitekten Gunnar Anjou sin syn på saken. På många punkter är jag positiv till vad han föreslår. Framförallt vill han binda samman Vasastaden och Avenyn med den tämligen döda östra delen av centrum och dess tillika oftast öde evenemangsstråk med hjälp av en boulevard som binder samman Vasagatan med Bohusgatan. Ingen ny idé, men inte fel för det. Dessutom vill han inte - som han uttrycker det - slänga ut bostäder eller bandyplaner på ett slumpmässigt sätt. Istället vill han bygga vidare staden och skapa kraftigt exploaterade kvarter och även spår mellan Avenyn och Skånegatan för att förbättra kommunikationerna (att föreslå spårvagnslösningar är la det närmaste revolutionärt).

"Vi kan skapa en bebyggelse med varierad hushöjd, gärna också ett antal riktigt höga hus som i grupp samspelar i en spännande gestaltningsstruktur som berikar staden. Bebyggelsen bör vara sammanhållen och skall även utgöra boulevardens rumsliga avgränsning mot norr. Och resten av Heden? Denna tidigare odefinierade, ödsliga utmark får på detta vis en yta inskriven av bebyggelse på alla sidor. Denna kan utformas till ett storslaget, vackert parklandskap med aktiviteter av skilda slag. Och visst kan någon fotbollsplan eller skridskobana få plats. Heden ger möjligheter, tag vara på dem. Men först definiera, begränsa och berika bebyggelseytan med en förlängd Vasagata, en kontaktskapande boulevard. Och bygg snart!"

Jag har dock vissa invändningar som, det måste jag erkänna, gör att jag kan anklagas för nimbysim. Allt sedan början har dessa idéer möts av det faktum att platsen länge varit en etablerad plats för breddidrott. Oftast ser jag hur skribenter framhäver Heden som en övergiven och mörk plats under stora delar av året. Men detta tycker jag är en fråga om perspektiv. Jag har cyklat förbi Heden och genom flera sena veckodagskvällar och det är inte alla delar av staden som det är så mycket liv på som Heden. Allt som oftast pågår det minst en träning eller match mellan olika fotbollslag. Många väljer att inte se detta, framförallt de som vill göra om Heden till något kulturellt, kanske för att deras kulturbegrepp inte inbegriper idrott. Jag skulle vilja ifrågasätta den tolkningen av vad som bör ingå i begreppet kultur. Vidare - för att vara lite högtravande - så byggs inte det demokratiska samhället av riksdag och regering utan av ett väl fungerande föreningsliv. Att även även ge plats för idrottsföreningar (och då menar jag inte elitklubbar i första hand) i centrum bör vara lika självklart som att ge plats för teater, musik och konst. Dessa tre uttrycksformer är samlade vid Götaplatsen, men jag ser inte så värst mycket folkliv där (utom när de orena vinner SM-guld...).

Den 22 maj 1892 spelades den första fotbollsmatchen enligt associationsreglerna i Sverige mellan Örgryte IS och IS Lyckans Soldater (1-0). Det finns en sten som åminner om denna historiska händelse, men i övrigt är det en historisk kulturhändelse som oftast ignoreras. Kanske dags att riva ner Dramaten och Stockholm och bygga en skrapa med bra och billiga studentbostäder; centralt och bra.

Med detta vill jag inte säga att inget bör göras med Heden - snarare tvärtom. Det finns verkligen anledning att se över och bättre planera verksamheterna. Bilparkeringarna bör byggas ner eller flyttas (de breda bilägarna rasar la som vanligt) och nog behövs inte hela ytan för fotboll. Men samtidigt finns det fördelar med att ha en nästintill oexploaterad centralt för olika evenemang (hallå, det är nära Göran Johanssons älskade evenemangsstråk ju!) och tävlingar, likt Gothia Cup. Flexibilitet är la inte alltid en nackdel och vad hade vi haft för nytta av helikopterbanorna idag som föreslogs för femtiotalet år sedan? Är det värt att offra denna flexibilitet för att kanske, eventuellt lyckas vitalisera den östra delen av innerstaden (lycka till med att göra Bohusgatan till en boulevard som den ser ut idag!)?

den viktigaste frågan torde la i slutändan hur en eventuell exploatering påverkar möjligheten att få vettig potatismos till sin Halva special...

Vår över Gårda

Så var det så slutligen dagen som man gått och både väntat på och fasat över; GAIS första träningsmatch för säsongen och början på ett nytt decennium i mitt liv.

Bestämde mig rätt snart för att traska bort till Valhalla ip; söndagar är som gjorda för promenader. Först går man förbi den där byggtomten där ett nytt kvarter är på gång döpt efter den gamla porslinsfabrik som en gång i tiden låg där. Har redan tidigare beklagat mig över att platsen marknadsförs på ett så förutsägbart sätt, det är lätt att ta sig till centrum och att de som betalar mest får utsikt bort från Hisingen. Att nämna närheten till en ännu fungerande stadsmiljö kring Kvilletorget kommer inte först (men det står en del om det också, faktiskt). Stannar vid en skylt på ett stängsel som viar en skiss av området. Flera hus står runt en öppen plats likt en gård, men inte vågar de sluta kvarteret till en helhet som yimby förespråkar i DN. Kommer nog att bli lagom blåsigt där mellan husen tänker jag och traskar upp på Göta älvsbron där det blåser friskt.

Kommer över på fastlandet och går förbi Nordstan och slänger ett getöga bort mot den tomma tomt på södra hamngatan nära brunnsparken där Wingårdhs arkitektfirma (kolla under nyheter för 30 januari) återigen vunnit ett pris för ett nytt hus. Någon annan arkitekt än Wingårdh men idén ser ut som hans; ett par gigantiskta fönster med ram. Det står i gepe (texten verkar inte vara upplagd) att om fönsterna är någorlunda rena kommer palace-huset att spegla sig. Man frågar lite om:
a) om det är fint att palace-huset speglar sig, kunde det inte vara en idé att bygga ett hus som ser ut som palace-huset?
b) kommer rutorna att vara rena?
c) om alla hus i staden skulle byggas av Wingårdhs, skulle då Götelaborg blir som en gigantisk kopia av kristallsalongen på Liseberg?

Ja, jag är kanske reaktionär, men jag tycker inte alls att glas är ett spännande material. Men jag kan även tycka att monokultur är trist så huset kan la få ligga där (några av de andra förslagen så än värre ut, men det kan också ha att göra med att Wingårdhs är duktiga på att göra snygga bilder av den tänkta byggnaderna, några av de andra så väldigt tafliga ut).

Min promenad fortsätter. Försöker undvika eventuella shoppare genom att inte välja Fredsgatan utan tar i stället Östra Larmgatan där jag strax hör ett bekant muller från Harry Hjörners plats (Gårdakvarnen som maler ner på planen...). Men jag är verkligen inte lust att hänga bland lätt berusade gårdakvarnar denna dag när jag fått upp farten. Jag använder innehavaren av gais.nu som en rundningskon där han står och bistert betraktar ungdomen och ner på trädgårdsgatan för att hoppa över kanalen med ett långt steg.

Efter att passerat heden och avsiktigt virrat lite genom några kvarter i staden är jag framme på Vahalla ip och ställer mig på ståplats med Mölndalsån i ryggen. Cirka 1700 själar hade samlats för matchen mot Bröndby, lite mer än vad öis brukar på sina seriematcher således. Kung Ekong var bra som vanligt, Suma visade återigen att han har spelförståelse som en kanariefågel och ingen av de endast två närvarande nyförvärven gjorde bort sig. Inledningen med ett misstänkt offsidemål efter några sekunder (de e la GAIS) gav derbykänningar i magtrakten.

När jag skulle börja traska ifrån idrottplatsen efter två timmar kände jag att det gjorde lite ont att böja på fötterna som stelnat och jag bjöd in mig själv på kaffe hos min brorsa i Gårda, boendes i en av de få kvarteren som ännu finns kvar från den tiden där GAIS kärntrupper kom från detta arbetarområde. Rivningskontrakt sedan 1965 eller nåt och under ständigt hot från monstret svenska mässan. Rustikt men charmigt och definitivt slutna kvarter.

Vid Lisebergs spårvagnshållplats har någon tönt satt upp en massa klisterlappar för ramberget.com där det står "Nej till Moské vid Ramberget". Har två minuter på mig innan femman kommer. Inte oväntat innehåller sidan diverse islamofobiskt och nationalistiskt svammel.

Blir någon nöjd?

Någon vecka efter Mark Isitts tudelade angrepp på stadsplaneringen och arkitekturen i Göteborg kommer nu en replik för en av bovarna i Isitts skildring; det socialdemokratiska kommunalrådet för stadsbyggnads- och trafikfrågor Anneli Hultén.

Efter att Isitt inte varit rädd för att i det närmaste gå till personangrepp är Hulténs replik mycket saklig och framförallt väl avvägd ur ett politiskt perspektiv. Nyckelord är demokrati, miljön, social utveckling, segregation, ekonomi och tillväxt, arbete och sysselsättning för medborgare et cetera.

"För oss är samtalet, dialogen och diskussionen grundläggande. Sedan kan den demokratiska processen alltid utvecklas, som i till exempel dialog Södra älvstranden för att få medborgarna delaktiga på ett djupare plan än tidigare. Modell Södra älvstranden tycker vi är ett bra exempel på hur fler icke professionella kan få vara med i samtalet om staden och därför kommer vi att använda den också när utformandet av Heden påbörjas i vår."

Hulténs svar är enligt min uppfattning mycket bra. Hon styr undan ansvaret till en kollektiv beslutsprocess (med kollektiv skuld för eventuella missförstånd och misslyckanden) och pekar på värden som näppeligen går att ifrågasätta. Vem kan klaga på fasad och husens höjd när värden som miljön, kommande generationer, demokrati och arbete kommer upp på tapeten? Vad jag dock saknar är några idéer och förslag överhuvudtaget om vad hon som politiker vill göra, man kan inte satsa på allt (under min research ser jag att biospolitikos i detta sista avseende kommit till en liknande slutsats)

Ändå finns det nog en del problem som bör tas upp och som Hultén inte kommenterar i sin replik. Hon framhäver beslutsmodellen för södra älvstanden som en framtida modell. Men är vi nöjda med hur det egentligen går i den processen? Jag har tidigare refererat till en debattartikel där Sören Olsson och Helena Westholm beklagar sig över utvecklingen i denna process; blandstaden som är öppet för olika grupper av människor offrats för en framtida gräddhylla. Samtidigt har både Isitt och även Wingårdh, beklagat sig över bristen på spännande lösningar i den nya stadsdelen.

Fyra förslag för södra älvstranden - alla hatades(?)

Nu är la i och för sig området södra älvstranden år, för att inte säga årtionden, från att bli verklighet. Men om missnöje från båda dessa fraktioner i debatten redan nu lyfts fram är jag lite orolig över slutresultatet både för södra älvstranden som heden.

Nu tror jag i och för sig att det är nära nog omöjligt att bygga annat än gräddhyllor i den betydelsen att allt som byggs är dyrt och ekonomin styr osvikligt vilka människor som kommer att bo där. Nya gräddhyllor lämnar dock plats i gamla gräddhyllor som kanske inte är så hemska för oss fattiga, vanliga människor. Vad jag hoppas på är att det byggs små och billiga kontors- och affärslokaler som ger plats för små- och nyföretagande på södra älvstranden. Utan lokaler till vettiga hyror kommer de aldrig skapas ett fungerande stadsliv - se hur roligt och livligt det är i västra nordstan. Tyvärr kommer la avtal och ryggdunk med tiden avgöra vad som kommer att finnas som arbetsplatser på södra älvstranden; tre managementkonsultfirmor, fyra affärer sammanlagt för 7eleven och pressbyrån, ett ica, ett espressohouse samt kanske H&M och någon annan kedja. Misstförstå mig rätt, jag vill inte bannlysa dessa företag, men det vore bra om det lämnades plats för andra än kommersiella jättar.

Dessutom tycker jag inte att det skulle skada att ta i rätt ordentligt på södra älvstranden. Ser för egen del hellre flera höga hus på södra älvstranden än ett par stora penisar kring heden (hade Strindberg pinkat på heden hade hela området varit k-märkt, nu är det ju bara platsen för den första fotbollsmatchen någonsin i Sverige).

Wingårdh irriterar mig igen

Bilkö på Manhattan

Ja, den hyllade arkitekten (uttalas arshi..., inte arki..) Wingårdh sticker förstås ut hakan för att irritera mig en smula igen. På gepes så kallade teve får han fritt spelrum (varning - speciellt till Tommy - länken leder till ett videoinslag!). Han hinner irritera mig två gånger om.

Först säger han att vi behöver satsa på bilismen och att det är en myt att bilismen i framtiden kommer att vara ett stort miljöproblem. Men utrymmet då?! Hur ska alla bilarna få plats i en växande stad? Hur roligt är det med långa bilköer och egentligen? Bilismen kräver dessutom en djälva massa utrymme kring tätorterna. Det är förstås så att spårvagnar (1800-talsteknik enligt herr arkitekt Wingårdh) inte är lika effektivt sett till sin kapacitet som tunnelbana, men det är effektivare än busstrafik och fan så mycket effektivare än privatbilism (även om privatbilism förstås kan vara effektivare för den enskilde då det ofta, men inte alltid, går snabbare).

Sedan skulle Wingårdh gärna vilja få fria händer på södra älvstranden. Hemska tanke - och nu tänker jag inte ens i första hand på hans enligt mitt personliga tycke vedervärdiga formspråk utan kopplar ihop det hela med hans första påstående. Om vi skall göra som han säger och satsa på bilismen måste la hälften av den nya husen på södra älvstanden bli parkeringshus. Låt se nu, vi bygger götatunneln för att bli av med trafiken från älvstranden och ge plats för nya hus som då tydligen Wingårdh skall fylla med parkeringshus och trafik.

Wingårdh vinner igen

House of Sweden

Den götebosska (nåja, han är från Skövde från början, men bär ej truckerkeps för det) arkitekten Gert Wingårdh har för femte gången vunnit Kasper Salinpriset, som anses vara det mest prestigefulla arkitektpriset i landet. Aldrig hört talas om priset? Oroa dig inte, du är säkert i gott sällskap. Det är inte priset som stör mig, utan mannen som belönas. Eller, jag har la inget emot personen Wingårdh, utan hans firma, Wingårdhs Arkitektkontor AB. Företagets hemsida är mycket snygg, men känns inte direkt användarvänlig. Det är måhända en poäng med det...

Huset som vann är Sveriges nya ambassad i det stora landet i väster och har det föga intressanta eller förvånande namnet "House of Sweden". Hans firma ligger även bakom hus som Universeum vid Mölndalsvägen, Kv. Kostern och en del annat.

Kv. Kostern

Mitt problem med Wingårdh och andra likt honom är att de inte bygger hus för människor utan koncept i glas och betong. Arkitektur och stadsplanering är frågor som jag är väldigt engagerad i, utan att för den sakens skull veta så mycket om det. Jag är lite som Adolf Hitler helt enkelt . Men det kanske är den känslan jag får som är lite problemet med arkitektur i Sverige och världen idag. när jag läser ledande arkitekter och så kallade kunniga debattera frågan så känns det verkligen som om de lämnat människans vardag bakom sig. deras studier i sitt eget ämne har drivits så långt att de tappat kontakten med övriga människors uppfattning. Det är lite som modern konst; konstnärerna är säkert jätteduktiga, men jag och de flesta med mig fattar egentligen inte ett smack.

Jag kanske uppfattas som en konservativ och reaktionär människa, men jag har inget emot att inte allt nytt som byggs måste se ut som saker gjorde förr - I fallet med Universeum kan verkligen designen motiveras av huset speciella syfte, det är ju inte precis en gammal villa - men jag vill verkligen se mindre svensk nyfunktionalism och lite genomtänkta hus som passar sitt syfte och sin omgivning. När jag åker på vagnen förbi kvarteret Kostern (spåret syns på bilden) blir jag inte direkt varm och glad inombords. Men det är klart, hela Masthuggets bebyggelse har förvandlats till Öststat light av tidigare stadsplanerare.

Jag föredrar nog mitt reaktionära boende med innergård, ihophållna kvarter och turkkiosker och pizzerior i bottenplan. I Wingårdhs hus finns det la knappt plats för något levande. Kanske en Fillipa K-affär (de har samarbetet i samband med butiksinredningar) och ett själlöst fik tillhörande en kedja (tänk koncept!), som Condeco kanske Espresso House.