fredag 16 november 2007

Wingårdh vinner igen

House of Sweden

Den götebosska (nåja, han är från Skövde från början, men bär ej truckerkeps för det) arkitekten Gert Wingårdh har för femte gång
en vunnit Kasper Salinpriset, som anses vara det mest prestigefulla arkitektpriset i landet. Aldrig hört talas om priset? Oroa dig inte, du är säkert i gott sällskap. Det är inte priset som stör mig, utan mannen som belönas. Eller, jag har la inget emot personen Wingårdh, utan hans firma, Wingårdhs Arkitektkontor AB. Företagets hemsida är mycket snygg, men känns inte direkt användarvänlig. Det är måhända en poäng med det...

Huset som vann är Sveriges nya ambassad i det stora landet i väster och har det föga intressanta eller förvånande namnet "House of Sweden". Hans firma ligger även bakom hus som Universeum vid Mölndalsvägen, Kv. Kostern och en del annat.


Kv. Kostern

Mitt problem med Wingårdh och andra likt honom är att de inte bygger hus för människor utan koncept i glas och betong. Arkitektur och stadsplanering är frågor som jag är väldigt engagerad i, utan att för den sakens skull veta så mycket om det. Jag är lite som Adolf Hitler helt enkelt . Men det kanske är den känslan jag får som är lite problemet med arkitektur i Sverige och världen idag. när jag läser ledande arkitekter och så kallade kunniga debattera frågan så känns det verkligen som om de lämnat människans vardag bakom sig. deras studier i sitt eget ämne har drivits så långt att de tappat kontakten med övriga människors uppfattning. Det är lite som modern konst; konstnärerna är säkert jätteduktiga, men jag och de flesta med mig fattar egentligen inte ett smack.

Jag kanske uppfattas som en konservativ och reaktionär människa, men jag har inget emot att inte allt nytt som byggs måste se ut som saker gjorde förr - I fallet med Universeum kan verkligen designen motiveras av huset speciella syfte, det är ju inte precis en gammal villa - men jag vill verkligen se mindre svensk nyfunktionalism och lite genomtänkta hus som passar sitt syfte och sin omgivning. När jag åker på vagnen förbi kvarteret Kostern (spåret syns på bilden) blir jag inte direkt varm och glad inombords. Men det är klart, hela Masthuggets bebyggelse har förvandlats till Öststat light av tidigare stadsplanerare.

Jag föredrar nog mitt reaktionära boende med innergård, ihophållna kvarter och turkkiosker och pizzerior i bottenplan. I Wingårdhs hus finns det la knappt plats för något levande. Kanske en Fillipa K-affär (de har samarbetet i samband med butiksinredningar) och ett själlöst fik tillhörande en kedja (tänk koncept!), som Condeco kanske Espresso House.


4 kommentarer:

Erik sa...

Råkade komma in på den blogg. Tycker du missar mycket med kvarteret Kostern. För det första - tomten, hur utnyttja den konstiga ytan. Där har Wingårdhs lyckas lösa det på ett mycket smidigt sätt. För det andra - läget, jag vet inte vad din smak är, landshövdingehus eller 1800-tal, men husen fångar upp färg och form från omgivningen utan att underordna sig. Och det är inte något vanligt nyfunkishus (läs: vit puts på hus i form av kloss - se på andra sidan älven), det är rastrerat tegel. Ett av de bästa husen däromkring om du frågar mig.

Kropotkin sa...

Vadå konstig yta? Det är en trekant. Sedan är det la inte längre så svårt att vara ett av de bästa huset kring masthuggstorget nuförtiden. glaset ser numera mest sjaskigt ut. Nåväl, jag skall faktiskt ta och rekommendera ett inlägg på bloggen bios politikos som jag i mångt och mycket håller med om:
http://biospolitikos.blogspot.com/2008/01/frusen-arkitektur.html

Anonym sa...

Vad är det för fel att ibland låta en byggnad underordna sig?

Anonym sa...

Kan inte med denne Wingårdh. Han bygger mycket riktigt glas/betong/stålkoncept som kunde varit trevliga om de stilmässigt anammat den gamla "ur-funkisen" men icke.
Och hur bor denne man själv? Jo i en puttenuttig liten röd stuga med vita knutar! Ridå.