Ett av de senaste av en rad irritationsmomenten jag upplever i min vardag är ett på senare tid allt mer populärt tilltag hos tidningsredaktioner: TV.
Som jag ser det har både papperstidningen och dess internetbaserade motsvarighet sina fördelar. Papperstidningen är oftast trevligare, lättläst och portabel medan internetsidan är lättillgänglig (ja, förutsatt att man en datorburk, tangentbord, mus, skärm, eluttag och internetanslutning är saken biff!) och gör att det går att läsa och komma åt tidningar som man faktiskt inte, av olika anledningar, har någon större lust att prenumerera på.
Men nu har det flera gånger hänt att jag viljat läsa någon nyhet som ett klick senare visar sig vara ett teve-inslag på tidningens egna "kanal". Istället för en text som jag snabbt kan ögna igenom och lämna eller läsa mer noggrant drabbas jag istället av det tröga tevemediet. Bortsett den positiva effekten av rörliga bilder, en effekt som inte direkt kommer till sin rätt i små fönster på min skärm, är tevemediet för mig som läsare trögt, oflexibelt och påkostat. Jag måste sitta och titta på någon fjant som läser upp saker för mig, det är bökigt att hoppa fram eller bak i budskapet som läses upp och informationsmängden är i slutändan inte mer än vad som brukar framkomma i en tt-notis i vilket fall.
Nog är det några som tagit ordet multimedia allt för bokstavligt. När jag var liten ville jag inte lära mig läsa, men nu när jag faktiskt kommit så långt behöver jag ingen som läser upp tt-notiser för mig. Återkom när jag är döv.
*****
Som jag ser det har både papperstidningen och dess internetbaserade motsvarighet sina fördelar. Papperstidningen är oftast trevligare, lättläst och portabel medan internetsidan är lättillgänglig (ja, förutsatt att man en datorburk, tangentbord, mus, skärm, eluttag och internetanslutning är saken biff!) och gör att det går att läsa och komma åt tidningar som man faktiskt inte, av olika anledningar, har någon större lust att prenumerera på.
Men nu har det flera gånger hänt att jag viljat läsa någon nyhet som ett klick senare visar sig vara ett teve-inslag på tidningens egna "kanal". Istället för en text som jag snabbt kan ögna igenom och lämna eller läsa mer noggrant drabbas jag istället av det tröga tevemediet. Bortsett den positiva effekten av rörliga bilder, en effekt som inte direkt kommer till sin rätt i små fönster på min skärm, är tevemediet för mig som läsare trögt, oflexibelt och påkostat. Jag måste sitta och titta på någon fjant som läser upp saker för mig, det är bökigt att hoppa fram eller bak i budskapet som läses upp och informationsmängden är i slutändan inte mer än vad som brukar framkomma i en tt-notis i vilket fall.
Nog är det några som tagit ordet multimedia allt för bokstavligt. När jag var liten ville jag inte lära mig läsa, men nu när jag faktiskt kommit så långt behöver jag ingen som läser upp tt-notiser för mig. Återkom när jag är döv.
*****
Det regnar i Göteborg idag. Knappast en chock, allt annat hade varit en världsnyhet. Efter ett ärende svajade jag fram på den döda gatan kallad Avenyn som agerade vindtunnel för höstvinden. Efter att ha passerat rader av menlösa krogar och uteställen gick jag och köpte mig en halv special och hoppade på tians vagn hem till Hising Island.
2 kommentarer:
Jo, detta är något jag irriterat mig väldigt mycket på. Det allra minsta man kan förvänta sig är en tydlig upplysning att det rör sig om video och inte en vanlig textlänk.
Ljud / musik på hemsidor är ett annat otyg. Sitter man, som jag, ofta med hörlurar och lyssnar på MP3 i hög volym medan man surfar kan det vara fruktansvärt irriterande.
Lyckligtvis är det ännu ingen marknadsföringsdemon som kommit på att införliva teknologin från de här födelsedagskorten som spelar "Jag må han/hon leva" i tidningsreklam. Troligtvis nästa steg.
Här tror man att vitt främmande folk vallfärdar till mitt nya utfall av narcisism och självhävdelse. Sedan upptäcker man att ens sambo gör reklam för en i lönndom!
Har inte på datorhögtalarna i de flesta fall, bland annat av den anledningen.
Skicka en kommentar