Om skolan är vi alla experter

När skolan kommer på tal anser sig alla veta vad som är fel. Det är kanske inte så konstigt då vi (nästan) alla själva har spenderat otaliga år i denna institution. I gårdagens Svenska Dagbladets debattsida brännpunkt raljerar en professor i spanska om den svenska flumskolan.

Inger Enkvist ser roten till det onda i 1960-talets antiauktoritära strömningar och normlöshet. Jag undrar om det inte är att slå in öppna dörrar? Speciellt så om man presenterar argumenten i en djupblå morgontidning som SvD.


Nu skall även jag passa på att vara expert på skolan, fast det nu är många år sedan jag lämnade den. Men samtidigt borde väl redan 1980- och 90-talets skola, som jag gick i, vara ett offer för detta flum? Min upplevelse var då rakt inte att det var dessa sidor av skolan som gjorde att jag inte trivdes eller lärde mig. Snarare var det bristen på sånt flum som utrymme för mig som individ att uttrycka mig som jag saknade mest. Man kan tycka att flumskolan skulle ha etablerat sig i slutet av 1980-talet, men det är inte riktigt min högst personliga uppfattning. Jag tror inte heller att elever hade någon respekt för lärare i Biskopsgården eller Bergsjön då, lika lite som jag tror att elever i Örgryte, Näset eller i Vasastan nödvändigvis saknar respekt för sina lärare idag.

Skolan existerar näpperligen i ett vakuum. I senare delen av sitt inlägg pekar Enkvist på följderna av bristen på auktoriteter leder till klotter och sen som en röd tråd direkt mot gängbildning och kriminalitet. Problem som då rimligtvis skulle varit mycket mindre före sent 1960-tal, eller?

Ligger inte sanningen någonstans mitt emellan Caligula, rotting och tvång å ena sidan och skolk, flum och frivillighet å den andra? Jag tror att jag lärt mig mer i flumskolan som Enkvist målar upp som ett hot än den tröga, grå institution jag var inlåst i. Samtidigt kan jag ofta ha en skeptisk hållning gentemot min sambos Waldorfskola. Flum, tänker jag.

Är det inte så att den moderna skolan kräver starkare lärare som inte längre kan gömma sig bakom en auktoritär institution? Har det helt gått Enkvist förbi att det finns mängder av exempel hur det i auktoritära skolmiljöer existerat och frodats just det hon anklagar flumskolan för att orsaka?

Jag har verkligen inte lösningen för hur skolan skall lösa sin pedagogiska uppgift. Jag är inte ens en expert på skolan. Men jag tror verkligen inte allmänt raljerande om flum och normlöshet är lösning på något.

Som nihilist tycker jag nog i slutändan att normlöshet är bra; bara ungjävlarna slutar bära fula kepsar inomhus, drar åt livremmen och lär sig tala vettigt!