Igår fick jag slutligen nog och bestämde mig för att köpa en ny bildskärm. Den gamla hade en hel del år på nacken, nuförtiden förväntar man la aldrig att något skall hålla, och var allt svårare att få igång.
När jag väl bestämt mig var det lika väl att slå till och jag kollade upp hemsidorna för två giganter i branschen som dessutom finns i närheten på Backaplan; Elgiganten och Siba. De hade båda den skärm jag var intresserade av och till samma pris. Så jag tog min dra-mat, minus säcken, och gav mig av ut på promenad. Elgiganten ligger närmast. Men det är uppenbarligen del av deras strategi att aldrig ha mer än hälften av sina produkter hemma i kombination med dålig skyltning. Nu har jag verkligen ingen lust att tala med säljare på sådana ställen då jag helt enkelt utgår från att de är opålitliga och okunniga. Så jag tar fortsätter min promenad över den gigantiska parkeringsplatsen mot Siba.
De har verkligen den produkt jag efterfrågade. Nu var det dock så att skärmarna i förpackningar låg uppe på hyllor som man inte kunde nå och jag behövde hjälp med att plocka ner den. Jag frågade en fjant med slips, men hans uppgift var att stå som ett fån vid en skylt om ip-telefoni och kunde därför inte göra något. Istället sa han att jag var tvungen att ta en nummerlapp. detta gjorde jag. På över en halvtimme fick ingen som tagit en nummerlapp någon service. Flera som tog nummer efter mig tröttnade och gick. De fåtal som fick någon uppmärksamhet var inte påstridiga individer som struntade i nummerlapparna, utan människor som säljarna antagligen bedömde var lättlurade fån. Det är förstås trevligt att man inte tycks falla inom den kategorin. Jag fick helt enkelt vänta på min tur.
En kille kom till slut fram och frågade om han kunde hjälpa till. Det visade sig att han inte arbetade där utan var där från något datorföretag. Han kunde berätta att det var så här det brukade fungera på Siba. Han hade varit i Nordstan dagen innan och sett ett halvdussin människor tröttna och gå.
När jag och min nya kompanjon började leta efter en stege och den skärm jag skulle ha för att ta saken i egna händer så det blev det plötsligt lite fart på en knubbig försäljare som snabbt tryckte fram till mitt nummer. Att plocka ner den tog tio sekunder. Han sa att jag skulle säga ett nummer när jag kom till kassan.
jag är inte säker men jag utgick från att detta nummer var försäljarens och att detta sedan påverkades hans lön. När jag kom fram till kassan och tjejen där - som först sa till några andra kunder med en simpel fråga att de kunde hon inte svara på och att de skulle ta en nummerlapp för att få hjälp av en säljare - frågade mig vilket nummer jag fått från säljaren så sa jag att jag verkligen inte mött någon säljare.
Den knubbige så kallade försäljaren har ju en del att ta av.
När jag väl bestämt mig var det lika väl att slå till och jag kollade upp hemsidorna för två giganter i branschen som dessutom finns i närheten på Backaplan; Elgiganten och Siba. De hade båda den skärm jag var intresserade av och till samma pris. Så jag tog min dra-mat, minus säcken, och gav mig av ut på promenad. Elgiganten ligger närmast. Men det är uppenbarligen del av deras strategi att aldrig ha mer än hälften av sina produkter hemma i kombination med dålig skyltning. Nu har jag verkligen ingen lust att tala med säljare på sådana ställen då jag helt enkelt utgår från att de är opålitliga och okunniga. Så jag tar fortsätter min promenad över den gigantiska parkeringsplatsen mot Siba.De har verkligen den produkt jag efterfrågade. Nu var det dock så att skärmarna i förpackningar låg uppe på hyllor som man inte kunde nå och jag behövde hjälp med att plocka ner den. Jag frågade en fjant med slips, men hans uppgift var att stå som ett fån vid en skylt om ip-telefoni och kunde därför inte göra något. Istället sa han att jag var tvungen att ta en nummerlapp. detta gjorde jag. På över en halvtimme fick ingen som tagit en nummerlapp någon service. Flera som tog nummer efter mig tröttnade och gick. De fåtal som fick någon uppmärksamhet var inte påstridiga individer som struntade i nummerlapparna, utan människor som säljarna antagligen bedömde var lättlurade fån. Det är förstås trevligt att man inte tycks falla inom den kategorin. Jag fick helt enkelt vänta på min tur.
En kille kom till slut fram och frågade om han kunde hjälpa till. Det visade sig att han inte arbetade där utan var där från något datorföretag. Han kunde berätta att det var så här det brukade fungera på Siba. Han hade varit i Nordstan dagen innan och sett ett halvdussin människor tröttna och gå.
När jag och min nya kompanjon började leta efter en stege och den skärm jag skulle ha för att ta saken i egna händer så det blev det plötsligt lite fart på en knubbig försäljare som snabbt tryckte fram till mitt nummer. Att plocka ner den tog tio sekunder. Han sa att jag skulle säga ett nummer när jag kom till kassan.
jag är inte säker men jag utgick från att detta nummer var försäljarens och att detta sedan påverkades hans lön. När jag kom fram till kassan och tjejen där - som först sa till några andra kunder med en simpel fråga att de kunde hon inte svara på och att de skulle ta en nummerlapp för att få hjälp av en säljare - frågade mig vilket nummer jag fått från säljaren så sa jag att jag verkligen inte mött någon säljare.
Den knubbige så kallade försäljaren har ju en del att ta av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar