Miljonprogrammen och hyran

Suttit och tänkt lite på marknadsanalys-företaget Industrifaktas rapport om miljonprogrammet; mindre än en femtedel av bostadsbeståndet i flerbostadshus från 1961-75 har moderniserats och att upprusta dessa innan de faller ihop kommer att kosta mycket stora summor. Cirka 100 miljarder för att vara lite mer precis, ett ansenligt belopp måste man säga.

Gårdsten

I en artikel i DN så säger VD:n för ovan nämnda företag, Rolf Persson, att fastighetsbolagen skutit denna utgift framför sig all för länge och att ett problem bland annat är att det inte är möjligt att höja hyran. Hans uppfattning är att hyran i samband med en renovering skulle behöva stiga med 50 procent och därmed hamna i paritet med hyran för nybyggda bostäder. Fastighetsägarnas chefsjurist Rune Thomsson vill skjuta ansvaret på hyresregleringarna och "[k]an man inte sätta riktiga hyror så blir det inte heller pengar kvar till underhåll".

Det senare är förstås inte en oväntad ståndpunkt från fastighetsägarnas horisont. Det är dock inte en oproblematisk sådan. Att helt leva efter marknadsprinciperna är föga realistiskt. Skulle efterfrågan sjunka så pass att marknadspriset skulle sjunka under kostnaden för fastighetsägarna skulle det troligen skrikas efter subventioner och stöd. Samtidigt har den andra, nu rådande, situationen socialt oacceptabla följder; hemlöshet och trångbodhet - den situation som folkhemmets miljonprogram skulle lösa.

Västra Frölunda

Vi som bor i någon av Sveriges storstäder upplever vad som kan kännas som en evig bostadsbrist. Men det är faktiskt inte så att det alltid varit bostadsbrist i storstäderna. För inte så värst länge sedan, på det glada 80-talet, fanns det till exempel mängder av tomma lägenheter i framförallt nordöstra Göteborg och en del revs faktiskt. Under sent 1970-tal och 1980-talet så försåg staten bostadsmarknaden med gynsamma bidrag för att rycka upp de nedgångna miljonprogammen med ombyggnader. Många av dessa insatser fick mycket kritik i efterhand för kulturhistorisk förstörelse. Något jag inte riktigt kan förstå, men men. I vilket fall räckte alltså inte dessa insatser så värst långt i det stora hela och statliga subventioner av öststatstyp är la knappast att vänta denna gång.

Biskopsgården

Skall vi sitta och vänta på att marknaden löser detta med sin osynliga hand? Jämnvikt nås säkert på lång sikt, men på lång sikt är vi alla döda. Förvisso kan artificiellt låga hyror lastas för problemen att se efter fastigheterna, se till exempel den här bildserien på Jan Jörnmarks hemsida om ett övergivet bostadsområde i östra Tyskland (kräver inloggning). Samtidigt är la inte Sveriges byggindustri kända vare sig för effektivitet och produktivitet eller för att ha det allt för knapert. Marknadshyror eller ej, den rådande situationen är inte hållbar och det räcker inte med att skylla på hyresregleringar eller gångna tiders beslut.