I början av året lyckades gepes skribent Mark Isitt skapa en del diskussion kring huruvida Göteborg behöver en stadsarkitekt genom sin tvådelare serie om arkitekturen i morgondagens Göteborg.
Denna gång är det frågan om tre delar kring det nya folkhemmet. Den första delen kom ut nu på söndagen med titeln Och aldrig mötas de tu... . Som urbanist är Isitts utspel kring de livlösa och segregerade förorterna i nordost inte någon rolig läsning:
"- Många av oss kommer från länder som förknippas med ett hejdlöst gatumyller, säger en somalisk kvinna jag talar med. Krigen har förstås begränsat det folklivet, men i Bergsjön - där har det utrotats. Prickskyttar och bombraider i all ära, inget medel tycks vara lika effektivt mot gatuliv som ett svenskt miljonprogramsbygge. Så manar också allt omkring dig till rättning i ledet. Fasaderna är spikraka. Husraderna är spikraka. Vägarna är spikraka. Och trottoarerna hade också varit spikraka om det funnits några men här är det inte tänkt att man ska umgås utomhus."
En av Mark Isitts poänger är att dessa områden fortsatt lämnas åt sitt öde medan all fokus och energi går åt till att bygga ut de gamla, centrala varvsområderna till 2020 och innerstaden överhuvudtaget.
Att ytterområderna får bli som det bli håller jag med om. Det handlar inte bara om nedgågna och invandrartäta miljonprogram utan nya villaområden som tämligen oproblematiskt skjuter upp i landskapet medan olika ikonbyggnader diskuteras vilt. Det hela är förstås olyckligt. Samtidigt förstår jag varför norost ges upp. Områderna fungerar som kommunens sociala soptipp dit flyktingar och andra med dåliga förankring i det svenska samhället dumpas samtidigt som det vackra folket drar sig åt golfbanan i Hovås.
Folkliv i Bergsjön
Att det finns flyktingar i Sverige är näppeligen något som kan l"ösas" med hjälp av bättre stadsplanering men nog fan skulle det vara trevligt för alla inblandade om det fanns lite av myllrande folkliv i Bergsjön. Tyvärr är la den förtätning som står på agendan inte mycket annat än lite extra punkthus bland gräsmattorna och radhus- och villaområden i utkanterna, för att låtsas att det löser områdernas problem och ytterligare skärma av flerbostadshusen från grönområderna - miljonprogrammens enda, om än dåligt nyttjade, resurs.
---
Jag tror la jag nämnt det tidigare men med Isitts konstaterande att miljonprogram är effektivare mot folkliv än krig och bomber kommer jag att tänka på en historia jag hört av en - numera avliden - föreläsare i kulturgeografi:
Deras institution hade en del utbyten med Tyskland och brukade ha exkursioner till Stockholm. En gång när de stod där på plattan och tittade på arkitekturen kring dem där o huvudstadesn centrum var det en tysk student som reflekterade högt: "Jag visste inte att Stockholm bombades så hårt under kriget." Varpå föreläsaren var tvungen att förklara att "Nej, vi gjorde det här frivilligt.".
Att ytterområderna får bli som det bli håller jag med om. Det handlar inte bara om nedgågna och invandrartäta miljonprogram utan nya villaområden som tämligen oproblematiskt skjuter upp i landskapet medan olika ikonbyggnader diskuteras vilt. Det hela är förstås olyckligt. Samtidigt förstår jag varför norost ges upp. Områderna fungerar som kommunens sociala soptipp dit flyktingar och andra med dåliga förankring i det svenska samhället dumpas samtidigt som det vackra folket drar sig åt golfbanan i Hovås.
Folkliv i Bergsjön---
Jag tror la jag nämnt det tidigare men med Isitts konstaterande att miljonprogram är effektivare mot folkliv än krig och bomber kommer jag att tänka på en historia jag hört av en - numera avliden - föreläsare i kulturgeografi:
Deras institution hade en del utbyten med Tyskland och brukade ha exkursioner till Stockholm. En gång när de stod där på plattan och tittade på arkitekturen kring dem där o huvudstadesn centrum var det en tysk student som reflekterade högt: "Jag visste inte att Stockholm bombades så hårt under kriget." Varpå föreläsaren var tvungen att förklara att "Nej, vi gjorde det här frivilligt.".
2 kommentarer:
Tyvärr är Isitts bild felaktig.
För honom verkar endast dagens cityliv duga. Men i en levande stad har olika delar skilda funktioner. Förorten kan inte fungera som Centrum - och ska inte göra det. "Självgod och bitter" missleds bl a den återgivna citattexten. Bergsjön har ett folkliv, även utomhus, då många bor trångt. Gator och hus är inte alls bara spikraka, husen har mestadels andra färger än grötgrått osv. Själv bor och arbetar jag i stadsdelen vilket förstås underlättar när det gäller att upptäcka dess fördelar.
Greger Mossberg
Läs blogginlägg i saken: http://vagledaren.blogspot.com.
a) Jag håller inte med i Isitts svartmålning av förorten på alla punkter. Har själv bott i ett antal - dock ej just Bergsjön - och det som ger området det liv som finns är trångboddhet och arbetslöshet.
b) Jag påpekar la själv att det är problematiskt att förtäta om det enda som uppnås är mindre naturområden.
c) Dock finns det tecken som indikerar att förortens invånare - i snitt alltså - använder sina grönområden mindre än innerstadens. Kanske beroende på att stor del av grönskan i realiteten är otillgänglig restyta och menlösa gräsmattor som fyller föga funktion.
d) Du lär tyvärr inte behöva oroa dig. De nya förorterna - den återuppstående Ebenezer Howards trädgårdstäder - som byggs för en bilburen medelklass poppar upp överallt i landskapet.
Skicka en kommentar