För några dagar sedan nu fick journalisten Gunder Sandelin publicerat en artikel på DN Debatt där han anklagade sina kollegor för att mörklägga sanningar om svensk invandringspolitik. Artikeln var la inget lysande exempel på ett vattentätt och väl underbyggt resonemang, men väckte en hel del reaktioner på internet (som på min blogg) men kanske inte så mycket bland övriga debattsidor.
(Genom att inte skriva om det bekräftar man Sandelins konspirationsteori, genom att bemöta den bekräftar man också att det är en konspiration. Journalisterna tar inte upp var riktiga människor tycker. För säkerhets skull nyper jag själv i armen [aj!], förnimmelsen bekräftar att även jag är verklig, frågan är om jag är riktig människa eller bara en robot tillverkad av ondsinta muslimska vetenskapsmän. Tycker ni jag låter korkad? Läs om Nation of Islams syn kring den elaka vetenskapsmannen Yakub)
(Genom att inte skriva om det bekräftar man Sandelins konspirationsteori, genom att bemöta den bekräftar man också att det är en konspiration. Journalisterna tar inte upp var riktiga människor tycker. För säkerhets skull nyper jag själv i armen [aj!], förnimmelsen bekräftar att även jag är verklig, frågan är om jag är riktig människa eller bara en robot tillverkad av ondsinta muslimska vetenskapsmän. Tycker ni jag låter korkad? Läs om Nation of Islams syn kring den elaka vetenskapsmannen Yakub)
Oavsett om jag inte har så mycket till övers för Sandelins artikel i sig är reaktionerna intressanta. Jag brukar inte läsa på så många olika bloggar, den digra skörden av inlägg som refererade till den ursprungliga artikeln som jag snabbt varit inne på torde fylla den kvoten för några veckor. Flera av inläggen är mer än lovligt korkade (och då exkluderar jag inte Sandelin-kritiker eller mitt eget inlägg. Det går ibland för snabbt att skriva inlägg och jag glömde att finländare och norrmän inte behövt söka uppehållstillstånd i Sverige sedan 1950-talet) men nog är det här en fråga som av just den anledningen behöver tas upp till mer öppen debatt (enligt SOM-institutets undersökning 2007 rankas denna fråga som den femte viktigaste).
Garanterat är det någon som blir upprörd över den här bildenEn av de bästa bemötanden jag funnit är märkligt nog på Expressen som låter professorn i nationalekonomi Jan Ekberg komma till tals med sitt inlägg "En dålig invandringspolitik kostar - men långt ifrån 300 miljarder". Som nationalekonom tillhör Ekberg näppeligen en grupp som kan anklagas för att väja för fakta för att vara politiskt korrekta när människan reduceras till resursen arbetskraft. Dessutom har jag läst mycket som Ekberg har skrivit (jag tog en magisterexamen i ekonomisk historia med en uppsats kring arbetskraftsinvandring till svensk industri under åren 1950-75) och vet att han, i alla fall i sina vetenskapliga publikationer, sällan drar på de stora växlarna och även att han baserar sina kunskaper på mångt mycket mer data än en tabell från migrationsverkets hemsida som Sandelin gör.
Vad Ekberg krasst konstaterar är att kostnaderna hänger samman med invandrares roll i arbetslivet. Såväl arbetskraftsinvandrare som flyktingar tenderar att vara yngre än den befintliga populationen och har därför potentiellt möjlighet att vara en nettobidragsgivare till landet. Detta förutsätter dock att de kan och lyckas finna en sysselsättning. Under arbetskraftsinvandringens dagar var det en nettovinst för samhället i övrigt, idag är det en kostnad. Enligt Ekberg rör det sig om 40 miljarder eller upp mot 2 procent av BNP. Detta skall jämföras med Sundelins siffror där han säger att en del menar att kostnaden är på 300 miljarder per år (vilket la i princip innebär att en invandrare enbart innebär kostnader och inga intäkter för landet han eller hon bor i).
Så långt vad invandring kostar. Kritiker kommer förstås att ifrågasätta dessa siffror och kanske framförallt ta upp andra kostnader som är svårare att skatta. Som att invandrarungarna har snyggare moppar och erövrar deras blonda kusiner (inaveln är hotat!), uppryckta parkettgolv i allmännyttan och primitiva seder (som om hedersmord och andra brott mot mänskligheten är mer OK så länge de sker i Pakistan än i Sverige). Ja, och sedan är det la nåt om svensk kultur också. Vinster som kebab, Samir Bakaou och en möjlighet för människor att skaffa sig ett bättre liv (oavsett om de tar den chansen eller ej) kommer la inte att tas upp av dessa kritiker.
3 kommentarer:
Som hemmahörande på fel sida dammen (i stort sett) är jag kanske inte rätt person att kommentera de rent vetenskapliga aspekterna i frågan.
Dock är jag uppväxt långt, långt ute i gles- och avfolkningsbygden där man kan leva ett helt liv utan att träffa en arab, kurd, afrikan etc (annat än på den lokala pizzerian, givetvis), där man får riva hus och slå igen affärer för att det inte finns befolkningsunderlag. Jag råkar även för tillfället jobba i Södertälje, där man antagligen kan klara sig rätt bra utan att tala ett ord svenska.
Kanske är inte huvudfrågan hur många flyktingar / invandrare Sverige kan ta emot totalt, utan hur man bäst fördelar bördan och möjligheterna de erbjuder mellan kommuner och städer...
/Tommy
Södertälje och invandring är onekligen ett aktuellt ämne; med kommunstyrelsens ordförande Lago i USA för att tala om irakiska flyktingar inför USA:s kongress. Det är la märkligt att det land som genom sin politik är den främsta orsaken till denna flyktingvåg och samtidigt, om än motvilligt, lyckas ge försörjning till miljontals illegala ekonomiska invandrare inte kan ta och bidra med hem och nya möjligheter för en del av dessa människor.
Inte för att jag vill utmåla mig som en expert på integrationen i Södertälje, men nog finns det en del positiva exempel på hur grupper lyckas hyfsat. Kommer ihåg en avhandling av etnologen Oscar Pripp om hur syrianska/assyriska invandrare kunde använda sig av sina nätverk för att etablera sig som företagare. Eftersom Pripp är etnolog är det förstås framförallt flum och anekdoter, men invandrare är ju inte dömda till misslyckande bara för att de inte får jobb på försäkringskassan. För den invandrarfientlige ses la sådana nätverk som ett hot.
Arbetskraftinvandrare som grupp brukar ofta på många vara bättre anpassade till det nya landets arbetsmarknad än invånarna i sin helhet. Grupper som i första hand flyr från något har sällan den egenskapen.
Det återstår la att se vad irakierna kan erbjuda Södertälje. En grupp som visat sig osedvanligt dåligt anpassad till sin nya arbetsmarknad är la flyktningar från Somalia. Det är la inte så svårt att finna humanitära bevekelsegrunder till varför folk sticker från en stat som upphört existera. Men i Sverige har dessa människor från ett ekonomiskt underutvecklat (bananodlare och kamelskötare) klansamhälle med minst sagt begränsad utbildningsnivå inte så mycket att komma med.
Jag tror inte på att människor som flyr gör det för att leva på bidrag. Intrycket jag fått av att plöjt igenom i området visar att migranter i allmänhet är mer benägna att ta initiativ än andra i deras hemländer. När somalier och andra svaga grupper kommer hit har de inga goda chanser, klumpar ihop sig i Hammarkullen och utvecklar med tiden någon slags trasproletär och föga konstruktiv kultur som inte accepterats i deras hemland.
Å ena sidan hade de inga goda föutsättningar till att börja med, men å andra sidan finns det förstås fortfarande ett personligt ansvar.
Jag tycker inte att det är särskilt bra att tvinga folk att flytta ut på landet på grund av etnicitet (det är ett brott på de mänskliga rättigheterna) men nog skall det ställas krav en del krav på folk; även svenne banan.
Haha, ja, jag brukar visserligen dissa Kramfors Kommun rätt hårt, men så långt som att kalla stället ett brott mot de mänskliga rättigheterna har jag aldrig gått.
Nej, det är ju precis det som är problemet. Slutmålet med flyktingpolitik behöver ju inte nödvändigtvis vara fullständig assimilering, "käka-surströmming, bo-i-husvagn, dricka-renat", men åtminstone en sådan naturalisering att folk kan leva och fungera i ett samhälle utan att behöva ha en tolk med sig när man, exempelvis, tecknar ett telefonabbonemang för att kunna ringa sin släkt i det gamla landet (jag har jobbat på teliabutik också...).
Hamnar man, frivilligt eller ej, i Hammarkullen eller Rosengård eller nån annanstans med 80-90% första eller andra generationens invandrare tror jag det blir svårare - inticamentet blir om inte annat mindre. Och är det även så, som fallet är i Södertälje, att bostadsmarknad eller annan samhällsservice, inte är dimensionerat att klara av den totala mängden människor (Svenne Banan likväl som Abdel Dadel) skapar det irritation. Vissa Bananer verkar på det hela taget mer benägen att rikta denna irritation mot Dadlarna än mot det samhälle som är ganska villigt att ta emot människor, men inte så himla duktigt på att erbjuda möjligheter till integration och/eller ställa krav på att man skall utnyttja dessa möjligheter. Andra sidan av myntet är givetvis att det är extremt svårt att komma in på ett bra sätt i ett samhälle om man inte kan få ett kvalificerat arbete utan att byta namn och gå till talpedagog...
I Södertälje är det väldigt lätt att se värdet av invandring - ett fotbollslag och en publik som bryr sig om det. Är extremt oengagerad i Svensk klubbfotboll överlag, men blir glad av att se små, små bilar fullproppade med stora grabbar invirade i flaggor. Känns lite... Italienskt.
/Tommy
Skicka en kommentar