lördag 19 april 2008

Den oroande hyresfrågan

Man måste ha varit både, blind, döv och en smula dum för att fullständigt ha missat debatten kring hyrorna för lägenheter i Sverige. Trots det har jag oftast försökt undvika att läsa mer än nödvändigt. Boendes i en hyfsat central hyreslägenhet hos en privat fastighetsvärd i Götelaborg är tanken på vad som kan komma att hända med min hyra på några års sikt inte roligt; det är bättre att stoppa huvudet i sanden.

För er som likt mig både är döva, blinda och en smula korkade kanske det är på plats med en sammanfattning. Regeringen (den föregående, med tillägg av den nuvarande) har tillsatt en särskild utredare - Michaël Koch ('ë' är la någon slags klassmarkör?) - för att undersöka bostadshyrorna och han har nu kommit med sitt förslag till kommun- och finansmarknadsminster Odell. Nu kommer förslaget att diskuteras och lämnas ut på remiss i välkänd svensk korporativ anda och sedan får vi kanske en bättre uppfattning om vad som kommer hända i slutet av året.

Denna fråga har nämligen frammanat ett gäng skräckscenarion. Några sådana kommer från Hyresrättsföreningen som alltid tycks slåss i tuff motvind numera. Det är förstås föga oväntat. Hyrorna är redan en stor utgift för de flesta hushåll i Sverige och kraftiga förändringar i denna utgift får givetvis påtagliga följder - hur många kan egentligen leva som Faktum-försäljare i Göteborg?

Enkelt uttryckt finns det två system för att sätta hyrorna. Antingen utifrån bruksvärdet eller utifrån marknadsvärdet. Båda systemen har sina nackdelar och möjliga avarter. När det gäller bruksvärde - det vill säga att priset sätts utifrån värdet för brukaren - kan det lätt leda till såväl långa köer och dåligt underhåll av fastigheterna. Nu är det näppeligen så att fastighetsbolag i allmänhet lever under hård ekonomisk press, men rådande system - där allmännyttans hyror är normerande - uppmuntar inte direkt byggandet av attraktiva hyreslägenheter. Att vissa fastighetsbolag missköter underhållet av sina byggnader för att tjäna pengar på kort sikt är inte så ovanligt (har själv bott i ett sådant, förvaltat av det mediokra bolaget Västerstaden) - inte minst i miljonprogramshus - men lär inte givet vara varken bättre eller sämre med marknadshyror.

För märkliga avarter på en reglerad hyressättning kan man till exempel ta upp gamla Östtyskland (se till exempel Jan Jörnmarks bildserie om "Schwartze pumpe" (kräver inloggning) för vackra bilder från övergivna Plattenbaus) där hyrorna enligt någon slags marxistisk kring behov sattes till några procent av inkomsten, vilket fick som följd att det inte fanns några resurser till underhåll.
Tillträde endast tillåtet om ekonomiskt oberoende?
Men marknadshyror - som i en teoretisk värld skulle balansera tillgång och efterfrågan på hyreslägenheter - är verkligen inte ett system utan problem. Det skulle kunna vara rätt oproblematiskt att gå över till marknadshyror i en situation där det redan råder något som kan liknas vid balans, men det är få platser i Sverige där det råder en sådan balans. Bristen på bostäder i storstäderna är stor och i stora delar av innerstaden skulle troligen hyrorna kunna höjas mycket kraftigt. Mindre penningstarka grupper skulle tryckas ut från centrum och attraktiva lägen till ytterområderna. Om man - likt jag gör - ser ett värde med en blandad befolkning (ekonomiskt, socialt, etniskt, åldersmässigt) skulle det kunna få olyckliga konsekvenser, även om en socioekonomisk segregation ofta redan är ett faktum. Ett uppenbart problem är att bristen av lägenheter i en expanderande storstadsregion som Göteborg skulle kunna innebära högre hyror överallt inom i princip hela regionen.

Höjda hyror skulle på sikt kunna leda till att uppmuntra byggandet av hyreslägenheter, men det tar tid att planera och bygga nya bostäder. Inte nog med att husen skall byggas, det behövs oftast förses med service och kommunikationer för att möta ökade behov lokalt. Därför är det tur att utredningen trots allt inte - med inspiration av den nya regeringen - slagit slint och föreslagit en direkt övergång från brukarvärde till marknadshyra utan istället sätta ett tak på hyreshöjningarna på fem procent per år (givet inflation på två procent). Nu är det i och för sig fortfarande en risk för att man råkar illa ut, men ens öde blir lite som paddan som släpps ner i ljummet vatten och långsamt kokas till döds - man kanske vänjer sig med att betala tre fjärdedelar av sina inkomster för att få tak över huvudet. Ett sådant tak är förstås viktigt och betryggande på kort sikt, men spelar det någon roll på lite längre sikt och kommer bostadsmarknaden verkligen fungera väl nog för att möte efterfrågan och för en gångs skull förvandla bostadsmarknaden i storstäderna till köparens marknad?
Vad blir hyran i Kville City?
Bostad är ett basalt behov och är likt vatten och föda ett behov som skyddas i FN-konventionen för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Den nuvarande systemet är måhända inte perfekt (speciellt när regeringen gynnar bostadsägande) men det är samtidigt något så viktigt att det inte lämpar sig för ideologiskt frammanade nyliberala experiment. Till och med Svenska Dagbladets ledare - som förstås hyllar marknadshyror - tycks mena att det är ett konsekvent förslag. Däremot är jag tveksam till att vi någonsin (annat i undantagsfall) kommer att få uppleva att hyrorna faktiskt sjunker eller att marknadshyrorna kommer att understiga bruksvärdet (annat än marginaliserade och utarmade regioner som Lappland och Orust). Hyresgästföreningen har i sin replik på DN undersökt landets trettio störta orter där endast en, Borlänge, skulle få lägre hyror.

*****

En intressant "detalj" är att utredaren Koch hänvisar till att rådande system kommer i konflikt med EG-rätten, något som ingen förstås hävdade när vi röstade för att gå med i EG. Likartade tongångar kring svensk arbetsrätt då fick i dagarna Sören Wibe att lämna socialdemokraterna som han anser fört väljarna bakom ljuset)

*****

Fredagskvällen var lika spännande som den brukar vara när jag är gräsänkling. Teve visar inget annat är program där kända och okända människor sjunger mer eller mindre falskt och dessutom hade jag en del post-traumatisk stress från derbyt. Det blev en godispåse och några folköl från affären. På väg till kassan tänkte jag att jag kanske behöver ursäkta mig för kassörskan - living la vida loca och så vidare. Hon han dock före och frågade om det skulle gå vilt till. Kvällen försvann i planlöst surfande och zappande.

Humorn fick jag från porten där någon ville byta en trea i nybyggda Amhult (fuktskadat?) för över sjutusen i månaden mot en billigare lägenhet nära Kvilletorget. Klart jag vill flytta ut ett gammalt flygfält med medioker kollektivtrafik, betala några tusenlappar till i hyra och hamna en och en halv mil längre från Brunnsparken. Japp nappar direkt!

1 kommentar:

gardebring sa...

Onekligen är det inte världens enklaste nöt att knäcka. För min del skulle jag vilja att man undersökte möjligheterna för marknadshyror i nyproduktion för att se vad det skulle kunna leda till. Om 10-20 år när det skapats (förhoppningsvis) en hel del nya hyresrätter (vilket jämnar ut läget) skulle man sedan kunna titta på att införa det 5%-höjningstak som nu har diskuterats.
Jag vet inte om det är en bra lösning men det skulle kunna vara värt att titta på. Det gamla systemet fungerar uppenbarligen inte, men att direkt byta till ett rent marknadshyresystem på alla bostäder lär inte heller fungera då risken finns att många plötsligt skulle stå utan tak över huvudet.