Agitation och propaganda är avgörande medel för att sprida den grönsvarta revolutionen som idé, fördriva falskt medvetande och bekämpa den blåvita reformismen. Musik är ett viktigt medium både för att öka sammanhållningen inom det grönsvarta kollektivet och sprida vårt budskap till den sovande massan. Den moderna grönsvarta revolutionären rör sig likt en makrill bland det uppkopplade folket och bryter även igenom det småborgerliga nätet.
Då denna blogg besöks av såväl grönsvarta frihetskämpar och andra är det inte bara en möjlighet utan även en plikt att hjälpa till att föra fram kampens budskap som det lärs ut av GKMP - Gårdakårens Musikproletariat.
"2007 svepte en våg av vilda protester genom Göteborg. Gaisare gick spontant till kamp för självständighet och bättre supportervillkor. Detta blottade bristerna i det gamla grönsvart. Många i ledande ställning ville tona ner propagandan för en fristående fotbollsklubb. De föll av för det spontana, det omedvetna i supportrarnas kamp.
Inom Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, där Christer Wallin styr över affärerna, inser man att det är gårdakvarnens uppgift att lyfta, förvandla den omedvetna och spontana kampen till en medveten organiserad kamp för allsvenskt guld. Vi inom Gårdakvarnen ser inte Gothiagate som någonting dåligt i sig, tvärtom. Gothiagate var bra och nödvändigt för att kunna ena gaisare på en revolutionär grund. Precis som backlinjen stärktes under Roland Nilsson, precis som mittfältet stärktes under Bosse Falk genom kampen mot hisingsavvikelser, precis så kommer dagens grönsvarta supporterrörelse att stärkas genom kampen mot det blåvita inflytandet."
För er som inte känner till den här låten i original så är det ett verk av bandet Knutna nävar som var ett kommunistiskt proggbrand från Göteborg aktiva under 1970-talet.
Några - för att inte säga alla - deras sånger är lätt stötande. Inte ens på 1970-talet borde de ha varit okej att sjunga låter om den Stalin - den stålhårde kämpen, vår vän och kamrat.
För oss med devierade människor från en lite senare generation med en oförsvarlig vurm för ironisk humor är band som Knutna nävar rena guldgruvan och när musiken är mer socialrealistisk än propagandistisk är det faktiskt frågan om riktigt bra progg.
Några - för att inte säga alla - deras sånger är lätt stötande. Inte ens på 1970-talet borde de ha varit okej att sjunga låter om den Stalin - den stålhårde kämpen, vår vän och kamrat.
För oss med devierade människor från en lite senare generation med en oförsvarlig vurm för ironisk humor är band som Knutna nävar rena guldgruvan och när musiken är mer socialrealistisk än propagandistisk är det faktiskt frågan om riktigt bra progg.
1 kommentar:
Ho Ho Ho Chi Minh
Skicka en kommentar