"Säker seger till GAIS!" Så sammanfattade morgonens radiosport torsdagens batalj i betongbunker. Vi som faktiskt var där tycker nog att det bergfasta uttalandet vilar på en instabil lergrund. Det hårda matchandet och en del skador innebar återigen förändringar i den grönsvarta startuppställningen:
I den andra halvleken har Levon Patjadzjan två utmärka lägen, men ett skott utanför och en läcker lopp i ribban ger inga mål till armeniern som inte heller han kommer upp till förväntad standard. Han var dock bättre i sin roll än sin motsvarighet till vänster. Även om Jóhann Gudmundsson stod rätt och skapade ett bra läge vid ett tillfälle så var han en skugga av sin egen kapacitet. Synd, när han kommit in och gjort några bra matcher tidigare.
Medioker match, publiksiffra och klack var det man fick uppleva från ståplats. GAIS saknade den vilja och aggressivitet som krävs för att vinna boll och sätta adekvat press på bollhållaren. Pliktskyldigt rusade grönsvarta spelare fram mot motståndarna men då den riktiga viljan saknades kunde de plattnorrländska bockbrännarna spela sig ur situationen. Synd, då det var tämligen tydligt att de inte var så värst svårt att stjäla bollen från de himmelsblå motspelarna när väl allvarliga försök gjordes. Med samma inställning som i derbyt eller som en engelsk FA-cupmatch mellan Chelsea och Barnsley hade GAIS troligen förnedrat motståndarna. Framåt plågades åskådarna av vedervärdigt dåliga passningar som sällan nåde sin adress - om det ens fanns någon sådan, allt för ofta verkade bollarna bara slås bort i intet. På mittfältet fortsätter Prince Ikpe Ekong att dominera även om hans roll att försöka fördela bollar är svårt när medspelarna springer runt och gömmer sig för honom. Lagets inställning är något som även smittat av sig på lagkapten Fredrik Lundgren och en Lundgren utan inställning och löpvilja är ingen vidare spelare.
Tur för oss (alla som läser min blogg är la innerst inne gaisare?) att Dime Jankulovskis goda form håller i sig. Dessutom fortsätter Bobbie Friberg José da Cruz att imponera som mittback när han vann många dueller och spelade smart. Ytterbackarna David Durmaz och även Jonas Lundén var emellanåt säkerhetsrisker i försvarsspelet.
Daniel Nicklasson fick tjugo minuter på sig att visa att han duger till förstauppställningen som vänstermitt och lyckades visa den kyla och förmåga att avsluta som ofta lyst med sin frånvaro under säsongens första matcher; löper på djupledsboll, fintar höger, fintar vänster, lurar av två gävlebor och skjuter in 2-0. Nu slutligen går det att andas ut, GAIS spelar säkert ut den återstående tiden. Nu är det bara att sitta och tumma på sin tågbiljett till Halmstad.
Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson, B Friberg da Cruz, J. Lundén; J. Gudmundsson (71' D. Nicklasson), E. Hédinsson (89' K. Gustafsson) , L. Patjadzjan (81' B. Andersson); W. do CarmoSom till och med sportjournalister som aldrig sett GAIS vet har laget problem med målskyttet. Efter att Daniel Morais Reis råkade ut för någon skada innan Djurgårdsmatchen gick Christos Christoforidis in men lyckades inte bevisa mer än att han ännu inte är i matchform. Migen är fortfarande inte redo för spel och Suma har - som vanligt - hamnat i frysboxen. Inför detta problemet gör därför Magnus Pehrsson vad jag ser som ett allvarligt misstag. Han lyfter upp den utmärkta offensiva innermittfältaren - tian - Wanderson do Carmo till positionen som ensam anfallare - nian. Hans teknik går det inte att klaga på men alla som såg honom i rollen som vänstermitt förra året och som avslutare i år, vet att han inte är snabb och inte heller har några bra avslut. Han är helt enkelt inte en fullgod nia. Samtidigt så finns det ingen i GAIS trupp som kan fylla hans skor i rollen som tia. I sin iver att lösa ett problem skapas istället två; Wanderson blir isolerad och ensam, vill vandra ner och det finns som vanligt ingen spelar i boxen vid inlägg och instick. Det hade troligen varit en bättre idé att starta med Björn Andersson som anfallare, vilkat han gjorde de sista tio minuterna av matchen. Nu kan vi la inte ställa stora förhoppningar på hans teknik men samtidigt har han bättre egenskaper för att fungera som target-player. Att Eyjólfur Hédinsson inte kommer till sin rätt i rollen som tia visste vi också sedan innan. Hans roll i torsdagens match var dock viktig genom målet i minut 40; Wanderson, med ryggen mot mål, petar bak bollen till en framspringande islänning som bombade in 1-0. Tillfälligt jubel och stim på läktaren - han är hård, han är vild, han är bättre än Håkan Mild! - innan halvtid och därefter en snarlikt medioker andra halvlek.
I den andra halvleken har Levon Patjadzjan två utmärka lägen, men ett skott utanför och en läcker lopp i ribban ger inga mål till armeniern som inte heller han kommer upp till förväntad standard. Han var dock bättre i sin roll än sin motsvarighet till vänster. Även om Jóhann Gudmundsson stod rätt och skapade ett bra läge vid ett tillfälle så var han en skugga av sin egen kapacitet. Synd, när han kommit in och gjort några bra matcher tidigare.
Medioker match, publiksiffra och klack var det man fick uppleva från ståplats. GAIS saknade den vilja och aggressivitet som krävs för att vinna boll och sätta adekvat press på bollhållaren. Pliktskyldigt rusade grönsvarta spelare fram mot motståndarna men då den riktiga viljan saknades kunde de plattnorrländska bockbrännarna spela sig ur situationen. Synd, då det var tämligen tydligt att de inte var så värst svårt att stjäla bollen från de himmelsblå motspelarna när väl allvarliga försök gjordes. Med samma inställning som i derbyt eller som en engelsk FA-cupmatch mellan Chelsea och Barnsley hade GAIS troligen förnedrat motståndarna. Framåt plågades åskådarna av vedervärdigt dåliga passningar som sällan nåde sin adress - om det ens fanns någon sådan, allt för ofta verkade bollarna bara slås bort i intet. På mittfältet fortsätter Prince Ikpe Ekong att dominera även om hans roll att försöka fördela bollar är svårt när medspelarna springer runt och gömmer sig för honom. Lagets inställning är något som även smittat av sig på lagkapten Fredrik Lundgren och en Lundgren utan inställning och löpvilja är ingen vidare spelare.
Tur för oss (alla som läser min blogg är la innerst inne gaisare?) att Dime Jankulovskis goda form håller i sig. Dessutom fortsätter Bobbie Friberg José da Cruz att imponera som mittback när han vann många dueller och spelade smart. Ytterbackarna David Durmaz och även Jonas Lundén var emellanåt säkerhetsrisker i försvarsspelet.
Daniel Nicklasson fick tjugo minuter på sig att visa att han duger till förstauppställningen som vänstermitt och lyckades visa den kyla och förmåga att avsluta som ofta lyst med sin frånvaro under säsongens första matcher; löper på djupledsboll, fintar höger, fintar vänster, lurar av två gävlebor och skjuter in 2-0. Nu slutligen går det att andas ut, GAIS spelar säkert ut den återstående tiden. Nu är det bara att sitta och tumma på sin tågbiljett till Halmstad.
3 kommentarer:
Bobbie Friberg Jose da Cruz, inte De la..
Ja, de [e] la så. Av någon anledning fick jag för mig att det var hela hans namn och gamla ovanor går aldrig riktigt ur - skall försöka bättra mig. :-)
Det e lugnt ;)... Det är bara att man e van att alla stockholms journalister ite vet som är ut eller in i GAIS... Som tur e verkar inte du vara en sthlmare...:D
Skicka en kommentar