Som sagt, tillbaka från en Londonvistelse. Det var min första trots att jag i mina tidiga ungdomsår var något av en anglofil - troligen ett derivat av en överkonsumtion av Biggles och likartade krigsskildringar.
Det forndom stora imperiets hjärta och huvudstad är inte en billig stad att vara i, den saken är säker. Något av få saker som är billigare är dock ölen där en pint ale eller stout sällan når 40 kr även på pubar nära turistmål. Så när benen och huvudet var lite trött efter en dags intryck och upplevelser så fanns det alltid fotboll och öl att ta till.
Jag hade verkligen inte som ambition att gå på fotboll, men att titta kostar sällan något. Att stå på en pub och bevittna Chelsea få stryk av Barnsley FC på Oakwell i södra Yorkshire omgiven av flertalet Chelseahatande Londonbor och andra som verkligen inte kan hjälpa att heja på dvärgen, Tykes från kolstaden, mot jätten, Chelsea från världsmetropolen med sina ryska oljepengar.
Medan några överförfriskade cockneys (om det nu finns sådana längre) skrålade "Hata Chelsea"-visor kunde jag med en pint Guinness för 2.60 pund i näven se hur Barnsley-spelarna hejdlöst slängde sig in i livsfarliga närkamper för att åter igen beröva bollen från FA-cupens regerande mästare. FA-cupen är bättre på plats, även om den platsen är en pub i Southwark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar