Den engelska liagfotbollen är den mest genomkommersialiserade fotbollsligan i världen (MLS är för litet och obetydligt för att räknas). På sätt och viss har det länge varit så, flera årtionden innan Sverige gav upp sina amatörideal var professionella fotbollspelare ett faktum på de brittiska öarna. Men det är framförallt sedan bildandet av Premier League som saker och ting verkligen tagit fart. Ståplatserna (terrasserna) är borta och den lokala arbetarklassen har ersatts av medelklass och turister från hela världen som betalt dyra pengar för att uppleva världens bästa fotbollsliga på plats. På VIP-läktaren sitter ägaren som allt oftare (om han ens är där) är en rik affärsman med begränsade kunskaper om spelet i sig men med näsa för en god affär. Klubben är ett aktienoterat bolag och drivs som ett sådant.Men det finns även ett motstånd mot denna så kallade moderna fotboll. Via en internetsida har 29000 fotbollsfantaster från 80 olika betalat £35 för att vara delägare i sin alldeles egna klubb. Klubben i fråga är Ebbsfleet United i östra Londons utkanter, bland gamla kalenderbitare som undertecknad tills relativt nyligen känt som Gravesend & Northfleet, som spelar i the Conference (femte divisionen).
Det här är inte det första försöker där fotbollssupportar skapar ett alternativ till den enda vägens fotbollsekonomi i England(läs: börsnoterade företag som säljer ett jippo). Vi har till exempel AFC Wimbledon, som är en protest mot hur benknäckarlaget Wimbledon FC flyttades till Milton Keynes 100km bort och fick det nya namnet Milton Keynes Dons. Sedan finns missnöjda Manchester United-supportrar som efter att Glazer tog över klubben tröttnade och bildade United of Manchester samt senare tiders planer bland Liverpool-anhängare som vill samla sig och köpa loss sitt lag från sina två amerikanska ägare.Men på andra sätt är det något nytt. Medan de andra reagerat mot den moderna fotbollen så för detta projekt med sig globaliseringen in i projektet med nya metoder att leda laget. Ägarna är inte lokal arbetarklass, utan finns över hela världen. Klubben är delvis vald utifrån sitt strategiska läge med goda kommunikationer. Årsavgifterna, som i år kommer att dra in lite över en miljon pund och som köpte klubben, betalas årligen och kommer (så länge antalet medlemmar är konstant) pumpa in en miljon pund i färska investeringar varje år utan stora ägare. Det är inte direkt Premier League-klass på den investeringen, men är en hel del mer än GAIS torde få in från sina medlemmar, även om själva summan per medlem är i stort sett dem samma.
Klubben kommer dessutom att styras med hjälp av många inslag med direkdemokrati via internet. Bland annat lagutagningen. Inför varje match skall tränaren välja ut ett antal alternativa laguppställningar som medlemmarna sedan får rösta på. Det kanske låter helt tokigt för vissa; nog skall en kunnig och insatt tränare kunna göra ett bättre val än tiotusentals glada amatörer? Eller kanske inte. Kommer att tänka på matchen mellan schackmästaren Kasparov och världen 1999, där 50000 personer från hela världen röstade om nästa drag. Kasparov vann, men inte utan gott motstånd. Det gröna fältets schack är inte fullt lika förutsägbart och engelska tränare för motståndare i de lägre divisionerna har näppeligen Kasparovs sinne för strategi.
*****
klyftan mellan ståplatspubliken och klubbens ledning är inte alls så stor i Sverige och GAIS, men även här finns det problem. Det är bra att kunna tala till bönder på bönders vis, men framförallt måste klubbledningen kunna tala med sponsorer och kunna locka till sig ny publik utanför den trogna skaran, som kan tas för given. Samtidigt har ståplatspubliken svårt att finna någon ur sina egna led av casuals, julgranar och skinnvästar som kan erbjuda det som Wallin kan erbjuda. Den ekonomiska verkligheten sätter alltid ramarna, men samtidigt önskar jag att länder som Tyskland, snarare än England kunde vara förebilden för klubbledningar i Sverige. Jag talar i och för sig inte från egen erfarenhet, men jag skall till London i helgen utan planer att gå på fotboll - allt för dyrt och bökigt. Däremot skulle det vara kul att någon gång få fira sin semester i Ruhrs industriområden. Det är inte nödvändigt att se en konflikt mellan ståplatspublik och evenemangspublik, även om utvecklingen kring placeringar på den nya arenan pekar åt den riktningen (även om arenan sällan kommer att bli fullsatt, vilket är Wallins uttalade förhoppninh från årsmötet).
*****
En del saker går dock rätt till. Min sambo fick i veckan erfara att för att komma in på fastighetsbolagets lokala kontor måste man kunna identifiera sig själv som gaisare. Detta kontor ligger i ett kvarter som i princip byggs över den där Häcken som några unga arbetare vid Götaverket brukade spela boll vid; vår ö, vårt lag my ass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar