Fotbollens framtid VII - Löjliga jippon

Fotboll handlar om pengar, det är inte precis någon nyhet. Under flera år har det varit vanligt att Europeiska storklubbar har dragit iväg på träningsläger i till exempel asien eller nordamerika för att tjäna pengar, få mer kunder (supporter känns som fel ord att använda i sammanhanget) och framför allt sälja tröjor. Det tycks vara långt bort från den idealiserade svenska amatörismens tidevarv då stjärnorna (ett ord som numera används om vilken dussinlirare som helst) jobbade på bruket och tränade efter jobbet och inte fick mer än några koppar kaffe och en bulle för sin insats.

Finns det någon gräns för hur långt utvecklingen kan gå åt andra hållet? Jag har tidigare diskuterat om vad den ökade obalansen mellan rika och fattiga klubbar kan tänkas innebära på lite sikt. Fotbollen blir allt mer globaliserad och i Offside 1/2008 presenteras engelska Premier League som världens ekonomiskt framstående superliga (i dagarna har det visat sig att även om Real Madrid är rikast finns tre av de fem rikaste klubbarna i England). Varken spelare, anhängare eller pengar är längre lokalt eller regionalt förankrade utan kommer från hela världen. Varför gå och titta på sitt lokala lag som aldrig kommer att kunna spela lika bra som de löjligt välbetalda unga männen i Madrid, London, Manchester eller Milano? Likt en centrifugalkraft dras allt mot sportens epicentrum.

Ett spel om pengar

Men - för att vrida lite på Hegel i gammal god polemisk anda - för för de mesta krafter finns det ofta en motkraft. Idioter som jag som föredrar ett mediokert GAIS före tv-tittande och människor i Manchester eller Wimbledon som inte riktigt är fokuserade på vilken frisyr Christiano Ronaldo har idag. Även om denna minoritetsgrupp i sig inte har någon realistisk möjlighet att styra eller påverka utvecklingen verkar det ibland som om den oundvikliga (allt är oundvikligt till något oväntat händer) utvecklingen ibland sätter krokben för sig sjäv. För hur mycket jippo klarar en sport av innan publiken tappar lusten och vänder sig bort i avsmak?

Jag misstänker att VD:n för engelska Premier League [skrev tidigare VD för FA vilket var felaktigt] att han var Richard Scudamore för tillfället håller på att testar denna gräns. Hans idé - som enligt honom har stöd hos alla tjugo klubbarna i engelska Premier League - är att till 2010/11 utöka säsongen med en 39:e omgång som skall spelas utomlands! Varför? För att ge sina medlemmar ytterligare 5 miljoner £ för denna extra match. De talas om pengar, det talas om att uppmuntra fans från England att åka till dessa matcher (som om lokalbefolkningen i arbetarklassen har råd att gå till vanliga hemmamatcher) men inget verkar framföras kring den sportsliga aspekten av ett sådant förslag.

Personligen tycker jag förslaget är löjligt, men vem är jag att ställa mig emot den oundvikliga utvecklingen?

*****

Vi utgår la för att allt som händer kommer att missgynna grönsvart; det är la GAIS! Mycket trött på den pågående offentliga kontraktsförhandlingen mellan Bobbie och Sköldmark i diverse blaskor.