Efter att vid platspremiären så när förfrusit fötterna tog jag på mig ett extra lager denna kyliga dag; stiliga sockar stulna från försvaret för sisådär tio år sedan. Hade knappt kommit upp till krönet på Göta Älvbron innan jag började tänka att det kanske varit vettigt att ta på sig en mössa också, men man är la lite för fåfäng.
Med 1004 åskådare uppnåddes en fyrsiffrig publiksiffra vilket under omständigheterna får ses som helt acceptabelt för ett medelmåttigt lag i en hyfsat stor stad i en medioker Europeisk liga. Den här matchen kändes på vissa sätt viktigare i och med att den numera innehöll fler av nyförvärven och en engelsman från Manchester Citys B-lag med namnet Ashley Grimes vars kontrakt går ut till sommaren. Både ett möjligt lån och köp således. Om det förra skulle inträffa får man lite dåliga minnen av James Keenes sidledsförflyttning till textilstaden i öster; den försmådda älskarens bitterhet.
Tog med mig min tämligen fotbollsokynnige bror på matchen som har så nära till Valhalla ip att han ibland störs av ljusen. Det blaskiga kaffet svalnar allt för snabbt i februari. Bättre matchreferat kan säkerligen inom kort läsas på andra sidor där de som är genuint intresserade också lätt kan hittade dem. För att sammanfatta mina intryck skulle jag dock vilja yttra några kommentarer kring ett par spelare:
Wanderson do Carmo var utmärkt på den centrala mittfältsplatsen och skulle mycket väl kunna platsa där, ersattes sedan förtjänstfullt av provspelaren Ashley Grimes som visade sig ha ett mycket bra första tillslag och även en hyfsad spelförståelse. Killen Mervan Celic från U-truppen visade trots ett bitvis valpigt spel en vilja att komma med i A-laget som mer än en extra resurs på läktaren. Han har nu spelat i alla tre träningsmatcherna, även om första inhoppet mot Bröndby var mycket kort och till sin essens bestod av tre överstegsfinter som mötes av en nedtackling följt av lite onödigt viftande med nävarna. Bra att visa vilja, men det går nog inte för sig när han väl etablerat sig. På något sett skrämmande med människor som inte var födda då Berlinmuren föll. Både Daniel Morais Reis och Migen Memellis mål var vackra att se på och visst var det roligt att se Super-Migen göra mål, oavsett vad man tycker om hans kvalitéer i övrigt. Han visade mycket bättre inställning än stora delar av förra året och slog inte ut med händerna fullt lika ofta som förra året. Levon Patjadzjan kanske man ställt större förhoppningar på, men inte var han dålig samtidigt som det är svårt att döma en spelare på 30 minuter mot ett rätt dåligt motstånd - just av denna anledning har jag inga direkta kommentarer till försvarsspelarnas insatser även om det är kul att se att Dime Jankulovski har kvar förmågan att göra tigersnabba reflexdubbelräddningar. Dessutom tycker jag att många spelare visade en mycket god inställning i beaktande av att det endast var frågan om en träningsmatch mot ett föga glamoröst, svenskt lag.
Slutligen skall jag glädja läsarna med några glimtar i den ökände LSK-Oskars liv. Från en säker källa, en Orustbo som följde med på Ljungskiles första bortamatch mot norska FK Sparta, äter legenden i det närmaste som en häst. Tydligen skall han haft med sig ett paket mjölk och ett helt paket flingor på bussen som han sedan hällde upp i ett tråg och började smaska på. Sedan somnade han med ansiktet i tråget och när han vaknade till efter ett tag började han med att slicka av glasögonen - ni må säga vad ni vill, världen skulle verkligen vara tråkigare utan sådana unika individer, även om nöjet ibland är på dessa individers bekostnad.
Med 1004 åskådare uppnåddes en fyrsiffrig publiksiffra vilket under omständigheterna får ses som helt acceptabelt för ett medelmåttigt lag i en hyfsat stor stad i en medioker Europeisk liga. Den här matchen kändes på vissa sätt viktigare i och med att den numera innehöll fler av nyförvärven och en engelsman från Manchester Citys B-lag med namnet Ashley Grimes vars kontrakt går ut till sommaren. Både ett möjligt lån och köp således. Om det förra skulle inträffa får man lite dåliga minnen av James Keenes sidledsförflyttning till textilstaden i öster; den försmådda älskarens bitterhet.
Tog med mig min tämligen fotbollsokynnige bror på matchen som har så nära till Valhalla ip att han ibland störs av ljusen. Det blaskiga kaffet svalnar allt för snabbt i februari. Bättre matchreferat kan säkerligen inom kort läsas på andra sidor där de som är genuint intresserade också lätt kan hittade dem. För att sammanfatta mina intryck skulle jag dock vilja yttra några kommentarer kring ett par spelare:
Wanderson do Carmo var utmärkt på den centrala mittfältsplatsen och skulle mycket väl kunna platsa där, ersattes sedan förtjänstfullt av provspelaren Ashley Grimes som visade sig ha ett mycket bra första tillslag och även en hyfsad spelförståelse. Killen Mervan Celic från U-truppen visade trots ett bitvis valpigt spel en vilja att komma med i A-laget som mer än en extra resurs på läktaren. Han har nu spelat i alla tre träningsmatcherna, även om första inhoppet mot Bröndby var mycket kort och till sin essens bestod av tre överstegsfinter som mötes av en nedtackling följt av lite onödigt viftande med nävarna. Bra att visa vilja, men det går nog inte för sig när han väl etablerat sig. På något sett skrämmande med människor som inte var födda då Berlinmuren föll. Både Daniel Morais Reis och Migen Memellis mål var vackra att se på och visst var det roligt att se Super-Migen göra mål, oavsett vad man tycker om hans kvalitéer i övrigt. Han visade mycket bättre inställning än stora delar av förra året och slog inte ut med händerna fullt lika ofta som förra året. Levon Patjadzjan kanske man ställt större förhoppningar på, men inte var han dålig samtidigt som det är svårt att döma en spelare på 30 minuter mot ett rätt dåligt motstånd - just av denna anledning har jag inga direkta kommentarer till försvarsspelarnas insatser även om det är kul att se att Dime Jankulovski har kvar förmågan att göra tigersnabba reflexdubbelräddningar. Dessutom tycker jag att många spelare visade en mycket god inställning i beaktande av att det endast var frågan om en träningsmatch mot ett föga glamoröst, svenskt lag.
Slutligen skall jag glädja läsarna med några glimtar i den ökände LSK-Oskars liv. Från en säker källa, en Orustbo som följde med på Ljungskiles första bortamatch mot norska FK Sparta, äter legenden i det närmaste som en häst. Tydligen skall han haft med sig ett paket mjölk och ett helt paket flingor på bussen som han sedan hällde upp i ett tråg och började smaska på. Sedan somnade han med ansiktet i tråget och när han vaknade till efter ett tag började han med att slicka av glasögonen - ni må säga vad ni vill, världen skulle verkligen vara tråkigare utan sådana unika individer, även om nöjet ibland är på dessa individers bekostnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar