Att bo i ett landmärke

Gepe har tryckt en artikel om ombyggandet av den gamla Juvelkvarnen vid Eriksberg. Verksamheten i kvarnen upphörde 2001 efter att ha startats 1914, men stadsbyggnadskontoret bedömde att kvarnen har ett kulturhistoriskt värde. Även om jag tidigare raljerat en del om den White arkitekters byggnad som skall ersätta silon, som inte bedömdes lämplig att bygga om, så är ändå en vilja att behålla byggnader och miljöer från norra älvstrandens gamla funktion en av de saker jag tycker bäst om. Några av de äldre byggnaderna andas nationalromantik och klassicism och är ett trevligt inslag bland all nyfunkis.

Någon gång för länge sedan

Inte med detta sagt att jag har en del betänkligheter över hur det i slutändan inte verkar klarar av att må alla de mål om modern blandstad som stadbyggnadskontoret säger sig eftersträva. I utställningshandlingen från 2003 syns det tydligt att planerarna undviker sammanbyggda kvarter.

I gepes artikel finns det även andra exempel på när enskilda äldre byggnader omvandlats till bostäder. Enligt min personliga uppfattning ett mycket bättre och säkrare sätt att få till de alltid så eftersträvade profilbyggnaderna i området istället för att lämna över ansvaret till den i nybyggnadssammanhang så oftast så enkelspåriga arkitektkåren.

*****

En intressant helg. Efter att på fredagen ha spelat sällskapspel på en parmiddag i Johanneberg upptäckte jag att klockan var 4 på natten. Eftersom jag skulle ta tåget till västgötaslättens metropol Skövde vid halv sju blev det inte mycket vila. Hemma vid fem för en timmes sömn, upp och finna en buss in till stationen, sova en timme på X2000, hoppa av vid stationen och sova på en bänk i en timme och sedan traska bort mot platsen för en informatörsutbildning i mänskliga rättigheter. Nattsömnen på hotellet långt senare var välbehövlig och väldigt skön.