I veckan fann jag mig mitt i stan emellan två inbokade händelser i min lilla kalender och gick en smula planlöst omkring för att fördriva tiden. Eftersom jag inte gillar shopping i allmänhet finns det inte så värst mycket att göra och jag hamnade efter några svängar på en välsorterad tidningsbutik vid Pantbanken på Drottninggatan (jag vet vad butiken heter, men jag får inget betalt för att göra reklam).Där råkade mina ögon falla på ett helt nytt fotbollsmagasin i grönt med en inbjudande träläktare på framsidan (Kopparvallen, Åtvidaberg). Jag bestämde mig för att langa upp femtio spänn ur plånboken och se om det var något att ha.
När man bekantar sig med magasinets fram- och baksida får man reda på att detta är snäppet ifrån ett fansine (som 80-talets When Saturday Comes) . Detta är inte bara något som redaktionen nämner, det formligen trycks ner i halsen på mig. De avsäger sig att det skulle vara genomtänkt, skrivet av bra journalister och att magasinet i det stora hela är skabbigt; för fotbollsnördar av fotbollsnördar. För att understryka detta innehåller inledningen och baksidan några påhittade brev där kända individer (Lars-Åke L, Mats O.) sågar magasinet med fotknölarna. Det är lite som att de försöker dra ner byxorna på sig själva för att föregå all eventuell kritik.
Nu tycker jag verkligen inte det är nödvändigt, magasinet är nämligen bättre än vad ovanstående intryck fick mig att tro (även om det svajar till med en felstavning i första artikelns ingress). Det här är otvetydigt ett magasin för oss människor som intresserade av fotboll och kuriosa och inte vill veta mer om Zlatan Ibrahimovic eller annat kvällstidningstugg.
I detta sammanhang går det förstås inte att undgå vissa jämförelser med Offside som när den kom ut första gången som en svartvit Kalle Anka-pocket för vuxna (nåja) år 2000 för mig och många andra förändrade synen på vad fotbollsjournalistik kan vara (jag har alla nummer men har aldrig prenumererat för det är faktiskt fusk!). I Offsides första nummers manifest står det att vi skall "[b]etrakta [dem] som en gerillarörelse som kämpar för bra läsning om sport." Så kanske det var då, men idag är näppeligen Offside en gerillarörelse utan en given del av etablissemanget. Inte något fel med det, bättre etablissemang kan man nog inte hoppas på. Men Offside var aldrig så 'underground' år 2000 som Stopper är - i första numret av Offside ingick en intervju med Rivaldo (nykokt guldbollenvinnare) av Simon Kuper, en internationell storstjärna bland sportjournalister och Mats Olsson, Expressens gigant, som skriver en artikel om sin hemstads Malmös storlag som precis dykt ner i superettan (Zlatan Ibrahimovic nämns som talang i samma andetag som Tony Flygare - någon som har koll på turerna i Flygares fotbollskarriär sedan 2000 får gärna lämna en kommentar och berätta!).
Stopper satsar helt klart på uppenbart obskyra fotbollsintressen. Inslag som ibland funnits i Offside, men som troligen inte säljer lösnummer till gemene man. Jämför bara framsidor från Offsides första nummer (Kennedy Bakircioglu, Kenneth Andersson, Fredrik Ljungberg, Zidane) med, just det, Kopparvallen i Åtvidaberg. Här finns ett tydligt avståndstagande från den så kallade moderna fotbollen med reportage om en svensk som snöat in på Slough Town, Groundhopping, match mellan en energidryck och ett fotbollslag i Österrike, fotbollsporr i form av Arenaentreér i London (åhhh, Craven Cottage!) och ett besök till Stockholms södra förort.
Många artiklar innehåller dessutom något jag är mycket svag för - detaljrika beskrivningar om själva resan till matchen. Det är trots allt en del av själva upplevelsen och förväntningarna när i alla fall jag skall på fotboll - sedan om man skall dra några långt dragna slutsatser utifrån detta veta jag inte, men nog är det kul och intressant sätt att skapa en stämning.
Ser fram emot vad de har att erbjuda i sitt aprilnummer.
*****
När jag kommit hem och satt mig för att äta lite mellanmål och läsa ut Stopper så ramlar senaste numret av medlemstidningen Gaisar'n ner på dörrmattan. Att jämföra dessa produktioner är ingen vidare upplysande exkursion från ett grönsvart perspektiv - där står inte mycket som den lagom inbitne anhängaren inte redan känner till och nästan allt material är skriven av en och samma person (Daniel Svensson, vars språk jag dock har lite lättare att smälta än förra årets Olof Berners). Dessutom är månadens erbjudande redan inaktuellt med några veckor.
*****
Resebeskrivningar ger också intressanta reportage om stadsmiljöer. Någon (namnet har fallit bort i texten) åker tunnelbana för att titta till laget Panellinios i Stockholms förort Vårberg:
"Jag passerar Skärholmen där de boende ville måla om betongen med något lite mer färggrant än grått för att få det trevligare men de blev stoppade av Skönhetsrådet som tyckte att det var viktigare att bevara höghusens ursprungliga betongkaraktär. Skönhetsrådets ordförande heter Hans Erik Brummer och han bor på Djurgården."Lite som Guldheden, fast ändå inte.
*****
Om Stoppers adress är något att gå på så sitter redaktionen i Vänersborg. I så fall är det det bästa som kommit från det området sedan Lukasz Chmaj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar