För några dagar sedan fick jag tid att plöja igenom den första av böckerna jag köpte på bokrean. Det var "Fotboll - Hur världens största sport växte fram" av Åke Jönsson, en populär skildring av en idrottshistoriker. Att gnälla på böckerna som säljs på bokrean är la lite som att sparka in en öppen dörr - tror inte att jag köpte något förra året, vilket torde vara första gången på tid och evighet. Det är egentligen två saker jag tittar på när jag väljer ut böcker och det är dels om titlarna redan finns som pocket hos de stora kedjorna och om bindningen är bra. Varför betala 89 kr för en bok som troligen kommer att falla sönder vid andra genomläsningen när den redan finns på en annan avdelning för 59 kr? Vad jag vet och från vad jag kan se klarar Jönssons bok båda testerna.
På lite drygt tvåhundra sidor går han tämligen enkelt och välformulerat igenom fotbollens tidiga historia, i första hand i England; hur den så kallade folkfotbollen började försvinna i och med urbanisering och industrialisering; hur den fick ett nytt liv på olika internatskolor för de välbeställdas barn; hur reglerna långsamt växte fram; splittringen från rugbyn och hur en professionella fotbollen med organiserade ligor och tävlingsregler kom till.
Som intresserad av både fotboll och historia är det gott att få en mer sammanhängande bild av den här perioden som oftast annars, likt det mesta som berör fotboll, handlar om glada och roliga anekdoter snarare än seriös presentation. Åke Jönssons genomgång är fullt adekvat. Vad jag framförallt noterade är hur det gick att skönja likheter med dåtidens och nutidens kritik av den moderna fotbollen.
De gentlemän - före detta elever från olika internatskolor - som stor i fronten för fotbollens framväxt vände sig allt mer emot utvecklingen när spelare från arbetarklassen blev proffs som levde på att sparka boll (några av de första årens storlag, som Old etonians, finns fortfarande kvar som amatörlag). Pengarna och allt för bestämda regler ansågs förgifta fotbollens själ. Ibland tog sig dessa gentlemäns motstånd rent komiska yttringar som när de till exempel motsatte sig införandet av nät i målet då de ansåg att diskussioner mellan försvarare och anfallare om huruvida bollen gått i mål var en del av sportens essens - genom nät så försvann denna diskussion.
En liknande diskussion som jag kom att tänka på var frågan om lag som flyttades eller bytte namn. Idag är detta något jag och många andra instinktivt vänder oss emot som en ytlig amerikans syn på lagsport, som till exempel i fallet med Wimbledon och liknande som jag nämnt annorstädes. Men visste ni att såväl Manchester United och Arsenal är tidiga exempel på detta?
Manchester United hette ursprunligen Newton Heath och startades av arbetare vid en järnvägsdepå med samma namn men var vid ett tillfälle mycket nära bankrutt när en bryggare gick in med pengar och flyttade klubben till området Trafford mellan Manchester och Salford och tog senare sitt smeknamn Red Devils från Salfords rugbyklubb mellan den professionella fotbollen i samma ort försvann på grund av närheten till United.
Arsenal hette från början Dial Square, blev sen Royal Arsenal och Woolwich Arsenal och sköttes till en början av arbetare innan de köptes av affärsmannen Henry Norris som lät flytta laget till det mer centralt belägna Highbury för att få bättre publiksiffror.
Överhuvudtaget tyckte jag om att Jönsson satte in utvecklingen i sitt sociala och ekonomiska sammanhang. I och med minskade arbetstider med lediga lördagseftermiddagar och en gemenskap på de stora arbetarplatserna i kombination med flera andra faktorer såsom en viss välvilja från styrande bidrog till att göra fotbollen till vad den är idag.
På lite drygt tvåhundra sidor går han tämligen enkelt och välformulerat igenom fotbollens tidiga historia, i första hand i England; hur den så kallade folkfotbollen började försvinna i och med urbanisering och industrialisering; hur den fick ett nytt liv på olika internatskolor för de välbeställdas barn; hur reglerna långsamt växte fram; splittringen från rugbyn och hur en professionella fotbollen med organiserade ligor och tävlingsregler kom till.
Som intresserad av både fotboll och historia är det gott att få en mer sammanhängande bild av den här perioden som oftast annars, likt det mesta som berör fotboll, handlar om glada och roliga anekdoter snarare än seriös presentation. Åke Jönssons genomgång är fullt adekvat. Vad jag framförallt noterade är hur det gick att skönja likheter med dåtidens och nutidens kritik av den moderna fotbollen.
De gentlemän - före detta elever från olika internatskolor - som stor i fronten för fotbollens framväxt vände sig allt mer emot utvecklingen när spelare från arbetarklassen blev proffs som levde på att sparka boll (några av de första årens storlag, som Old etonians, finns fortfarande kvar som amatörlag). Pengarna och allt för bestämda regler ansågs förgifta fotbollens själ. Ibland tog sig dessa gentlemäns motstånd rent komiska yttringar som när de till exempel motsatte sig införandet av nät i målet då de ansåg att diskussioner mellan försvarare och anfallare om huruvida bollen gått i mål var en del av sportens essens - genom nät så försvann denna diskussion.
En liknande diskussion som jag kom att tänka på var frågan om lag som flyttades eller bytte namn. Idag är detta något jag och många andra instinktivt vänder oss emot som en ytlig amerikans syn på lagsport, som till exempel i fallet med Wimbledon och liknande som jag nämnt annorstädes. Men visste ni att såväl Manchester United och Arsenal är tidiga exempel på detta?
Manchester United hette ursprunligen Newton Heath och startades av arbetare vid en järnvägsdepå med samma namn men var vid ett tillfälle mycket nära bankrutt när en bryggare gick in med pengar och flyttade klubben till området Trafford mellan Manchester och Salford och tog senare sitt smeknamn Red Devils från Salfords rugbyklubb mellan den professionella fotbollen i samma ort försvann på grund av närheten till United.
Arsenal hette från början Dial Square, blev sen Royal Arsenal och Woolwich Arsenal och sköttes till en början av arbetare innan de köptes av affärsmannen Henry Norris som lät flytta laget till det mer centralt belägna Highbury för att få bättre publiksiffror.
Överhuvudtaget tyckte jag om att Jönsson satte in utvecklingen i sitt sociala och ekonomiska sammanhang. I och med minskade arbetstider med lediga lördagseftermiddagar och en gemenskap på de stora arbetarplatserna i kombination med flera andra faktorer såsom en viss välvilja från styrande bidrog till att göra fotbollen till vad den är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar