Mördade kändisar på 1800-talet, på låtsas

Vackra vyer, men långa avstånd ger seg film

Alla som inte lyckas undvika att då och då läsa en löpsedel eller framsidan på de där färgglada tidningarna med en massa bilder på framtiden vet att livet för en kändis inte bara är en dans på rosor. Alltid är det någon kameraman som smyger runt efter dina barn eller skriver skit om att du legat med folk som du inte ens träffat.

Nu för tiden kan kändisar följas och övervakas dygnet runt och på några sekunder vet hela världen om det andra senaste. Men det här är inget nytt problem. På 1800-talet var kändiskulten redan etablerad i USA och alla ville läsa allt om deras favoritkändis. Även om en del kändisar idag har problem med lagen och utsätts för minst sagt påfrestande fans är det inte något emot några av 1800-talets dyrkade idoler; de var nämligen revolvermän.

I söndags såg jag filmen "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford". En lång titel som i stort sätt sammanfattar nästan tre timmar film rätt bra. I min mening en tämligen seg film som inte riktigt lyckas kompensera med sitt vackra foto. Den unge Robert Ford dyrkade den berömda tågrånaren Jesse James men mötet med den riktiga mannen var troligen inte fullt så roligt. I slutet av sin karriär som bandit var Jesse James en minst sagt stressad, labil och paranoid person. Efter att ha skjutit sin idol när denne ställt sig på en pass för att damma av en tavla kunde Ford tjäna pengar på att posera på foton för pengar och till och med återskapa mordet på scen tillsammans med sin bror. Även om mannen han mördat var en förhärdad brottsling med mängder av egna mord på sitt samvete blev han hatad och bespottad av många och blev sedan själv mördad tio år senare i sin saloon i Colorado.

Westerngenren har fått en viss återupprättelse på senare år. Från att under Hollywoods guldålder oftast varit pang-pang-filmer för unga pojkar blev dess konventioner allt mer ifrågasatta med Clint Eastwoods "De skoningslösa" som ett slags punkt och slut för Westernfilmen som genre. Numera verkar det dock gå att göra filmer som utspelar sig i det sena 1800-talets västra USA igen.

Al Swearengen i Deadwood - först ogillar du honom, sedan är han en riktigt trevlig, brutal skitstövel.

Jag tycker att en höjdpunkt i denna försiktiga renässans är serien "Deadwood" med sina tre tre kosta säsonger. Utmärkta skådespelare med djupa och intressanta karaktärer och en spännande, ofta oförutsägbar men trovärdig historia. Märkligt nog valde SVT att placera en serie som tarvar att man ser alla avsnitt i rätt följd, är alert och lär sig förstå sig på en emellanåt snårig dialog (trots att vart annat ord är cocksucker). Intressant nog blir även här en kändis skjuten i ryggen i ett av de första avsnitten. Denna gång revolvermannen Wild Bill Hickok vars mördare, Jack McCall, även han blir känd som fegis som går en våldsam död till mötet. I de filmiska skildringarna av både Hickok och James verkar båda på något sätt förstå att deras tid är över och som genom att gå ifrån sina vanliga säkerhetsrutiner - Hickok sätter sig med ryggen mot dörren vid pokerbordet och James tar av sig hölster och dammar en tavla med två beväpnade män i rummet - vilket ger deras mördare en möjlighet.

Lustigt nog spelas Jack McCall i Deadwood av skådespelaren Garret Dillahunt som senare blir skjuten i ryggen av Jesse James i filmen. Däremellan spelar han en annan roll i serien Deadwood, en man som också han blir dödad.