Föga oväntat går Svenska Dagbladets ledarredaktion till angrepp mot upprormakarna; flera hundra forskare inom humaniora som tidigare skrivit på en lista mot regeringens sätt att styra forskningen genom direktiv till Forum för levande historia.
Angreppet är tvåfaldigt, först och främst pekas några enskilda namngivna upprorsmakare ut som kommunister medan det antyds att andra, icke namngivna, har reserverat sig mot listan de skrivit på. Det andra är att dessa inte protesterade när forum för levande historia skapades av socialdemokraternas don Göran och dels har institutionen väldigt lite resurser för forskning i det stora hela.
Kanske är det dags att ta ett steg tillbaka och titta på vad som egentligen är relevant. Det som nu är en myndighet startades under den senare hälften av 1990-talet som ett bildningsinitiativ för att upplysa framförallt skolungdomar om förintelsen. En tämligen sund reaktion på den stora okunskapen bland unga. Ledarskribenten Claes Arvidsson lyfter faktiskt fram detta i början av ovan nämnda ledarsida där han hänvisar till ett e-post från en niondeklassare. Mao Zedong omnämns i en lärobok med ett fåtal rader där antalet offer för hans politik (troligen runt 70 miljoner) inte nämns. Nu kanske Svenska Dagbladets ledarredaktion ser det hela som del av en stor kommunistisk konspiration bland landets historiker men jag tycker nog problemet är allmänt och oroande.
När jag försöker tänka tillbaka på historieböckerna på högstadiet är det förvånande hur lite skriftlig information som man fick överhuvudtaget om framför allt modern historia. Det är alltid ett stort dilemma för den historiskt intresserade att försvara Historia som ämne, men nog är det här ett exempel på hur viktigt det kan vara. Problemet är la att barn får en stor del av sin begränsade bildning inom "fel" områden. Själv tyckte jag fortfarande att historian i skolan centrerades kring perioden från Gustav Vasas resa genom Dalarna till Karl XII:s och den svenska stormaktens död vid Halden ett par hundra år senare. Nu var la i och för sig detta en hel del år sedan nu och endast ett anekdotiskt exempel.
En annan anekdot av färskare datum är en historielärare på högstadiet som berättat för mig att när hon skulle höra av med en skolklass tidigare lärare hur långt de hunnit med läroplanen visade det sig att de ägnat flera år åt endast Vikingatiden. "De tycker ju att det är så roligt!" lär den andra lärarinnans ursäkt varit till att elevernas kunskaper i historia begränsats till ett par hundra år av nationalromantik för drygt ett millenium sedan. Nog är det bra med äldre historia för att få lite perspektiv men modern historia är än viktigare för att förstå sin samtid och där krävs det mer detaljerade kunskaper och nog fan skall det ingå utan att behöva extra undervisningsmaterial från en speciell myndighet.
Samtidigt, för att komma tillbaka till ämnet, tycker jag att forskarnas oro är delvis berättigad. Som jag har uppfattat det går problemet tillbaka till tilläggsuppdraget att informera kring Kommunismens brott som Forum för levande historia fick av den sittande regeringen 2006 och det är också här SvD kommer in i sammanhanget. Forum för levande historia hade nämligen problem med den tyngdpunkt som regeringen ville lägga på ideologin som förklaringsfaktor för kommunismen brott. Detta fick Svenska Dagbladet att gå i taket och börja se kommunistiska agenter i buskarna och det är också här forskningens roll kommer in i sammanhanget. I vilken utsträckning skall egentligen en regering styra resultaten a prio?
*****
En lättillgänglig historiebok (den finns som pocket) är Richard Pipes "Den ryska revolutionen", han är inte rädd att ge ideologin en framträdande roll till de händelser som följde i och med bolsjevikernas statskupp.
*****
Jag skall kanske tillägga att jag i grunden gillar Svenska Dagbladet som tidning. Ledarredaktionen och jag har nog inte så många beröringspunkter i vår världssyn men samtidigt tycker jag att det är uppfriskande att läsa annat än ledarartiklar som endast understryker och bekräftar min redan förut fattade mening. Ibland tycker jag dock de helt tappar greppet och går lös som Joseph McCharthys rabiessmittade bandhundar.
*****
Om vi nu skall upplysas om allt tycker jag att det är hög tid för en informationskampanj kring Monarkiernas brott. Miljontals människor har dött och lidit för att uppfylla en liten grupp människors personliga mål, ambitioner och lustar. Dessutom är rojalismen långt mycket mer utbredd bland svenskar är både kommunism eller nazism.
Men nu är du la bara löjlig, tänker ni. Måhända, men rojalisters stöd och idealisering av en daterad regim är inte mycket mindre eller större än ett gäng unga, idealistiska vänsterpartister visavi Stalins brott. Det de har gemensamt är att de allihop kommer att ställas mot muren och skjutas som reaktionärer och trotskistiska agenter när den sanna revolutionen kommer - så det är bäst att vi passar oss allihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar