Gepe spår väder

En fredag i början av år 2008. Den enda morgontidningen i rikets andra stad har en given första rubrik på framsidan och följer upp med ett helt uppslag några sidor längre fram; det regnar oftare på fredagar i Göteborg.

Vilken relevant och inte alls pseudovetenskaplig sak att berätta för mig som prenumerant. Det här är förstås jätteviktigt för mig. Hur skall jag annars kunna planera min helg som jag skall spendera med att dricka upp alla de där vinerna som stadens kvällstidning rekommenderar till mig och alla stadens bag-in-box-alkoholister medan jag tittar på något skandal- och chockomskrivet program?

Men artikeln sa förstås inte så mycket om helgens väder. Tittar lite försynt i min urdruckna kaffekopp. Sumpen på botten säger mig inte mycket. Jämt spridda små svarta prickar på en brun botten är inget gott underlag för statistisk inferens. Dessutom känns kaffesump så tantigt. För en rejäl och trovärdig undersökning krävs det något mer påtagligt - som djurinälvor till exempel.

- Amos! Kom till husse, Amos! Du får mat! Komsi, komsi!

Aztekerna dränkte spädbarn för att blidka regnguden Tlaloc

*****

Klart jag inte skall dricka några GT-viner i helgen. Satsar istället på en femton år gammal kärleksrelation - folköl. Är lite ledsen över att den exklusiva kedjan Willys en trappa ner inte saluför min gamla favorit Falcon Bayersk. Istället blir det det näst billigaste danska blaskölet, 2,8%. Förvisso någon krona dyrare för ett sexpack, men lite mer bouquet!

Rapport från årsmötet 2008

(Det här inlägger är först skrivet för bloggen Bobbie till VM 2010)

På måndagen var det således dags för Göteborgs atlet- och idrottssällskaps årsmöte i Folkets hus vid Järntorget. Uppskattningsvis 200 medlemmar hade tagit sig ditt. det är drygt en tiondel av sällskapets 2300 medlemmar. Både antalet deltagare och antalet medlemmar i stort är någon slags rekord, i alla fall i modern tid. Deltagarna var framförallt äldre gubbar; er skribent passade väl in.

Egentligen hände inget omvälvande på mötet. Olikt möten för ett antal år sedan uppstod ingen tumult eller oegentligheter kring, beslut, röstlängd eller något överhuvudtaget. Styrelsen fick sin vilja igenom. Det var tämligen uppenbart att ordförande Christer Wallin hade ett starkt stöd - inga mordförsök således.

Precis i början kom MP, hans tränarkolleger Matti Demegård och den, enligt egen utsago, inkvoterade skåningen Patrik Johansson för att presentera sig själva tillsammans med nyförvärven Levon Padjadzjan, Daniel Morais Reis (en smula försenad), Markus Haltsi, Björn Andersson (dubbelt så lång som Levon) samt Tommy Lycén. Nyförvärven som fick presentera sig själva på svenska, engelska och portugisiska. Den som var mest tyken var backen Halsti som angående sin skada sa att det var mycket frustrerande att se laget spela utan honom; det var ju inte det bästa laget som spelade om han satt på läktaren.
Genomgången av resultat- och balansräkning samt budget för 2008 gicks igenom. Resultatet har i stort sett varit känt sedan tidigare med ett plusresultat på 2,7 miljoner. Budgeten för 2008 prognoserar för ett nollresultat 2008. Trots stora satsningar under föregående år har klubben lyckats få positiva ekonomiska resultat, styrelsen tror inte det är möjligt nästa år utan väntar med de positiva resultaten till den nya arenan är klar. Inför kommande säsong kommer GAIS att köra med en helsidesannons i Gepe inför varje match och jobba för att få fler större samarbetspartners (läs: sponsorer) som binder upp sig på 2-3 år. Något jag noterade i budgeten, men som aldrig togs upp riktigt var en prognos på spelartransaktioner på endast 1,8 miljoner kronor för spelarförvärv vilket är mycket lägre än 2007 års 8,3 miljoner.

Det stora problemen som Wallin såg det var de minskade publikintäkterna och högre kostnaderna med satt spela på Nya istället för Gamla Ullevi. Överhuvudtaget handlade mycket om befintlig och kommande arena. En medlem lyfte frågan kring kostnaden för den nya arenan, om Gotevent fortsätter att tala om marknadshyror kan det bli tämligen dyrt. Christer Wallin höll delvis med, han skulle gärna se att om det fanns någon möjlighet så skulle han gärna se att alliansen köpte den nya arenan och drev den själva. Han påminde om att just det mycket lägre driftkostnaderna var en avgörande orsak till flytten från Nya till Gamla Ullevi för ett antal år sedan. Placeringen av ståplats på Ullevi såväl som den den nya arenan kom också på tal. Wallin menade att det var möjligt att den skulle få stå på långsidan de gånger som det inte var fullt på den nya arenan, något han hoppades inte skulle hända allt för ofta. Angående placeringen på Nya Ullevi begärde ordföranden i Grönsvart Göteborg, Markus Lifmark, ordet och utan att gå in på detaljer så nämnde han angående möten kring Häcken-matchen hade det nåts någon form av slutsats som de skulle arbeta vidare kring.

GAIS arbetar vidare med treårsplaner. Föregående plan har reviderats genom att planen flyttats fram ett år. Detta beror delvis på att den nya arenan inte blev klar till 2008 års säsong och att det i styrelsen inte kändes rätt att med en ny lagledartroja ställa så höga krav. För 2008 är målet att med en omsättning på 40m (jämfört med 38m för 2007) nå ett nollresultat ekonomiskt och en placering på övre halvan. 2009 är målet att utmana topp 4 i allsvenskan, ha en omsättning på 50m och med hjälp av lyftet av en ny arena nå ett litet plusresultat. 2010 skall klubben utmana om SM-guldet med en omsättning på 55m - en enligt min åsikt måhända väl optimistisk tanke, då flera andra klubbar idag har en omsättning på över 100m. Kalmar FF i år och HBK i övrigt är det positiva exempel som GAIS får stödja sig på.

Verktyg för att nå de sportsliga målen är kontinuitet (beroende på Bobbie kommer trots en hög omsättning av spelare en stor del av förstaelvan från slutet av 2007 att vara kvar 2008) och att få till sig flera spetsspelare. GAIS intressenter, som redan idag är involverade i flera spelarkontrakt, kommer att fortsätta verka och det talas om att till 2009, eventuellt tidigare, tillsätta en sportchef. Motivet bakom en sportchef är att det i dagens fotboll inte längre går att spika en trupp i november och sedan köra på den. Arbetet kring truppen och scouting är redan idag allt för stor för dagens organisation och är ett helårsarbete som tarvar en egen tjänst. Genom en sportchef hoppas styrelsen att underlätta ett gott scoutingarbete och därmed få mer för pengarna på transfermarknaden.

Upp till diskussion togs även den senaste tidens mediaturbulens kring Bobbie och Christos. En medlem menade att styrelsen borde använda sig av hemsidan gais.se med för att gå ut med information. Wallin försvarade sig med att det som stod i tidningarna ofta var i alla fall delvis fel. Det var lite min uppfattning att de talade förbi varandra, att i samband med ett mediarykte snabbt gå ut och dementera och ge korrekt information skulle minska oron i medlemsleden istället för att köra på traditionen som tystnadens klubb. Angående Christos sas det att det inte var aktuellt att sälja honom. Problemet som sådant berodde endast på att den lediga månaden så hade Christos tagit det väldigt lungt in 30 dagar. Eyjo hade tränat i 30 dagar och kommit tillbaka som stålmannen. Att Christos inte skulle komma överens med övriga spelare och ledare dementerades givetvis.

I förtroende sa Christer Wallin även att det hade en muntlig överenskommelse med Kung Ekong om ytterligare fyra år i GAIS, men vi skulle inte säga det till någon annan - så du kära läsare får hålla det för dig själv och inte berätta för någon annan. ;-)

Att bo i ett landmärke

Gepe har tryckt en artikel om ombyggandet av den gamla Juvelkvarnen vid Eriksberg. Verksamheten i kvarnen upphörde 2001 efter att ha startats 1914, men stadsbyggnadskontoret bedömde att kvarnen har ett kulturhistoriskt värde. Även om jag tidigare raljerat en del om den White arkitekters byggnad som skall ersätta silon, som inte bedömdes lämplig att bygga om, så är ändå en vilja att behålla byggnader och miljöer från norra älvstrandens gamla funktion en av de saker jag tycker bäst om. Några av de äldre byggnaderna andas nationalromantik och klassicism och är ett trevligt inslag bland all nyfunkis.

Någon gång för länge sedan

Inte med detta sagt att jag har en del betänkligheter över hur det i slutändan inte verkar klarar av att må alla de mål om modern blandstad som stadbyggnadskontoret säger sig eftersträva. I utställningshandlingen från 2003 syns det tydligt att planerarna undviker sammanbyggda kvarter.

I gepes artikel finns det även andra exempel på när enskilda äldre byggnader omvandlats till bostäder. Enligt min personliga uppfattning ett mycket bättre och säkrare sätt att få till de alltid så eftersträvade profilbyggnaderna i området istället för att lämna över ansvaret till den i nybyggnadssammanhang så oftast så enkelspåriga arkitektkåren.

*****

En intressant helg. Efter att på fredagen ha spelat sällskapspel på en parmiddag i Johanneberg upptäckte jag att klockan var 4 på natten. Eftersom jag skulle ta tåget till västgötaslättens metropol Skövde vid halv sju blev det inte mycket vila. Hemma vid fem för en timmes sömn, upp och finna en buss in till stationen, sova en timme på X2000, hoppa av vid stationen och sova på en bänk i en timme och sedan traska bort mot platsen för en informatörsutbildning i mänskliga rättigheter. Nattsömnen på hotellet långt senare var välbehövlig och väldigt skön.

Krönika: Kommer det finnas någon GAIS-klack 2008?

(Det här inlägger är först skrivet för bloggen Bobbie till VM 2010)

Ja, det är faktiskt en berättigad fråga. Få av de som varit med i klacken eller överhuvudtaget följt grönsvart under ett antal år kan säga något annat än att hemmaklacken 2007 var en besvikelse. Många var redan från början missnöjda med placeringen på LM där de flesta åskådare hamnade bakom kortlinjen. När utrymmet för klacken ökades ut med bättre och mer centrala platser men med stolarna kvar uppstod problemet att flera av ståplatspubliken som i vanliga fall inte tillhör klacken förvandlade sig själv till sittplatspublik mitt inne i klacken (Jag stod själv strax mellan dessa och en upprörd klackprofil när denne ursinnig skrek ut sin avsky mot lamadjur under matchen mot dennes personliga favoritlag Djurgårdens IF - Bobbie däremot var bara tre år gammal 1985). Det fanns inget tak, akustiken var många missnöjda över och regn lär dessutom vara rätt vanligt i Göteborg. Förändringarna hade skett efter att olika supporterföreningar fått gehör hos klubben för sina åsikter men det visade sig snart - vilket tv-stjärnan Mats P. inte var sen att påpeka - inte fanns några riktigt bra alternativ. Bland annat för att några av de bättre sektionerna var bokade genom årskort och detta var inte något som kunde ändras efter köpet.

Finns det någon som kan ge mig ett G?

Med senare tiders nyheter och diskussioner är det berättigat att fråga sig om det kommer att finnas någon GAIS-klack 2008. Efter en förflyttning, som vad jag erfar från början initierats från IFK-håll (deras önskemål går förstås alltid före), skulle nu GHI+halva C gälla för den kommande säsongen. Nu har det visat sig att på grund av ett staket som behöver byggas får någonstans mellan en kvarts till en halv miljon kronor för att dela på sektionen skulle öka på hyreskostnaderna. Jag är inte insatt nog för att lägga mig i detaljerna i hur hyran sätts, men nog är det lite märkligt att klubbarna går ut med en placering, säljer säsongsbiljetter och därefter får reda på hyreskostnaden. Om det fanns ett avtal innan GotEvent kom att tänka på denna extra kostnad är det la inte kundens, det vill säga klubbarnas ansvar att betala för deras blunder? GotEvent är inte sena att påpeka att de är ett marknadsorienterat kommunalt bolag när det passar deras intressen - trots att klubbarna i realiteten inte har något val. Sektionerna AB, som efter den regniga matchen mot saik 2006 upplevdes som ett bra alternativ tycks inte ens finnas på tapeten i GAIS-ledningens eller GotEvents värld. Det är la det där mer marknaden igen. Får hoppas att de som köpt säsongsbiljetter (gör verkligen någon sånt här i Götelaborg?) får möjlighet att lösa in dem, ett kontrakt har uppenbarligen brutits när varan inte är den samma.

Oavsett vilket är klacken definitivt placerad bortom kortlinjen. Även om jag och många med mig tycket att gemensam sång hör till fotboll finns det gränser för hur dålig behandling man står ut med. Hade det bara handlat om sång hade man la gått med i en kör istället. Jag vill även kunna se matchen (ni vet, de där pajsarna som spring omkring i kortbyxor i oktober och jagar en boll mitt bland allt sjungande och öldrickande) . Snett bakom kortlinjen är inte en bra position. Det är en helt vedervärdig position. Det är verkligen en mysterium hur en det på en arena som på papperet kan rymma sisådär 42 000 åskådare inte går att finna vettiga platser för det 4-5000 som kommer att dyka upp en ordinär match i 2008 års allsvenska.

Nu har det utlysts ett möte mellan GAIS, supporterföreningarna och representanter från klacken tills efter matchen mot BK Häcken på lördag. Tyvärr är jag skeptisk över möjligheterna att nå en vettig lösning. Troligen kommer klacken som sedan tidigare, även utan GotEvents hjälp blivit allt sämre, att splittras upp och bli rent ut sagt ynklig. De som saknar ekonomiska resurser (barn i Fred Perry och andra billiga märken) eller är för fulla att följa matchen (har en så kallad folksjukdom) ändå kanske orkar med en hel säsong GHI, men mängder av andra kommer att söka sig ut över arenan i en disapora i form av kompisklungor med medelålders män.

En biljett till ungdomsfritt, tack!

Det heter tydligen februarilov nuförtiden. När jag var ung och vacker (finnar, glasögon, smal som en fånge från Bergen-Belsen, okammad) hette det sportlov. Men det är la ingen unge som ägnar sig åt sport på loven längre (jag lekte med min C64). Förra veckan var det i vilket fall februarilov i Göteborg. Inte för att jag har så bra koll, jag bara märker det lite vagt på måndagsmorgonen när jag får lite mer plats för min tidning på spårvagnen. Efter ett tag på eftermiddagen märker jag att det där enerverande lätet är borta - och jag talar inte om tjutet från den nya spårvagnen - utan från det som kommer från ungdomar i grupp.

Denna vecka var de tillbaka. Precis som med uppföljaren till en svulstig actionfilm från Hollywood var det mer, mer av allt! Några dagars värme som satt igång deras redan i normalfall obalanserade hormoner och frånvaron från klicken av likasinnade i en vecka tog de igen med råge. Höga ljud, fniss, bröt (som i löjliga försöka att vara coola samtidigt som de försöker framhäva sig själva och dölja deras osäkerhet gör dem så fruktansvärt töntiga för alla vuxna som inte glömt bort sin egen ungdom), målbrott (ett brott som inte ens är inskriven i Sveriges rikes lag!), pipandes mobiltelefoner, uppspelandet av dålig musik (av någon artist som de tror är nyskapande och intressant men ingen kommer att bry sig om om 5-10 år) och så mycket smink att det också torde vara något form av miljöbrott.

En och en är de ofarliga men tillsammans utvecklas den total irriationssumman enligt någon form av logaritmisk skala. Vid fem till sex individer nås uppskattningsvis en nivå som borde stå med någonstans i en tilläggsparagraf till den universella FN-Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Hur mycket extra skulle jag behöva betala för en ungdomsfri vagn? Fyllon, narkomaner och jag har fått nog!

****

Höga flöden i den mäktiga Kvillebäcken, några meter till och arbetsförmedlingen kommer att gå under!

GAIS 4 - 1 Qviding

(Det här inlägger är först skrivet för bloggen Bobbie till VM 2010)

Tisdagens träningsmatch mot kvarterslaget från stadens östra delar innebar återigen en del omstuvningar i startelvan. Delvis för att spara en del spelare men kanske framförallt för att det åter kommit in några sena återbud till truppen. Axel Wibrån stod i mål framför en backlinje med Gustafsson, Bobbie, Tobiasson och Lundén. På innermittfältet startade Coopertestets mästare Eyjo med Wanderson och provspelande Grimes, där Eyjo tog mest defensivt ansvar och Grimes spelade i rollen som tia. Västerytter var Lycén och till höger Levon Patjadzjan och framåt startade Migen.

GAIS tog som förväntat tidigt kommandot i matchen och 1-0 kom redan i tredje minuten genom Lycén efter en passning från Grimes. Ashley Grimes visade återigen god bollbehandling och spelförståelse. I jämförelse med halvtimmen mot Åtvidaberg kom han dock enligt min uppfattning inte lika väl med i spelet. Måhända tog en bitvis utmärkt Wanderson upp en del av hans ytor samtidigt som mycket av spelet fördes via kanterna. Första halvlek kom flest bollar på Lycéns kant - eller kanske beror det på att jag stod på den sidan? Tommy Lycén gjorde några fina inbrytningar och inlägg. Överhuvudtaget ser inläggen bättre ut i år, även om GAIS inte kan räkna med att få lika mycket tid med allsvenskt motstånd. Samarbetet fungerade väl med Kenneth Gustafsson som flera gånger var nere vid bortre kortlinjen och nosade vilket också bidrog till 2-0 som Migen Memelli stilfullt utförde. Mål andra matchen i rad för 2007 års målsumpare som i övrigt gjorde en god insats den halvlek han spelade.

I andra halvlek gjordes det en del byten, framför allt två i backlinjen där Tobiasson och Lundén, som fick en rejäl kyss i slutet på första som jag hoppas inte gav några långvariga men, mot två juniorer. Den nye högerbacken, en liten pojkhalva med namnet Tisell om vi vågar tro på speakern, hade det bitvis och fullt förståerligt tufft mot den rutinerade och mycket större vänsteryttern och ikonen Mattias Gravem i Zoran Lukics 4-3-3. Senare sattes ytterligare en junior in som defensiv mittfältare och mot slutet sattes lärlingen Mervan Celic in som fortsatte på samma sätt som han spelade mot Åtvidaberg, med ett lovande spel och fart som ytter. Framåt ersattes albanen med Sheriff Suma som inte gjorde så värst mycket väsen av sig i sin halvlek även om ett utmärkt framspel från vänterkanten ledde fram till Levon Patjadzjan som gjorde 3-0. Innan dess hade den bollkäre och -skickliga armeniern gjort flera avslut som alla gått helt fel vänster, höger och ovanför mål. I mitten av andra halvlek kunde Ashley Grimes kallt och elegant avsluta till 4-0 och beroende på hur han spelar mot BK Häcken på lördag har ledningen en del att tänka på.

Strax efter tröstade sig Qviding med 4-1 genom ett mål av Gunnilsefostrade mittfältaren Lopez. Lite drygt sjuhundrafemtio åskådare kunde dra sig hem när domaren blåste fast klockan på tavlan var på 89:e minuten. Troligen kommer lag som BK Häcken, IFK Norrköping och Djurgården vara bättre värdemätare för var GAIS står inför säsongen 2008, men Qviding var inte alls ofarliga och kan måhända överraska i superettan i år.

Jag tar plats

Framöver kommer jag att förhoppningsvis göra en del inlägg på bloggen som för närvarande heter Bobbie till VM 2010 som förstås i första hand handlar om GAIS. Detta efter att denna bloggs innehavare huvudjagat mig som extra skribent. Vi vet inte riktigt vad som kommer att bli resultatet av detta samarbete, men förhoppningsvis en bättre och läsvärd blogg för GAIS:are. Jag kommer troligen att lägga upp en del av mina verk på den bloggen även här.

Dagens teori: Sapir-Whorf-hypotesen

Läste DN:s ledare där Ragnar Roos under titeln Tillväxt till varje pris skriver om den kinesiska regimens mål och syfte. Det år onekligen tragiskt att en regim som påstår sig stå för folket istället förenar det sämsta med de flesta system; samvetslös kapitalism med hårdförd diktatur.

"Kinesisk kapitalism kallas socialism med kinesiska förtecken, med regimens märkliga Orwellska språkbruk. Det är på många sätt en rå, brutal kapitalism med svaga eller inga offentliga skyddsnät och avgrundslika ekonomiska skillnader. Nationalism är det sammanhållande kittet."

Jag hajar alltid till när jag ser Orwells namn nämnas. Även om jag personligen håller Kallocain av Karin Boye som en bättre dystropi ur ett strikt litterärt perspektiv har få skönlitterära verk haft ett så stort genomslag som George Orwells roman om 1984 från 1948.

Kärnan i boken handlar mycket om hur partier kommit så långt att de försöker kontrollera och styra över folks tankar, bland annat genom att kontrollera språket. Även om de flesta inte går så långt som partier i 1984 är detta något som gemene man använder då och då. För vem föredrar inte att presentera sig som hygientekniker mellan två jobb istället för arbetslös städare? Och visst har ordet socialism innebörd glidit en hel del från sitt ursprung bland utopister under 1800-talets mitt till dagens partipampar i Kina eller gårdagens i Sovjetunionen? (ideologiska kritiker skulle dock säga att innebörden är en och densamma).

I dagligt tal kallas detta eufemismer; en förskönande eller beslöjande omskrivning. I verkligheten brukar det sällan funka så väl. Vi ser snart bortom den förskönande omskrivningen. I många fall innebär det rent av en devalvering av ordens betydelse. För inte så länge sedan kallades immigrantet för utlänningar även i offentliga statliga utredningar innan ordet byttes ut mot det mer inkluderande invandrare (jämför ut och in). Ny dyker de ibland upp röster som menar att ordet invandrare har en dålig klang och borde bytas ut mot ett annat, kanske nysvenskar? Anhängare av den Nysvenska rörelsen kan säkert hålla sig för skratt.

Radioskval?

Vad själva idén med Orwells nyspråk i princip bygger på, även om jag inte vet om författaren kände till denna lingvistiska hypotes, är en hypotes som menar att en människans ordförråd effektivt kontrollerar hur denna människa tänker. Det är detta som är Sapir-Whorf-hypotesen:

"We dissect nature along lines laid down by our native language. The categories and types that we isolate from the world of phenomena we do not find there because they stare every observer in the face; on the contrary, the world is presented in a kaleidoscope flux of impressions which has to be organized by our minds — and this means largely by the linguistic systems of our minds. We cut nature up, organize it into concepts, and ascribe significances as we do, largely because we are parties to an agreement to organize it in this way — an agreement that holds throughout our speech community and is codified in the patterns of our language […] all observers are not led by the same physical evidence to the same picture of the universe, unless their linguistic backgrounds are similar, or can in some way be calibrated."

Det är en intressant tanke att vårat språk skulle styra vår bild av verkligheten, men för det mesta tror jag nog det är verkligheten som styr vårat språk.

Efter förtunning kommer förtätning

Efter att beklagat mig över den sprawl som föreslagits i Gunnilse är jag försiktigt optimistisk över inledande planer att riva det gamla TV-huset Synvillan i närheten av Delsjöområdet och bygga 400 bostäder och som nu skrivits om i Gepe.

Det här är inget hus (det är en bild av ett hus)

Istället för att slänga ut lite nya punkthus långt ifrån staden erkänns behovet och efterfrågan efter bostäder i centrumnära områden. Området ligger precis vid en spårvagnsräls, har snuskigt nära till ett populärt natur- och fridluftsområde. Fyra kontor skall få komma med förslag och enligt programförslaget skall det bli ett område med stark identitet (vet inte vad det betyder, men jag hoppas att det betyder stad snarare än förort) och helst väl sammanhållet. Får se bara om de kunde tänkas göra något åt de där ödsliga "limporna" på andra sidan spårvägen...

Endast Atlas orkar bära runt spannen på läktaren

Fotboll handlar om pengar, mycket pengar. Det är la inte direkt någon världsomvälvande nyhet som jag börjar inlägget med. Speciellt är detta fallet i den ekonomiskt framgångsrika engelska Premier Leauge. Det krävs en ofantlig mängd pengar för att köpa en klubb och i England är det längesedan klubbarna i toppen sköttes som föreningar, ett ideal som SvFF fortfarande försöker hålla fast i trots återkommande kompromisser och bolagsbildningar.

Med en allt tyngre roll för pengar i en sport finns även risk att verksamhetens innersta kärna offras på Mammons altare (jag låter måhända som en gnällig gammal utopistisk kommunist, men jag menar kanske bara att pengar inte är det högsta av värden). Jag nämnde för några dagar sedan Scudamores förslag kring en 39:e omgång utomlands som väckt en hel del irritation på de brittiska öarna även om debatten inte tycks ha nåt lilla London eller Sverige i övrigt.

Vad som dock nått Sverige är (dock några veckor efter London; när du åker från den engelska till den svenska huvudstaden måste du komma ihåg att ställa tillbaka klockan nått år skulle jag tro) vilda planer i Liverpool att köpa klubben från dess amerikanska ägare. Missnöjet är stort med hur de amerikanska ägarna Gillett och Hicks - båda investerar pengar i idrott för profit snarare än filantropi - skött klubben. Idén går ut på att 100 000 supportrar skall köpa varsin aktie till ett värde av 65 000 kronor var för att köpa loss klubben, omorganisera den och för all framtid driva jänkarna från den engelska västkustens stränder.

Att det skulle fungera är la tveksamt, men inte nödvändigtvis ett idiotiskt projekt i sig, FC Barcelona, världen tredje rikaste klubb, lyckas trots allt rätt OK trots att dess president tillsätts genom val av klubbens medlemmar istället för aktieägare,jag är personligen skeptisk gentemot personer som framhäver den enda vägens politik om någonting.

Min skabbiga fjäderdräkt

Eftermiddagens blogginlägg stöter redan vid morgonkvisten på patrull. Det visar sig att katten har pinkat på Gepe. Måhända har jag mig själv att skylla för detta, lådan behövde onekligen rensas, men på söndagar har man ofta så lite som behöver göras att man inte gör något alls.

Känner mig änna lite som en papegoja utan någon att härma. för som en vuxen fågel vet jag att lånade fjädrar är så mycket vackrare och att mina egna fjärdar inte är något värda om jag inte kan spegla mig i någon känd fågels skimrande dräkt. Det är bara de unga, plågsamt självcentrerade fåglarna som tror att någon bryr sig om deras obetydliga fjäderdräkt - och var de har köpt den någonstans.

Träningsmatch mot Åtvidaberg

Efter att vid platspremiären så när förfrusit fötterna tog jag på mig ett extra lager denna kyliga dag; stiliga sockar stulna från försvaret för sisådär tio år sedan. Hade knappt kommit upp till krönet på Göta Älvbron innan jag började tänka att det kanske varit vettigt att ta på sig en mössa också, men man är la lite för fåfäng.

Med 1004 åskådare uppnåddes en fyrsiffrig publiksiffra vilket under omständigheterna får ses som helt acceptabelt för ett medelmåttigt lag i en hyfsat stor stad i en medioker Europeisk liga. Den här matchen kändes på vissa sätt viktigare i och med att den numera innehöll fler av nyförvärven och en engelsman från Manchester Citys B-lag med namnet Ashley Grimes vars kontrakt går ut till sommaren. Både ett möjligt lån och köp således. Om det förra skulle inträffa får man lite dåliga minnen av James Keenes sidledsförflyttning till textilstaden i öster; den försmådda älskarens bitterhet.

Tog med mig min tämligen fotbollsokynnige bror på matchen som har så nära till Valhalla ip att han ibland störs av ljusen. Det blaskiga kaffet svalnar allt för snabbt i februari. Bättre matchreferat kan säkerligen inom kort läsas på andra sidor där de som är genuint intresserade också lätt kan hittade dem. För att sammanfatta mina intryck skulle jag dock vilja yttra några kommentarer kring ett par spelare:

Wanderson do Carmo var utmärkt på den centrala mittfältsplatsen och skulle mycket väl kunna platsa där, ersattes sedan förtjänstfullt av provspelaren Ashley Grimes som visade sig ha ett mycket bra första tillslag och även en hyfsad spelförståelse. Killen Mervan Celic från U-truppen visade trots ett bitvis valpigt spel en vilja att komma med i A-laget som mer än en extra resurs på läktaren. Han har nu spelat i alla tre träningsmatcherna, även om första inhoppet mot Bröndby var mycket kort och till sin essens bestod av tre överstegsfinter som mötes av en nedtackling följt av lite onödigt viftande med nävarna. Bra att visa vilja, men det går nog inte för sig när han väl etablerat sig. På något sett skrämmande med människor som inte var födda då Berlinmuren föll. Både Daniel Morais Reis och Migen Memellis mål var vackra att se på och visst var det roligt att se Super-Migen göra mål, oavsett vad man tycker om hans kvalitéer i övrigt. Han visade mycket bättre inställning än stora delar av förra året och slog inte ut med händerna fullt lika ofta som förra året. Levon Patjadzjan kanske man ställt större förhoppningar på, men inte var han dålig samtidigt som det är svårt att döma en spelare på 30 minuter mot ett rätt dåligt motstånd - just av denna anledning har jag inga direkta kommentarer till försvarsspelarnas insatser även om det är kul att se att Dime Jankulovski har kvar förmågan att göra tigersnabba reflexdubbelräddningar. Dessutom tycker jag att många spelare visade en mycket god inställning i beaktande av att det endast var frågan om en träningsmatch mot ett föga glamoröst, svenskt lag.

Slutligen skall jag glädja läsarna med några glimtar i den ökände LSK-Oskars liv. Från en säker källa, en Orustbo som följde med på Ljungskiles första bortamatch mot norska FK Sparta, äter legenden i det närmaste som en häst. Tydligen skall han haft med sig ett paket mjölk och ett helt paket flingor på bussen som han sedan hällde upp i ett tråg och började smaska på. Sedan somnade han med ansiktet i tråget och när han vaknade till efter ett tag började han med att slicka av glasögonen - ni må säga vad ni vill, världen skulle verkligen vara tråkigare utan sådana unika individer, även om nöjet ibland är på dessa individers bekostnad.

Suburbia i Gunnilse

Fredagens stadsplaneringsinslag i gepe handlar om sådär 150 småhus i Gunnilse nära en sjö som heter Smörvattnet. Har ingen egen erfarenhet av området men zoomar in med eniro och ser att det redan verkar finnas en hel del småhus i området, går dock inte att avgöra om det är någon direkt gräddhylla för de som kommit upp i smöret (notera dålig götelaborgsvits!) på ett flygfoto (det är mycket nära till en golfbana...).

Jag förstår inte riktigt attraktionskraften i att bo där ute i skogen. Hade jag verkligen velat bo på landet hade jag fördragit ett ensligt äldre hus, inte en villa som ser ut som precis som min grannes vars kök jag har god utsikt över från mitt köksfönster.

Nåväl, till saken: Självfallet är det några som gnäller lite om att alla dessa hus kommer att förstöra den natur som är området som är anledningen att flytta dit från första början. Typiskt nimby-beteende helt enkelt. Den stora diskussionen rör dock integration och framförallt kollektivtransport.

Unika liv i identiska hus?

Först integrationen. Firas Almesri, andre vice ordförande i SDN Lärjedalen, menar att det är viktigt för integrationen med småhus i Gunnilse. Jag förstår inte riktigt hur några hundra hus mitt ute i skogen på något sätt bidrar till integrationen i området. Möjligen kommer några av barnen gå i samma skolor som miljonprogrammets barn, men att i övrigt tro att det kommer att finnas någon koppling mellan några småhus i vildmarken och de invandrartäta områdena är bara löjligt. Av kommentarerna till artikeln var det någon läsare som menade att "[d]e som bor i dessa stadsdelar måste få möjlighet att göra boendekarriär i sitt eget område." Menar han invandrare? Område för den enskilda människan bestäms inte av gränserna för en stadsdelsnämnds ansvarsområde. Det här småhusområdet har egentligen inget med nedgångna miljonprogramsområden att göra. Förstår verkligen inte vad integration har med sakfrågan att göra.

Samtidigt kommer jag ihåg en storm i ett vattenglas för något år sedan då villaboende i södra Surte i Nols kommun uttryckte sitt ogillande mot en bilväg mellan Lövgärdet och deras villaidyll. En sträcka som är mycket kort fågelvägen men en flerfaldigt längre sträcka bilvägen. De boende, eller om det nu var lokalpolitiker, oroade sig över att kriminalitet skulle komma till Surte och att många invånare i Lövgärdet och Gårdsten redan sprang ner genom skogen när de flydde från polisen. Framkom inte något om invånare från dessa förorter någon gång promenerade i området. Vi kan la nästan utgå från att ingen i Surte kände någon i Lövgärdet - möjligen som arbetsgivare. Detta nya område i Gunnilse kommer troligen vara lika integrerade visavi miljonprogrammet som villaområdet i Surte.

Sedan kollektivtrafiken. Så som nuvarande linjer går kommer det att vara mellan 550 till 1600 meter till närmaste hållplats vilket klart överstiget avståndet på 400-500 meter som kommunens tjänstemän ser som en riktlinje för hur långt det får vara. I några kommentarer från läsare har det påpekats att det förstås går att ändra eller skapa en busslinje. Andra, även politiker, menar att en rask promenad bara är bra för hälsan.

Vad dessa missar är att a) det är tveksamt om det finns underlag för en busslinje med täta turer med ett så pass begränsat antal invånare, speciellt i beaktande av b) det här är - så vitt jag kan avgöra - är ett bostadsområde som inte tillgodoser invånarnas behov av dagligvaror eller för med sig arbetstillfällen för 150 familjer. Bil kommer att bli en nödvändighet för de barnfamiljer som inte vill åka buss till och från affären och sedan släpa hem kassarna en kilometer. Transporter är mer än vägen till och från jobbet och finns det en bil som bara står där är chansen stor att den enskilda individen tar den istället för att streta ut till en tom och öde hållplats i januarimörkret.

För övrigt planeras det för två parkeringsplatser för hus så att de nya invånarna kan leva tryggt i sitt bilburna inramade, monotona villasamhälle med en naturlig vall mur som skydd mot de där hemska invandrarna som inte lyckas göra bostadskarriär. Sedan andra världskriget har befolkningen dubblats medan stadens yta sexdubblats. Jag tycker faktiskt inte det är en särskilt lyckad utveckling. Jag har full förståelse för att olika människor har olika drömmar kring sitt boende, men man kan faktiskt inte få allt man pekar på.

Historiska klubben om betyg

P1:s historiska klubben fortsätter att diskutera dagsaktuella frågor i ett historiskt perspektiv. Ett angreppssätt jag verkligen uppskattar. Med risk att låta som en dammig historielärare, som ställts mot vägen av skoltrötta elever som ifrågasätter vitsen med historia på schemat, vill jag verkligen försvara historians roll som ett unikt sätt att förstå vår verklighet.

Den här bilden har nog aldrig förr använts till ett inlägg om skolan

Denna gång ger sig historiken Pär Widen och Christian Lundahl, forskare i pedagogik, på betygens historia. jag skall verkligen inte försöka sammanfatta samtalet, men det var framför allt en sak som jag fattade tycke för. Den ena talaren - jag utgår från att det var Lundahl - menade att det är möjligt att dela upp bedömning av elever i två fack; formativ eller summativ bedömning. Formativ bedömning innebär att läraren betraktar elevens styrkor och svagheter utifrån målet att stimulera fortsatt lärande. Summativ bedömning innebär att en elevs kunskaper mäts vid ett eller ett fåtal tillfällen och inte sällan med väldigt lite återkoppling. Det är oftast nödvändigt med det senare för att skapa underlag för betyg. Lundahl menar att forskning pekar på att om lärare tvingas ägna mycket tid åt det senare innebär detta att de ägnar mindre det förra. Detta har en negativ effekt för elevens möjlighet att utveckla kritiskt tänkande och annat så där som den påstådda flum-skolan säger sig eftersträva. Jag vill verkligen återigen peka på att det kanske är viktigast att diskutera vad man vill uppnå med elevernas skolgång, inte hur det skall mätas med en krokig eller vågig linjal.

Fotbollens framtid VII - Löjliga jippon

Fotboll handlar om pengar, det är inte precis någon nyhet. Under flera år har det varit vanligt att Europeiska storklubbar har dragit iväg på träningsläger i till exempel asien eller nordamerika för att tjäna pengar, få mer kunder (supporter känns som fel ord att använda i sammanhanget) och framför allt sälja tröjor. Det tycks vara långt bort från den idealiserade svenska amatörismens tidevarv då stjärnorna (ett ord som numera används om vilken dussinlirare som helst) jobbade på bruket och tränade efter jobbet och inte fick mer än några koppar kaffe och en bulle för sin insats.

Finns det någon gräns för hur långt utvecklingen kan gå åt andra hållet? Jag har tidigare diskuterat om vad den ökade obalansen mellan rika och fattiga klubbar kan tänkas innebära på lite sikt. Fotbollen blir allt mer globaliserad och i Offside 1/2008 presenteras engelska Premier League som världens ekonomiskt framstående superliga (i dagarna har det visat sig att även om Real Madrid är rikast finns tre av de fem rikaste klubbarna i England). Varken spelare, anhängare eller pengar är längre lokalt eller regionalt förankrade utan kommer från hela världen. Varför gå och titta på sitt lokala lag som aldrig kommer att kunna spela lika bra som de löjligt välbetalda unga männen i Madrid, London, Manchester eller Milano? Likt en centrifugalkraft dras allt mot sportens epicentrum.

Ett spel om pengar

Men - för att vrida lite på Hegel i gammal god polemisk anda - för för de mesta krafter finns det ofta en motkraft. Idioter som jag som föredrar ett mediokert GAIS före tv-tittande och människor i Manchester eller Wimbledon som inte riktigt är fokuserade på vilken frisyr Christiano Ronaldo har idag. Även om denna minoritetsgrupp i sig inte har någon realistisk möjlighet att styra eller påverka utvecklingen verkar det ibland som om den oundvikliga (allt är oundvikligt till något oväntat händer) utvecklingen ibland sätter krokben för sig sjäv. För hur mycket jippo klarar en sport av innan publiken tappar lusten och vänder sig bort i avsmak?

Jag misstänker att VD:n för engelska Premier League [skrev tidigare VD för FA vilket var felaktigt] att han var Richard Scudamore för tillfället håller på att testar denna gräns. Hans idé - som enligt honom har stöd hos alla tjugo klubbarna i engelska Premier League - är att till 2010/11 utöka säsongen med en 39:e omgång som skall spelas utomlands! Varför? För att ge sina medlemmar ytterligare 5 miljoner £ för denna extra match. De talas om pengar, det talas om att uppmuntra fans från England att åka till dessa matcher (som om lokalbefolkningen i arbetarklassen har råd att gå till vanliga hemmamatcher) men inget verkar framföras kring den sportsliga aspekten av ett sådant förslag.

Personligen tycker jag förslaget är löjligt, men vem är jag att ställa mig emot den oundvikliga utvecklingen?

*****

Vi utgår la för att allt som händer kommer att missgynna grönsvart; det är la GAIS! Mycket trött på den pågående offentliga kontraktsförhandlingen mellan Bobbie och Sköldmark i diverse blaskor.

Dagens teori: Hawthorne-effekten

Hawthorne Works

Tisdagens kulturdel i gepe innehåller en längre kritik av ett nytt program i svt som går ut på att en av Sveriges sämsta niondeklasser får några av landets bästa lärare med målet att få dem att i slutet av läsåret bli ett av landets bästa. Det är la i grunden ingen ny idé inom den här sortens program även om det oftast tycks handla om bantning. Vad jag tyckte var intressant var att artikelförfattaren Ingrid Bosseldal delvis vill tillskriva den förväntade förbättringen av elevernas skolresultat inte bara till att de till slut får de lärare och den undervisning alla borde få (hon är likt jag minst sagt skeptisk till den reaktionäre pedagogen Björklund) utan kanske framförallt till Hawthorne-effekten.

Hawthorne-effekten är namngiven efter Hawthorneverket utanför Chicago där en rad studier genomfördes mellan 1924-1932 och definieras som en tillfälligt förhöjd prestation genom att ens arbete observeras och tilldelas uppmärksamhet. Från början var det meningen att studierna skulle mäta hur ljuset som arbetet utfördes i påverkade produktiviteten, men med tiden visade det sig att det oftast var den noggranna uppmärksamhet som försökspersonerna utsattes för som hade stört effekt och inte så mycket ljusstyrkan. Upptäckten var lite av ett misstag med skulle få stor betydelse för framtida forskning om arbetspsykologi och organisationsteori.

Vem kunde tro något sådant? Om man ger sina elever eller underlydande uppmärksamhet och låtsas att man bryr sig om deras välbefinnande så presterar de bättre och kanske till och med trivs bättre med sitt arbete? Vem kunde tro något sådant!? Det är kanske ingen dum idé att vi alla får lite mer än de där femton minuterna i blickfånget när någon hurtfrisk programledare försöker hindra någon från att äta hamburgare till frukost.

Halsduk på!

Efter min infantila och bittra förnöjsamhet över att fjantarna på tv4 inte kommer att beröra mitt lag följde jag med intresse debatten på gais.nu. Det tycks som problemet är det samma som många redan identifierat med tystnadens klubb; marknadsföringen fungerar inte. Över om det går att muttra om konspirationer och 08-fokusering är sanningen nog inte bättre än att tv4:s val i första hand är baserat på en ekonomisk kalkyl och förväntat antal tittare för de olika matcherna.* Ingen vill titta på GAIS.

Vad kan man då göra åt detta? Det går förstås att gnälla hur mycket man vill om TV4:s inkompetens, klaga på marknadsavdelningen på GAIS-gården eller förbanna den fotbollsintresseade glesbygdsbon i Värmland ,eller någon annan plats utan allsvensk fotboll lokalt, som tycker att Hammarby låter som så mycket mer intressant att bella på än GAIS. Om inget annat görs så måste arbetet göras lokalt. Jag har tidigare framfört ett förslag om mössor på faktumförsäljare - nu är det halsdukens tur. Inför de senaste derbyna har det hetsats om grönsvarta halsdukar för att det verkligen skall signaleras att Göteborg är en grönsvart stad.

Det här är ett reklaminslag!

Men det är inte på derbydagen som ett intresse för fotboll väcks. Precis som Coca-Cola och McDonald's långsamt bryter ner ditt motstånd mot hälsofarliga skitprodukter genom att hela tiden finnas i din närvaro så kan du som medlem och supporter bidra. Ta på dig halsduken i vinter! Nuförtiden skall tydligen anhängare gå om kring i överklassmärken som för några årtionden endast bars av blåhåriga tanter som handlade på NK. Klubbens färgen bärs bara av julgranar, barn och missbrukare. Men jag vill hävda att så måste det inte vara.

Till skillnad mot en annan klubb i grannskapet så är grönt och svart en rätt trevlig färgkombination på en halsduk. När det blev lite kallare i höstas och jag började tänka på att köpa halsduk så slog det mig att jag faktiskt har ett par utmärkta halsdukar som jag endast använder på sommarhalvåret. Nu bär jag till vardags en enkel grönsvart halsduk som jag köpte på ett derby mot öis 2000 (1-1, mål av Mats Rotting i första halvlek). Genom att bära GAIS färger vill jag signalera att jag är medlem, att jag stödjer mitt lag och visa för min omgivning att laget finns så att de inte får en chans att glömma bort det(Jag inbillar mig att jag ser och verkar rätt normal, så länge ingen pratar med mig, så jag är varken galning eller missbrukare). Jag vill fungera som reklampelare i dessa tider då människor tycks älska att betala extra för kläder som gör reklam för vilket kommersiellt märke som helst , så varför inte göra reklam för en förening- dessutom är det en helt vanlig halsduk som fungerar utmärkt för sitt ursprungliga syfte.

* I den mån inte Canal+ kommer att lägga vantarna på några GAIS-matcher. Hur det egentligen kommer att sluta med Kentaros smarta affärsidé att sälja samma vara två gånger till olika kunder är la ännu lite osäkert. I sitt inlägg för den nionde februari är Pelle Blohm antyder han på att det inte riktigt är säkert hur många matcher han kommer att få kommentera under den allsvenska säsongen. Får la hoppas att det blir några grönsvarta inslag, för nog står Pelle Blohms ställning skyhögt över allt som TV4 kan erbjuda - kan la inte tro att han kommer att vara oinsatt när det gäller stil, klass och tradition.

Tack TV4!

TV4 Har nu gått ut med vilka 20 matcher de skall visa från allsvenskan fram till uppehållet för EM i Schweiz/Österrike. Tretton olika lag av allsvenskans sexton kommer att få den tveksamma äran att visas upp på Sveriges sämsta fotbollskanal, GAIS Ljungkile och Sundsvall är de lag som inte finns med, MFF och DLS visas fyra gånger vardera.

Måhända tappar GAIS lite tv-pengar, men man vinner i goodwill och allmän själsligt välbefinnande av att så lite som möjligt beröras av Lundh och Ekwall på TV-sporten. När TV4 visar EM eller VM brukar jag lyssna på radiosporten mellan ljudet från teven är avstängd. Så medioker är oftast deras kommentarer.

Inte någon tv-stjärna
Fast i och för sig, de gånger jag varit nere på Ada's vid Herkulesgatan och bellat på bortamatcher som sänds på Canal+ kan jag inte säga att jag varit vidare imponerad av deras allsvenska bevakning heller. Kommer inte ihåg vilken match det var, men när lagkapten Fredrik Lundgren fick frågan om valet att spela med fem mittfältare var ett taktiskt val beroende på motståndet svarade han lakoniskt att GAIS faktiskt spelat med fem man på mittfältet i snart två år. Torde la vara uppenbart att journalisten var naken.

Nej, jag tycker inte att det är roligt eller bra att GAIS får mindre exponering eller pengar från tv-avtalet. Men vem förväntade sig från första början att klubben skulle få något annat än styvmoderlig behandling av teve? Matcherna kommenteras sist i fotbollskväll, journalister har inte koll på nyförvärv eller spelare överhuvudtaget och sedan försöker journalister gång på gång avliva diverse myter som de oftast hittat på själva.

Världen är helt enkelt inte rättvis och det är inget att skrika åt. Dags att ta på sig skinnvästen och gå och sälja lite Faktum innan bolaget stänger.

Har försökt hitta aktuella siffror för 2008, bland annat i och med att det nu är 16 istället för 14 lag i allsvenskan, men får tills vidare nöja mig med gamla siffror från när avtalet var ungt:

Då var det meningen att 385 000 kronor fördelas per match varav 55 procent går till hemmalaget och 45 procent går till bortalaget. Om dessa siffror fortfarande stämmer någorlunda kommer DLS att få ungefär tre kvarts miljoner kronor mer från tv-avtalet än GAIS. Då tillkommer ytterligare ersättning från Canal+ och deras veckans match som ger samma ersättning. Tror nog inget spelbolag har något spel ute på om huruvida DLS kommer att få mer tv-tid och deg även där. Med en omsättning runt 30-35 miljoner hade de pengarna inte skadat.

Caldenby om Frölunda, eller i alla fall nästan

Efter förra veckans äventyr i Frölunda återvände jag till detta miljonprogram för att lyssna till Claes Caldenbys föreläsning om tankar bakom Frölunda. På med tropikhjälmen bara för nu bär det av mot sydliga breddgrader på andra sidan göta älv!

Caldenby är professor i arkitekturens teori och historia på Chalmers. Han har bland annat, med en rad andra personer, skrivit boken Guide till Göteborgs arkitektur som man kan få tag i på de flesta bokhandlar och museum* vari det ges en utförlig beskrivning om många byggnader och områden i Göteborg med omnejd till ett vettigt pris.

Norra Guldheden

Egentligen handlade föredraget inte så värst mycket om Frölunda. Snarare var föredraget i mångt och mycket fokuserad på Göteborgs stadsplanechef under perioden 1943-1953 Tage William-Olsson (även mannen bakom Slussen i Stocholm) som Caldenby forskat en hel del kring och som på många sätt var involverad i ett tidigt skede i Biskopsgården, Kortedala och Frölunda (i första hand Järnbrott) och hade ett stort inflytande över framförallt Guldhedens folkhemsfunkis.

Vad som framförallt var intressant var två vägledande idéer som ledde fram till dagens miljonprogramsområden: Trädgårdstaden och grannskapsenheten som den naturliga utgångspunkten för stadsbyggande och planering. Det finns i tankarna kring dessa båda begrepp många samband med det föredrag från förra besöket i Frölunda där Sven-Eric Liedman diskuterade den goda staden. För det första ville man få del av fördelarna av både stad som landsbygd och bygga upp så grannskap i staden runt ett gemensamt centrum. Idealet blev "hus i park" - som det brukar uttryckas på yimby - som försökte anpassa sig efter landskapet (W-O var mycket förtjust i att bygga långa, svängade hus längst med höjdkurvorna i landskapet) och med ett strategiskt placerat område för affärer, service och kultur omgivet av stadsdelens högsta hus (Guldhedstorget, Dr Fries torg, Axel Dahlströms torg...). Dessutom skulle trafiken ledas runt grannskapet som så att säga blir en självständig ö i motsats till en mer traditionell stadsbild där grannskapen går in i varandra och trafik och funktioner inte är separerade.

Ebenezer Howards tre magneter som visade fördelar med stad, landsbygd och trädgårdstaden

Det sägs att vägen till helvetet är kantat av goda avsikter. Nja, jag kanske överdriver, men ni förstår vad jag menar. De flesta försök att kombinera trädgård med stad har i många avseenden misslyckats och blivit hybrider som inte riktigt gett någon av fördelarna men en del av nackdelarna. Samtidigt har grannskapsenheten sällan slagit rot, ett områdes invånare har fortsatt att använda sig av hela staden för att få varor, service och kultur och de lokal centrumen har ofta blivit tråkiga spillror av den bakomliggande tanken.

Subjektiviteten i ovanstående inlägg är helt min, Caldenby höll sig tämligen objektiv. Vågade dock beröra frågan som väckts av Mark Isitts båda artiklar. Caldenbys tolkning är att Mark Isitt frågar efter en stark man och att W-O var sin tids starke man. Om det är något som skulle funka idag sa han att han vill låta vara osagt.

*Rykten förtäljer om platser norr om Kungälv, söder Va'bäj och öster om Partille i de vilda p-bönnernas land där det finns andra bokaaffärer och muséer - även om det är något jag starkt betvivlar- som kanske inte har boken .

It came from the Mail...

Så kom den igen, det säkraste av alla tidiga vårtecken, till och med säkrare än träningspremiär för GAIS eller regn i Göteborg; räkningen från CSN (centrala studiestödsnämnden).

Amos - Så när CSN:s senaste, oskydliga (och hungriga) offer

Jag var beredd, CSN tar nämligen och sänder mig en varning några veckor innan själva räkningarna kommer - kanske så att jag skall hinna hänga mig, eller i alla fall undvika att ligga ner vid brevinkastet utifall själva tyngden av brevet skulle knäcka på min nacke. Försökte förklara detta för min katt, men det är väldigt svårt att förklara något för honom och han blev så när dödad av hin håles brevbärare.

Min enda tröst, när jag beaktar hur jag skall betala räkningarna med två lågt betalda skitjobb - för vilka min gedigna utbildning i stort sett är meningslös- är att tänka på de idioter som förde över hela sitt studielån till det nya systemet! Som någon vis man någon gång sa: skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

*****

Inläggets titel är en parafras på It Came From the Desert - ett dataspel till Amiga från 1989 som bland annat hämtade inspiration från b-skräckisen Them! från 1954, med James Arness i en av huvudrollerna (Zeb Macahan...).

Om betyg och sånt

Jag har redan tidigare, när denna blogg var ung och fräsch, påpekat att när det kommer till skolan anser vi oss vara experter då vi alla varit där. Det samma torde gälla betyg, för alla har vi fått betyg.

Under en längre tid har betyg, gärna i en tidig ålder, varit en hjärtefråga för utbildningsminster Björklund. Nu har han lagt fram ett förslag där han förordar en sexgradig skala (A till F) + streck för de som inte ens når upp till underkänt på grund av skolk.

Vad som mest oroar mig över Björklund är mitt starka intryck av att han är rent ut sagt anti-intellektuell.

Jag har idag hört respektive läst två motiv bakom hans betyg; "Betyg är ett incitament för att plugga" som jag läst i Svenska Dagbladet och på radios ekot resonerade han kring fler steg i betygsskalan då han menar att lärare redan hittar på extra steg när de pratar om VG+ och liknande. I det senare fallet vill jag påpeka att jag hörde exakt samma sak från lärare när jag fick betyg enligt den gamla skalan från 1-5. Men i och för sig kan jag hålla med, då jag började på gymnasiet gick jag över till det nuvarande systemet som onekligen var begränsande. Det största irritationsmomentet har dock på lite längre sikt varit den inflation som skett i betygen. Ett VG när jag gick på gymnasiet är snarare ett MVG idag. Om någon arbetsgivare mot förmodan skulle sitta och räkna på mitt betygssnitt gentemot en annan yngre, men i realiteten jämbördig aspirant skulle jag förlora på sifferexercisen. Enligt de senaste rapporterna från skolverket föreligger också ofta ett problem där olika skolor ger helt olika betyg för samma kunskaper.

Men det största problemet är trots allt varför man inte i större utsträckning frågar sig vad som egentligen är syftet med detta spel med skalor. Varför skall barn och ungdomar se betyg som incitament för att försöka lära sig något? I Björklunds värld verkar sådana människor inte finnas, det är en gammal hederlig syn på utbildning där barnen kommer in på led, får en stämpel i pannan och sorteras in i lämpliga fack medan ungarna socialiseras och lär sig att bli bedömda enligt en godtycklig skala gömd bakom en imaginärt exakt betygskala. Allt med syftet att sortera arbetskraften. Är det verkligen vettigt att försöka lura i barn att deras betyg har någon avgörande betydelse för deras arbetsliv? de skulle satsat mer tid på att välja rätt föräldrar bo i rätt område och -vilket kanske är lite lättare att påverka- lära sig att kyssa (rätt) arslen. I ett modernt samhälle är kvantifieringsbara färdigheter på väg ut, det tillhör Fordismen och den andra industriella revolutionen.

Jag rekommenderar även Sven-Eric Liedmans dissektion av EU:s riktlinjer för sina medlemsstaters utbildning i Dagens Nyheter för en tid sedan. det är upplyftande med en bildad man som reder ut begreppen istället för att stå och skrika om flumskolan och kräva ordning och reda med betyg på fredag.

TP-frågor om fotboll

Även om det globala nätet som kallas internet till 99,7 % består av porr och bedrägeri som Nigeriabrev och erbjudanden om att köpa sig en större penis, finns det ändå en del sidor som är trevliga att gå in på då och då. En av dessa är sidan The Knowledge som är en del av den engelska tidningen The Guardians fotbollssida.

Hela idén med The Knowledge är att läsare ställer de mest obskyra frågor om rekord och historiska händelser inom fotbollsvärlden, mestadels fotboll på de brittiska öarna förstås, men det mesta kan dyka upp. Ibland lyckas de svara på frågorna, men ofta kommer än mer fakta eller nya rekord som e-post från andra läsare. Resultatet är en härlig blanding av mer eller mindre obskyr fakta om den sport som utövas av 22 individer med en boll och som i slutändan alltid vinns av tyskar.

Ligger denna man bakom GAIS berömda förbannelse?

Idag var första gången jag besökta sidan sedan några veckor och flera sidor att njuta av. Visste ni att det australienska fotbollslaget använde sig av en lokal häxdoktor för att förbanna Rhodesias fotbollslag i en landskamp? De vann matchen, men struntade sedan att ge tusen pund till häxmästaren som därför la en förbannelse över austrialiens fotbollslandslag med årtionden av mediokra resultat som följd.

Vår över Gårda

Så var det så slutligen dagen som man gått och både väntat på och fasat över; GAIS första träningsmatch för säsongen och början på ett nytt decennium i mitt liv.

Bestämde mig rätt snart för att traska bort till Valhalla ip; söndagar är som gjorda för promenader. Först går man förbi den där byggtomten där ett nytt kvarter är på gång döpt efter den gamla porslinsfabrik som en gång i tiden låg där. Har redan tidigare beklagat mig över att platsen marknadsförs på ett så förutsägbart sätt, det är lätt att ta sig till centrum och att de som betalar mest får utsikt bort från Hisingen. Att nämna närheten till en ännu fungerande stadsmiljö kring Kvilletorget kommer inte först (men det står en del om det också, faktiskt). Stannar vid en skylt på ett stängsel som viar en skiss av området. Flera hus står runt en öppen plats likt en gård, men inte vågar de sluta kvarteret till en helhet som yimby förespråkar i DN. Kommer nog att bli lagom blåsigt där mellan husen tänker jag och traskar upp på Göta älvsbron där det blåser friskt.

Kommer över på fastlandet och går förbi Nordstan och slänger ett getöga bort mot den tomma tomt på södra hamngatan nära brunnsparken där Wingårdhs arkitektfirma (kolla under nyheter för 30 januari) återigen vunnit ett pris för ett nytt hus. Någon annan arkitekt än Wingårdh men idén ser ut som hans; ett par gigantiskta fönster med ram. Det står i gepe (texten verkar inte vara upplagd) att om fönsterna är någorlunda rena kommer palace-huset att spegla sig. Man frågar lite om:
a) om det är fint att palace-huset speglar sig, kunde det inte vara en idé att bygga ett hus som ser ut som palace-huset?
b) kommer rutorna att vara rena?
c) om alla hus i staden skulle byggas av Wingårdhs, skulle då Götelaborg blir som en gigantisk kopia av kristallsalongen på Liseberg?

Ja, jag är kanske reaktionär, men jag tycker inte alls att glas är ett spännande material. Men jag kan även tycka att monokultur är trist så huset kan la få ligga där (några av de andra förslagen så än värre ut, men det kan också ha att göra med att Wingårdhs är duktiga på att göra snygga bilder av den tänkta byggnaderna, några av de andra så väldigt tafliga ut).

Min promenad fortsätter. Försöker undvika eventuella shoppare genom att inte välja Fredsgatan utan tar i stället Östra Larmgatan där jag strax hör ett bekant muller från Harry Hjörners plats (Gårdakvarnen som maler ner på planen...). Men jag är verkligen inte lust att hänga bland lätt berusade gårdakvarnar denna dag när jag fått upp farten. Jag använder innehavaren av gais.nu som en rundningskon där han står och bistert betraktar ungdomen och ner på trädgårdsgatan för att hoppa över kanalen med ett långt steg.

Efter att passerat heden och avsiktigt virrat lite genom några kvarter i staden är jag framme på Vahalla ip och ställer mig på ståplats med Mölndalsån i ryggen. Cirka 1700 själar hade samlats för matchen mot Bröndby, lite mer än vad öis brukar på sina seriematcher således. Kung Ekong var bra som vanligt, Suma visade återigen att han har spelförståelse som en kanariefågel och ingen av de endast två närvarande nyförvärven gjorde bort sig. Inledningen med ett misstänkt offsidemål efter några sekunder (de e la GAIS) gav derbykänningar i magtrakten.

När jag skulle börja traska ifrån idrottplatsen efter två timmar kände jag att det gjorde lite ont att böja på fötterna som stelnat och jag bjöd in mig själv på kaffe hos min brorsa i Gårda, boendes i en av de få kvarteren som ännu finns kvar från den tiden där GAIS kärntrupper kom från detta arbetarområde. Rivningskontrakt sedan 1965 eller nåt och under ständigt hot från monstret svenska mässan. Rustikt men charmigt och definitivt slutna kvarter.

Vid Lisebergs spårvagnshållplats har någon tönt satt upp en massa klisterlappar för ramberget.com där det står "Nej till Moské vid Ramberget". Har två minuter på mig innan femman kommer. Inte oväntat innehåller sidan diverse islamofobiskt och nationalistiskt svammel.

Glöm derbyrensade publiksiffror, bella på variationskoefficienten

En återkommande och hetsig diskussion mellan olika supportrar rör publiksiffror och hur trogna publiken är. Olika ad hoc-lösningar används för att framställa sig egen klubb i bästa dager och smutskasta motståndaren.

Genom fotbollsbloggen Den osynliga handen refererades jag till en Hammarbysida som heter Go Bajern Go där en skribent ägnat en del tid åt hurpubliksifforna. I del 3 använder sig denne av variationskoefficienten för att att avgöra hur trogen en publik är. Enkelt uttryckt indikerar en låg siffra en stabil publiksiffra och en hög siffra en kraftigt varierande publiksiffra (läs: evenemangs/marginalpublik). Tittat över allsvenska säsongen 1998-2007 med lag med minst sex säsonger i allsvenskan går det från 8 procent för Hammarby till 32 procent för MFF, se även gepes två favoritobjekt Elfsborg (27 %) eller DLS (24 %). Det skulle förstås vara otillbörligt att ta med GAIS i beräkningen, med bara tre säsonger i allsvenskan under aktuella år och likartade placeringar i nedre halvan, men det har jag gjort i alla fall; variationskoefficienten hamnar på under två procent. Den (interna?) myten om att gaisare är trogna är i alla fall inte hotad.

(med en variationskoefficient på 50 % över alla tio åren, från divsion 2 och upp och ner och upp igen är det inte så mycket värre än di blåes allsvenska säsonger. Nog förstärks några fördomar om malmöbor också)

Stabil publik i all ära, men det kan också vara ett uttryck på en misslyckad marknadsföring mot evenemangspubliken.

Fotbollens framtid Vb

Komplement till Fotbollens framtid V - huliganer och evenemangspublik samt Mer om den nya arenan och evenemangspubliken.

Då det är fredagkväll, jag är en gammal gubbe och teveutbudet är vedervärdigt sitter jag framför datorn och dricker folköl (det näst billigaste 2,8 %-märket nere på Willys) - det är ju ingen idé med en weekendresa till Saint-Tropez så här års.

Vad jag egentligen letade efter var en artikel som jag läste i DN:s papperstidning som handlade om skattesatsernas i olika länders betydelse för fotbollen i Europa, jag tror i alla fall att det var i DN. Men jag kan inte hitta den. Istället ramlade jag på en D-uppsats i företagsekonomi från Lunds universitet som berör några av de frågor diskuterat tidigare. Titeln är "Hur ska svenska fotbollsklubbar bli framgångsrika i Europa?". Då det är en akademisk uppsats kan man direkt hoppa över ungefär hälften där studenterna måste bevisa att de är mästare i vetenskapteori och gå till pudelns kärna. De tre killarna som gjort uppsatsen har intervjuat flera personer från både klubbar, sef och SvFF, journalister samt sponsorer kring fotbollen som produkt. Det är samla gamla vanliga människor som får svamla på och Tommy Theorin får återigen chans att visa förakt för den engagerade ståplatspubliken.

De framhäver två faktorer som fotbollskonsumenten eftefrågar; upplevelse (arena och spelet) och komfort (bekväma sittplatser under tak, god mat och dryck, säkerhet och övriga facilitetet som toaletter). Sedan går de vidare och presenterar vad de kallar för Key Success Factors för att lyckas som en ny, modern arena som gärna också får ägas av klubben och kompetent personal som har kontakter med näringslivet.

Egentligen framkommer la inte mycket mer än vad som jag svamlat fram i fyllan, men det menar jag inte som något nedvärderande mot skribenternas produkt (om någon av er skulle råka läsa detta)- jag är nämligen en mycket klarsynt person.

*****

En intressant detalj som jag la märke till kom fram i ett citat av Niklas Olovzon, creative director och varumärkesexpert på strategikonsultföretaget Sport & Brands som kritiserat den konventionella visdomen att bra spel leder till publik på läktarna som i sin tur leder till högre inkomster:

"Det funkar inte så, det är tvärtom egentligen. Det är helt andra målgrupper idag och ett helt annat medieklimat. Allt som händer utanför planen skapar egentligen sportsliga och ekonomiska framgångar och inte tvärtom. Man måste tänka i företagsekonomiska termer och då måste man också ta kostnader för att få intäkter."

Detta går i alla fall delvis stick i stäv med Christer Wallins uppfattning att bättre spel, inte bara en nya arena, är vägen till framgång och intäkter, som jag även tidigare referat till. Men ingen kan la påstå att Christer Wallin saknar kompetens med näringslivsanknytning. Den som lever får se.

Elak kock över atlanten

Kom hem sent igår och satte mig framför teven för att få mig lite underhållning innan det var dags att gå och lägga sig. Efter lite av det vanliga bläddrandet mellan reklaminslag råkar jag ramla på den amerikanska versionen av Ramsay's Kitchen Nightmares. För den oinvigde handlar programmet om att en hetsig skotte som heter Gordon Ramsay dyker upp på en vedervärdig restaurang och styr upp. Ramsay är en av alla stjärnkockar som kommit fram i medierna sedan matlagning blev en trend inom tv för sådär 10-15 år sedan (numera är det mode som är trendigt inom media) och driver ett gigantiskt företagsimperium med restauranger och en mängd tv-program under åren.

Nu blir vi farliga!

Jag var rätt förtjust i den engelska versionen som sändes på svt under namnet Elaka kocken, ett namn som jag tyckte var bra. På reklamteve används istället den amerikanska titeln Kitchen nightmares - kanske handlar det om avtal, kanske tror de att det är mycket coolare (eller vad ungdomar kallar det nu för tiden) när något är på engelska. Varför inte amerikanerna inte kan se på den engelska versionen är förstås uppenbart - det engelska språket och samhället är allt för avlägset och exotiskt för amerikaner att kunna förstå och det man inte förstår, det avskyr man.

Det fanns en tid även en svensk version med någon kändiskock som heter Melker nåt som har krog på Stureplan eller nåt. Det funkade inte alls. Gordon Ramsay har den nästan unika förmågan att vara fruktansvärt otrevlig och arg samtidigt som man på nåt sätt ändå får intrycket av att han är en trevlig och snäll människa. Melker däremot framstod däremot mer som dryg och självgod - och sånt avskyr man ju.

Till handlingen: Ramsay åker ut till en italiensk familjerestaurang på Long Island i New York i en mindre ort som passande nog heter Babylon. Karaktärerna är i det närmaste förutsägbara och stämmer in på de flesta fördomar som en svensk kan tänkas ha om amerikaner med italienskt urprung i och kring New York med en självupptagen, fåfäng jättebäbis till medelålders man som Ramsays huvudantagonist. Hygienen är förstås vedervärdig och ekonomin i botten mellan jättebäbisen kör i dyr bil, solar solarium, bleker tänderna och ger bort gratis middagar till folk mellan han sörplar bäbiskaffe.

Då det det är samma huvudrollsinnehavare och samma koncept så borde de funka utmärkt fram till sängdags. Men det gör det inte, i sitt försök att hålla kvar sina tittare mellan dussintals reklampauser använder sig programmet av standardförfarandet (numera- tack vare MTV) av snabba klipp samtidigt som nästan allt som kommer att hända, alla bråk och skrik, ges bort på förhand - oftast flera gånger. I annan tid och på en annan plats (läs: litteratur, teater) hade en så defragementerad och ickelinjär berättarstil uppfattats som progressivt och spännande men är nu bara tröttsamt.

Det värsta är när Ramsay skall lösa deras problem. Familjerestaurangen har ett värdelöst kök och då överraskas de en dag med att några experter varit där och bytt ut hela köket. De blir överraskade och springer runt och skriker. Sett det förut? Ja, verkligen! Kanske mitt minne bedrar mig, men när Ramsay åkte runt i storbrittanien kommer jag inte ihåg att han och tv-bolaget kom och bytte ut allt åt den misskötta restaurangen eller puben. Vad är vitsen med att tvinga ett företag att ta tag i sina problem om tevebolaget dyker upp son någon deus ex machina och ställer allt tillrätta? Inte direkt hjälp till självhjälp.

Undrar egentligen vad som är fel. Det verkar för mig som att de flesta teveprogram som handlar om så kallade riktiga människor i USA alltid går ut på att tevebolaget eller någon annan ägnar sig åt välgörenhet. Är det enda sätter som en människa kan lyckas i ett land som bygger på idén att alla kan lyckas om de bara anstränger sig och är företagsamma?

Hur det gick för restaurangen? Jag har ingen aning. Efter att de fick ett kök och började skrika så stängde jag av och gick och la mig med en bok istället - mycket bättre underhållning.

Fotbollens framtid VI - Efter Bosman kommer Webster

Andy Webster

e flesta som vet något om fotbollens ekonomiska utvecklingen känner till Jean-Marc Bosman, den mediokra belgiska fotbollspelaren vars överklagande mot rådande ordning ledde till Bosmandomen som tillätt spelare att fritt söka sig en ny arbetsgivare efter att deras kontrakt gått ut med deras klubb.

Nu har ytterligare en dom fallit i Lausannes internationella sportdomstol (CAS) som kommer att förändra hur kontrakt och pengar kommer att byta ägare inom europeisk fotboll i den närmaste framtiden. (Dagens Nyheter, The Guardian, FIFA:s respons)

Andy Webster är en skotsk fotbollspelare som efter tre av fyra år som kontraktskriven spelare hos Hearts of Midlothian lämnade klubben genom att bryta till kontraktet och gå till den engelska klubben Wigan. När han gjorde detta år 2006 var han den förste spelare som använde sig av § 17 i FIFA:s regler för övergångar, som i sin tur tvingats fram av EU-kommissionen, vilket ger en spelare möjlighet att bryta kontraktet efter en viss tid om han går till en klubb i ett annat land. FIFA hade tidigare kommit fram till en övergångssumma på 843 000 euro men CAS har nu bestämt att kompensationen till Hearts endast blir 200 000 euro.

Jean-Marc Bosman

Det principiellt viktiga i CAS dom är att kompensationen för ett brutet kontrakt skall baseras på den återstående lönen, inte spelarens marknadsvärde:

"Den internationella sportdomstolen i Lausanne (CAS) har nu dömt till Wigans och Websters fördel - engelsmännen behöver bara betala 200.000 euro, den lönesumma som skulle ha utgått för Webster under den återstående kontraktstiden. Enligt domen kan en spelare efter en bestämd tid - tre respektive två år beroende på om han är yngre än 28 år - ensidigt bryta sitt kontrakt. Den klubb han lämnar har bara rätt till den återstående lönesumman. Domen avser byten till en klubb i ett annat land. - Föreningarna har ingen moralisk eller legal rätt att kräva en spelares marknadsvärde tillbaka som förlorad vinst, skriver domstolen."

citat från DN

FIFA är förstås tämligen upprörda och anklagar CAS för att skada sporten i sin helhet, orsaka turbulens på spelarmarknaden, göra tillvaron svårare för de små klubbarna och spela i händerna på agenterna som nu än tidigare kan börja erbjuda sina klienter till andra klubbar. Inte heller Svensk Elitfotboll (sef) är glada över utfallet i CAS.

Tycker att det är för tidigt att riktigt säkert säga vad detta kommer att innebära. Jag gissar att priset på spelarkontrakt kommer att sjunka, andrahandsvärdet har minskat då spelaren kan bryta sitt kontrakt efter 2-3 år, samtidigt som lönerna kan stigare ytterligare i de stora klubbarna. Vad som kommer att hända med mindre klubbar, som inte kan erbjuda höga löner och vars spelare således blir mycket billigare samtidigt som det är oklart vad detta innebär för den förväntade kompensationen till klubbar som fostrar fram talanger är inte helt klar, men det är nog inte osannolikt att de kommer att förlora på det.

De Enda säkra vinnarna på ökad turbulens på spelarmarknaden är, som vanligt, agenterna. Utom just Kent Carlzon då.

Jag bara ser för min inre syn hur hälften av GAIS startelva flyttar över till medelmåttiga danska och norska klubbar under det onödigt långa uppehållet för EM i mellaneuropa.