(Blue Square Premier är sponsor-namnet för National Conference, 5:e divisionen)
Mitt återfall i manager-träsket fortsätter (alla bilder klickbara): Tog till min egna chock och förvåning upp Worcester City direkt till nästa division efter endast en säsong i Blue Square North. Efter att ha lånat in två spelare från Birmingham och plockad in åtta spelare utan kontrakt lyckades jag under en tid ta ledning i ligan. En position som jag inte lyckades behålla, utan tappade till maskinen Kettering Town som senare vann och gick direkt upp. Men jag lyckades i alla fall knipa till mig en hedervärd tredjeplats och tänkte att det inte fanns en chans i h-vete att jag kommer att klara av att vinna kvalet, då laget var i något av en formsvacka.
Men som gaisare ger man la aldrig riktigt upp hoppet. Lotten föll på gamla ligalaget Southport som jag tog emot hemma en solig men lite kylig majdag och lyckades vinna med 1-0 genom ett mål i 90:e minuten av den blott 17-åriga yngligen Wilkes som lyckades göra 15 ligamål på 27 matcher och 8 cupmål på 9 matcher. Borta släppte jag tämligen omgående in ett mål och resen av bortamatchen blev en kamp för att skydda det egna målet. Jag skrek ut till gubbarna att inte lägga något emellan utan smälla på hårt vilket gav mig ett halv dussin gula kort men förde matchen till straffar som jag vann med klara 4-2.
Kvalfinalen spelades inte på nya Wembley eller ens Millenium Stadium utan på den lite mer anspråkslösa Pirelli Stadium i metropolen Burton-on-Trent dit nära nog sextusen åskådare kom för att se mitt lag köra över Hucknall Town med 3-0. Saken var klar och grabbarna hade fört upp laget.
Klart att det är kul att gå upp, men det är inte fullt lika roligt att ramla ur efter att ha fått stryk vareviga lördag från augusti till maj. det blir till att bjuda in unga spelare som rensats ut från storlagens ungdomsakademier för att försöka få fram lite goda förstärkningar. Trots att jag överträffat målen såväl ekonomiskt som sportsligt drar nämligen klubbledning ner mitt penibla handlingsutrymme till noll igen. Som ut är rensas truppen ut tämligen omgående genom utgående kontrakt så att de skapas plats i lönebudgeten för ungdomar på slavlöner. En tidigare svaghet har varit målvakten och jag knyter till mig en ung målvakt från Nottingham Forest som tidigare gjort en hyfsad insats som utlånad till Stalybridge Celtic i Blue Square North med det oroväckande namnet Paddy Gamble och fem andra gratis spelare.
Jag har faktiskt semester!
Mitt återfall i manager-träsket fortsätter (alla bilder klickbara): Tog till min egna chock och förvåning upp Worcester City direkt till nästa division efter endast en säsong i Blue Square North. Efter att ha lånat in två spelare från Birmingham och plockad in åtta spelare utan kontrakt lyckades jag under en tid ta ledning i ligan. En position som jag inte lyckades behålla, utan tappade till maskinen Kettering Town som senare vann och gick direkt upp. Men jag lyckades i alla fall knipa till mig en hedervärd tredjeplats och tänkte att det inte fanns en chans i h-vete att jag kommer att klara av att vinna kvalet, då laget var i något av en formsvacka.
Men som gaisare ger man la aldrig riktigt upp hoppet. Lotten föll på gamla ligalaget Southport som jag tog emot hemma en solig men lite kylig majdag och lyckades vinna med 1-0 genom ett mål i 90:e minuten av den blott 17-åriga yngligen Wilkes som lyckades göra 15 ligamål på 27 matcher och 8 cupmål på 9 matcher. Borta släppte jag tämligen omgående in ett mål och resen av bortamatchen blev en kamp för att skydda det egna målet. Jag skrek ut till gubbarna att inte lägga något emellan utan smälla på hårt vilket gav mig ett halv dussin gula kort men förde matchen till straffar som jag vann med klara 4-2.
Kvalfinalen spelades inte på nya Wembley eller ens Millenium Stadium utan på den lite mer anspråkslösa Pirelli Stadium i metropolen Burton-on-Trent dit nära nog sextusen åskådare kom för att se mitt lag köra över Hucknall Town med 3-0. Saken var klar och grabbarna hade fört upp laget.
Klart att det är kul att gå upp, men det är inte fullt lika roligt att ramla ur efter att ha fått stryk vareviga lördag från augusti till maj. det blir till att bjuda in unga spelare som rensats ut från storlagens ungdomsakademier för att försöka få fram lite goda förstärkningar. Trots att jag överträffat målen såväl ekonomiskt som sportsligt drar nämligen klubbledning ner mitt penibla handlingsutrymme till noll igen. Som ut är rensas truppen ut tämligen omgående genom utgående kontrakt så att de skapas plats i lönebudgeten för ungdomar på slavlöner. En tidigare svaghet har varit målvakten och jag knyter till mig en ung målvakt från Nottingham Forest som tidigare gjort en hyfsad insats som utlånad till Stalybridge Celtic i Blue Square North med det oroväckande namnet Paddy Gamble och fem andra gratis spelare.
Jag har faktiskt semester!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar