Slutligen, äntligen var det där europamästerskapet över så att det fanns möjlighet att återigen se på riktig fotboll - på plats dessutom. Eftersom det var på bortaplan men suget var stort orkade till och med en soff-flane som jag ta mig till bussen. Med lärdom från tågresan till Halmstad (svårt att fokusera blicken) bestämde jag mig för att ta det lugnt, grabbade tag i två folköl från kylen ett par bananen och så förstås passet - man skall ju änna utomlands - på väg ut genom dörren. Väl framme vid Ullevi visade det sig återigen hur stor suget på GAIS är. Flera människor hade slagit upp tält för att få de bästa platserna för hemmamatchen mot LSK om nästan två veckor!
På marschen från krogen till arenan genom centrala Helsingborgs trevliga gränder går det la lite som vanligt. Ser på lite håll en kille som av någon anledning (?) bankar till med näven på en sidoruta på en polisbuss. Polisen väntar någon minut innan de griper tag i killen och trycker upp honom mot någon vägg. Andra runtomkring fattar la förstås inte varför de plötsligt ger sig på den killen och börjar käfta om polisbrutalitet. Hela spektaklet sätter igång så jag ökar taken och går före för att slippa allt tjafs. Chansade hellre på eventuella HIF-huliganer än Helsingborgs-polisen.
Överlag är atleternas insats i första halvlek god, i alla fall så god som jag förväntar mig. GAIS är duktiga på att skära av HIF:s anfall och vinna boll. Vid ett tillfälle i mitten av halvleken får vi dessutom ett mycket bra läge att ta ledningen. Daniel Morais Reis bryter en passning i motståndarnas backlinje och kommer fri med målvakten. Istället för att avsluta med fötterna blir det en hafsig nick som Daniel Andersson i motståndarmålet med lite tur och skicklighet räddar. Angående den ensamma anfallaren är förstås meningarna delade. Han tar för sig mer och bättre och har ett visst målsinne, men det är tveksamt om han har de egenskaper som behövs för hans utsatta roll som ensam anfallare. Han är tunn och därför ointe så värst lämplig som en traditionell target, samtidigt är det väldigt svårt att slå djupledsbollar på en ensam anfallare rakt framför målvakten. Ytan som finns mellan deras backlinje och målvakt är liten och allt som oftast blir det offside. Vad jag efterlyser - och vilket också sker en del i andra halvlek - är djupledsbollar på kanterna där våra tilltänkta offensiva yttrar har lite yta att arbeta på och kan slå bollar på löpande anfallare och mittfältare. Daniel Nicklasson har mycket boll i första men är enligt min mening allt för omständig och långsam för det spel jag efterlyser. Inlägg kommer inte mot löpande spelare. Sedan försvinner han mycket i andra och det är ett bra beslut att lyfta ut honom för Tommy Lycén som gör några goda försök. På den andra kanten är Levon Patjadzjans lägstanivå låg, allt för låg. Samtidigt så får han inte de bollar jag anser att han behöver. Först en bit in i andra börjar detta ske och armeniern kommer mer till sin rätt med flera farliga inlägg.
Med tanke på HIF:s hyfsat ofarliga spel känns det en smula snopet när de plötsligt får till något bra. Bollen sker som en varm kniv genom smör förbi de grönsvarta försvaret och René (döpt efter kaféägaren i Allå, allå 'emliga armén?) Makondele kan göra 1-0 i 44:e minuten. Det är Helsingborgs lilla guldgosse Henrik Larsson som slår den avgörande passningen och den passiva publiken blir helt till sig över att "Hinke" gjort det igen. Som grönsvart känns det förstås en smula orättvis.
Andra halvleks början präglas i mina ögon framförallt av att Johanesson från Stocksund, som antagligen märkt att han gjort en acceptabel första halvlek och måste kompensera, gör några ytterst märkliga domslut utan någon rim eller reson. Efter att matchen återigen lyckas stabilisera sig efter detta kan i alla fall GAIS långsamt arbeta sig in i matchen igenom efter att HIF börjar tänka mer och mer på att försvara tre poäng snarare än att säkra segern. I tur och ordningar har Morais Reis, Wanderson do Carmo - som var trängd under stora delar av matchen - och Lycén mycket bra frilägen som alla kunde, ja nästan borde, leda till mål. Framförallt Wandersons friläge framför målvakten var ett under att skåda på nära håll. Två meter till mål och grabben lyckas skjuta över, högt över. Kommer osökt att tänka på när Kennet Andersson i landslaget lyckades brösta över mål i ett liknande läge för en herrans massa år sedan, men det här var nästan värre. Wanderson såg i det närmast chockad ut. Till slut blir det återigen en hedervärd förlust. Men hedervärda förluster ger noll poäng!
Ps. Angående de där tältande, någon på bussen sa något om någon Bruce Springsteen... kan det vara ett av sommarens nyförvärv? Sände några SMS till en polare från Orust som även han var nere i Skåne och såg Ola Toivonen radera en ledning och påpekade att vi gaisare är garanterade tre poäng i nästa hemmamatch fick jag svaret "Hö, hö, ni kommer att stå på knä o gråta i ert eget blod!" - bör kanske påpeka att killen äger får... ds.
Andra referat:
gais.se: Matchreferat
gp.se: Så snopet, GAIS
hd.se: Turlig HIF-seger mot GAIS, "Henke" bakom Helsingborgs seger, Renés fullträff gav tre poäng, Nilsson nöjd med segern - men inte mycket mer
På marschen från krogen till arenan genom centrala Helsingborgs trevliga gränder går det la lite som vanligt. Ser på lite håll en kille som av någon anledning (?) bankar till med näven på en sidoruta på en polisbuss. Polisen väntar någon minut innan de griper tag i killen och trycker upp honom mot någon vägg. Andra runtomkring fattar la förstås inte varför de plötsligt ger sig på den killen och börjar käfta om polisbrutalitet. Hela spektaklet sätter igång så jag ökar taken och går före för att slippa allt tjafs. Chansade hellre på eventuella HIF-huliganer än Helsingborgs-polisen.
Lag [4-2-3-1]: D. Jankulovski; D. Durmaz, A. Tobiasson (88' J. Gudmundsson), B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; E. Hédinsson, F. Lundgren; L. Patjadzjan (81' B. Andersson), D. Nicklasson (68' T. Lycén); D. Morais Reis.Jag hade givetvis inga förväntningar överhuvudtaget på förhand. Att Johannesson från Stocksund värmer upp i sin svarta domardress när jag kommer till Olympia höjer la inte precis hoppet. En del oro fanns förstås över förlusten av bollvinnaren och sidledspelaren Prince Ikpe Ekong även om jag trodde och också fick se att Ejyólfur Hédinsson kunde gå in och fylla den luckan förtjänstfullt, utan att för den sakens skull glänsa. Tillsammans med kapten Fredrik Lundgren gavs det stabilitet och balans till GAIS spel. Samma sak därbakom där framförallt Bobbie Friberg da Cruz fortsatte med sitt storspel - huvudet är ännu ej i Danmark trots att vi befann oss i Skåne. Som vanligt, höll jag på att säga, är det inte fullt lika stabilt på ytterbacksplatserna där Kenneth Gustafsson och David Durmaz måhända klarar av de defensiva uppgifterna habilt, men inte är med så mycket och effektivt framåt som kunde behövas för att GAIS med sitt på papperet defensiva upplägg skall komma till. Sedan skall man förstås förstå att arbetet som ytterback är mer utsatt än det som mittback (förra helgen kunde man ju se hur kul en dåligt understödd Axbom hade det mot Garrincha i VM-finalen 1958).
Överlag är atleternas insats i första halvlek god, i alla fall så god som jag förväntar mig. GAIS är duktiga på att skära av HIF:s anfall och vinna boll. Vid ett tillfälle i mitten av halvleken får vi dessutom ett mycket bra läge att ta ledningen. Daniel Morais Reis bryter en passning i motståndarnas backlinje och kommer fri med målvakten. Istället för att avsluta med fötterna blir det en hafsig nick som Daniel Andersson i motståndarmålet med lite tur och skicklighet räddar. Angående den ensamma anfallaren är förstås meningarna delade. Han tar för sig mer och bättre och har ett visst målsinne, men det är tveksamt om han har de egenskaper som behövs för hans utsatta roll som ensam anfallare. Han är tunn och därför ointe så värst lämplig som en traditionell target, samtidigt är det väldigt svårt att slå djupledsbollar på en ensam anfallare rakt framför målvakten. Ytan som finns mellan deras backlinje och målvakt är liten och allt som oftast blir det offside. Vad jag efterlyser - och vilket också sker en del i andra halvlek - är djupledsbollar på kanterna där våra tilltänkta offensiva yttrar har lite yta att arbeta på och kan slå bollar på löpande anfallare och mittfältare. Daniel Nicklasson har mycket boll i första men är enligt min mening allt för omständig och långsam för det spel jag efterlyser. Inlägg kommer inte mot löpande spelare. Sedan försvinner han mycket i andra och det är ett bra beslut att lyfta ut honom för Tommy Lycén som gör några goda försök. På den andra kanten är Levon Patjadzjans lägstanivå låg, allt för låg. Samtidigt så får han inte de bollar jag anser att han behöver. Först en bit in i andra börjar detta ske och armeniern kommer mer till sin rätt med flera farliga inlägg.
Med tanke på HIF:s hyfsat ofarliga spel känns det en smula snopet när de plötsligt får till något bra. Bollen sker som en varm kniv genom smör förbi de grönsvarta försvaret och René (döpt efter kaféägaren i Allå, allå 'emliga armén?) Makondele kan göra 1-0 i 44:e minuten. Det är Helsingborgs lilla guldgosse Henrik Larsson som slår den avgörande passningen och den passiva publiken blir helt till sig över att "Hinke" gjort det igen. Som grönsvart känns det förstås en smula orättvis.
Andra halvleks början präglas i mina ögon framförallt av att Johanesson från Stocksund, som antagligen märkt att han gjort en acceptabel första halvlek och måste kompensera, gör några ytterst märkliga domslut utan någon rim eller reson. Efter att matchen återigen lyckas stabilisera sig efter detta kan i alla fall GAIS långsamt arbeta sig in i matchen igenom efter att HIF börjar tänka mer och mer på att försvara tre poäng snarare än att säkra segern. I tur och ordningar har Morais Reis, Wanderson do Carmo - som var trängd under stora delar av matchen - och Lycén mycket bra frilägen som alla kunde, ja nästan borde, leda till mål. Framförallt Wandersons friläge framför målvakten var ett under att skåda på nära håll. Två meter till mål och grabben lyckas skjuta över, högt över. Kommer osökt att tänka på när Kennet Andersson i landslaget lyckades brösta över mål i ett liknande läge för en herrans massa år sedan, men det här var nästan värre. Wanderson såg i det närmast chockad ut. Till slut blir det återigen en hedervärd förlust. Men hedervärda förluster ger noll poäng!
Ps. Angående de där tältande, någon på bussen sa något om någon Bruce Springsteen... kan det vara ett av sommarens nyförvärv? Sände några SMS till en polare från Orust som även han var nere i Skåne och såg Ola Toivonen radera en ledning och påpekade att vi gaisare är garanterade tre poäng i nästa hemmamatch fick jag svaret "Hö, hö, ni kommer att stå på knä o gråta i ert eget blod!" - bör kanske påpeka att killen äger får... ds.
Andra referat:
gais.se: Matchreferat
gp.se: Så snopet, GAIS
hd.se: Turlig HIF-seger mot GAIS, "Henke" bakom Helsingborgs seger, Renés fullträff gav tre poäng, Nilsson nöjd med segern - men inte mycket mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar