Efter att förlusten motMjölk-kossan i H-borg gett mig en grav förkylning. Ångest och smärta kan faktiskt vara ohälsosamt. Återigen stod då en förväntat förlust på tapeten - Sveriges kanske mest avskydda fotbollsklubb - Solna AIK [saijk]. Dessa hade nyligen börjat höstsäsongen med att fullständigt köra över ÖSK med 4-1 på bortaplan. Själv vågade man la inte ens hoppas på den där härligt regniga reprisen på Nya Ullevi för två år sedan då AIK snuvades på guldet tag vare en god kämparinsats från de grönsvarta, då med nuvarande ajkaren Kari Stephenson på plan. Laget som startade i den vita bortadressen var i stort sett det samma, endast David Durmaz - som fick en smäll i slutet av förlustmatchen mot HIF - ersattes av Jonas Lundén.
Men nu går jag händelserna i förväg. Efter en halvtimme kunde - ja, skulle - en av AIK:s farliga djupledsbollar gett ledningen. En anfallare löper på en boll och skjuter i mål. linjemannen vinkar för offside vilket även var min spontana reaktion efter en repris i dålig vinkel. En andra repris visar dock att han lågg i linje med (troligen) Bobbie i en lite ojämn backlinje. Ibland kan GAIS tydligen få domslut med sig. Istället löper yttern Levon Patjadzjan bra på en boll som förs fram på ett utmärkt sett av Daniel Morais Reis, armeniern kommer bra till mot målvakten och avlustar beslutsamt med fel fot till 0-1. Innan dess hade jag precis förbannat Patjadjan för hans slarv, även om han tidigare haft ett utmärkt skott på mål utanför straffområdet från sin position som högerytter. Hade det varit mot något annat lag än AIK kanske man kunde sagt att det var orättvist - men det finns nog inga orättvisa mål mot AIK.
1-1 kom tidigt i den andra halvlek, Stephenson var lite sugen på en röka och hade ersatts av Rubarth. En frispark från vänsterposition, som sagt orsakad av Lundén på grund av att han slarvigt drog ner någon blond yngling, slogs mot målområdet där Obolo svagt nicktouchade till bollen som således ställde Dime Jankulovski. I det stora hela var dock Dime återigen en demonmålvakt som gjorde flera avgörande ingripanden i den svåra tid som följde. Nu fick AIK luft under vingarna och började mala på, 2-1 kom som på beställning efter en utmärkt och överumplande lobbpass till borte stolpen av den tidigare målskytten. Jag betällde in ännu en öl och chilinötter för att dränka mina sorger i chilinötter och Staropramen. Det var nattsvart. I en intervju efter debaclet i Helsingborg sade Magnus Pehrsson att han inte gjorde några tidiga byten då han räknade med att spelarna på plan kunde göra mål. Han kunde inte göra ett sådant felbeslut denna gång, att något behövde göras var uppenbart och inom några minuter i mitten av andra byttes Björn Andersson in för Daniel Morais Reis och Tommy Lycén - som gjort ett bra inhopp senast - mot Daniel Nicklasson. Nicklasson fick höga betyg av Gårdakvarnen förra matchen, men personligen tyckte jag han stoppade upp anfallspelet och var inte allt för besviken med byten denna gång heller. Morais Reis hade återigen visat god vilja, men samtidigt legat allt för mycket offside för att göra någon riktigt glad - även om ett bortdömt mål inte visades i repris vilket givetvis är grund nog för konspirationsteorier.
Med byterna blev det mer av 4-4-2 med Levon som anfallare till vänster; bra läge för att använda sin högerfot. Wanderson flyttade mer åt vänster åt Lycén blev högerytter. Efter drygt tio minuter betalade förändringarna sig. Fredrik Lundgren slog fram en boll till Björn Andersson strax till vänster om straffområdet som tvekade lite men sedan helt oväntat slog in bollen i mål förbi en förvånad AIK-målvakt. Jag höll på att kvävas på en av mina tröst-chilinötter. 2-2 alltså och nu blev det något av en nagelbitare och inte bara för oss grönsvarta, AIK:s enda poäng var inte ens säkrat. En tid efter målet så tog sig målvakten tillfället i akt att knocka Bobbie. Nog för att målvakten är fredad i målområdet, men det betyder inte att man får göra vad som helst. För min del hade han gärna fått blåsa straff där - fast vi hade la missat den i vilket fall... I slutet har GAIS vid några tillfällen lite press och byter även ut Wanderson do Carmo mot Jóhann Gudmundsson för att få in en mer naturlig vänsterytter. Wanderson fick som vanligt mycket stryk men när han sprang ut såg jag att han bara haft ett avlust mot mål, hade man inte hoppats på mer från en offensiv mittfältare/släpande forward?
Sett till avslut på mål och matchen i stort var oavgjort ett bra resultat. Nu undrar man om inte Björn Andersson skall testas på topp från start vid något tillfälle. Ängagänger Ljungskile SK kanske skulle vara ett utmärkt tillfälle.
Lag [4-2-3-1]: J. Lundén, A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz, K. Gustafsson; L. Patjadzjan, W. do Carmo (84' J. Gudmundsson), D. Nicklasson (61' T. Lycén); D. Morais Reis (63' B. Andersson)Fienden... förlåt, motståndarna började matchen med stort självförtroende och hamrade under större delen av första halvlek på mot ett GAIS som hade lite svårt att värja sig. Prince Ikpe Ekongs frånvaro märkets mer i denna match än i den första efter uppehållet. Framförallt gjordes det många misslyckade brytningar av bollbanor av spelarna. Då AIK:s yttrar och anfallare oftast låg i linje med vår backlinje skapade det många farliga situationer. Förvar och mittfältare försökte oftast spela sig ur situationerna, men sällan med något lyckat resultat; AIK låg tätt på nästan hela tiden och hade ett väldigt kort lag som var med väl i både försvar och anfall. Den elegante Bobbie Friberg da Cruz kunde måhända spela sig ur situationer bättre än många andra men utan boll och med så pass hårt press lyste ibland hans orutin som mittback igenom. Kenneth Gustafsson gjorde några sådana felbeslut i brytningarna, även om han lyckades bättre i närkamperna. Jonas Lundén kändes inte helt i form när han gjorde några dåliga ingripanden och även orsakade den frispark som ledde till 1-1 i början av den andra halvleken.
Men nu går jag händelserna i förväg. Efter en halvtimme kunde - ja, skulle - en av AIK:s farliga djupledsbollar gett ledningen. En anfallare löper på en boll och skjuter i mål. linjemannen vinkar för offside vilket även var min spontana reaktion efter en repris i dålig vinkel. En andra repris visar dock att han lågg i linje med (troligen) Bobbie i en lite ojämn backlinje. Ibland kan GAIS tydligen få domslut med sig. Istället löper yttern Levon Patjadzjan bra på en boll som förs fram på ett utmärkt sett av Daniel Morais Reis, armeniern kommer bra till mot målvakten och avlustar beslutsamt med fel fot till 0-1. Innan dess hade jag precis förbannat Patjadjan för hans slarv, även om han tidigare haft ett utmärkt skott på mål utanför straffområdet från sin position som högerytter. Hade det varit mot något annat lag än AIK kanske man kunde sagt att det var orättvist - men det finns nog inga orättvisa mål mot AIK.
1-1 kom tidigt i den andra halvlek, Stephenson var lite sugen på en röka och hade ersatts av Rubarth. En frispark från vänsterposition, som sagt orsakad av Lundén på grund av att han slarvigt drog ner någon blond yngling, slogs mot målområdet där Obolo svagt nicktouchade till bollen som således ställde Dime Jankulovski. I det stora hela var dock Dime återigen en demonmålvakt som gjorde flera avgörande ingripanden i den svåra tid som följde. Nu fick AIK luft under vingarna och började mala på, 2-1 kom som på beställning efter en utmärkt och överumplande lobbpass till borte stolpen av den tidigare målskytten. Jag betällde in ännu en öl och chilinötter för att dränka mina sorger i chilinötter och Staropramen. Det var nattsvart. I en intervju efter debaclet i Helsingborg sade Magnus Pehrsson att han inte gjorde några tidiga byten då han räknade med att spelarna på plan kunde göra mål. Han kunde inte göra ett sådant felbeslut denna gång, att något behövde göras var uppenbart och inom några minuter i mitten av andra byttes Björn Andersson in för Daniel Morais Reis och Tommy Lycén - som gjort ett bra inhopp senast - mot Daniel Nicklasson. Nicklasson fick höga betyg av Gårdakvarnen förra matchen, men personligen tyckte jag han stoppade upp anfallspelet och var inte allt för besviken med byten denna gång heller. Morais Reis hade återigen visat god vilja, men samtidigt legat allt för mycket offside för att göra någon riktigt glad - även om ett bortdömt mål inte visades i repris vilket givetvis är grund nog för konspirationsteorier.
Med byterna blev det mer av 4-4-2 med Levon som anfallare till vänster; bra läge för att använda sin högerfot. Wanderson flyttade mer åt vänster åt Lycén blev högerytter. Efter drygt tio minuter betalade förändringarna sig. Fredrik Lundgren slog fram en boll till Björn Andersson strax till vänster om straffområdet som tvekade lite men sedan helt oväntat slog in bollen i mål förbi en förvånad AIK-målvakt. Jag höll på att kvävas på en av mina tröst-chilinötter. 2-2 alltså och nu blev det något av en nagelbitare och inte bara för oss grönsvarta, AIK:s enda poäng var inte ens säkrat. En tid efter målet så tog sig målvakten tillfället i akt att knocka Bobbie. Nog för att målvakten är fredad i målområdet, men det betyder inte att man får göra vad som helst. För min del hade han gärna fått blåsa straff där - fast vi hade la missat den i vilket fall... I slutet har GAIS vid några tillfällen lite press och byter även ut Wanderson do Carmo mot Jóhann Gudmundsson för att få in en mer naturlig vänsterytter. Wanderson fick som vanligt mycket stryk men när han sprang ut såg jag att han bara haft ett avlust mot mål, hade man inte hoppats på mer från en offensiv mittfältare/släpande forward?
Sett till avslut på mål och matchen i stort var oavgjort ett bra resultat. Nu undrar man om inte Björn Andersson skall testas på topp från start vid något tillfälle. Ängagänger Ljungskile SK kanske skulle vara ett utmärkt tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar