Nationalism är ett minst sagt intressant och mångfacetterad aspekt av människans samhällen. Troligen har begreppet sitt ursprung i det latinska ordet nascor som ungefär betyder jag är född och således i förläningen en medfödd gemenskap och ett gemensamt ursprung. Få ismer i modern tid har varit så brun och så dunkelt anakronisk som nationalismen. Varför är man svensk, istället för halläning, gaisare eller europé - för att travestera Carl Bildt? Personligen har jag under största delen av min medvetna existens varit minst sagt skeptisk mot nationalismen, efter en kort period av lätt patriotisk vurm som följer av för mycket äventyrsberättelser i krigsmiljö som lätt drabbar en ung pojke med en allt för stereotyp konsumtion av romantiskt - rent estetiskt alltså, inte kärleksromaner - litteratur.
Läste därför intresserad Under streckets artikel "Förvirrad nationalism söker ny mark". Finns det någon framtid eller samtid för nationalism och vilken sorts nationalism är det frågan om? Om det finns någon får vi i alla fall hoppas att den krigiska jingoismen har försvunnit för all tid och evighet. Kim Salomon hänvisar i sin artikel till en brittisk studie som visar att den nationalistiska inställningen blivit allt mer pragmatisk och flexibel. Löjlig stolthet över Big Ben och FA-cupen kan förstås vara lite fånigt, men är definitivt att föredra framför att trakassera indier och andra invandrade grupper för att de lyckats föra över ätbar föda till de brittiska öarna.
Framförallt får vi tro och hoppas att ytterst få människor håller sig med den exkluderande och självförhärligande inställningen av typen att arierna utvandrade från Kebnekaise och liknande dumheter. Måhända är det möjliget att nationalismen har blivit eller kan bli helt befriad från politiska och ideologiska dimensioner och inte bli mycket mer än en liten - ibland lätt fördomsfull - krydda i vår vardag. I vilket fall som helst tänker jag fortsätta att vägra nationalsången - mimade mig igenom lumpen - och andra nationalistiska yttringar och jag är nog lite sugen på indiskt...
3 kommentarer:
Eftersom folk tenderar på att knyta sig till nationalkärlek bortom allt förnuft så fort en ekonomisk nedgång knackar på dörren finns det all anledning att vara utomordentligt orolig. Svag dollar, osäkert världsläge, galloperande oljepriser och höjda räntor bäddar för att vi kan få ett riktigt otrevligt riksdagsval 2010.
Om vi kan räkna med att folk beter sig lika korkat och banalt som i början av 1990-talet så... Ja, det kan vi la. Sedan kanske inte allmänt populistiska yttringar skall förväxlas med långt gången nationalism.
Lite off the topic, det finns mycket som jag finner bra med nationalstatnen utan att vara nationalist. Till exempel att det är en mycket mer demokratiskt instution än EU.
Men jag funderar det lite i det du beskriver med chauvinistiska sidan av nationalism, alltså egentligen rasism. Jag har idag tänkt på ett uttryck, nu kommer jag bli väldans pretentiös, men ändå om rasbiologi.
Att rasbiologi för mig är lika verkligt och viktigt som astrologi.
Skicka en kommentar