"Är Laplaces demon en omnipotent partikelfysiker eller en sorglig gnom som inte begriper universums komplexitet?"(Min första tanke var att döpa inlägget till Tänkvärt om reduktionism, men det säljer så lite lösnummer.)
Måndagens under strecket i SvD innehåller en intressant redovisning av informatik-docenten Nicklas Lundblad om den amerikanske filosofen och biologen Stuart A Kauffmans bok "Reinventing the Sacred: A New View of Science, Reason and Religion".
Reduktionism inom vetenskapen är temat. De flesta som är hyfsat bevandrade i humanvetenskapernas historia har säkert hört talas om positivisten och sociologen Auguste Comtes vetenskapsteori om att vetenskaper går igenom tre olika faser och att de olika fälten är uppdelade i en hierarki. Genom att ta dylika resonenmang till sin spets har det blivit en vanlig och populär föreställning att alla vetenskaper i teorin kan reduceras ner till en - partikelfysiken. För att använda oss av ett exempel från artikeln: Ekonomi kan reduceras till psykologi som egentligen är ett resultat av biologi och neurologi som förstås inte är något annat än kemiska processer vilket består av partiklar och då är vi nere på partikelfysik. det boken handlar om är huruvida denna reduktionism är fruktbart eller ens korrekt.
"Den franske fysikern Laplace påstod en gång att en demon som kände alla partiklars läge och de krafter som verkade på dem i ett givet ögonblick skulle kunna förutsäga både världens framtid och rekonstruera dess historia. Här finns också den tydligaste kopplingen mellan reduktionismen och religionskritiken – Laplace fick en gång frågan om vilken roll Gud spelade i himlakropparnas mekanik, och lär ha svarat att Gud var en hypotes han inte hade behov av."Just Laplaces demon är en idé som jag länge funnit intressant. Inte så mycket utifrån en teori om reduktionism utan utifrån tanken om den fria viljan. Även om jag förlikat mig med tanken att min frihet måhända inte är mer än ett hjärnspöke är det på något sätt trevligt att det inte är så enkelt. Det visar sig nämligen att tanken på reduktionism bland framförallt (så klart) fysiker är populär finns det problem med teorin; är den prövningsbar? Och varför skulle det finnas en hierarki där fysiken ligger i botten? Personligen - utan så värst mycket idéhistorisk granskning på fötterna - misstänker jag att det finns en koppling mellan Comte och dagens reduktionism. Ja, längre tillbaka än så. Tänk till exempel på pythagoréernas talmystik som såg samband mellan matematik och musik.
Problemet som Kauffman ser med Laplaces demon är att denne kanske kan reducera ner universum i en partiklernas historia, men att denna vetenskapliga diciplin säger ytterst lite om nästan allt annat som inte går att förstå genom så drastisk reduktionism; poesi, politik, GAIS...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar