Förräderi i Worchester

Senast jag rapporterade om mitt återfall i Football Manager hade jag nyligen genom ett mirakel tagit upp Worchester City till Blue Square Premier genom kval. Jag, styrelsen, supportarna och truppen var förstås beredda på en hård kamp för att hålla oss kvar.

Bästa elvan 2008/09

Säsongen 2008/09 börjar förvånansvärt bra. Som nykomling blir jag och mina spelare ofta underskattade och vi vinner flera matcher, inklusive spektakulära segrar som 5-0 mot både lokalkonkurrenten Kidderminster Harriers och Grays Athletic. På våren går det dock allt sämre och laget faller ner i en djup svacka. Självförtroendet är nära noll och många mål ges bort genom att stressade och nervösa City-spelare daltar med bollen och slår bort den till framrusande motståndare. Mot sluttampen spelar jag 10 matcher i rad utan vinst. Jag klarar dock kvar klubben i divisionen, håller hårt i enkonomin och når alla mål som satts upp.

Mitt kontrakt med klubben går ut till sommaren och i media börjar det spekuleras lite om jag kommer att sticka. Jag är dock lugn. Jag har vida överstigit deras förväntingar och även om det snackas lite löst i styrelsen om att satsa nästa säsong så tror jag inte att det berör mig som person utan om mer resurser. Jag flikar in lite att det kanske är dags att ge mig ett nytt kontrakt och jo visst säger ordförande Dave Boddy. Men när säsongen tar slut så bestämmer de sig istället för att låta mitt kontrakt löpa och anställer någon fjant som heter Ian Hazel - för detta tränare för Merseyside-laget Marine FC för en spotstyvel! Skandal!

The Pitmen

Så nu står man här deltidsarbetslös. Söker och erbjuds två olika tjänster. Till slut väljer jag att ta över laget Hednesford Town FC från kolbrytarorten i Staffordshire med samma namn en bit norr om Birmingham i West Midlands. Ner i Blue Square North igen alltså och återigen tid att få grepp om en hel trupp strax innan säsongen börjar. Suck...