Sedan yimby.se startade sin verksamhet som ett opolitiskt nätverk på internet för de som är intresserade av stadsbyggnadsfrågor (till skillnad från förortbyggarfrågor) i framför allt Stockholm för mindre än ett år sedan - först som en facebook-grupp - har de snabbt fått många besökare och medlemmar och också lyckats ta det stora steget till att även bli synliga i mer etablerad media. Något som är mycket viktigt då den som inte syns inte räknas. Enskilda individer kan säkert skriva inlägg och klagomål till stadsbyggnadskontoret tills deras fingrar blöder utan att det får någon nämnvärd effekt. Genom att organisera sig går det att nå ut och få sina röster hörda. Om yimby.se kan uppnå något sådant i Stockholm går inte att bedöma nu, sådant förändras inte på ett år.Nu har denna kraft i Stockholm fått en uppföljare i Göteborg - gbg.yimby. Sidan är precis i startgroparna men jag hoppas förstås att denna sida skall kunna uppnå hälften av det genomslag som 08-versionen fått på under ett år. Jag vet inte exakt vilka som står bakom, men i alla fall en av dem är ibland på denna blogg och lämnar sina kommentarer och synpunkter. Johannes har på sin egen blogg deklarerat yimbygbgs ankomst och har även varit i kontakt med mig. På något sätt kommer jag troligen att vara en del av denna nya satsning, om inget annat så i alla fall som ivrig, bitter och självgod kommentator.
*****
Skall sägas att yimby som idé och internetbaserat nätverk inte är något unikt för Sverige. Liknande initiativ finns i såväl Los Angeles som San Francisco och säkerligen på många andra platser, även om de måhända inte använder sig av förkortningen Yimby (Yes in my back yard) - de kanske har ett annat språk en engelska eller som inte tycker att fakta och sanningar definieras av vad som står på Wikipedia (varifrån jag får all min information).
6 kommentarer:
Bor man i Göteborg finns det bara en väg att gå, det vill säga den väg och det motstånd som passar en själv bäst.
Själv bor jag ju inte i staden längre och det är gott så. Jag stod inte ut bara på tanken av den omfattning Göteborg har förvandlats till; En omänsklig, icke hållbar stad till för människor som inte bor i den. Jag anser och inser att det inte finns en räddning för min hemstad, annat i den mån som förskräckande exempel.
Det är svårt att beskriva de känslor jag känner då jag tänker på vad som hänt bara i de näromliggande områden där jag är född. Jag känner vemod, hopplöshet, vrede men kanske framförallt sorg. Som om jag blivit berövad någonting från min barndom som är fundamentalt viktig, det vill säga den siluett som porträterat mina minnen.
Sedan har jag också insett vilken komplicerad fråga stadsplanering är eftersom det inte är en fråga om estetik etc, utan en fråga som avspeglar en kultur som redan är komplex och dubbel. Eller för att kalla damen för vad hon är; En icke-kultur.
Jag har på den senaste tiden omfamnats av en stark rädsla då jag befinner mig mer än 10 dagar i sträck i staden, en rädsla över att ta mitt eget liv framkallad av den känsla av hopplöshet jag insuper då jag exempelvis tar en nattlig promenad i det ödsliga betong och tegelhelvete som ersatt det gamla smutsiga göteborg.
Jag menar visualisera själv, en november-promenad ner för olskroken klockan 22.30
Det är fan inget "happy-place", och där är det tänkt att man skall genomlida... Att man inte är mer resignerad, dukat under, haft kraften att bryta upp. Det ser jag som styrka som jag kommer ha god användning utav framöver.
@ ahnberg: Nåja, riktigt så illa är det väl ändå inte? Visst demolerades enorma arealer som hade kunnat renoverats och blivit levande, rolig stad (Masthugget, Annedal, Landala etc). Men historien går vidare, massor med unga människor flyttar hit med idéer och skaparkraft. Nu handlar det om att ta tillvara det och utveckla staden. Den mänskliga civilisationen har hämtat sig från betydligt värre slag än rivningarna på 60-70-talet.
Det är intressant att du nämner Olskroken. Där pågår för närvarande en generationsväxling, det öppnar nya ställen hela tiden. Visste du att det ligger en Cyrano på Kobbarnas väg numera? S:t Pauligatan och Gubberogatan kan också rekommenderas för trevliga urbana promenader. Norr om Olskrokstorget behöver förstås ett lyft, men det ska vi nog fixa!
Försjunker man i studier av Stig Allan-reproduktioner (jag förmodar att du vet vad jag menar) blir man naturligtvis apatisk av sorg. Då är det bättre att lyfta blicken och se vad vi kan göra idag.
Häng med! :)
Nu är den official också:
http://www.yimby.se/2008/06/yimby-startar-upp-i-goteb_561.html
Urbana promenader?!
Jag hade haft en större tilltro inför framtiden om alla dessa galenskaper bara var en historisk parantes. Nu är det ju tyvärr inte riktigt så, medan vi pratar håller man exempelvis på och river friggagatan, under det senaste året har man dessutom lyckats smygriva två gamla sekelskiftskåkar mitt i stan (Gamla kungkarl etc) och badhusgatan med kinesiska muren samt gamla gårda är nästa projekt att jämnas med marken; I gårdas fall till förmån för ett garage...
Gardebring: Menar du att något bara är officiellt om det har uppmärksammats i Stockholm, lr? :)
Haha! :)
Nej. Jag menar att den har varit lite "smyglanserad" först bara :)
Skicka en kommentar