lördag 24 maj 2008

Alla till Brunnsparken!

Lördagsmorgonen är till en början lite seg. Troligen resultatet av det hejdlösa blandandet av ett dricksglas rödvin från en bag-in-box som öppnades för två veckor sedan, två Falcon Bayerskt 2,8% och ett litet glas maltwhisky från Islay. Living la vida Loca!

Bläddrar i vilket fall igenom gepe och den enda artikeln jag egentligen stannar ordentligt vid är den om kollektivtrafiken genom Göteborgs centrum [artikel, grafik]. Som vanligt är det en tämligen kort artikel (djupare analys är inte något för gepe) om lite halvlöst planerande som den härdade medborgaren förstår antagligen kommer att vara långt ifrån den slutliga produkten när förslagen malts några ytterligare varv genom politikens Kafka-korridorer, stött på patrull hos olika särintressen, folket i Lindome och Askim, nimbyister, bilister, människor som tycker att alla pengar måste spenderas på cykelbroar och sedan slutligen krockat med verkligheten.

Spårtrafik finns som bekant på idéstadiet längst med nya södra älvstranden - som kommer att bli aktuellt om tusen år när ett antal andra problem och frågor lösts - och för Norra älvstranden och upp mot Backa - som vi vet aldrig kommer att bli av. Bland kommentarerna till artikeln skriks det som väntat om tunnelbana - personer som jag tycker kan ta och betala kostnaden för en central tunnebanelinje, får se om det är så sugna efter att någon förklarat vad det kostar att göra tunnlar i blålera och älvsediment. Skall påpeka att jag inte är mot tanken att gräva ner några sträckor, men det är inte en så enkel universallösning som vissa tycks tro.
Johanna i Brunnsparken skådar ner på stressade resenärer morgon, middag, kväll och natt
Det lite mera innovativa inslaget är inte direkt någon nyhet - gepe har redan tidigare skrivit om det (tro inte att det går att leta reda på artikeln med gepes sökmotor) - utan handlar om att göra om nya allén till något av en bussgata (som är det staden får satsa på när ingen politiker har intresse av att driva igenom fler och bättre spår. Långa köer av överfulla eller tomma bussar blir följden). På ett plan känns det som en god tanke att slippa behöva ta sig via Brunnsparken varje gång man skall någonstans överhuvudtaget. Samtidigt som jag intellektuellt tycker det låter som en bra idé är det något i bakhuvudet som säger nej; en buss som inte går via Brunnsparken, hur skall jag då kunna byta? Som en hyfsat van kollektivåkare styrs åkandet automatiskt mot Brunnsparken för att byta till en bekant linje så fort jag är utanför bekanta farleder. Att åka kollektivt utan att passera Brunnsparken är nog lite för mycket av ett äventyr för mig. Måste vara brott mot någon naturlag, mina gener (de där som förklarar allt) protesterar!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det där att man kan hoppa på vilken vagn som helst och så vet man att man alltid hamnar i Brunnsparken är trevligt! Men det började förändras när spåren på Skånegatan byggdes. Och jag tror att det är den vägen vi bör gå, bygga lite nya spår så att getingmidjan i Brunnsparken kan avlastas. Å andra sidan kan då nya urbana noder i staden uppstå. Tänk t.ex på hur levande Korsvägen har blivit jämfört med en 10 år sedan, jag tror att knutpunktens utveckling har gått hand i hand med alla nya byggen där. Jag tror en "decentralisering" är en möjliget att expandera citykärnan.

Jag har känt mig skeptisk till den där busstunneln under Avenyn, det låter som en osnygg lösning med tunnelmynningar som blir klumpiga barriärer i staden. Men på GP:s bild så ser det ju ut som om den nya hållplatsen Avenyn-Allén kan bli en intressant urban plats iallafall. Eller så skulle man kunna flytta spårvägen från Avenyn till Södra vägen och då skulle den nya knutpunkten (i två plan) kunna byggas under Hedens busstation.

Vad ska vi ha Allén till? Kollektivtrafiken bör läggas där det finns gott om plats så Allén är ju idag lite av en outnyttjad resurs. Bra vore om man lade spårväg där. Och ännu bättre vore det om man skapade en kollektivtrafiktunnel längs hela Alléns sträckning med cut-and-cover-teknik.

Vad ska vi ha Avenyn till? Jag har funderat på detta. Jag tycker gatan är lite död p.g.a att det går så lite biltrafik på den. Men ändå domineras den av anskrämlig vägtrafikutformning i mitten. Kanske vi skulle tillåta mer genomgående biltrafik i lugnt tempo. Spårvagnarna är ganska ok. Men de bullriga bussarna... urk!

Jag är inte främmande för att flytta både bussar och spårvagnar till Södra vägen. Avenyn kanske blir trevligare men det skulle också kunna vara en sådan förändring som gick hand i hand med en upprustning av Heden till en mer levande plats.

Hmmm... spännade det här med kollektivtrafik! Ursäkta mitt långa inlägg!

Olle J. sa...

Det finns inget sådant som för långa inlägg!

Eller det kanske det gör, men det är inte aktuellt i det här fallet.

Allén har sina kvalitéer som innerstadens lungor och jag tycker verkligen inte området skall exploateras för mycket. Jag föredrar högre byggen på annan plats.

Men att nyttja Nya Allén för kollektivtrafik är det förslaget som är realistisk genomförbart på kortare sikt. Som det nu är används den la nästan inte alls av stadstrafiken så vitt jag vet. Alla bussar som på ett rimligt och bra sätt kan lyftas bort från Brunnsparken är en vinst. Är jävligt trött på att sitta i en vagn som hoppar fram i väntan på att komma först i kön till en hållplats.

Om stadsbussar från ytterområderna skulle stanna på några platser längst nya allén istället för att åka in till brunnsparken skulle det ändå vara lätt att byta; med hållplatser nära till exempel Fattighusån/Drottningtorget, Bältesspännarparken, Hagakyrkan och Järntorget skulle anknytningar skapas till i princip all stadstrafik. Sedan kunde bussen återvända till Lindome, Torslanda, Hisings Kärra et cetera med något extra stopp vid platser som Backaplan, Korsvägen, Marklandsgatan. Kanske finns det någon sådan tanke. Lite svårt för mig att veta som inte bor så långt bort och måste leva med problemet. Däremot tycker jag att jag sett att flera linjer ut till ytterområderna är rena mjölkpallslinjer; det är fanimej värre än busstrafiken i Varberg!

Vad som verkligen kan irritera är även förmågan att ta sig från ett ghetto till ett annat utan att åka till Brunnsparken. Bodde en tid i Länsmansgården och åkte till Frölunda. Sträckan är hyfsat lång i kilometer, men det är ingen stad i vägen utan bara funktionsdelad, modern ödemark. Trots det var det bökigt då det krävdes byte vid Eketrägatan och sedan gick turerna så sällan och med så många stopp att det oftast var enklare att ge sig av till Brunnsparken. Jag vill kunna resa inom staden utan att behöva kolla på tidtabeller varje gång; jag skulle till Frölunda, inte precis ut på landet.

johannes sa...

Vad gäller kollektivtrafiken tror jag det är oerhört viktigt att den är överblickbar och intuitiv. Ibland får man känslan av att trafikplanerarna bara ser makroperspektivet och glömmer att det är enskilda, riktiga människors trafikval som bestämmer makroflödet.

Vad gäller planseparering (tunnlar/akvedukter etc) så bör man nog hålla sig till ett minimum. Det är just där olika strömmar/rörelser korsas som det urbana har lättast att blomstra. Fler noder/mötespunkter ger förvisso långsammare rörelse, men också mer liv. Men det är klart, det finns ju en övre gräns även där...