Svammel från en människa utan examen i litteraturvetenskap.
Kände ett behov av att läsa något i söndags och drog lite på måfå fram nobelprisvinnaren från 2003, Coetzees korta roman Pojkår. Var ett tag sedan jag läste den -siffrorna 2004 och mitt namn står hafsigt nedskrivna på första bladet - men det är ett bra val. Coetzee måste vara nära nog unik bland i alla fall moderna nobelpristagare genom att hans böcker med lätthet kan läsas på en fullsatt spårvagn.
Coetzee är den nobelpristagare i litteratur jag tycker bäst om - och jag har läst en hel del i tonåren och under min tid som ung vuxen i en självförvållad vanföreställning om att vara svår och snygg i svart polotröja (därav mitt överdrivna användande av semikolon). Jag kan villigt erkänna att jag i vissa stycken tycker att till exempel Pamuk - den enda pristagare jag faktiskt läst innan han fick priset - är en lysande författare men hans text allt för tjock för min smak. Coetzees text är förvillande enkel, men har ett stor djup.
Min egna hemmasnickade definition på bra litteratur - och kultur i allmänhet - är när en konstnär lyckas förvandla något från sitt eget inre till något allmängiltigt utan att samtidigt göra det till något opersonligt.
I denna föreställning ingår också idén att en text, en sång eller ett konstverk skall kunna förstås utan lång träning. För något halvår sedan tjötade jag med nån kompis till min brorsa på någon av Linnégatans uteserveringar där han menade att endast ett handfull människor i världen var bildade nog att fullt ut förstå James Joyces Odysseus - men för dessa är den världens bästa bok. Detta fenomen är speciellt vanligt inom konsten där flera års studier verkar krävas för att förstå många kostnärer. Sedan står de där framför konstverket och låtsas att betydelsen så att säga kommer direkt till dem från duken medan den egentligen kommer som ett resultat av det som är på duken+timtals av studier och ett brinnande intresse för konsthistoria.
Pretantiös, någon? Tacka vet jag Gunnar Gren-statyn, man kan gå fram och klappa på bollen som en lyckoamulett och hoppas på tre poäng.
(Samma fenomen tycks gälla modern arkitektur, vilket jag gnäller lite kälkborgerligt reaktionärt om emellanåt)
Det är la långt draget att säga att vem fan som helst kan fatta rätt mycket av någon av Coetzees böcker; måhända oförståerligt för en sumerisk bonde som levde för femtusen år sedan; men måhända tolkningsbar för en byråkrat i romarriket, likt den grymme, femte prokuratorn av Judéen.
*****
Det finns en anspegling på en relativt känd roman i texten ovan (James Joyce sägs ha hundratals små pussel i sitt magnus opus - som jag för övrigt inte läst, så vad vet jag). Den bloggläsare som först kommer på vilken roman kan vinna ett pris: ett exemplar i storpocket på engelska av Beevors bok om spanska inbördeskriget som min sambo köpte åt mig på en jättebillig rea för att vara snäll - jag har redan boken och var istället lite dryg.
Beevors bok var för övrigt en besvikelse. Jag kommer dock inte betala något porto för tegelstenen, det skulle antagligen bli dyrare än vad boken kostade, och jag vill inte heller ha några hembesök från skumt folk - betänk att jag tycker att eremiten Coetzee är en för mig normal individ.
... Ehh, ni får nog tävla om äran istället...
Kände ett behov av att läsa något i söndags och drog lite på måfå fram nobelprisvinnaren från 2003, Coetzees korta roman Pojkår. Var ett tag sedan jag läste den -siffrorna 2004 och mitt namn står hafsigt nedskrivna på första bladet - men det är ett bra val. Coetzee måste vara nära nog unik bland i alla fall moderna nobelpristagare genom att hans böcker med lätthet kan läsas på en fullsatt spårvagn.
Coetzee är den nobelpristagare i litteratur jag tycker bäst om - och jag har läst en hel del i tonåren och under min tid som ung vuxen i en självförvållad vanföreställning om att vara svår och snygg i svart polotröja (därav mitt överdrivna användande av semikolon). Jag kan villigt erkänna att jag i vissa stycken tycker att till exempel Pamuk - den enda pristagare jag faktiskt läst innan han fick priset - är en lysande författare men hans text allt för tjock för min smak. Coetzees text är förvillande enkel, men har ett stor djup.
Min egna hemmasnickade definition på bra litteratur - och kultur i allmänhet - är när en konstnär lyckas förvandla något från sitt eget inre till något allmängiltigt utan att samtidigt göra det till något opersonligt.
I denna föreställning ingår också idén att en text, en sång eller ett konstverk skall kunna förstås utan lång träning. För något halvår sedan tjötade jag med nån kompis till min brorsa på någon av Linnégatans uteserveringar där han menade att endast ett handfull människor i världen var bildade nog att fullt ut förstå James Joyces Odysseus - men för dessa är den världens bästa bok. Detta fenomen är speciellt vanligt inom konsten där flera års studier verkar krävas för att förstå många kostnärer. Sedan står de där framför konstverket och låtsas att betydelsen så att säga kommer direkt till dem från duken medan den egentligen kommer som ett resultat av det som är på duken+timtals av studier och ett brinnande intresse för konsthistoria.
Pretantiös, någon? Tacka vet jag Gunnar Gren-statyn, man kan gå fram och klappa på bollen som en lyckoamulett och hoppas på tre poäng.
(Samma fenomen tycks gälla modern arkitektur, vilket jag gnäller lite kälkborgerligt reaktionärt om emellanåt)
Det är la långt draget att säga att vem fan som helst kan fatta rätt mycket av någon av Coetzees böcker; måhända oförståerligt för en sumerisk bonde som levde för femtusen år sedan; men måhända tolkningsbar för en byråkrat i romarriket, likt den grymme, femte prokuratorn av Judéen.
*****
Det finns en anspegling på en relativt känd roman i texten ovan (James Joyce sägs ha hundratals små pussel i sitt magnus opus - som jag för övrigt inte läst, så vad vet jag). Den bloggläsare som först kommer på vilken roman kan vinna ett pris: ett exemplar i storpocket på engelska av Beevors bok om spanska inbördeskriget som min sambo köpte åt mig på en jättebillig rea för att vara snäll - jag har redan boken och var istället lite dryg.
Beevors bok var för övrigt en besvikelse. Jag kommer dock inte betala något porto för tegelstenen, det skulle antagligen bli dyrare än vad boken kostade, och jag vill inte heller ha några hembesök från skumt folk - betänk att jag tycker att eremiten Coetzee är en för mig normal individ.
... Ehh, ni får nog tävla om äran istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar