måndag 26 november 2007

SvD goes Pravda

På dagens ledarsida i SvD tas okunnigheten om kommunismens brott upp. Måhända att slå in öppna dörrar, då de flesta människor som läser ledarsidor (gråa små individer med dålig syn som inte tittar på teveprogrammet Idol men som kan reglerna till Schack) redan vet om att det finns mycket okunskaper om kommunismens brott.

Lavrentij Berija

Speciellt sedan den nya regering tämligen omgående gav myndigheten Forum för levande historia - som tidigare framförallt gjort sig kända för sin bok om förintelsen som delades ut på skolor - uttryckliga instruktioner att även beröra dessa illgärningar Dessutom har övenintendenten för samma myndighet, Eskil Franck, bara några dagar tidigare haft inne en debattartikel i samma tidning om hur den kommunistiska ideologin är en förklarande faktor till Stalin, Pol Pots och Maos brott mot mänskligheten. Han vill föregripa anklagelser om att myndigheter kommer att förminska ideologins roll i den rapport som de kommer att presentera först till våren (Ja, det är samma gråa stackars människor som läser Brännpunkt som samtidigt läser ledarsidor). Tidigare har han inte velat ge ideologin något större förklaringsvärde, men nu ser han den som en delförklaring.

Det problem som Claes Arvidsson har på SvD:s ledarredaktion har med Levande historias arbete är just att de gjort sin egen tolkning av uppdraget som myndigheten fått av regeringen; att ideologin är en delförklaring och inte en sådan som sätts i centrum.

Vad Arvidsson tycks vilja komma till är att myndigheten är infekterad av socialdemokrater och andra vänsterelement (Kanske till och med trotskister!?!?!). Individer som (måhända) präglas av sina ideologiska uppfattningar och vill förringa ideologins roll för sin egen. Helt enkelt gör de inte den tolkning av det historiska skeendet som regeringen och Svenska Dagbladet förespråkar. Vilka reaktionära terrorist-skurkar!! Kulaker hela bunten!

Men vänta lite nu. Har SvD:s ledarredaktion tolkningsföreträde av guds nåde? Är smutskastande av svenska vänsteraktivister - som med all säkerhet snabbt skulle bli offer för utrensningar i en totalitär stat som Sovjetunionen - genom att beordra en myndighet att på politiska grunder sammanblanda deras uppfattningar med brott mot mänskligheten ett nobelt, ädelt och konstruktivt sätt att föra politisk debatt på?

För det la det som är Svenska Dagbladets önskan?

Missförstå mig rätt, jag avskyr kommunister, men naiva svenska vänstermänniskor inom kultur- och forskningssfären är inte som grupp ett hot mot våra liv.

*****

I övrigt vet jag inte om det är värt att spekulera kring att Eskil Franck nämnde Stalin men inte Lenin. V I Uljanovs brott har ofta underdrivits och ursäktats inom Svenska och internationella vänsterkretsar. Men jag tror och hoppas att hans frånvaro har att göra med det begränsade utrymmer för ett inlägg i SvD än en vilja att släta över mannens brott.

*****

Litteraturtips är självfallet Gulag-arkipelagen samt En dag i Ivan Denisovitj liv av Aleksandr Solzjenitsyn och framförallt Berättelser från Kolyma av Varlam Sjalamov samt som historisk ledsagare Anne Applebaums Gulag - de sovjetiska lägrens historia.

5 kommentarer:

Der Panzerbär sa...

Mums, jag julpyntar mitt liv med dina litteratur-tips. Låter lockande. Har du föresten ngt bra om sveriges deltagande i kriget att ge tips om?

Olle J. sa...

Som facklitteratur sett är la Alf W Johanssons "Den nazistiska utmaningen - Aspekter på andra världskriget" nåt slags standardverk i det avseendet.

Rent skönlitterärt (jag läser nämligen din blogg, även om det mestadels är för stadsplaneringsinläggen) finns förstås Eyvind Johnsons Krilontrilogi, men den är allt för djuplodande i sina allegorier för en simpel plebej som jag.

KM sa...

En forfattare som gjorde stort intryck pa mig som yngling var Eino Hanski - insag nyss via Wikipedia att han inte oversattes till svenska utan skrev pa svenska redan...kanske en ledtrad.

Jag tror att de jag laste var;
# Revolutionens barn (1971)
# De långa åren (1972)
# Timmar av frihet (1974)
# Barfotamiljonärer (1978)

Starka berattelser som gjort mig skeptisk till totalitara ideer for livet....fler borde fa samma aha-upplevelse istallet for att kasta gatstenar ;-)

Anonym sa...

Mina franska nerver har svårt för naiva svenska vänstersympatisörer som tar omvägar runt frågorna om kommunisternas grymheter. Jag önskar jag kunde hantera det bättre.
Till frågan.
Jag tycker svensk skolundervisning på ett sorligt sätt har undvikit historien om de kommunistiska övergreppen mot mänskligheten. Jag vill hävda att det beror på en vänsterinfluerad lärarkår och tidigare vänsterstyrning från skolöverstyrelsen. Det är olyckligt eftersom vi måste lära av historien. Det är deppit att se ungdomar idag som tror på utopier, enkla lösningar och att allt är svart och vitt. Det är beklämmande att vänsterungdomar fortfarande ser Kuba som en förebild. Helt obegripligt om man som jag har varit där.
Ska Forum för historia bringa ljus då?
Tja, kanske.
I så fall måste väl uppdraget vara att belysa systematiska övergrepp på mänskliga rätttigheter.
Vad jag förstår har företrädare för universiteten välkomnat att det bedrivs forskning inom området och man menar att området är stort nog, att universiteten och högskolorna inte har pengar och resureser sjäva.
Sen kan man väl hålla med om att den tynande svenska vänstern knappast är ett hot mot vår demokrati. Men i bland tänker jag att vi rent allmänt sett är dåliga på att begripa priset för frihet och demokrati.

Olle J. sa...

atletikern: Jag håller med om att skolungdomar i allmänhet har väldigt lite kunskap om till exempel bolsjevikernas illdåd.

Men grunden för min irritation är svenska dagbladets sätt att bemöta frågan. Vår kunskap blir inte bättre att dogmatiska högermänniskor istället för vänstersympatisörer bestämmer över ideologins roll.

Svenska dagbladet tycks i högre utsträckning styras av (parti)politiska överväganden snarare än ett genuint intresse för att nå någon form av historisk sanning.

Sedan kanske inte FLH gör helt korrekta avväganden, men historia är ingen exakt vetenskap och jag har större förtroende för deras kunskaper inom sitt eget fackområde än svenska dagbladets ledarredaktion.

Ett litteraturtips i sammanhanget är förstås Richar Pipers bok "Den ryska revolutionen"; en forskare som inte har någon rosenskimmrande bild av den kommunistiska ideologin.