Självgod och bitter nära Ättestupan

Jag brukar lyssna på radion med hjälp av min mobiltelefon och då framförallt på förmiddagen. Först P3 fram till klockan tio och därefter P1. Lite beroende vad som sänds förstås, ibland hoppar jag fram och tillbaka.

Idag var dock annorlunda. När jag bytte över till P1 pågick - istället för Plånboken - någon partiledardebatt. Maria Wetterstand hackade på Fredrik Reinfeldt för något med Co2-utsläppavtal inom EU, statsministerns hackade tillbaka och använde sig av varslen på Volvo PV i populistisk syfte. Så långt stod jag ut, men sedan sänktes talarstolen och Maud Olofsson började bjäbba rakt i örat på mig. Där går gränsen, jag är egentligen intresserad av många sakfrågor, men att få höra något vettigt kring sakfrågorna Centerpartiets ledare är att begära för mycket.

Ättestupa med utsikt mot SR:s Radiohus i Göteborg; Tjôtaverket
(mycket snack, liten verkstad)

Istället för att byta tillbaka till p3, ungdomens musik är ju så banal, så rattade jag nu in P2. Just det, P2! Klassisk förmiddag sänds i ett par timmar efter tio. När jag vanemässigt började lyssna på P1 så tyckte jag att det gav mig en hel del vuxenpoäng. Att börja lyssna på P2 för att musiken på P3 är för ungdomligen torde ge mig en hel del ATP-poäng. När jag börjar lyssna på P4 vill jag att någon skall ta mig till Ättestupan!

Skall dock påpekas att klassisk musik kan göra en mondän tillvaro rätt spännande. Till exempel att gå in genom en dörr blir lite mer avgörande och viktigt samtidigt som ett pampigt cresendo spelas av Clevelands Orcestra.

---
För att motverka min snabbt anstormande ålderdom så ändrar jag lite på bloggens utseende. Ett simpelt och billigt alternativ i jämförelse med att köpa en sportbil eller liknande. Tyvärr fanns inget alternativ med rosa My Little Pony-hästar, så det här får duga tills vidare.

---
Mer får jag inte skriva, den bättre hälften skall spela Colonization igen...